Kulturrådet svarar på min debattartikel på SVT debatt, men missar ett par viktiga delar i frågan kring ALMA (Astrid Lindgren Memorial Award) det handlar om tillkännagivandet och var priset och Astrids gärning får störst genomslag. Att drunkna i huvudstaden med alla dess nyheter eller om ett bibliotek ger mer effekt. De ser inte platsens betydelse för tillkännagivandet.
När det gäller flytten av tillkännagivandet till Stockholm och Kungliga Biblioteket (KB) så förminskar Kulturrådet hela frågan till en ”presskonferens”. De skriver- Vad Kulturrådet vill, och har fattat beslut om, är att flytta platsen för presskonferensen där årets pristagare tillkännages. Jag tar illa vid mig när man förminskar tillkännagivandet av världens största barnlitteraturpris till en presskonferens. Tror ni det är så som Svenska Akademin ständige sekreterare, Peter Englund, ser det när han öppnar dörren för att berätta vem som får nobelpriset? En presskonferens? Om det är Kulturrådets syn på det hela förstår jag varför vi är långt borta från varandra i sakfrågan. Vi i Vimmerby har sett det hela i ett större sammanhang och velat göra mer av tillkännagivandet och visa på hur viktig barndomsplatsen är för en författarens skapande. Hur ALMA-juryn med sitt sista sammanträde insuper barndomen och grunden till ett av världens främsta skapande av barnlitteratur. Hur man i ett sammanträdesrum i Stockholm aldrig kan få den förståelsen. Jag står fast vid det unika vid huset, med omgivningar på Näs i Vimmerby. Visst ska pristagarveckan också utvecklas och det ena utesluter inte det andra. Tvärtom så kan ett utökat arrangemang kring tillkännagivandet även öka intresset för pristagarveckan där jag inte ser några som helst problem med att man gör aktiviteter kring KB.
En annan del som Kulturrådet i sitt inledande påpekande kring flytten av tillkännagivandet, ”presskonferensen” från Vimmerby och barndomshemmet till KB i Stockholm var det låga mediala intresset. Jag har inte från Vimmerbys sida upplevt som ett lågt intresse. Tvärtom så ser jag att det utifrån en större händelse skulle kunna bli tomt på en presskonferens i Stockholm om något annat medialt händer som en som ändrar fokuset. I en buss till Vimmerby finns ingen möjlighet att backa utan de sitter där de sitter och kommer därmed att skriva om ALMA-tillkännagivandet. Det som Kulturrådet tillsammans med Astrid Lindgrens Näs har som uppgift är att se till hur journalister kan skriva flera uppföljande artiklar kring barndomshemmet och Astrid Lindgren för att förstärka intresset av priset, Astrid Lindgrens författarskap och roll i den svenska samhällsdebatten. Men som de skriver i sitt inlägg -Kungliga biblioteket hyser sedan 2005 Astrid Lindgrens arkiv, som Unesco 2005 utsåg till världsminne, ett arkiv som anses ha särskild betydelse för mänskligheten. Detta vill vi uppmärksamma genom att förlägga tillkännagivandet dit nästa år. Så är verkligen fokuset på att stärka ALMA-priset eller är det andra intressen som finns i bakgrunden?
När andra säger att tillkännagivandet är viktigt för Vimmerby, så säger jag att Vimmerby är viktigt för tillkännagivandet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Vimmerby, Astrid Lindgren, Astrid Lindgren memorial award, ALMA, Kulturrådet, Demokrati, hot,
Visar inlägg med etikett Kulturrådet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kulturrådet. Visa alla inlägg
20131201
20131126
Hot, så långt från Astrid Lindgren som möjligt...
Hot hör inte hemma i en demokrati. I kampen om att återfå
tillkännagivandet av ALMA- priset till Vimmerby har en studerande vid
Linnéuniversitetet kommer med hot mot Kulturrådet. Det är fullständigt
förkastligt och skadar inte bara demokratin utan själva sakfrågan och ligger så
långt bort från Astrid Lindgrens värderingar man kan tänka sig. Jag är skitförbannad på detta!
