Att vara äkta

I kväll lämnar jag denna motion till kommunfullmäktige i Vimmerby. Det är dags att vi allvar tar tag i de förutsättningar som är så unika för Vimmerby. Det verkar finnas en vilja att vara som alla andra och det är så fel enligt mitt sett att se på frågan. Det handlar om att vara unik och äkta i sin unikitet.

För att synas måste man vara unik på det ena eller det andra sättet. Få av Sveriges 290 kommuner har nått som gör dem unika. I alla falla så unika att de får en större uppmärksamhet. Vimmerby är en av kommunerna som faktiskt har de förutsättningar. Även staten ser det och har bestämt att Vimmerby ska vara en av 5 destinationer som får stöd för att utvecklas som ett internationellt besöksmål. Men det räcker inte med statliga miljoner för att komma fram. Vi måste själva göra ett grundjobb om vi från omvärlden ska uppfattas som en "sann" destination. Därför lägger jag idag min motion om att det måste tillskapas utbildningar inom kultur- och de kreativa näringarna. Att någon utifrån ser på Vimmerby och vad som kan göras. Från förskolan till högskolan. inom och utom kommunen som utförare.

Vidare så anser jag att med mer inslag av det estetiska så kommer fler elever få möjlighet att nå de kunskapsmål som är uppsatta. Vi kan se på länder som utökar andelen med estetiska ämnen också hamnar högre i de internationella undersökningar som görs.

Här är motionen i sin helhet:

Motion angående utbildningar för de kulturella- och kreativa näringarna Idag så är det kulturella och kreativa näringarna på framväxt och vi kan se det även i Vimmerby. Hur besöksnäringen blir ett allt viktigare inslag i kommunen. Vi kan se att Astrid Lindgrens Värld anställer allt fler personer på årsbasis samtidigt som säsongen förlängs med helger och höstlov mm. Inom politiken har det länge pratats om att kommunen borde möta upp den utvecklingen med utbildningar kring dessa branscher, likt vi gör för den viktiga industrin.
 Jag vill att kommen tar in en extern aktör som utreder vilka möjligheter det finns i Vimmerby att ha utbildningar som är till gagn för dessa branscher. Att man utreder brett och ser på andra aktörer än kommunen som kan vara del av denna utveckling. Som exempel vill jag peka på Folkhögskolan och Högskolecentrum. Vill även att utredningen ser på möjligheterna att få en röd tråd från förskola till högskola och vad det skulle kunna innebära för kunskap, popularitet, företagande och inflyttning.  Jag yrkar på:
 ·      Att Vimmerby kommun tar in en extern utredare som får i uppdrag att se över vilka möjligheter det finns för utbildningar i Vimmerby gällande det kulturella- och kreativa näringarna i enlighet med intentionerna i texten ovan.
·      Att utredningen presenteras för kommunfullmäktige under våren 2015

Jag hoppas anser att det är svårt att gå förbi detta och tror med det att det blir bifall. För inte vill vi vara en av alla andra. Vi vill vara ensamma, unika och äkta. Det är det som kommer leda oss framåt och utveckla kommunen och med det också regionen.

Media mm: Ab,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, Vimmerby, kulturpolitik, skolan, kreativa näringarna

Och Hultsfred nu då?

Nu är festivalen igång i grannkommunen igång. Jag befinner mig 2,5 mil ifrån och undrar hur det går. En festival som genom åren har haft betydelse för hela regionen. Men vad komme nu hända och ske?

         Hultsfredsfestivalen var festivalen som växte underifrån med bygden i ryggen. Visst fanns det de som täckte insändarsidorna i lokaltidningen med arga rop om denna hemska tilldragelse, men de var få. En majoritet av regionens invånare började ta festivalen till sig och såg utvecklingen som hände runt omkring. Visst fanns det frågor kring hur mycket den kommunen, med dålig ekonomi, skulle satsa i de kring aktiviteter som växte upp i spåren av festivalen. Visst kan det varit så att Rockparty spände bågen lite för mycket och den brast.

          Men nu finns nya krafter som ser möjligheterna i Hultsfred och styrkan i varumärket. Frågan är dock vad som kommer ske i kommunen och regionen. Bilden är att det är en rockcirkus som anländer till Hultsfred och ackar upp sina scener och sina artister för att sedan ta sig vidare. Hur kommer acceptansen från det lokala vara? Kommer de utbildningar och företag som växte upp i spåren av den gamla festivalen återkomma eller är det ”bara” en festival som kommer till stan?...

