Nyårskrönika med några löften

Nyårsafton och löften ska till. Men hur mycket är de värda och vad står de för? Att sluta röka är nog ett av de vanligaste, men jag har redan slutat för många år sedan. Undrar om de finnas någon som lovar att börja?

       Löften som ges idag är så korrekta. Sluta röka, att rätt mat, röra på sig och vara en god far... Men hur många av de löften man ger under champangnerus vid tolvsnåret överlever nyårsdagen? Så från mig kommer inga löften om en ändrad livsstil. Mina löften kommer vara mer av det slaget att jag kommer fullfölja dem.

• Jag kommer fortsätta jaga den borgerliga majoriteten i Vimmerby.
• Jag kommer fortsätta utveckla mitt skrivande (dock ej några löften om var det kommer bära)
• Jag kommer designa om bloggen undet året.
• Jag kommer vara en trogen socialdemokrat. Men det innebär inte att jag kommer vara tyst, tvärtom.
• Jag kommer bli bättre på att fokusera på hela landet i mitt skrivande. Att se hur de olika politiska idéer påverkar hela landet.

     Så med detta kommer nu ett nytt år. Redan i mars så är det kongress för socialdemokraterna och fram till dess kommer det ligga i fokus för mig. Både gällande idédebatten,politken och organisationen. Dessa tre områden hänger ihop och inget kan gå fram utan det andra. Med detta så kommer det också bli fokus på vem som ska leda partiet och de öppna kandidaterna är få.

      Efter kongressen så vet jag inte vad agenda har att erbjuda politiskt. Men jag tror att vi socialdemokrater inte är klara med vår process kring förändring. Kongressen är bara en start. Det vi kommer veta är vem som leder partiet, men är det en lösning på sikt eller en iväntan på den rätta lösning. Men mina fingrar kommer inte tystna utan oavsett vad som sker fortsätta smattra mot tangentbordet.

Med detta så önskar jag alla mina läsare och bloggande vänner ett GOTT NYTT ÅR!!

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Nyår, krönika, politik, Socialdemokraterna, löften,

God Jul och lite klappar

En julkrönika som speglar vad jag önskar mig inför 2011. Ett år som kommer vara jobbigt om man är socialdemokrat och det är jag. Så här kommer mina klappar till partiet

       Som ni vid det här laget vet så ställer jag upp och kandiderar som partiledare tillika blivande statsminister för socialdemokraterna. Så att i det första paketet finns en minnesvärd kongress där jag inför stående ovationer håller ett tal som tar socialdemokratin in i framtiden. Ett tal som i stort redan är skrivet av de arbete som Öppna Kriskommissionen (ÖKK) gjort. Ett arbete som varit utvecklande för mig som person. En process som varit öppen och låtit både medlemmar och intresserade komma med idéer.

       Svenska folket har röstat fram en moderatstyrd regering igen. Anledningen är inte en högervridning utan att vi inte lyckades formulera en berättelse kring vårt Sverige. På den punkten var Moderaterna trovärdigare. Vi kan misstro och ska misstro moderaternas syn på hur samhället ska utvecklas. Vi vet att vi är varandras motpol i svensk politik. Men vi har en rädsla för att visa det. Så julklappen till partiet blir en kurs i att våga stå på egna ben. 

        Partiet kommer behöva under 2011 finna en julklapp till Svenska folket inför valet senast 2014. Vi måste där finna en berättelse och lösning på de olika vardagar som vi mötet i Sverige idag och i framtiden. En vardag som ser olika ut om man är boende i Vimmerby eller Östermalm. En vardag som skiljer om man är gammal eller ung. En vardag som skiljer om man är fattig eller rik. En vardag som skiljer om man är kvinna eller man. Den socialdemokratiska politiken kan med andra ord inte vara statisk utan måste bygga på olikheten för att kunna nå jämlikheten

       Vidare så kommer den partiledning som väljs i mars behöva mandat att ta besvärliga beslut. Att verkligen våga ompröva de beslut som vi tagit och se om de håller. Det är mycket möjligt att bitar håller men att vi inte får ihop helheten. Så partiledningen får ett julklapp i form av ett tydligt mandat att våga vara kritisk till våra heliga frågor.