Samtidigt som Expressen kör sin serie angående våld och hot
mot förtroendevalda politiker så rapporterar lokala media att en student hotar
Kulturrådet efter deras beslut att flytta tillkännagivandet från Vimmerby till
Stockholm. Spontant så blir jag så jävla förbannad när detta sker. I en
demokrati så är det med argument som vi för frågor framåt och inte med en massa
hot.
Den student som enligt media går på lärarprogrammet bör
snarast lämna utbildningen då jag inte vill veta av en lärare till våra barn
som har dessa värderingar. Som lärare är ens roll att lära ut och förmedla demokratin och här är det en studerande som går i helt motsats håll. Att man inte från Linnéuniversitetet verkar förstå
allvaret i frågan är också skrämmande. -Att inleda en internutredning om
händelsen är inte aktuellt för tillfället enligt rektor Stephen Hwang. För mig
är det helt fel signal som skickas.
Kan lugnt säga att detta hot inte har gjort arbetet för oss
som vill återfå tillkännagivandet till Vimmerby lättare. Hot av dessa slag är
så långt från Astrid Lindgren man kan komma och blir att motverka arbetet som
pågår. Enkelt så är det så att när man känner sig hotat så sluter man sig och
möjligheterna till om svängning i frågan minimeras.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Vimmerby, Astrid Lindgren, Astrid Lindgren memorial award, ALMA, Kulturrådet, Demokrati, hot,
20131122
Kulturrådet svarar om ALMA
Skickade ett meddelande till Kulturrådet via Facebook och fick tillbaka ett svar... Eller vad man nu ska kalla det. Tänkte ge ett personligt svar då de svarade mig...Grunden är åter beslutet om att flytta tillkännagivandet av Astrid Lindgrens Memorial Award (ALMA) till Stockholm. För varje svar som Kulturrådet ger så blir argumentenen allt tunnare...
Här är svaret från Kulturrådet på mitt inlägg som jag skickade
Vidare så hänvisar det till debattartikeln som Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Statens Kulturråd och Helen Sigeland, kansli litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, skrev i början på veckan.
Det mest skrämmande är att de inte förstår vad de sysslar med utan enbart ser det som ett meddelande som de lika väl kunde skicka ut via ett pressmeddelande. Jag blir lite orolig då de inte verkar förstå möjligheterna som priset innebär och också den starka kopplingen till en författare i det här fallet Astrid Lindgren. Med det vaga resonemanget om att tillkännagivandet ska ske på Kungliga Biblioteket försöker det möjligen göra någon form av stockholmskt finkultur av tillkännagivandet, men det känns inte äkta och är så långt från den Astrid Lindgren som jag har bilden av. Om det nu ska vara ett bibliotek och om man ska fokusera på läsfrämjandet borde det finnas intressantare bibliotek i stockholmsregionen, typ ett förrortsbibliotek där man jobbar med unga som står långt från bokens värld.
När de sedan hänvisar till pristagarveckan så är det bra att pristagaren kommer till Vimmerby och jag har de senaste åren träffat pristagarna i Vimmerby. Intressanta möten som också kan utvecklas. Men jag känner inget större engagemang från ALMA-kansliet och Kulturrådet att utveckla det och också satsa från statens sida utan hela bördan läggs i Vimmerbys knä med kravspecifikationer om hur de vill att kommunen ska utveckla det. Utan att lägga in överord så känns inte samarbetet ömsesidigt. Lite av en storebror som kör med den lilla systern från landet.
