Skräcken från vänster, starkare än hotet från höger

Den har alltid funnits där. Skräcken från vänster. vi vet de inledande meningarna i Kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels "Ett spöke går runt Europa - kommunismens spöke. Alla det gamla Europas makter har förbundit sig till en helig hetsjakt mot detta spöke: påven och tsaren, Metternich och Guizot, franska radikaler och tyska poliser". Men idag är inte spöket vänster utan en realistisk extrem höger som inte drar sig för våld och pekar på tydligt på vi och dom.

Inget nytt med andra ord men det gör inte saken mer acceptabel. Ett parti som finns i riksdagen men med lite tvivelaktigt förflutet till den otäcka grannen i öster. Visst finns det en klick inom vänsterpartiet som gillar att uttrycka sig i våldsamma toner. Det är inte acceptabelt men därifrån till att säkerhetspolisen går in under-cover är steget allt för långt. Det finns mer relativa politiska faror som borde vara av SÄPOs intresse. Extrema partier på högerkanten och dessa nazistiska rörelser samt även de extrema på vänster kanten.

Inom militären och polisen har det alltid funnits ett rykte om att de tillhör "högern" befogat eller ej kan jag inte säga. Men dagens uppgifter styrker tyvärr dessa rykten. Polis och militär som är de yttersta försvararna av demokratin har lite att leva upp till. Det finns ett tillits problem som tyvärr stärks.

Inom extrem högern så finns det aktiviteter som inte minskar utan ökar. Deras sidor är bland de mest sökta på nätet och det gör att de kan få ut sitt budskap. Det är läge för oro. En oro som vida överstiger ett par vilsna kommunister i Vänsterpartiet. Visst kan de upplevas obehagliga men inte i samma utsträckning som nazister.

Några korta rader i sommartid blev det. Känner annars en trötthet som avspeglar sig på bloggen då inget fastnar som gör att jag får skrivsug. Kanske kommer det igen snart eller så inte?....

Media mm: Peter Johansson, Johan Westerholm, Expo, SCB PSU 2013, Ab, Ab2, Ab3, Exp, SvD, SvD2, DN
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, Demokrati, frihet, folkrörelse, vänsterpartiet, SÄPO, säkerhetspolisen, nazism, nationalister

Potatisen, Pizzan och nu sushi

Den första egna potatisen skördad

Midsommar den svenskaste av alla högtider på året. Enligt många den enda nationaldagen som är värd att firas. Dansen kring stången, en bild av vuxna människor som kvackar runt stången får folk utifrån att se på oss stela svenskar med leende. Men vad mer är svenskt?

För mig är det svårt att peka något som är svenskt. En bit där eller en bit där. Men grunden är att svenskarna alltid varit ett internationellt folk som antingen rest och tagit hem idéer och prylar (inte alltid så snällt om vi följer i vikingarnas, eller Karl den XII spår). Men vi har också tagit emot med öppna armar när människor från andra länder och kulturer kommit till oss med innovationer som byggt samhället som vi idag lever i. För mig är en del av svenskheten, nyfikenheten på vad omvärlden har att erbjuda. Potatisen, Pizzan och nu sushi som vi tagit till oss och gör variationer av. Vi svenskar är ett mixat folk med ett språk som lånat och delat med sig ord från och till världen.

Så när jag igår frågade om en vision för framtiden och om det fanns ett parti som kunde se det är det nog i detta som vi ska söka framtiden. Globaliseringen är här för att stanna och vi är ett land som genom historien varit mycket bra på att ta till oss den. Vi var tidiga med att öppna upp oss både gällande varor och vad det gäller personer. Mycket tack vare att vi inte hade det på hemmaplan. Lite under galgen kan man säga. Men idag så kan vi omvandla detta till en styrka och konkurrensfördel om vi gör det rätt. Då handlar det inte om att flytta DO till förorten utan att flytta förorten till staden. Det handlar om att se de styrkor som finns. Det handlar om att finna modeller för att omsätta de idéer som finns. Det entreprenörskap som är ledande i förorten. Vi kan läsa i SvD hur professor Charles Edquist föreslår en innovationsminister och jag delar den uppfattningen. De stora företagens tid är förbi som samhällsutvecklare. Jag tror att den kommande samhällsutvecklingen tar fart i förorten med de nya svenskarna och deras släktingar runt om i världen.  Hur vi får del av deras traditioner och ser vad vi kan ta till oss. För vi är inte bäst, kanske på något område men inte så bra att vi inte kan bli bättre. 

