20120111

Bitterhet: Gamla socialdemokratiska medarbetare...

En av nyckelpersonerna inom socialdemokraterna skriver idag i DN och skyller förluster på alla andra än sig själv. Det är inte klädsamt utan bara dålig smak. Men några plus delar jag ut för analysen.

        Stefan Stern en tidigare maktspelare inom det socialdemokratiska toppskiktet skriver på DN-debatt idag och jag funderade på att låta det bero men så enkelt var det inte. Ska börja likt en Tony Irving med att ge beröm över den resa som presenteras "Ett parti som inte möter valförluster med politikutveckling kommer inte att vinna val. Ideologisk tydlighet och kärnfull retorik är aldrig en framgångsrik smitväg. Det leder till partier som protesterar, men aldrig regerar. Detta var ett faktum redan förra mandatperioden. Det omfattande rådslagsarbete – med nyorientering inom utbildningspolitik, sysselsättning och välfärd – som inleddes 2007 uppskattades därför av väljarna. Socialdemokraterna nådde mellan 45 och 50 procent i opinionen. När utbildningspolitiken vreds om till betoning på kunskap, arbetsro och att friskolorna är här för att stanna, gick partiet enligt de interna undersökningarna om de borgerliga i skolfrågan för första gången sedan 90-talet." Det ligger mycket i den analysen och som jag i tidigare inlägg på denna sida skrivit så delar jag just den resan. Vi står idag utan en konkret politik som håller ihop och inger framtidstro på de flesta områdena. Mycket av de som kommer från partiet är gamla klyschor som allt mer bygger på orden stopp och nej.

          Och så kommer mina men... Att som en av de högsta och styrande tjänstemännen slå sig fri från valförluster är inte klädsamt. Vi som verkar inom Socialdemokratin vet att en stor makt ligger hos de högre tjänstemännen på Sveavägen 68 och bland 1:a ombudsmännen ute i distrikten. Både när det gäller den politiska utformningen och hur partiet organiseras. Men från allt detta så friskriver sig Stefan Stern och lägger skulden på den enskilde medlemmen som inte förstår. Om vi lämnar det och går vidare med ett men till så är slutsatsen som Stefan Stern kommer till i en annars hyfsad debattartikel helt uppåt väggarna. Grovt kan det utryckas släpp kapitalet fritt inom välfärden.  När han i sista stycket skriver "Kommer retoriken om ”politikens överhöghet mot marknaden” att då räcka som svar till medborgarna? Förtjänar skolan, vården och omsorgen verkligen att bli ett ideologiskt slagfält som rivs upp vid varje regeringsskifte? Och gör styrande socialdemokrater, som arbetar nära väljarna i kommuner och landsting, nu fel som går ifrån upphandlingar som bygger på lägsta pris, till att införa LOV (Lagen om valfrihet) som ger incitament till alla utförare oavsett driftsform att i stället konkurrera med kvalitet? Innebär omsvängningen att företag som säljer medicinsk utrustning fortsatt får sträva efter vinst, men inte de som levererar sjukvården? Att de som tar fram läromedel ska uppmuntras göra vinst, men inte de som står för själva undervisningen? Vad händer med trovärdigheten för den politik som hängs upp på driftsform när nästa vårdskandal avslöjas i ett kommunalt äldreboende?" Åter så handlar det om att mer eller mindre acceptera det dukade bordet som moderaterna sedan 2006 dukat. Jag accepterar inte det. Jag menar att vi måste förhålla oss till den verkligheten och utifrån det forma våran politik. Men att med det tycka det är ik och plötsligt för väljarnas lugn behålla dessa moderata reformer. Nä det är inte det mandat som jag söker från väljarna. Vi måste finna en politik som bygger på våra ideologiska värderingar förankrad i människornas vardag med sikte på framtiden.

            För det är så att med en tyst och bara nejsägande opposition så hämmar även det den sittande majoriteten som inte behöver spänna sin egen båge. Så Socialdemokraternas problem är även Moderaternas problem. Vi ska veta att de inte är någon glädje över den socialdemokratiska vilsenheten. Glädjen må finnas i våra opinionssiffrorna men inte i att inte ha en värdig motståndare i debatten som leder till ömsesidig utveckling. Samtidigt som jag skriver detta så lyssnar jag på TV och hör de senaste kring Kulturkriget och Björn Wiman förklarar detta med den totala bristen på ideologi i den politiska debatten. Han har en poäng och Stefan Stern förstärker den bilden...

Media: SvD, SvD2DN, Ab, Exp.
Bloggat: Thomas Böhlmark och  Tokmoderatan som ler... Martin Moberg och Johan Westerholm ligger i linje med mig i detta ämne.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,