Kulturrådet borde samla sig och ta ett seriöst snack med varandra om vilket pris man fått att förmedla. Jag skickar åter med det som jag skrev till kulturrådet och låter de ges en möjlighet att svara på detta "Det handlar om att redan från att pristagaren tillkännages till att priset tas emot få med sig upplevelsen av Astrid Lindgrens författarskap. Det må finnas hyllmeter med litteratur av, om och kring Astrid Lindgren på Kungliga biblioteket, men där saknas den viktigaste pusselbiten. Äktheten, det genuina som man upplever kring barndomshemmet i Vimmerby. Att kunna gå in i köket som Astrids pappa, Samuel August satt och berättade om livet. Att kunna tal del av de det arkiv som finns med både böcker och brev till och från Astrid Lindgren. Låta tankarna vandra när man tar svängen förbi sockerdricksträdet som är en av symbolerna för hennes författarskap. Personligen så befinner jag mig ofta på Näs för att söka den där inspirationen som finns på stället. Det är lätt att förstå hur Astrids penna började glöda när man tänker på miljöerna kring Näs. Det är åter den äktheten som måste avspeglas i priset. Inte en kallt tillkännagivande på ett bibliotek i huvudstaden som kunde gälla vilket pris som helst." Om de fortfarande inte inser vilket pris de har och det unika i det borde de kanske ta in extern hjälp för att förstå och förmedla "Voffo gör di på dette viset"
Här är svaret från Kulturrådet på mitt inlägg som jag skickade
- Konversationen startade tisdag
- Idag
- KulturrådetHej Peter,Vi tillkännager nästa års pristagare på Kungliga biblioteket (KB) i Stockholm den 25 mars. Den här presskonferensen varar 40 minuter och består ett kort tillkännagivande av pristagaren och en presentation och honom/henne/dem. Vi gör det eftersom det ligger i vårt uppdrag sprida information om pristagaren till så många som möjligt. Vi har valt KB för att lägga fokus på pristagaren och läsfrämjande. Att vi valt KB beror på att där finns Astrid Lindgrens hela efterlämnade arkiv, som utsågs till världsminne av UNESCO 2005. Många är upprörda över detta och det har vi all respekt för. Men Vimmerby kommer fortsättningsvis att vara en väldigt viktig del i pristagarveckan som föregår prisutdelningen på Konserthuset 2 juni. Pristagaren eller pristagarna bjuds då som vanligt till Vimmerby för att under två dagar möta både publik och media.
Vidare så hänvisar det till debattartikeln som Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Statens Kulturråd och Helen Sigeland, kansli litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, skrev i början på veckan.
Det mest skrämmande är att de inte förstår vad de sysslar med utan enbart ser det som ett meddelande som de lika väl kunde skicka ut via ett pressmeddelande. Jag blir lite orolig då de inte verkar förstå möjligheterna som priset innebär och också den starka kopplingen till en författare i det här fallet Astrid Lindgren. Med det vaga resonemanget om att tillkännagivandet ska ske på Kungliga Biblioteket försöker det möjligen göra någon form av stockholmskt finkultur av tillkännagivandet, men det känns inte äkta och är så långt från den Astrid Lindgren som jag har bilden av. Om det nu ska vara ett bibliotek och om man ska fokusera på läsfrämjandet borde det finnas intressantare bibliotek i stockholmsregionen, typ ett förrortsbibliotek där man jobbar med unga som står långt från bokens värld.
När de sedan hänvisar till pristagarveckan så är det bra att pristagaren kommer till Vimmerby och jag har de senaste åren träffat pristagarna i Vimmerby. Intressanta möten som också kan utvecklas. Men jag känner inget större engagemang från ALMA-kansliet och Kulturrådet att utveckla det och också satsa från statens sida utan hela bördan läggs i Vimmerbys knä med kravspecifikationer om hur de vill att kommunen ska utveckla det. Utan att lägga in överord så känns inte samarbetet ömsesidigt. Lite av en storebror som kör med den lilla systern från landet.