Tankar i midsommartid och nu till Astrid Lindgrens värld för att fira med Emil och gänget...

Media mm: DN

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, Vimmerby, politik, Demokrati, frihet, folkrörelse, Socialdemokraterna, #sframtid, invandring, integration, innovationer,

Demokrati, frihet, folkrörelse. Ord för högtider?

Två texter och några artiklar i tidningar får mig att grubbla över politiken. Det handlar om Johan Westerholms text om folkrörelsen och Stig-Björn Ljunggrens text i Dagens samhälle (ej på nätet) om demokratin kontra friheten. Tre ledande ord inom socialdemokratin som man inte klarar av att lyfta till 2013.

Vi kan se hur tidningarna sakta börjar fråga efter visionerna hos partierna. För det är en visionslöshet som alla partier står inför. Skillnaderna är många gånger på marginalen utan att verkligen stå inför nya tankar. Visst kan man beskylla moderaterna för att kraftigt närmat sig den socialdemokratiska politiken i alla fall retoriskt. De partier som var i mitten är därmed satta i en rävsax som inte ger dem några andra alternativ för att synas än tokiga utfall som få kan ta på allvar.

Men sedan till frågan som Johan Westerholm lyfter om folkrörelsens död. Är det så att folkrörelsen fungerade på 1900-talet och är passé. Men finns det något nytt eller kramar man på gårdagens sätt att organisera sig. Ser vi på organisationsutredningen som socialdemokraterna gjorde och som beslutades på kongressen så är det i mångt och mycket ett kramande av gårdagen och där demokratin mäts i antalet stolar i styrelserum. Det utvecklas en kvantitativ demokrati som vi inte vet något om kvalitén.

Och vi är därmed inne på vad Stig-Björn Ljunggren skriver om i Dagens Samhälle. Friheten måste stå över demokratin. Inte alltid så måste det finnas ett motsats förhållande men vilka beslut kan majoriteten ta utan att det slår för tufft mot minoriteten? Enkelt så handlar det om att majoriteten måste ha med ordet solidaritet för att klara balansen mellan majoritetens rätt och minoritetens skydd.  

Politiken har idag blivit ett procent-race där partierna slåss om bästa pocenten som Helge och Helge skulle tolkat läget. Det finns en syn på att inte göra sig ovän med någon men inte heller bästa vän med någon. Ett slags politiskt mainstream där endast små tokutspel från enskilda ledamöter kan ge en färgklick, dock utan substans då ledningarna finns långt långt borta för att inte behöva vara nära om det faller. Gälle lika för samtliga partier

Jag tror det finns en obefogad rädsla bland partierna att våga ta det där steget att tänka nytt. Läste en intervju med Irené Wennemo om att det fanns en liten rädsla om att göra om våra socialförsäkringar från grunden. Små justeringar på procentens rand är det som gäller.

Partierna måste skaffa sig nya tankesmedjor som vågar och tillåts tänka utanför boxen. Smedjor som ska ha partiledningen som beskyddare för att visa på att man menar allvar. Inte gömda under flera olika sidoorganisationer med undangömd finansiering. Smedjor som inte bygger på representation av att alla ska med. Allt som ska behövas är en ideologisk grund och sedan fritt spånande. Men socialdemokraterna kommer inte att lyckas då allt för många sitter och bevakar sina stolar och då hamnar politiken på andra eller tredjeplats. För visa kan man till och med grubbla på om politiken ens finns på pallplats eller om det är som Francis Underwood i House of cards enbart jakten på makten och politiken är det som passar antingen för majoritet eller väljarstöd.