      På det mer personliga planet så finns det inte mycket att önska en fantastisk familj och livet som leker. Skulle vara en del utmaningar kring mitt skrivande. Känner att jag vill komma vidare. Vet inte riktigt åt vilket håll men känner att det skrivna språket tar mer av min tid i anspråk. Att gå vidare med bloggen. Så min egen julklapp får bli en utveckling av bloggen under året som kommer. Att söka mitt format. Att bli min egen...

       Nu tar julen vid och jag sänder en tanke till alla de som inte har en familj som bryr sig. Till de som inte har ett tak att ta skydd under. Jag måste erkänna att jag har det så jävla bra och tar saker för givet. Att det gnäll som jag frambringar är av de lyxiga sakens natur.

Så med dessa rader vill jag önska er läsare och mina bloggande vänner en riktigt GOD JUL!

 

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om jul, Socialdemokraterna, socialdemokratin, God Jul,

Medlemmen

Sedan Primegate så har det kommit lite nytta med det hela. Vi ve att ett annat fokus måste till. Att den glidning mot ett kampanjparti nu får en svängning tillbaka till medlemmen.

       Inget ont som inte har något gott med sig. De senaste dagarnas turer kring Primegate leder till att arbetarrörelsen måste ompröva den väg man valt de senaste åren. En väg som har gått från folkrörelsen till kampanjpartiet där PR-byråer har haft ett stort inflytande. Kan inte svära mig fri utan har ofta köpt koncepten och använd dem i den politiska vardagen. Men inte har vi vunnit på det.


       Så när Kriskommissionens del kring organisation under ledning av Johan Persson ska presentera sitt arbete måste fokus vara medlemmen. Inget annat duger. Även vi i den Öppna Kriskommissionen måste vara tydligare på hur vi lyfter fram medlemmen.

       Som de folkrörelse tradition vi har så behöver vi inte några andra. Vi måste åter börja lita på oss själva, Som ett barn med "jag kan själv". Det betyder inte att vi ska isolera oss utan använda oss själva när vi samlar in kunskap om samhället. Använda oss själva när vi sammanställer politiken. Använda oss själva när vi samtalar med medborgarna. Vi må ha knackat många dörrar i valrörelsen men tog vi till oss det vi hörde och hur formulerade vi politiken. Mötte vi medborgarnas problem och tog dem till oss. Formulerade vi lösningar på deras problem utifrån våra tidslösa värderingar? Eller var det lyssnat men inte hört, vi anlitar en PR-byrå.

       Jag hörde en ombudsman som i sann PR-mässig ton sa "Vi har inte lyckats få väljarna att se våran samhällsbild" Men är det inte just det som är felet. Vi försökte sälja en samhällsbild som den stora delen inte kände igen sig i och dessutom presentera en lösningar som inte var förankrade i vår ideologiska grund.


      Så slutsatsen är att finna tillbaka till den tid då medlemmen stod i fokus och var partiets viktigaste ägodel. Att våga börja lyssna på medborgarna och ta tillvara den klokskap som finns. Att utifrån detta presentera lösningar byggda de som medlemmarna och medborgarna kommunicerat fram starkt förankrat i vår ideologi. VI MÅSTE BÖRJA TRO SOCIALDEMOKRATIN OCH OSS SJÄLVA!! Andra gör det.

       Nu tar jag jul och nyårsledigt och åter kommer i början på nästa år. En liten krönika kan dock finnas kring kring jul och nyår...

