Den unika snöflingan...

Sakta så föll snöflingan den unika ner från himlen och tog plats bland de andra. Tillsammans så bildade de den där vita mattan som vi så starkt förknippar med vinter, jul. Men vi såg inte den unika flingan. Den unika som behövdes för att bilda denna matta. Ingen annan än just denna speciella snöflinga som så bra passade in.

         Men när jag kom där med skyffeln i högsta hugg allt för att göra fri lejd till vedboden snön yrde huller om buller tänkte jag då på den ensamma, unika snöflingan eller var det bara en problematisk vit massa som fanns framför mig? Vart tog skönheten vägen som jag upplevde inifrån värmen tittande ut med en rykande kopp kaffe i handen. Mitt perspektiv var förändrat, miljön hade blivit isande kall och de nya snöflingor som på vägen ner stördes av min uppenbarelse, som träffade min hud och snabbt försvann i en flod av vatten som letade sig ner för nästippen droppande ner längs halsen och ilningar som uppstod då den kalla floden med grund från rymden träffade min ångade kropp…

         Den flyktiga men vackra tingest som snabbt förändrades till vatten på min kropp så oskyddad men tillsammans så stark att det största plan blir stillastående. Förstår den lilla ungen som bara ser den vita graciösa flingan som sakta landar på det utsträckta fingret och inte kan förstå faran utan ser hur den smälter innan munnen hinner fram för att smaka. Jag skulle kunna ramla in i ensam är svag tillsammans är de starka… Men den lilla snöflingan som egentligen bara lever sitt liv ett kort ögonblick för att sedan återgå till sin grund. Vattnet som vi dricker, badar i. Sin grund i snöflingan som landade på min gång mot vedboden hade kunna vara en svettdroppe på min panna i Mukono, Uganda… Livet är inte förutbestämt utan tar sina gångar fram och tillbaka och ibland runt. Dock inte lika unikt vackra som den enskilde snöflingan som nu faller utanför mitt fönster och det är nog dags att fylla på kaffet. Allt för att inte spilla bort illusionen av perfektion…

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om snö, Novell, personligt, Demokrati, kärlek

Det kalla Sverige om hösten...

Hösten tog sig sakta in över landet och de gnistrande gröna bladen ändrade sakta färg till himmelska röda nyanser. Det var som inte bara naturen ändrade färg utan också ljud. Från den pigga fågelsången och syrsornas oväsen till ett höstlikt knastrande när man gick där genom de nedfallande löven. Men i all denna förändring så infann sig ett lugn. Det var märkligt då landet gick mot mörkare och kallare tider. Inte bara för att regeringen var omvald, utan för det var så. Landet gick mot vinter.

         Pojken gjorde som alla pojkar gjorde, sparkade i löven så de yrde. Fadern tittade bistert på det hela som alla fäder gör. Det är märkligt vad kort minnet är på visa punkter. Hade han inte gjort detsamma som liten? Och när han gick ensam genom parken så kom även nu en liten spark. Nä det handlade nog mer om makten över situationen. Att känna det där kontrollbehovet.

        Fadern var ledig idag för pojkens dagis, eller förskola som det numera hette, hade studiedag. Ja det passande rätt bra att få ett break så här mitt i veckan efter en jobbig tid. Fadern arbetade på den statliga myndigheten som ansvarade för de som inte kunde göra sin plikt i arbetslivet. Det var ett arbete som inte stod högt i kurs bland grannarna, men han visste att regeringen skulle belöna honom om han bara var tillräckligt idog och följde reglementet. Det ska erkännas att det var ansträngande att vara så cynisk iskall som arbetet krävde och att hustrun ibland fick ta lite för mycket skit. Inte ens gravida fick vara hemma. Han hade en jaktstuga som han tog sin flykt till när det var som jobbigast. Inte för att jaga utan bara sitta där helt tom och se ut i tomma intet.