Demokrati, Frihet, Folkrörelse. Det låter vackert men finns det kvar innehåll, eller riskerar det att bli plakatord som vi besjunger vid högtidliga tillfällen?

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, Vimmerby, politik, Demokrati, frihet, folkrörelse, Socialdemokraterna, #sframtid,

Jag en fjollåtta…

Håkan Juholt frågade mig om jag sågs som en Vimmerbybo eller Stockholmare. Jag såg lite frågande på honom... Jag hade ju bott i Vimmerby 16 år… och nu på mitt nittonde… Men idag kom svaret.

         -Din fjollåtta. I Vimmerby gör så vi så här stick till Stockholm…

Allt för att jag i min nya strid mot hundägare utan kontroll över sina lösa hundar. Blir irriterad och undrar var de har sin kärlek till sitt djur när de får springa fritt och inte ens bryr sig om folk kommer. Igår så skällde jag ut en tant sedan hunden hennes sprungit emot mig utan att hon gjorde en notis om att ta hunden till sig. På frågan om vad hon hade tyckt om jag varit rädd och sparkat hunden svara hon att jag inte är medmänsklig. Men när hon hävdar likt mannen idag sin frihet så begränsar den många andras. Vi reduceras till fjollåttor och att inte vara mänsklig.

         Visst är jag irriterad när jag sitter i min fåtölj. Dels är det frågan kring individens frihet och var den gränsen går. Hundägaren blir en symbol för övertrampet. Att tydligt markera att min frihet inte är något värd i förhållande till hans och hans hund. När den enskildes frihet slår undan den andres frihet och trygghet. För mig så är då den totala friheten minskad. För det leder till ett kallare samhälle och i slutändan så kommer även den starke behöva den svages stötting, men om den svage inte finns där så minskar den starkes trygghet och med det också dennes frihet. För mig är sambandet frihet och trygghet starkt.

         Men den andra delen som jag blir irriterad på och det är kanske dumt av mig men ändå. Detta med att inte bli en del av samhället utan att alltid vara någon annan. Jag har skrivit om detta tidigare. Om hur jag inte är Stockholmare längre och inte Vimmerbybo. Ett liv emellan. Jag har lämnat ett ställe och flyttat till ett annat men inte mentalt insläppt. Ser jag Ett mentalt Chinatown i Vimmerby men med Stockholmare, eller andra inflyttade. En grund om att de som sedan generationer vilja sig veta bättre än andra. Att skrika på inflyttning för att klara välfärden, men inte acceptera oss när vi väll kommer och vill orten väl. Inget specifikt för Vimmerby utan landsortens infödda problem. Men frågan är om det kan lösas? Jag vet att en fjollåtta vän till mig blev årets Vimmerbybo men frågan är om det var ledningen som tyckte så eller om det var de enskilda? Ok hon har ett par års försprång och hennes man driver jordbruk och hon är centerpartist… Ett par öppnande nycklar som jag inte klarar. Frågan är om könet kan spela in också? Att en kvinna importeras av mannen från bygden? Är ute på hal is och har inga belägg men slänger upp frågan…

Men som den mogna mannen omoget sa ”du är en fjollåtta” 

och med det så gav han mig input till denna lördagskrönika

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, personligt, frihet, samhälle, trygghet, politik,

Värnskatten en möjlighet för min karriär?

Ett utmaning ramlade in från Johan Hedin och självklart tog jag frågan till mig. Ingången var avskaffandet av värnskatten. Självklart så tog ryggmärgsreflexen vid...