Media: Ab, Dagens Arena, SvD.
Bloggat: Thomas Hartman. Sedan en massa läsning som jag tar från Johan Westerholm kring Primegate. Sandro Wennberg, Marika Lindgren och Lena Sommestads. De ger alla lite olika perspektiv såhär dagen efter. Annat finner du hos  Peter Andersson, Martin Moberg, Jämlikhetsanden, Görans tankar och bagateller, Enn Kokk, Röda berget och Magnus Ljungkvist, HBT-sossen, Peter Högberg gånger två och Roger Jönsson.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO

En ny gammal moderat eller en rövslickare?

Måndag morgon och funderar på Moderaterna. Ja mycket av min senaste tankar har berört mitt eget parti, Men blindhet gentemot omvärlden är inte av godo. Så jag gör en sväng över de moderata tassemarkerna, nu är Svenskt Näringsliv (SN) gett upp dem...

          Visst van moderaterna valet och i opionsundersökningar fortsätter de att skörda framgångar. Men frågan är om det är på egna meriter eller vi andras tillkortakommande. Jag vill inte svära mig fri i frågan. Men vad har den Moderatstyrda regeringen levererat. Som Anders Lindberg skriver i dagens ledare i Aftonbladet ”Fredrik Reinfeldt väljer ofta att recensera utvecklingen. Hans lösning på samhällsproblem har blivit att beskriva dem så människor känner igen sig. Inte göra något åt dem.”. Det ligger en stor dos av det. Vi socialdemokrater var bra på just denna fråga med skillnaden att vi kunde presentera en politik som löste problemen.

        Att Moderaterna har svårt för att finna lösningar på människors vardagliga problem är inte svårt att förstå då det bottnar i den ideologiska historien. De må vara så att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är de ”nya” moderaterna, men hur ser ledamöterna i fullmäktigeförsamlingarna ut. ”Nya” moderater är det ont om. Det finns de som med tydlig avsmak i munnen pratar om det ”nya”. Det enda nya som kan passera är när det kopplas liberal, med andra ord nyliberal. Så en vilsenhet kopplat med gammal klassisk moderat politik kommer ställa till det för moderaterna.

       Den ideologiska grund som moderaterna bottnar på har inget till övers för den lilla människan. En lång ideologisk resa som satt sig i ryggmärgen byter man inte över en dag. Från en blandning av konservatism och nyliberalism så göra ett försök att, i alla fall retoriskt, bli ett socialliberalt parti är ingen enkel resa. Så länge som det politiska motståndet är lamt både från de egna allianskamraterna och från de rödgröna partierna så kommer moderaterna inte behöva ta tag i sin egen utveckling. Jag vet att det görs försök men frågan är var de kommer leda till.

        Jag har tidigare skrivit attsocialdemokraterna inte klarar förändring i opposition utan behöver sitta i majoritet för att klara förändringar. En del kan vara vårt långa maktinnehav som gjort oss tvungna att förändra oss i maktposition. Men för moderaterna kan det mycket väll vara tvärtom.

       Så när Fredrik Reinfeldt idag kommer hålla sitt jultal är det med spänning om det kommer några nyheter eller om det fortsätter vara klappar på axeln och förklaringar om hur landet ser ut. Men herr statsminister vi vet det och det är en bild som inte känns tillfredsställande på många plan. Vi har en gigantisk arbetslöshet som ingen kan vara nöjd med. Vi har en sjukförsäkring som utsorterar människor. Vi ser de utan armar som mister parkeringstillståndet. Men det kommer vi inte få höra några berättelser om. VI kommer få höra hur vår ekonomi är stark och att allt annat är omvärlden eller socialdemokratins fel. Men han kan annars citera sina partivänner i Laholm ”– Vid ett tillfälle kallade fru Löfstedt resten av fullmäktigegruppen för rövslickare, avslöjar en initierad källa”. Då skulle det bli lite spänning i talet... Vi väntar nu på facit men min gissning är att jag ligger mycket nära.

Media: Ex, Ab.

Bloggat: Peter Andersson på ämnet.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, regeringen, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Socialdemokraterna,

Genom höger och vänster kan utveckling ske

 Jag har alltid ansett mig tillhöra vänstern inom socialdemokratin. Från att jag gick med i SSU så stod jag på gränsen till vänsterpartiet. Men sakta men säkert så börjar jag grubbla på vad som är vänster-höger inom socialdemokratin? Frågan är inte lätt att definiera.