Kulturrådet borde samla sig och ta ett seriöst snack med varandra om vilket pris man fått att förmedla. Jag skickar åter med det som jag skrev till kulturrådet och låter de ges en möjlighet att svara på detta "Det handlar om att redan från att pristagaren tillkännages till att priset tas emot få med sig upplevelsen av Astrid Lindgrens författarskap. Det må finnas hyllmeter med litteratur av, om och kring Astrid Lindgren på Kungliga biblioteket, men där saknas den viktigaste pusselbiten. Äktheten, det genuina som man upplever kring barndomshemmet i Vimmerby. Att kunna gå in i köket som Astrids pappa, Samuel August satt och berättade om livet. Att kunna tal del av de det arkiv som finns med både böcker och brev till och från Astrid Lindgren. Låta tankarna vandra när man tar svängen förbi sockerdricksträdet som är en av symbolerna för hennes författarskap. Personligen så befinner jag mig ofta på Näs för att söka den där inspirationen som finns på stället. Det är lätt att förstå hur Astrids penna började glöda när man tänker på miljöerna kring Näs. Det är åter den äktheten som måste avspeglas i priset. Inte en kallt tillkännagivande på ett bibliotek i huvudstaden som kunde gälla vilket pris som helst." Om de fortfarande inte inser vilket pris de har och det unika i det borde de kanske ta in extern hjälp för att förstå och förmedla "Voffo gör di på dette viset"
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Vimmerby, Astrid Lindgren, Astrid Lindgren memorial award, ALMA, Kulturrådet
20131119
Bristen på äkthet från Kulturrådet
Inte ett pris bland alla andra. Nä ALMA-priset är inte det, eller så vill jag inte se det. Astrid Lindgren Memorial Award ska inte vara enkelt, snabbt och bekvämt. Det ska vara äkta, genuint och stå för något annat. I den delen är Astrid Lindgrens barndom och hennes stora inspiration från Vimmerby en otroligt viktig del. Det är mer än en ceremoni på 40 minuter och ser man inte det så är frågan om man är rätt personer att arbeta med priset
Det handlar inte om att marknadsföra Vimmerby, utan det är en positiv bieffekt som tillkännagivandet i Vimmerby ger. Det handlar om att redan från att pristagaren tillkännages till att priset tas emot få med sig upplevelsen av Astrid Lindgrens författarskap. Det må finnas hyllmeter med litteratur av, om och kring Astrid Lindgren på Kungliga biblioteket, men där saknas den viktigaste pusselbiten. Äktheten, det genuina som man upplever kring barndomshemmet i Vimmerby. Att kunna gå in i köket som Astrids pappa, Samuel August satt och berättade om livet. Att kunna tal del av de det arkiv som finns med både böcker och brev till och från Astrid Lindgren. Låta tankarna vandra när man tar svängen förbi sockerdricksträdet som är en av symbolerna för hennes författarskap. Personligen så befinner jag mig ofta på Näs för att söka den där inspirationen som finns på stället. Det är lätt att förstå hur Astrids penna började glöda när man tänker på miljöerna kring Näs. Det är åter den äktheten som måste avspeglas i priset. Inte en kallt tillkännagivande på ett bibliotek i huvudstaden som kunde gälla vilket pris som helst.
Generellt så har Kulturrådet tänkt otroligt smalt och kanske till och med varit lata. Inte sett hur man kunnat göra mer av det unika som barndomshemmet är. Med ett penndrag så är tillkännagivandet flyttat till Stockholm utan en kontakt med Vimmerby och de representanter som arbetat med frågan. Svaret i SvD Brännpunkt, på vårt inlägg, andas bristen av förståelse för vad man är satt att administrera. Ett pris som alla andra verkar vara Kulturrådet och ALMA-kansliets syn på det hela. En fråga är om de personer som är satta att arbeta med priset är de rätta?