        Genom att åter vinna ett val så tog den sittande regeringen det som ett intyg på att de kunde fortsätta med sin politik. Fadern hade nog hoppats på en annan regering som hade belönat honom för att le och hjälpa de som stod utanför. Men den sittande oppositionen kunde inte föra oppositions politik och ta tillvara tiden för att forma ett alternativ för framtiden. Det var till och med så att faderns som hoppats på skifte röstade på den sittande regeringen.

      Landet höll på att utvecklas i en ny riktning. Fadern kunde inte riktigt peka på vad de var som hände men det var nått mer än årstiden som gjorde att det blev kallare i landet. Han märkte bland annat på hur det försvann barn från dagiset till det andra som nu öppnat. Men de hade inte råd att byta så deras pojke fick vara kvar trots att bästisen bytt. Men hustrun kunde ta ett arbete till så kanske man kunde överväga saken.

          Vidare så förändrades klimatet. Det var som om en girighet började gro. Från att varit ett solidariskt samhälle började alla se om sitt eget hus och strunta i att det läckte in hos grannen. Visst hade de fått mer pengar i plånboken med det gällde inte alla och de individer han möte i arbetet var definitivt inte tillhörande den lyckliga gruppen av mer i plånboken. Fadern mådde inte bra av detta. Han såg de samhälle som hans far och farfar varit med och byggt upp och då var det inte den materiella utvecklingen som var det viktiga utan känslan av att höra samman. Från den samhörighet som fanns på arbetsplatsen till de som fanns i bostadsområdet.

           När det gällde arbetsplasten hade Fadern fått ett erbjudande om att starta eget och sedan få ett uppdrag från myndigheten. Visst lät det lockande med att vara sin egen och kunna styra sin egen tid och vara fri att erbjuda sina tjänster där de betalde bäst. Men vad hände med de försäkringar som var knutna till arbetet och medlemskapet i facket? Hur skulle han nu samarbeta med sina forna arbetskamrater? Var det inte så att det snodde arbete för hans företag? Visst kunde han sträcka på sig i grannskapet då man blivit egen och direktör. Och med tanke på hur han röstat så var det kanske så det var tänkt... Men det fanns något där som var ogillande. En osäkerhet. Att han skulle bli själv, inte känna stödet av kollektivet. Skulle han ha råd och var man då inte tvungen att byta dagis för pojken? Men sa han nej fanns det något arbete kvar eller blev han en av de som inte gjorde sin plikt i arbetslivet.

         Fadern gick genom parken med sin son. Han var på väg att fatta ett beslut. Visst blev han livegen men han skulle även vara direktör på sitt eget företag och sitt kontrollbehov fick sitt. Frågan var om det var hans val eller utvecklingen som gjorde det? Han visslade till och sparkande på en lövhög och skrattade, till sonens förtjusning...

Media: DN, AB, AB2, Ex.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.Glöm inte NetRoots valananlys!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Novell, Kalla Sverige, höst, arbetslöshet,

Snälla Kristdemokrater erkänn att ni vill bestämma

"KD vill att kommunerna ska tvingas erbjuda valfrihet i äldreomsorgen – i ett förslag som betonar mindre statlig styrning". 

Smaka på denna mening som inleder SvD om Kristdemokraternas nya program.

      Det blir bara frihet där det passar och om det är omgärdat med regler eller tvång. Jag har svrt för denna skenhelighet som ligger i Kristdemokraternas natur. Vore det inte ärligare att erkänna att -Vi vill styra och ser de kristna värderingarna och konservatismen som vår led stjärna. Varför pratar ni om köksbord istället för att ni vill bestämma.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, LOV, val 2010, Kristdemokrater, köksbord, Valfrihet, bibeln, saga, Novell, kultur,

Sagan om ett köksbord

Det var en märklig händelse som tog fart ute i den lilla staden. Det kom ett påbud om att alla skulle valfriheta sig. Köksborden var lackade i glada färger och under utan trädde ett annat budskap fram ty valfriheten hade ett pris...