       Socialdemokraterna är ett parti i kris och det ligger på flera plan. Dels organisationen som inte är tillräcklig öppen och flexibel utifrån medlemmarna och sympatisörer. Sedan så är det en annan viktigt del i organisationen som ställer till det och det är falang höger och falang vänster. Det innebär att så fort en fråga ska diskuteras så ska båda sidor vara med. Inte för att bredda perspektivet utan enbart för att bevaka varandra så att det i slutändan inte kommer ut ett bra material som går att göra politik av. Med andra ord så finns förutsättningarna.

       Så höger eller vänster blir inte detta med tes, antites som ger oss en syntes. Vi tappar fart i vårt samtal om hur vi formar samhället till en bättre plats. Så det enda som kommer ut av det hela är ett revirpinkande med beskyllningar på respektive istället för ett samlat samtal kring våra stora problem.

       I den Öppna Kriskommissionen (ÖKK) så har vi kommit förbi detta och kan därav leverera rapporter som spänner över hela fältet och också se vad problemen som socialdemokratin står inför är. Det är inte en motsats mellan individen och kollektivet. Men det är ett motsats mellan kollektivet, individen och systemet. Vi har idag ett system som har en inlåsande effekt framför en frigörande. Det var aldrig socialdemokratins mål utan en negativ effekt av vårt samhälles byggande.

       Så svaret på Lars Ohlys påstående är inte en vänstersväng och svaret på Niklas Nordström är inte en högersväng utan svaret är en socialdemokratisk sväng som tar avstamp i folks vardag. En vardag som ser olika ut om man är boende i Vimmerby eller Östermalm. En vardag som skiljer om man är gammal eller ung. En vardag som skiljer om man är fattig eller rik. En vardag som skiljer om man är kvinna eller man. Den socialdemokratiska politiken kan med andra ord inte vara statisk utan måste bygga på olikheten för att kunna nå jämlikheten. 

       Så med de skriverier som varit de senaste dagarna skadar det inte bara partiet utan i slutändan skadar de medborgarnas förtroende för politiken och med det samhället. Socialdemokratin måste bort från PR-byråer och anamma medlemmarnas klokhet. Vi måste åter bli ett lyssnade parti som finns närvarande. Det duger inte med opionsundersökningar av PR-byråer för att tolka folksjälen. Inget kan slå ett hederligt fotarbete och glöm inte kaffekvarten. Det är där som vi kan lyfta frågor och få svar. Vi har gjort det i över hundra år och kan så fortsätta. Svaren kommer skilja men metoden håller.

Media: Ab, Ab2, Ab3, Ex, Ex2, Ex3, SvD, Svd2, DN.

Bloggat: Tokmoderaten, Sandro Wennberg, Lena Sommestad, Roger Jönsson, Alexandra Einerstam och Peter Johansson på ämnerna, samt Magnus Ljungqvist som åter givit sig ut i bloggandet. Välkommen åter!

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO

En krönika om lobbyism och ärlighet

Sitter i soffan, familjen sover och mina tankar vandrar kring gårdagens nyhet. Vill lämna den men det gnager och den gamla Hoola bandoola låten ”Vem kan man lita på?” gör sig påmind. Så det blir en skriva av sig postning.

         Åter så kan man inte rikta någon ilska gentemot Svenskt Näringsliv (SN) som bara gör sitt jobb som den lobbyorganisation den är. Sedan att de likt med många inom LO-familjen driver på med gårdagens frågor för att lösa morgondagens problem är en annan fråga.

        När det gäller lobbyismen så är det något som vi får leva med och det är både av godo och ondo. Men det finns saker att göra. Och en stor vinnare på det är de lobbyister som rör sig i maktens boningar. I EU finns en öppenhet kring detta. Det är lite märkligt då den rådande kulturen annars är att stänga igen. Men inte här och det uppskattar jag.