Till sist så kräver de mer av Vimmerby gällande pristagarveckan där pristagaren befinner sig två dagar i Vimmerby. Men vad gör Kulturrådet? Finns Vimmerby och Astrid Lindgrens Näs med som en tydlig samarbetspartner (Detta skrivs på deras hemsida "Vi vill tacka våra samarbetspartners och sponsorer: Mediatec, Stockholms Konserthus, Kulturhuset i Stockholm, Arctic Paper, Hotel Skeppsholmen och BMW Sverige."? Finns personal och fotografer med? Vilka inviter har gjorts från Kulturrådet för att utveckla både pristagarveckan och tillkännagivandet i Vimmerby? Det hela landar helt plumt i ett krasst Stockholmsperspektiv. Det är bara att beklaga och är det någon författare i landet som är så starkt förknippad med landsbygden så är det Astrid Lindgren. Kommunalrådet i Vimmerby kallade det helt enkelt för fisigt och visst är det fisigt…
Det handlar inte om att marknadsföra Vimmerby, utan det är en positiv bieffekt som tillkännagivandet i Vimmerby ger. Det handlar om att redan från att pristagaren tillkännages till att priset tas emot få med sig upplevelsen av Astrid Lindgrens författarskap. Det må finnas hyllmeter med litteratur av, om och kring Astrid Lindgren på Kungliga biblioteket, men där saknas den viktigaste pusselbiten. Äktheten, det genuina som man upplever kring barndomshemmet i Vimmerby. Att kunna gå in i köket som Astrids pappa, Samuel August satt och berättade om livet. Att kunna tal del av de det arkiv som finns med både böcker och brev till och från Astrid Lindgren. Låta tankarna vandra när man tar svängen förbi sockerdricksträdet som är en av symbolerna för hennes författarskap. Personligen så befinner jag mig ofta på Näs för att söka den där inspirationen som finns på stället. Det är lätt att förstå hur Astrids penna började glöda när man tänker på miljöerna kring Näs. Det är åter den äktheten som måste avspeglas i priset. Inte en kallt tillkännagivande på ett bibliotek i huvudstaden som kunde gälla vilket pris som helst.
Generellt så har Kulturrådet tänkt otroligt smalt och kanske till och med varit lata. Inte sett hur man kunnat göra mer av det unika som barndomshemmet är. Med ett penndrag så är tillkännagivandet flyttat till Stockholm utan en kontakt med Vimmerby och de representanter som arbetat med frågan. Svaret i SvD Brännpunkt, på vårt inlägg, andas bristen av förståelse för vad man är satt att administrera. Ett pris som alla andra verkar vara Kulturrådet och ALMA-kansliets syn på det hela. En fråga är om de personer som är satta att arbeta med priset är de rätta?
Till sist så kräver de mer av Vimmerby gällande pristagarveckan där pristagaren befinner sig två dagar i Vimmerby. Men vad gör Kulturrådet? Finns Vimmerby och Astrid Lindgrens Näs med som en tydlig samarbetspartner (Detta skrivs på deras hemsida "Vi vill tacka våra samarbetspartners och sponsorer: Mediatec, Stockholms Konserthus, Kulturhuset i Stockholm, Arctic Paper, Hotel Skeppsholmen och BMW Sverige."? Finns personal och fotografer med? Vilka inviter har gjorts från Kulturrådet för att utveckla både pristagarveckan och tillkännagivandet i Vimmerby? Det hela landar helt plumt i ett krasst Stockholmsperspektiv. Det är bara att beklaga och är det någon författare i landet som är så starkt förknippad med landsbygden så är det Astrid Lindgren. Kommunalrådet i Vimmerby kallade det helt enkelt för fisigt och visst är det fisigt…
Tidigare på ämnet: Centralisering av Astrid Lindgren Memorial Award.