       Ja som så många gånger förr utgick ett påbud från huvudstaden. Det var dags att ge medborgarna vad de ville ha enligt politiken. Ja det var den politiken som inte ville att politiken inte ska lägga sig i men nu gjorde de det i alla fall. Ja som så många gånger så tyckte de att det var ok att trycka på sina idéer så länge som det gick partiprogrammet till mötes.
        Nu var det så, enligt det där partiet som ville ta beslut utifrån vad ett köksbord tycker, att folket skulle ha valfrihet. Och vips gjordes en lag som tvingade folk att välja sjukvård. Och om de inte skötte sig och valde frivilligt så bestämde troligen köksbordet vem som skulle vårda folket. Ja ty folket kan inte lämnas utan överrock antingen genom marknaden eller att vi gemensamt enas om vad vi ska göra.
       Från sjukvården så hade nu turen kommit till den äldre delen av befolkningen som också skulle vilja ha valfrihet enligt ett känt köksbord. När så en lokal politiker frågade en representant för köksborden så var det klockrent att alla ville välja. Men ingen visste hur många. Nästa fråga var hur många av dem som väljer, ja alla måste, valde någon annan än kommunen. Inget köksbord hade svaret på denna fråga utan det bara var så. Det fanns något ödesmättat i luften när dessa ord uttalades.
       Men från det centrala köksbordspartiet var det viktigt att tvinga igenom beslut innan valet så att man skulle kunna peka på alla de dumma som inte lyssnat på ett köksbord och alla de kloka som lyssnat på köksbordet istället för befolkningen.
      Det var märkligt hur ett parti som säger sig vilja låta den enskilde besluta allt själv hade så mycket beslut om den enskilde på sitt samvete. Ty skrapade man lite på lacken på detta köksbord så visade sig att under utan fanns det gamla bibliska texter om hur vi ska leva. Och det där med man och kvinna var ett kapitel för sig själv. Det andra var att de uttalade sig med en patos som om de var så stora och hade hela guds rike bakom sig. Ja den kan vara sant och då fanns det riktigt långt borta ty de svajade på avgrunden till ett annat rike.
     Så hur sagan slutar får vi vänta med att se till höstens skimrande färger bryter den grå tristessen.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, LOV, val 2010, Kristdemokrater, köksbord, Valfrihet, bibeln, saga, Novell, kultur,

En saga om mitt Vimmerby, en stad i Sverige del 3

Det ljumna sommarregnet strilade sakta mer för husfasaden och letade sig ut på grusgången. Det gick bara inte att motstå för en femåring plötsligt var löftet till mamma glömt, om att inte smutsa ner sig. Denna möjlighet till att bygga kanaler.

Så var dagen kommen då Kalle med familj skulle på semester. Efter mycket tjat så fick Kalle med sig Klara. Det passade Klaras mamma och Tina perfekt då det hade en stor planering av den internationella kulturfestivalen som de senaste åren växt sig allt större år för år. Temat var varje år en artikel ur barnkonventionen. Det var unga kulturarbetare från hela världen som kom och visade upp sig lärde sig och bara hade roligt.

Det som var så unikt med Vimmerby var att man nu hade flera stora arrangemang. Dels var det kulturfestivalen, semesterracet och slutligen fotbollsturneringen som också blivit större. Som tur var så hade kommunen tillsammans med föreningarna byggt bra planer. Men det som de flesta var stoltast över var en nya huvudanläggning som också var en event arena med alla de finesser som man kunde erbjuda. Det gjorde att man under årets kulturfestival skulle slå rekord i stor teater. Man hoppas på 2500 som deltar i det skådespel som skrivits runt jorden genom en gemensam sida på nätet. Alla som vill har kunnat bygga vidare på denna pjäs som i sommar kommer få premiär. Och det ar till denna händelse som Klaras mamma och Tina hade huvudansvaret när det gällde maten.

Men nu ska vi inte låta Kalle och Klara vänta utan låta dem komma iväg på sin semester. Tanken var att åka till huvudstaden för att gå på naturhistoriska och kolla på dinosaurier. Det som gjorde resan så smidig var att tåget gick raka vägen till Stockholm. Borta var de gamla dieseltåget. Hela banan var nu elektrifierad vilket också gjorde att man fått upp farten. Det tillsammans med fler avgångar gjorde att bilen var relativt onödig. Drömmen om en region utan fossilbränsle var så nära. De som var lite griniga på denna utvecklingen var bilhandlarna som inte fick sälja så mycket. Även ute på landsbygden var kollektivtrafiken väl utbyggd.