       Att påverka de som styr är nog ett av världens tidigaste yrken. Sedan jag blev politiker så har påverkan av organisationer, företag, myndigheter och privat personer varit min vardag. Jag har dagligen jobbat med gränssättningen. Vad är ok påverkan och vad är det inte. Linjen är svår och en regel är svår att ha. Sedan är det skillnad på påverkan och påverkan. Som politiker har jag ett uppdrag att lyssna på omvärlden och ska påverkas av den. Men om det alltid blir till en viss favör så är jag illa ute. Så mitt i allt subjektiva som politiker ska jag förhålla mig objektiv till den information som kommer mig till dels. Jag ska värdera den och utifrån det bilda mig en uppfattning. Jag har då också en skyldighet att vända på myntet och syna baksidan. Här vill jag hävda att det är många som inte orkar med det. Jag brister säkert själv också på denna punkt.

        Så med denna soppa som jag nog vill kalla gårdagens nyhet så hoppas jag på lärdomar mot öppenhet. Sedan som flera har varit inne på så blir man besviken på människor som man litat på. Frågan blir om de tycker som de gör eller om åsikten är betald. En fråga som jag inte längre kan vara säker på. Men en sak är säker att det som jag skriver här kostar mer än det lönar sig. Så mina åsikter kostar mig och inte får jag betalt för dem eller några andra.

       Det som jag nu med de valanalyser som gjorts är att den jag vet att man kan lita på är den som gjorts av den Öppna Kriskommissionen. Valanalyser och framtidsförhoppningar gjorda på ideella timmar med nyfikenheten och vänskapen som enda betalning. Avslutar med just ”Vem kan man lita på”

Media: Aftonbladet, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Makthavare.

Bloggat: Johan Westerholm, Alexandra Einerstam, Erik Laakso, Peter Andersson, Mikael Granstedt, Kaj Raving och Tokmoderaten på ämnet

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO

Vad kostar socialdemokratin?

Idag kan man se hur Svenskt Näringsliv försöker attackera socialdemokraterna genom söndra inifrån. Genom en PR-byrå med kopplingar till socialdemokratin skulle politiken påverkas. Om de lyckas vet jag ej men frågan är: Var är den fackliga rörelsen?

         Idag kan man ta del av en strategi från Svenskt näringsliv (SN) för att påverka den socialdemokratiska politiken. Jag är inte förvånad. Det är lite som när den Trotskistiska Offensiv försökte ta över SSU på 80-talet men nu från höger... Näringslivet har alltid varit intresserad av att komma socialdemokratin nära då vi är ett statsbärande parti som byggt landet. Det som dagens dokument visar på är att Svenskt näringsliv inte tror att vi är uträknade samt, att det inte går att lita på moderaterna tid vid makten består. Så inget konstigt med SN intresse för oss.


         Men sedan följer frågan hur partimedlemmarna på bland annat Prime tänker. Vari ligger deras lojaliteter. Eller är det bara ett jobb i mängden? För mig blir det svårt. Troligen är jag för mycket partist för att klara ett sådant uppdrag. Visst ska man lyssna på alla och jag har inget emot att umgås med företagarna. Tvärt om så är det av nytta. Det finns mycket lärdomar att ta till sig i samtal med företagare. Jag vet att det finns delar inom partiet som anser att alla företagare är fienden, men jag har kommit över det. vi ska veta att många företagare  har bra mycket sämre villkor än anställda. Frågan är om ens SN bryr sig om dem?

       Sedan följer då den viktiga följdfrågan. Var är fackföreningsrörelsen? Är det så att de har lämnat walk-over och på det sättet lämnat fältet öppet för SN att, via ombud, kliva in och påverka politiken. Så en stor del av dagens irritation hamnar på facket som jag inte ser. Och vilken politik kommer bli bestående?

Media: AB, Ab2, Ab3, Ab4, SvD, Alliansfritt Sverige den progressiva nyhetsportalen.
Bloggat: Mats Engström och Johan Westerholm på ämnet

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO

Ett parti i kris...