Media mm: Micael Glennfalk
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Vimmerby, Astrid Lindgren, Astrid Lindgren memorial award, ALMA, Kulturrådet
20131114
Centraliseringen av Astrid Lindgren Memorial Award [UPPDATERING]
Ett tillkännagivande… Kanske inte så stor sak? Men det är mer som finns bakom. Det handlar om så mycket mer för en kommun ute i landet, utan för tullarna. Det finns så mycket symbolvärde i att det tillkännagivandet sker granne med Astrid Lindgrens barndomshem. Grunden för ett av världens främsta författarskap.
Kulturrådet har bestämt att flytta tillkännagivandet av Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA) till Stockholm och närmare bestämt Kungliga biblioteket. Ett helt galet beslut om ni frågar mig med många fler. Riksdagsledamoten Lena Hallengren (S) har ställt en fråga till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth om centraliseringen av kulturaktiviteter. Lena säger – Regionala kulturella aktiviteter är mycket viktiga för kulturen i Sverige i stort och bör äga rum och ta plats där det finns störst förankring och kulturell anknytning. Det gäller både historiskt och geografiskt för att få mesta möjliga genomslag och betydelse. Det sänder negativa signaler ut i landet när en stor och väletablerad kulturhändelse, som tillkännagivandet av ALMA-priset, centraliseras.
De är för mig tre aspekter som talar emot flytten av tillkännagivandet.
För mig och stora delar av Svenska, internationella läsare så är det landsbygden som man förknippar Astrid Lindgren med och inte storstaden. De flesta av hennes böcker bottnar i någon form av småländkst bondförnuft oavsett om karaktären heter Emil eller Pippi. Hennes författarskap speglas av hennes uppväxt på gården Näs i Vimmerby och de karaktärer som rörde sig runt gården. Så tillkännagivandet kunde utvecklas till att bli så mycket mer än det är idag.
För mig landar det hela i att det inte handlar om besparingar, lågt intresse, utan något annat. Makten över arvet efter Astrid Lindgren? Kulturrådet hävdar att Vimmerby får sin beskärda del under pristagarveckan då pristagaren besöker Vimmerby. Så är det och det är ett bra arrangemang, men medialt så blir det lite i lokaltidningen och det finns inget riks- eller internationellt intresse för besöket i Vimmerby.
När jag i våras, innan tillkännagivandet, åt middag med juryn för priset så talade vi just om att de åkte till Vimmerby. Från början hade det från deras sida funnits ett motstånd men nu såg de fram emot resan. Det hade från deras sida blivit en självklarhet att förlägga det sista mötet till Vimmerby i den gamla prästgården, granne med barndomshemmet.
Vimmerby kommun och det kommunala bolaget Kulturkvarteret Astrid Lindgren Näs AB, som ansvarar för området utvecklingen av minnet av Astrid Lindgren, har gentemot Kulturrådet och ALMA-kansliet på pekat att man gärna vill utveckla tillkännagivandet och göra mer av det. Det möts med, om inte kalla handen, så ett mycket svagt intresse.
För mig landar det inte i besparingar utan att man helt enkelt inte vill åka till Vimmerby och att det kan finnas krafter med kopplingar till Kungliga Biblioteket som gärna är värdar för tillkännagivandet av världens största barnbokpris och världens näst största litteraturpris. För vissa handlar det om prestige för Vimmerby handlar det om något naturligt.
Så kulturministern, kulturrådet tänk om och tänk rätt. Det finns allt för många delar som pekar på att man bör överväga att stärka mer av det som sker till Vimmerby än att minska det. Våga vara modiga och var ingen liten lort...
[UPPDATERING]
Idag skriver jag med flera på SvD Brännpunkt om frågan.
Kulturrådet har bestämt att flytta tillkännagivandet av Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA) till Stockholm och närmare bestämt Kungliga biblioteket. Ett helt galet beslut om ni frågar mig med många fler. Riksdagsledamoten Lena Hallengren (S) har ställt en fråga till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth om centraliseringen av kulturaktiviteter. Lena säger – Regionala kulturella aktiviteter är mycket viktiga för kulturen i Sverige i stort och bör äga rum och ta plats där det finns störst förankring och kulturell anknytning. Det gäller både historiskt och geografiskt för att få mesta möjliga genomslag och betydelse. Det sänder negativa signaler ut i landet när en stor och väletablerad kulturhändelse, som tillkännagivandet av ALMA-priset, centraliseras.