Under resan satt Kalle och Klara och räknade kor. Fråga mig inte varför men något ska man fördriva tiden med och genom de öppna landskapet var det gott om kor som gick och betade. Det var inte självklart men genom att Vimmerby och hela regionen blivit ett så viktigt besöksmål och mycket kretsade kring Astrids författarskap men också kring hennes kulturmiljöer. Det gjorde att kommunen tillsammans med landsbygdsföretagen gjorde en satsning. Kommunen såg till att det fanns bra kommunikationer och att lantbrukarna fick avsättning lokalt för sina produkter. Det knorrades lite i de beslutandes korridorer i Stockholm och Bryssel, men ingen gjorde något då det såg hur det gjort att en hel region levt upp. Det fanns arbete och inflyttning.

Åter till resan. Efter att tappat räkningen på alla dessa kor för fjortonde gången gav Kalle upp. Han var hungrig och stegade mot restaurangvagnen. Han kände doften av all den goda maten som bara stod där och väntade på hans tomma mage. Resten av sällskapet var inte nödbedda utan anslöt. Det dröjde inte länge förrän de var framme i huvudstaden. Det som fortfarande slog  Kalles mamma och pappa var doften. förändringen av doften. Nu var det inte massa bensin ångor som slog emot en när man klev av tåget. Bara frisk luft. Politikerna hade lyckats med att göra hela innerstaden bilfri gällande privatbilister och den yrkestrafik som fanns gick på el. Det gjorde förutom luften också att man fått ner ljudnivån. Allt detta gjorde att stockholm nu mera räknades till en av de mest avslappnade storstäderna i världen. Det var många delegationer som kom farande frö att ta del av detta under. En annan effekt av etv ar att andelen sjuka minskat kraftigt och i undersökningar var Stockholmarna inte bara friskast utan också lyckligast  i jämförelse med andra liknande städer.

Som alltid så var det snart ett tjat om att få komma hem till Vimmerby. Allt det som var på gång. Varken Kalle eller Klara ville missa något och ska sanningen fram så var föräldrarna inte svåra att få med på tåget.


Vimmerby har en bit kvar till denna saga blir sann men jag tror det går. Ingen klarar det ensam utan det behövs ett lagarbete. Visst kommer det att bli motgångar men man får inte ge upp. Vi kan inte bara ta fokus på lyktstolparna utan måste våga höja blicken, våga måla en vision. Jag har här gjort ett försök att ge er en del av den bild som jag har i mitt huvud om hur jag vill utvecklingen ska gå. Jag har inte gått in i detaljer utan bar skuggat på ytan med några nedslag. Det är viktigt att ni själva får en möjlighet att fylla i detaljerna, att känna att det finns en plats för er. Har ni tankar så är ni hjärtlgt välkomna att ge med er som en kommentar. Många gånger är det kommentarerna som ger mig energi att tänka vidare.
Det är inte omöjligt att Kalle och Klara med familjer kommer återkomma i en eller annan skepnad.

Ni som missat tidigare delar finner dem här
Del 1
Del 2
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Vimmerby, Novell, Barnkonventionen, kultur, sport, Astrid Lindgren, politik, landsbygden, stockholm, visioner, ideologi,

En saga om mitt Vimmerby, en stad i Sverige del 2

Solen hade börjat gå ner och det satt alla kring köksbordet och planerade vart de skulle åka på Semester. Klara med familj var också på plats. Våren hade äntligen kommit till Vimmerby och krokusen stod i fullan blom i slänten till kyrkan. Den stora besvikelsen var att allt var över på en allt för kort tid. Minnet att de kom bättre tider glömdes snabbt bort.