Jag tillhör ett parti i kris och det gör 100 000 till men är de medvetna om det? Det finns inga ursäkter, Det är ingen annans fel än vårt. Innan vi är medvetna om det, så vänder det aldrig!

          Idag så kommer ännu en undersökning som pekar på att vi tappar mark bland väljarna. Vi är idag nere på rekordlåga 26,7 procent. För ett parti som gör sig gällande som statsbärare är det inget annat än en katastrof.  Från att som parti ha haft stöd från nästan hälften av väljarkåren till en fjärdedel är det en lång resa. Samtidigt så är den socialdemokratiska iden starkare än  någonsin. Så stark att våra politiska motståndare driver på i den riktningen. Så vår ideologiska grund ligger fast men hur vi hanterar den i dag är problemet.


         Jag är medveten om att det behövs en omprövning av hela politiken. Vi måste åter finna berättelsen som inger framtidshopp för folket. En berättelse som rymmer alla och inte bara de arbetslösa och sjuka. Om inget sker så blir vi ett parti för de marginaliserade och de som förlorar mest på det är just de marginaliserade. De grupper som har haft det svårt har nått framgångar när vi gjort breda lösningar som alla kunnat ta del av. När barnbidragen infördes så var det den ensamstående mamman som kännande mest på det. Men vi andra fick också något tillbaka från samhället. Det var en praktisk solidaritet under namnet generell välfärdspolitik. När den rike och fattige delade skola och väntsal så tolererade inte den rike köer eller dåliga betyg. Med andra ord blev det satsningar och utbyggnad som gynnade den fattige mest. Sakta men säkert så har denna tanke sakta försvunnit från den politiska agendan. Inte för att folket är emot utan för att den socialdemokratiska partiet inte själva verkar tro på dessa idéer.

             Vi måste nu genom kommissioner som partiet tillsatt (eller våran Öppna) finna lösningarna på medborgarnas problem. Jag vet att vi kan men då måste vi våga erkänna krisen i partiet.

Media: SR, SvD, DN, AB, Expr
Bloggar: Tokmoderaten,  Johan Westerholm och Peter Andersson på ämnet.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO

Byta politiskt tåg

Idag så kommer jag vara på min sista omsorgsnämnd. En femton år lång resa är över och jag står på perrongen för att hoppa på ett nytt tåg mot framtiden. Det är ett tåg lastat med Kultur och fritid.

       Visst känns det vemodigt att lämna omsorgen. Ett otroligt viktigt område, men känner man att ivern inte finns kvar är det dags att gå vidare. Ville redan för fyra år sedan byta område men då fanns det "ingen" som kunde ersätta mig... Ja, visst växer egot men ingen är oersättlig inte ens jag. Det finns en tro att man behöver mååånga år för att kunna göra någon i politiken. Men är det så? Den gamla devisen att man under den första mandatperioden ska sitta tyst och lära finns i politiken. En uppluckring är på väg fram men det tar tid. Det må ha varit av vikt när politiken mer var inne på vad jag idag kallar tjänstemannaområden. När jag kom med så var det kommunfullmäktige som tillsatte vikariat. Ja på den nivån var politiken nere och gottade sig. Ingen tid till övergripande strategier. Det fick tjänstemännen ta hand om medan vi diskuterade om vilka vikariat som behövdes eller ej. För att inte tala om skolmatsedeln. Skulle det vara ärtsoppa alla torsdagar?

        Med dagens politik så finns det en mer politisk agenda där detaljkunskapen inte är lika avgörande utan mer den politiska färdriktningen. Med det så kan man redan från dag ett vara delaktiga i det politiska samtalet. Och många kloka förslag kommer de första åren innan man är alldeles förstörd. En förvaltningschef som jag hade för ett antal år sedan sa att sex år var lagom som chef innan man bytte. Argumentet var att på den tiden han man bygga en organisation och sedan var det dags att bygga ny och få klarar riva sin egen skapelse. Det ligger mycket i det och så är även politiken. Man ser det som en personlig misstroendeförklaring om man vill ändra i politiken. Det är inte för inte som uttrycket "så har vi alltid gjort" är så starkt inom politiken.