         Men så läste jag Johan Hedins inlägg och det var inte det traditionella ingången från höger. Ni vet världen och särskilt Sverige går under om värnskatten består. Johan hade en ingång kring det personliga växandet kopplat till värnskatten. Jag tackar för den ingången och tänker ta vid vid den tanken. För att ingen ska bli snopen så hamnar jag inte i samma slutsats att värnskatten är hindret för mig att växa och göra karriär.

        Jag ser att Johan Hedin och jag presenterar två ideologiska spår och att vi här blir tydliga i dessa två inlägg. Johan lyfter att den enskilde lyfter om han får större frihet genom att samhället, det gemensamma backar ett steg. För mig så tror jag individen vågar mer om just det gemensamma finns närvarande som stöd.

        Det jag har svårt att se är hur man från höger anser att drivkraften för personlig utveckling och karriär mäts i skatteprocent. För mig är det andra variabler som driver mig framåt. Dels det personliga egot. Utifrån min bakgrund så vill jag lyckas och ekonomin blir för mig en bisak där titeln på visitkortet blir viktigare än plånbokens tjocklek. Vidare så är min hunger efter nytt en annan drivkraft som leder mig framåt. I min omgivning så känner jag mig inte ensam i denna fråga. Jag kan vara med på att steg ett och två i jobbskatteavdraget var ok som skattesänkning. Men frågan är om det drev undersköterskan att utvecklas i arbetet och sträva vidare mot karriären. Jag tror inte det var fallet utan att det är andra drivkrafter.

          Så skattesänkningar för att bana väg för den egna karriären är inte vägen att gå. För många så är det mer praktiska frågor som avgör hur man kommer vidare i karriären. Allt från möjligheterna att faktiskt kunna studera vidare. Möjligheterna att förena föräldraskapet med karriär. Samhällets attityder.

         Så slutsatsen är att värnskatten inte hindrar den personliga utvecklingen. Det är andra verktyg som måste till, där intäkterna från värnskatten kan var det som avgör framgången och inte stoppar. Grunden till synsättet är hur vi ser på kollektivet. Antingen det som hindrar individens resa eller min syn som är att det är genom kollektivet som den enskildes resa möjliggörs. Så svaret till Johan är att jag inte ser värnskatten som ett hinder för denna utveckling och ska skatter sänkas känns det mer intressant att se hur vi kan utöka grundavdraget för att just få de grupper som har låga inkomster att få mer i plånboken och då också kunna växa. Så vi blev inte ense i frågan men tackar Johan för utmaningen och att ingången var en annan än vanligt en ingång som fick mig att tänka till. Tack!


        Jag såg att även Peter Andersson och Erik Laakso var utmanade så vi får se om de hakar på också

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om frihet, värnskatten, kollektivet,

Kristdemokrater ursäkta språket, men vilken bullshit

Kan inte låta bli att jag vet inte le eller bli förbannad. Idag när Påskuppropet samlande folk på gator och torg så slutas man inte förvåna. Åter så försöker Kristdemokraterna ge sken av att vara det moraliska delen av regeringen. Ursäkta men vilket bullshit.

         Ibland blir det ett löjes skimmer över politiken. Med fingret i luften istället för att vara rak med ryggraden. Kristdemokraterna genom Chatrine Ahlgren-Pålsson ger idag detta ett ansikte.

       Ansvarigt departement för sjukförsäkringen är socialdepartementet och det rattas av sedan FEM år av Kristdemokraterna. Partiledaren Göran Hägglund köksbordens bästa vän är chefen som de andra ministrarna ska lyda. Men utan mankemang så kör moderaterna över Kristdemokraterna på denna punkt och den förra riksdagsledamoten, Chatrine Ahlgren-Pålsson, och försöker ge sken av att vara den moraliska vakten i regeringen, men när voteringsklockan ringde så gjorde de inget utan bara applåderade.


 

       Och sedan så har de bara sagt nej till alla förslag från oppositionen att göra sjukförsäkringen mänskligare. Lite kosmetika har det kryddats med,  men det tar inte bort de grundläggande felen i försäkringen som moderaterna skapat. Det handlar om, som jag skrev i morse, att förändra hela systemet och Kristdemokraterna bara jamsar med moderaterna och förfäktar lite för syns skull.