-Jag vill inte åka någonstans på semester jag vill vara här! Skrek Kalle. På senare år hade Vimmerby toppat som en underbar sommarstad och då främst för de boende i regionen. Det gjorde också att det kändes ås genuint vilket lockade folk från när och fjärran att göra sin semester i Vimmerby. Men det som var så viktigt var att alla gjorde det för Vimmerbyborna och så fick de andra vara med.  Det var det som gjorde att Kalle och för den delen Klara inte hade någons om helst lust att lämna Vimmerby.

Nu var det inte bara sommaren som var underbar i Vimmerby även under andra delar av året så var det en livlig aktivitet på alla möjliga plan från internationella teaterfestivaler till Kobingo. Måste säga att Klara och Kalle inte var så förtjusta i Kobingo. Det var lukten som de inte gillade trots att de var födda på landet. Deras föräldrar hade aldrig begripit det men vad skulle de göra?

Men från att var ett rätt sömnig liten håla med tyngdpunkt på industrin. Om man så får säga en rätt traditionell håla på landet, om det inte var för en sak som gjorde denna håla unik. Ja man ska inte göra personer till gudar men här var det en som om hon inte var gud, så hans biträdande i alla fall. Astrid Lindgren var en liten tös som föddes i Vimmerby och vad hon ställde till med då hon skrev en bok till sin sjuka flicka.  Ja resten är historia och den stolthet som Vimmerbyborna nu kände och också visade gjorde att staden fått en stämning som gjorde att hålan inte längre var en håla utan en mittpunkt. runt om i riket och även dess närliggande länder pratade man om den fantastiska anda som rådde i Vimmerby och givit det ett rykte om den sanna entreprenörssorten på vår jord.

Emils uppfinningsrikedom var inget unikt längre utan vardagsmat. Skolorna var sällan i skolan utan utanför för det var där världen var. Det var där den verkliga kunskapen var och barnen fick en unik inblick i hur samhället fungerade och kunde snabbt omsätta sina teorier i praktiken. Visst var det en del bokstavstroende som knorrade över att eleverna inte satt i skolbänkarna dagarna i ända men när resultaten kom från de nationella proven och alltid var Vimmerby i topp så fick de ingen energi för at fortsätta.
Det som var så roligt, som Max, Kalles bror, uttryckte, var att man fick jobba på riktigt och att de vuxna lyssnade på en och också gjorde som man ville. Här kanske det behövs en förklaring men som ni vet det gamla uttrycket av barn och fyllon får man höra sanningen. I Vimmerby hade man anammat den första delen och barnkonventioner var lokal grundlag och barnens åsikter togs på fullaste allvar.

Men åter till Kalle och Klara och dess semesterplaner. Det blev en kompromiss. en liten utflykt till huvudstaden blev det allt av och sedan var det bara lek hemma i Vimmerby, precis som det ska var anär man är liten och ledig.


Men vad som hände på den andra delen av semestern återkommer jag till i del 3. Ha tålamod...

PS
Kom på att jag i del 1 nämnde att Klaras mamma skulle gifta sig med sin partner Tina och bröllop är ju alltid trevligt att läsa om så här kommer en kort resumé av denna fantastiska dag. Självklart så var det kyrkbröllop. Något annat fanns inte i deras tankar och när det ringde upp prästen så blev glädjen stor.  Det som prästen såg som ett problem var att Klaras mamma och Tina var så populära. Mycket tack vare deras lokala restaurang som blivit en succé. Problemet var om kyrkan skulle räcka till. Men Tina stod på sig och så fick det bli. Dagen kom och vännerna skilde dem åt ty man ska inte sin nästa på denna stora dag. Själv fick jag ta ett par stora whisky för att klara nerverna. Och om jag fattat rätt så var så även fallet för Klaras mamma och Tina. Ja sedan kom själva bröllopet och Klara och Kalle var var med som brudnäbbar och de sa ja och glädjen var total. Ja ni vet hur det är på ett bröllop. Nu kommer vi till det viktiga! Maten! Det var en buffé som gick i medelhavets tecken. Allt från mozzarella till fetaost. Från parmaskinka till grillat lamm. från vindolmar till paella. Från hummus till tsatsiki.  Till det bjöds det vin från de olika länderna kring medelhavet.Det dansades i dagarna två och alla var så mätta och glada... Om den festen talas det än om i Vimmerby med omnejd. Den enda festen som är mer omtalad är Tabberaset i Katthult...
                                                                                                                                                               DS

Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vimmerby, Novell, framtid., val 2010, Barnkonventionen, personligt, skolan,

En saga om mitt Vimmerby, en stad i Sverige del 1

Sommaren börjar titta fram bakom hörnet på huset. Kalle tittar ut och ser solstrålen smeka fram över gräsmattan och sakta ta sig över till grannens hus där han ögon möter Klara.  Vimmerby en stad i Sverige vaknar åter efter en kall vinter. De isande vindarna från höger har avtagit och ett leende bland folket har börjat bre ut sig.

Klara var Kalles bästa vän och de umgicks jämt. Från att de gjorde sällskap till dagis till de skildes för att var med familjen. Kalle bodde med sin far och mor och sin gräsliga syrra, i alla fall om ni frågade Kalle.  Klara bodde sin mamma. Familjerna umgicks flitigt och det gjorde att Klara och Kalle fick mycket tid att vara tillsammans och bara leka alla de där lekarna som man ville leka som barn.

Kalles mamma arbetade med att hjälpa våra äldre. Ofta när Kalle var ledig var han med sin mamma på arbetet. Det var en lycka att få följa med och sitta och lyssna på alla de historier som berättades för honom. Han var för ung för att kunna skilja på dikt och verklighet men det struntade han i. De gamla var så bra berättare och han en sådan bra lyssnare. Den glädjen som uppstod då Kalle glatt studsade upp i sängen var så där så ni vet att man bara ler och en tår faller sakta längs kinden. Det slutade alltid på samma sätt. Kalles mamma stod och tjatade på Kalle att det var dags att gå vidare men det ville inte Kalle. Nu ska det sägas att Kalle inte var den enda som kom på besök utan i Vimmerby hade man organiserat dagisen i närheten eller ibland till och med hos de äldre. Det gjorde att från de flesta äldreboenden fanns det barnskratt bara man öppnade ett fönster. Vimmerby var som man sa ett öppet samhälle där det fanns plats var alla och en var. Det var inte bara skratten från barnen som blandades med skratten från vuxna.

Dofterna som letade sig in genom de öppna fönstren var spännande. Det var inte bara doften av stekt fläsk utan hela världens kök slogs emot en. Det stora problemet som uppstod var att våra äldre hade blivit kräsna på maten de ville ha all den mat som de kände lukten av och det åt mycket mer än de gjort innan. Kommunens kök tog glatt hjälp från det sjudande restauranglivet  som på senare år tagit en riktig fart. Klaras mamma drev de lokala haket  som låg i bostadsområdet. Det var ständigt fullt och maten som bjöds kom från hela världen då hon bjöd in grannskapet att stå för menyn. Det gjorde att denna vecka serverades det libanesiskt och förra veckan var det thailändskt. Hon och hennes partner Tina, de var också ett par och skulle gifta sig i helgen, hade också hand om att matutkörningen till  de äldre i området. 

Nu var det inte bara inne i själva Vimmerby som det öppnat upp nya restauranger utan även bland de andra orterna och utbudet var rikt men grunden var lokala råvaror. Att det var möjligt var att lantbrukarna hade släppt mark till våra invandrare så de kunde ta upp sina traditioner av odling. Det gjorde även att vi fick ett levande torg med allt från grönsaker till kultur under flera dagar i veckan. torget blev åter den mötesplatsen som det tidigare varit. En gryta där tankar mötes och nya idéer tog fart.

Detta ledde även till att teater och konserter frodades. Grunden var lagd av den lokala kulturen som fått ett uppsving sedan en ny kulturutbildning startat upp. Det var ett engagemang från företag, föreningsliv och det offentliga. Kalle hoppades att han skulle få plats på det nya dagiset med kulturinriktning och att Klara skulle följa med. Klara var dock lite speckis på det nya dagiset med idrottsprofil.