      Jag lyfte frågan om vi skulle ha valen till styrelser och nämnder på två år istället för fyra och sicken reaktion. Mina argument var och är att man ibland inte vet vad ett uppdrag innebär innan man prövat och bland många yngre är fyra år en otroligt lång tid. Så vinsten med kortare tid vore att man snabbare kunde få rätt person på rätt plats samt att lättare att rekrytera nya. Men listan på argument emot var lååång. Dels så fanns det lagar och regler och stadgar. Sedan så kom argumentet att man inte hinner lära sig verksamheten på så kort tid. här fans en oro över att man skulle åka ut efter två år. Mitt argument var att det var möjligt för mig, som vald, och partiet att göra en avstämning. Vad behöver jag för att sitta kvar och utveckla uppdraget och politiken eller gör jag bättre nytta någon annanstans.

       Så det finns ett visst obehag från omgivningen när jag nu bestämt mig för att gå vidare och lämna stolar och söka mig till nya som jag kan värma upp till min efterträdare. Att inte veta vad som komma efter mig oroar mina politiska motståndare. Att de nya inte vet vad de har mig. Att veta att jag inte kommer hålla käften i fyra år utan redan från dag ett börja ställa krav på utveckling. Jag vet att det inte är riktigt politiskt korrekt men det skiter jag i. Vill man inte ha mig så är det bara för partiet att sluta nominera mig. Jag är den jag är och min tystnad går inte att köpa.

      Noterar att det inom Miljöpartiet finns en annan tradition när det gäller tågbyten och stolsbyten. Det är så att man blir lite avis på den öppenhet som och "kliva fram" kultur som verkar råda inom Miljöpartiet. Tänk om fler än jag och Sandro ville leda socialdemokraterna.

      Jag hävdar med en dåres envishet att klokhet växer i dialogen. Med tes, antites så bildas syntesen. Så vad bildas med tystnad och medhåll? Så idag kastar jag mig iväg för att lämna varma stolar till andra. På måndag så väljer jag nya stolar som någon annan haft.

 Media: SvD, SvD2.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO

Det finns sv... och

Jag är så förbannad. Frågan är hur en ledande tidning kan låta sig trycka dess texter. Det är texter som jag inte hade blivit förvånad att läsa i SD-kuriren men i Expressen...

       Jag har genom Sandro Wennberg och Paul Ronge tagit del av Ulf Nilssons krönika i tidningen och undrar hur den överhuvudtaget kan publiceras. För mig så är det en text som osignerad inte hade fått plats ens i en lokal tidning. En krönika som osar rasism och vi och dom. Måste erkänna att jag har svårt att skriva och behärska min ilska. Så jag överlåter till er att läsa andra på ämnet

• Rebellabloggen: Utmaning till Expressens annonsörer

• Motbilder: Så fungerar det: Islamofobi

• I just can’t hate enaugh: I am now your Shah today

• Ledarbloggen UNT: Bottennapp, Expressen!

• Hanna Fridén: Det är inte muslimerna som kommer stå för tredje världskriget

• Emanuel Karlsten på Expressen: En kritikerstorm behöver en social kontext

• Alliansfritt Sverige: Expressen publicerar sin värsta smörja till dags datum

• Paparkaka: Grattis Expressen!

• Alexandra Pascalidou: Pursvenskar och paranoia

• Adventskalendern: Skäms Expressen!

• Anders Wallner: Tar muslimerna över? Fråga SCB, Ulf Nilson...

• Signerat Kjellberg: Ulf Nilsson har tagit på sig SD-kostymen

• Vardagskrig: Veckans svin

• Emretsson: Åh fy satan 

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, rasism, sverigedemokraterna, Ulf Nilsson, Expressen,