Media: Media: Arbetarebladet, GD, SVT:s Smålandsnytt, KvP/Expr, Sydsvenskan, DN, Dagen, Ab 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, GP, Expr 1, 2, ETC, SR 1, 2, GP, Nyheterna, Newsmill, Barometern, SR,
Bloggat: Johan Westerholm, Leine Johansson och Martin Moberg som jag lånar lite länkar av: : Peter Johansson om hör Reinfeldt påskens upprop?, Britta Sethson om påskuppropet i Umeå, Röda Malmö om manifestationen i Malmö i bildformat, Tord Oscarsson om manifestationen i Härnösand, Enn Kokk om Expressen som kastar skit på Juholt, Annarkia om påsken och påskuppropet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, moderaterna, frihet, påskupproret, Kristdemokrater, Chatrine Pålsson Ahlgren,

Idag Påskuppropet mot utförsäkringarna

Idag är det Påskuppropet och det är två system som står emot varandra. Ett krasst ekonomiskt under namnet moderata arbetslinjen mot den humana arbetslinjen som ser individen.

       Socialförsäkringarna är egentligen ett ömsesidigt kontrakt mellan den enskilde och staten. Ett kontrakt som säger vad vilka skyldigheter och och rättigheter de båda parterna har. Så var grundtanken i utformningen. Men under de senaste åren med den moderatstyrda regeringen så har det sket ett skifte i synsättet. Den enskildes delar av kontraktet har skärpt gällande skyldigheter men motsvarande hos staten har inte sket utan där har det backats undan och åtagandet gentemot den enskilde minskat. Samtidigt så har den enskildes rättigheter minskat och statens rätt att styra över den enskilde ökat. Detta har förutom lidande också minskat förtroendet för det gemensamma lösningarna och tvingar fram enskilda försäkringslösningar.

        Vi kan idag se att privata försäkringsbolag är en ökande sektor med stor lönsamhet. Det pekar på att riskkapitalisterna nu börjar lämna skola och vård för att mer söka sig till försäkringsbranschen. En fråga med denna politik och utvecklingen är att koppla det till moderaternas vägran att uppge var det får sin finansiering från. Ser man på den förda politiken så kan man ana vart pengarna kommer ifrån. Så länge moderaterna mörkar kommer det att spekuleras mellan utförd politik och pengar in på partikontot.

         Ett systemskifte sker i det tysta. Det forna moderatledare drömde om sker nu i stor skala. Högerns ekokammare gör att för att dölja agendan och jagar istället en Dry Martini drickande Håkan Juholt än att skriva om dem som blir utförsäkrade.

         Så gör er röst hörd idag. På dessa orter kan ni deltaga i manifestationen mot den orättfärdiga sjukförsäkringen. Jag kommer göra det!
Borlänge kl.14.00  Deje kl.11.00   Falkenberg kl.14.00 Gävle kl.14.00   Göteborg kl.14.00
Helsingborg kl.15.00   Hudiksvall kl.13.00    Härnösand kl.12.30    Hässleholm kl.13.00
Kalmar kl.14.00    Karlstad kl.14.00    Kristianstad kl.13.30    Laholm kl.14.00
Linköping kl.14.00   Lund kl.14.00   Malmö kl.14.00    Norrköping kl.14.00
Nyköping kl.15.00    Stockholm kl.14.00    Timrå 14.00    Uddevalla kl.15.00    Umeå kl.15.00
Uppsala kl.13.00    Vilhelmina 12.00     Västerås kl.14.00      Örnsköldsvik kl.13.00
Östersund kl.19.00. Väl mött!

Media: DN, Ab, Ab2, Ab3, SvD, Exp, Exp2.
Bloggat: Claes Krantz och Kaj Raving på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, moderaterna, frihet, påskupproret