En följd av det rika kulturutbudet var att det var oerhört populärt att ha konferenser i Vimmerby. De som var ett problem var att man inte han med att bygga ut boendena. för regionen var det bra då boenden fick förläggas till grannkommunerna.

Slut på del 1

 Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om framtid., Mat, Novell, politik, val 2010, Vimmerby, Äldreomsorg

Novell om en dam som ler...

Jag gör nu ett nytt grepp på denna blogg börjar formulera något som kan liknas vid novell eller poesi eller ni får kalla det vad ni vill jag bara skriver utan att det finns  något som liknar en röd tråd. Håll tillgodo !!

    Damen kom där gående och jag visst inte var hon hörde hemma. Här verkade det inte som hon borde vara. Såg mig runt och blicken vandrade runt bland de andra som var samlade. Alla såg lika förvirrade ut. Hon bröt mönstret. Vi andra var så vanliga. så lika. så som vi förväntades vara. Klädsel på oss alla var så lika ingen utmärkte sig. Vi var ett perfekt sällskap, fast ingen kände varandra och vi bara nickat artigt åt varandra när vi föstes samman.
    Men nu så var hon här och vad skulle vi göra. Vi kunde väll inte börja samtala med varandra. Hur gjorde vi utan att bryta protokollet. Ni vet det där oskrivna som alla känner till men ingen gillar. Ändå så förhåller vi oss till det och ingen gör uppror, utom damen som nu stod där med ett leende. Man får inte le i offentliga sammanhang. Le gör man ensam på en låst toalett.
    Hur skulle de se ut om vi alla sprang omkring och var glada. Jag hörde hur den inre rösten förmanade damen där i mitten utan att röra på munnen.
    Jag bara stod där och ville så gärna le med henne. Hennes leende var av det där smittsamma slaget som gör att det bara rycker i mungiporna. såg mig omkring på de andra och fler mungipor hade problem att hålla sig till protokollet.
    Läget började bli besvärligt en del började rikta blicken efter den där skylten med ett W och ett C. När fler såg det så började paniken breda ut sig. Dock skötes det snyggt ingen såg det förutom alla... Men kunde vi gå på toaletten och le utan att de andra skulle märka det? De som fortfarande vågade visa att de rökte började fingra på tändaren och se sig om om det var mörligt att ta sig ur denna lokal.
    Medan allt pågick så bara log damen ännu mer och frågan var om hon inte till och med, gud förbjude,  började skratta.
Jag kände att där var måttet rågat, sakta smög jag mig mot mitten av salen. Utan att någon märkte det. Det började bli trångt, märkligt nog. Det visade sig att fler tänkte tanken som jag tänkte eller vad hade de andra i kikaren. Vi var nu ute på hal is. Kroppskontakt med främlingar var bara tillåtet på tunnelbanan och möjligtvis vid något idrottsevenemang. men här och nu. Det fick bära eller brista jag stod inte ut längre.
    När jag nu närmade mig damen så kom tanken som inte fick komma. Att jag faktiskt gillade läget och att från mitt inre började ett leende sprida sig som var svårt att stoppa. Vad skulle detta bära hän? Snart skulle vi få svaret. Omgivningen, alla dessa kroppar som rörde vid varandra fast vi inte får. Mungipor som det ryckte i. Ögon som glittrade av tillbakahållen glädje. De personer som inte var på väg mot damen i mitten hade vänt sig mot väggen och stod stilla med lätta skakningar.
    Från en spegelbild i ett fönster kunde man se hur skakningarna berodde på leenden till och med små fnissningar. när ljudet av fnissningarna blev hörbara i den totala tystnaden var det som om något hände i rummet fler ljud uppenbarade sig. Det kollektiva fnissandet tog fart och det dröjde inte länge förrän det första skrattet genomljöd lokalen och ett till och ett till
    Sedan öppnades dörren det var dags att ge sig av.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Novell, kultur, personligt, skratt, skrivande,