De är för mig tre aspekter som talar emot flytten av tillkännagivandet.
- Astrid är född i Vimmerby och hela hennes författarskap tar sin grund i barndomens Vimmerby. Att hon levt en längre tid i huvudstaden gör ändå att det är Vimmerby som är hennes bas och hon nämner aldrig Stockholm som hon nämner Vimmerby.
- Det är viktigt att staten ser till att kulturen finns närvarande i hela landet och att man sprider ut arrangemang. I det aktuella ärendet så handlar det inte bara om regionalpolitik utan om att det finns en naturlig beröringspunkt med Vimmerby som inte går att finna i Stockholm och då särskilt med Kungliga biblioteket. Vasaparken hade varit en mer naturlig del om nu det ska flyttas.
- Regeringen har genom Tillväxtverket utsett fem destinationer som ska utvecklas mot den internationella marknaden och Vimmerby är en av dessa. Att då ta bort en viktig pusselbit i kommunens och statens arbete med att utveckla Vimmerby som ett internationellt besöksmål klingar illa. Kulturrådet hävdar att de inte är deras bord, men de har samma uppdragsgivare, regeringen.
För mig och stora delar av Svenska, internationella läsare så är det landsbygden som man förknippar Astrid Lindgren med och inte storstaden. De flesta av hennes böcker bottnar i någon form av småländkst bondförnuft oavsett om karaktären heter Emil eller Pippi. Hennes författarskap speglas av hennes uppväxt på gården Näs i Vimmerby och de karaktärer som rörde sig runt gården. Så tillkännagivandet kunde utvecklas till att bli så mycket mer än det är idag.
För mig landar det hela i att det inte handlar om besparingar, lågt intresse, utan något annat. Makten över arvet efter Astrid Lindgren? Kulturrådet hävdar att Vimmerby får sin beskärda del under pristagarveckan då pristagaren besöker Vimmerby. Så är det och det är ett bra arrangemang, men medialt så blir det lite i lokaltidningen och det finns inget riks- eller internationellt intresse för besöket i Vimmerby.
När jag i våras, innan tillkännagivandet, åt middag med juryn för priset så talade vi just om att de åkte till Vimmerby. Från början hade det från deras sida funnits ett motstånd men nu såg de fram emot resan. Det hade från deras sida blivit en självklarhet att förlägga det sista mötet till Vimmerby i den gamla prästgården, granne med barndomshemmet.
Vimmerby kommun och det kommunala bolaget Kulturkvarteret Astrid Lindgren Näs AB, som ansvarar för området utvecklingen av minnet av Astrid Lindgren, har gentemot Kulturrådet och ALMA-kansliet på pekat att man gärna vill utveckla tillkännagivandet och göra mer av det. Det möts med, om inte kalla handen, så ett mycket svagt intresse.
För mig landar det inte i besparingar utan att man helt enkelt inte vill åka till Vimmerby och att det kan finnas krafter med kopplingar till Kungliga Biblioteket som gärna är värdar för tillkännagivandet av världens största barnbokpris och världens näst största litteraturpris. För vissa handlar det om prestige för Vimmerby handlar det om något naturligt.
Så kulturministern, kulturrådet tänk om och tänk rätt. Det finns allt för många delar som pekar på att man bör överväga att stärka mer av det som sker till Vimmerby än att minska det. Våga vara modiga och var ingen liten lort...
[UPPDATERING]
Idag skriver jag med flera på SvD Brännpunkt om frågan.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Vimmerby, Astrid Lindgren, Astrid Lindgren memorial award, ALMA, Kulturrådet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



