När jag var kriminell graffiti-målare

Visst hade man storhetsvansinne,
men en gräns fanns?...

Och så kom det på mig. Lyssnande på musiken som jag växte upp med och då kom Grandmaster Flash & The Furious Five över mig igen och särskilt låten "New York, New York". En tid i mitt liv då sprayburkar och grå murar kombinerat med sena nätter och Walkmanen med hiphop. En tid i den kriminella subkulturen under 80-talet och jag var en av dem...

         När den första Hip-Hop vågen kom från väst så var jag där och tog emot den. Boende i förorten i Stockholm så var igenkännings faktorn hög. Samtidigt som det var spännande så lockade och det kärleksbudskap som fanns i den första svängen. Ingen gangsterrap med kulsprutan både bildligt och bokstavligt. Hip hopen var en anti våldsrörelse som ville lösa tjafset med Battle där vi rapade eller dansade emot varandra (Minns hur vi spärrade en korridor i skolan och dansade emot varandra utan att lärarna kunde störa). Två av de fyra delar som rörelsen byggde på. En viktig del var DJ som scratchade (avundsjuk på att finna rytmen).Den sista delen var där som jag fan min energi, tyvärr den olagliga, graffitin. Att låta ens konstnärliga frihet få utspel och det tillsammans med andra så vi byggde gemensamt fram konstverk på stadens gråa bakgård.

            Jag vet det var inte lagligt men likt mycket i konsten och kulturen så ville inte bara nå ut med ett budskap utan också försköna områdena som vi bodde. Trötta sovstäder som den behärskade färgen var grå. Betongförorten var ett faktum och vi levde i det och ville ha färg kopplat med ungdomens revolt och så egot, glöm inte det då vi kunde ta tricken station för station och se våra och andras skapelser som en rullande utställning varierande över tid då nu konstnärer tog vid.

           Men självklart fanns avarter som förstörde för oss. Dessa individer som skulle kladda taggar överallt. De förstörde och jag var bra piss på dem. För även om revolten mot vuxenvärlden fanns hos oss så ansåg vi att vi gjorde våran värld vackrare. Vi satte färg på betongen och spänning i vår vardag.

Så när jag i dag följer debatten från huvudstaden ler jag mest 

och drömmer mig tillbaka då jag smög kring 

betongen med sprayburken redo för storverk...

Så ett minne avslutas med detta...


Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om personligt, graffiti, Hip hop, kriminellt, Konst, kultur, Musik, samhälle, förorten