 |
| Vem vet vad hon tänkte?... |
Noterar att jag
är relativt ensam om att ha snopp i denna församling, Astrid Lindgren konferensen i Vimmerby. Inputen som konferensen
ger borde även locka oss med snopp. En bild av kultursverige finns i lokalen
och du känner doften av de kvinnliga parfymerna, jag blir täppt, samtidigt som
det läses ur Madicken.. En mobilsignal av det gamla slaget ljuder i föredraget
och fördomen om att medelålders kulturtanter inte klarar den nya tekniken. Att
stänga av ljudet, samtidigt som de hör dåligt då volymen är på högsta volym.
Läsandet av Madicken kommer plötsligt av sig för en stund.
Det handlar om de
underordnande möjligheter. På scenen står Nina Björk. För slagsmålet mellan Mia och Madicken har bara en
förlorare det är Madicken. Mia har inget att förlora utan bara chanser att
vinna... Och så hörs ännu en mobil och febril aktivitet igen. Mia sa pisspotta
till magistern i Madicken när han med rottingen försökte framtvinga ett förlåt.
I samma bok där Madickens pappa kallas herrskapssocialisten. Jag nyser av kulturtanternas parfymer...
När jag efter
lunchen pratar med Karin Nyman, Astrid Lindgrens dotter, om hur Astrid själv
ville tolkas eller om hon var så medveten som texterna idag tolkas så var
svaret som Astrid hade givit "men jag skriver bara som det var". Men
visst fanns en politisk medvetenhet i hennes författarskap som vi även såg
resultat av utanför litteraturen med allt från hönsburar till Pomperipossa.
Astrid Lindgrens författarskap var politiskt, inte alltid kanske så medvetet
med de värderingar som hon bar med sig så speglade det hur hon såg samhället
likt som de gör för dig och mig idag. Sakta så vänjer sig näsan eller bedövas eller mattas doften av...
Men de tolkningar
som görs är inte alltid stämmande med hur Astrid Lindgren tänkte. Jag fick för
ett år sedan av Gästprofessorn till Astrid Lindgrens minne, Astrid Surmatz, höra hur Starke Adolf i Pippi Långstrump skulle personifiera
Hitler och hur den gode Pippi vinner över ondskan. Idag berättade Astrid Lindgren
kännaren Lena Törnqvist för mig hur det kommer sig. 1953 så målar en dansk
illustratör dit den lilla mustaschen på Starke Adolf. Det finns inget stöd i
litteraturen för att det var emot nazismen, även om hon var en stark demokrat,
utan hennes barndoms cirkus hette Adolfino vilket nog ligger närmare sanningen
än att Pippi skulle var en antinazist berättelse. Karin Nyman nickar
instämmande när jag hör denna förklaring. Likt de fnyser åt det religiösa i
Ronja Rövardotter. Symboliken med tolv rövare och så Ronja... Att det skulle
vara sekt varning... Nu märker jag inte längre doften, för jag är hemma och skriver klart
Det är alltid
intressant att se hur var samtid försöker göra sagorna till sina egna. De
sagor, berättelser som går att sätt in i dagens samhälle är de som också blir
odödliga och som säkert drar sitt strå till att världen utvecklas och att våra
tankar tar ett varv till. Astris Lindgren hör till den kategorin så när frågan
kommer hur länge hin kommer finnas är svaret evigt. Se Shakespeare och HC
Andersen som lever och frodas tack vare att de som de skrev fortfarande är
relevant och det är nyckeln. Med det följer att tolkningarna kommer variera
över tidens tand och utifrån vilken verklighet som vi befinner oss i. Nu känner jag doften av såpa efter avbrottet med skrivandet för att skura golven