          Vi kan konstatera att publikprognoserna ser lovande ut och det är en början. Tre år har arrangörerna på sig att få festivalen på fötter. Om det lyckas vet jag inte. Det vi kan se är att allt fler festivaler går från de ideella krafterna till de kommersiella företagen. Om det är en bra utveckling vet jag inte men kan konstatera att det smakar lite illa i munnen. Men vem vet jag kanske är en gammal romantiker också...

Media: Ab, Exp, SvD, DN, DN2, DN3.
Bloggat: Kulturbloggen på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturpolitik, Hultsfred, Hultsfredsfestivalen,

Söndagskrönika om den problematiska kulturen

Sitter på Kultureken i Eksjö och väntar medan sonen repeterar Peter Pan, Sverigepremiär 3 september. Oj lite reklam men det tar jag... Efter promenaden runt Eksjö med öldoftande torg efter stadsfesten går funderingarna kring kulturen och dess olika delar. Detta blir ingången till dagens krönika.

        Som jag tidigare skrivit är kulturen viktig för oss alla och därför ska vi göra den tillgänglig. Men vilken kultur och vad innehåller kulturen. Jag kommer ha fyra ingångar i min krönika. Det är fyra delar som står emot varandra men de kan mötas om man bara är medveten.

       Den första motsatsen är professionalism kontra amatörismen. Jag ser det dagligen och vet att de går att kombinera men vi måste hela tiden vara medvetna om vilka krav vi kan ställa. Ser det genom de arbete som sker på Astrid Lindgrens Värld och det som nu pågår på Kultureken. Jag ställer mig frågan  hur mycket vi kan pressa våra barn i jakten på den perfekta föreställningen. Vad är den perfekta föreställningen och i vems ögon. Är det i vi som åskådare, producent eller de som medverkar. VI bör ha bilden klar och här känner jag att det på många ställen finns tankar att tänka klart. Visst är det så att många amatörer drömmer om Dramaten och Broadway Men den resan får inte gå ut över barnen. Inte gå ut över den glada amatören som växer genom sitt deltagande. Genom den pressade som får andrum i sitt glada amatörsällskap där showen är det lilla utan vägen dit det stora.

       De andra två delarna som skär genom kulturen är den linje mellan konsument och deltagande. Den bottnar även den i linjen mellan professionalism och amatörismen. Jag vet hur mycket man växer som aktivt deltagande i kulturen. Regissören Gunnar Forsell på Kultureneken berättar om hur han ser de unga växa så det knackar. Inte fysiskt utan mentalt. De små som kom med för ett år sedan idag tar ett ansvar som ligger över åldern. En mognad och en förståelse att fungera i grupp och min roll i sammanhanget.
 
        Vi kan också koppla på en dimension till och det gäller ekonomin. Och en bit tar jag med mig från det öldoftande, eller stinkande, torget i Eksjö som haft sin Stadsfest "Siesta". Med dessa olika festivaler allt från teater till rock och mycket däremellan går ekonomin som en röd tråd. Det är en balans att klara som få kultur arbetare klarar av enligt mig. Och så ska det vara. Vi kan inte begära att skådisen även är bäst på bokföring lika lite som vi kan begära revisorn recensera Hamlet. Från de stora institutionerna till den lilla musikgruppen i källaren på fritidsgården. är ljudet detsamma mer mer mer. Och hur prioriterar vi?

        Med detta i våra ögon kommer då frågan hur vi formulerar en kulturpolitik som bejakar detta. En politik som styr utan att styra. Kan vi formulera en kulturpolitik eller behövs det fler? Vi vet att det genom kulturen finns politisk sprängkraft. Att de olika politiska blocken står långt från varandra i synen på hur vi formar vår kulturpolitik.

       Den politiska kraften mellan styrning av marknadskrafterna och de fria bidragen från stat och kommun. Viljan att släppa skapandet fritt kontra styrningen mot det moraliska ok. Deltagande kultur eller kulturkonsumtion. Vi vet att man kan kombinera men frågan är vad vi lägger tonvikten och för mig som socialdemokrat är bilden enkel.

       Någon må säga att det inte är enkelt, men min ideologiska kompass styr klart mot en kultur som har marknaden med sig i en mycket begränsad omfattning. Det ska så långt som möjligt vara på kulturens vilkor. för mig är ett samhälle där vi skapar förutsättningar för en fri delttagande kultur där det finns plats för alla. En kultur som har en given plats i skolan, som gympan. Genom att vi vet vad våra unga växer. Åter så ska vi styra utan att styra. Det är en uppgift som socialdemokratin kan klara om vi tar oss an uppdraget. Enlelt så kan vi säga att vi måste ta oss an uppdraget.

Kulturbloggen och HBT-sossen brukar också blogga om kulturpolitiken.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, Söndagskrönika, kultur, kulturpolitik, val 2010,