(S) gör Obamas seger till sin egen

Det kan vara jag...

Är det så att vi är så svältfödda på segrar att vi lever på andra segrar och gör dem till våra egna. Vi gör dem till våra i brist på egna framgångar. Det är rent ut sagt ohälsosamt.  Vad är det vi firar?

              ”Internationell solidaritet arbetarklassens kampenhet” parollen som vi skrek som unga SSU:are när vi gick i 1a majtågen. Det ekade bra mellan husen när vi passerade Kungsgatan. Få av oss unga var det som visste vad vi menade men det lät bra. Vi bröt av med ”Krossa USA-imperialismen” det ekade bra och vi kände oss så bra. Vi tog avstånd från världspolisen. Idag så hyllar vi samma land och Socialdemokrater skriker sig hesa, värre än när vi vann valet 2002 (Ja, det var senast…) Men inte är det ett annorlunda USA som vi hyllar? Fortfarande världspolis oavsett om det är en demokrat eller republikan som styr. President Obama som i sitt tal (11 minuter in) pekar på att de ska ha det största, bästa försvaret. Allt som vanligt. Skillnaderna är i nyanser. Så det kan inte vara i den politiska utvecklingen som vi jublar. Om vi inte är helt okunniga (Johan Westerholm funderar i det spåret). Det finns en dubbelhet kring vår hållning.

         Morgonens jubel måste finnas i något annat. Vi jublar när ”vår” Helle Thorning-Schmidt vinner i Danmark trots att hon har värre handväskor än Mona Sahlin. När Arbetarpartiet i Norge lyckas greppa makten så jublar vi och gör segern till vår för de är ju grannar och nästan som vi. Vidare till Frankrike och för att aldrig jublat över ett presidentval så blir det även där vårt. Vi gör alla som ligger oss nära till vår kompis. För ursäkta vem fan är Hollande? Vet vi vad han står för? Men skit samma och jubla lite så kan vi få känna på segerns sötma.

 

          Men så passerades en gräns. USA gick åter till val för att välja en president. Som så många gånger förr. Plötsligt så var alla där. Det kändes om man följde sociala medier som det var mer svenska sossar som var i USA och knackade dörr än i den svenska valrörelsen. Känner en oro över utvecklingen. Planerar vi inför en svensk valrörelse? Eller är det så att uppgivenheten får oss att fly till andra mer lättköpta segrar som nu sist USA. Finns det en planering för att vinna valet 2014? Eller är det så att tolv år sedan en valseger sätter sina spår och gör oss oförmögna att ta kampen? Ska vara ärlig och erkänna att det finns kommuner och landsting/regioner som vi vinner i men möter det samma jubel som när Obama ställer sig i talarstolen och vinkar till kameran? Försöker vara nykter på frågan men det är lätt att följa med och inte se vad som det innebär. Självklart så spelar media en roll, men aldrig har vi lyckats bli så hänförda...

             Törsten efter segrar gör att istället för att koncentrera sig på att vinna egna tar ut dem i andra. Att till och med göra dem till våra. Det handlar inte om någon internationell arbetarrörelse. Vi minskar till och med vårt bidrag till Socialist internationalen för att den inte fungerar. Vi klarar inte ens att få samförstånd i vår egen international. Så den gemensamma kampen är marginell och känns mer som att sukta på andras framgångar. För mig föder dessa jubel en viss oro om vi kan kanalisera om denna glädje till en kraft att vinna val här hemma?

          Så låt inte Obamas seger i USA vara vår seger. Visst är det bra att en demokratisk president vann, men i sak så undrar jag över skillnaden. Inte är det så att den sociala revolutionen står inför dörren med att Obama sitter kvar fyra år till. Ty det var inte en ny stjärna som kom utan en som redan suttit på stolen i fyra år… Så spar jublet och energin till valen som vi står inför 2014 Det är inte ett eller två som ska vinnas, utan fyra som ska vinnas. Men det är kanske lättare att skrika av lycka till ett lyckligt slut i en Hollywood-produktions som slutade, som vanligt, lyckligt… Bittert må så vara, men varför denna lycka över USA-imperialismen?

Media mm: Fredrik Antonsson, Martin Moberg, Ab.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, USA, Obama, Romney, Presidentval

Four more years... Tjoho...

Så vann president Barack Obama valet i USA och får bo kvar i Vita huset fyra år till. Isak ingen kioskvältare och de flesta var nog inne på att han skulle ta hem det. Två debattvinster, Ovädret Sandy och en sakta vändning i ekonomi och jobb var bidragande orsaker till segern. Det som förvånar är storleken på segern.

         Men Romney fick ett par tydliga slag då hans egna hyllade president Obamas hanterande av ovädret. Man kan lugnt säga att vindarna inte blåste guvernör Romneys väg. Så Republikanerna har nu en tid att slicka såren för att sedan börja formulera en strategi för att vinna valet om fyra år. Är det att kliva ut på högerkanten eller som guvernör Romney gjort sakta närma sig mitten Kan se likheter med de svenska moderaterna och hur de förskjutit sig i riktning mot mitten. För oavsett vad som sägs om Obamacare så blev det inte den avgörande frågan som man kunde tro i ingången av valrörelsen. Kan det vara så att den landat bra hos den amerikanska befolkningen och det inte finns ett tryck på att dra upp den. Vi ska veta att guvernör Romney har genomfört en liknande reform på regional nivå. I grunden så tror jag inte att det är så stor skillnad mellan folk där och här när det kommer till kritan.

         Så fyra år till med president Obama kommer det att göra skillnad. Det finns både det som talar för och det som talar emot. Om vi börjar med det som talar för är att han inte måste ha en tanke om att bli återvald. Det gör att han har en större frihet att driva den politik som han vill utan att ta hänsyn till väljarna. Det är ofta under den andra perioden som presidenter tar ut svängarna lite och det är också då de har möjligheten att sätta sin stämpel på historien. Det som talar emot är ekonomin och att det inte idagsläget finns en majoritet i representanthuset. Det gör att det kommer bli svårare att genomföra den politik som president Obama skulle vilja. Mycket kommer anstå på vägen som republikanerna väljer. Är det med mer tea-party eller med en öppen hållning. Ser vi på vindarna som blåst så verkar inte en kantring åt mitten som trolig. Likt svenska kristdemokrater kommer de säkert söka sig ut på den kristna högerkanten med familjekonservativa värderingar i spetsen.

       Nu är det upp till bevis för president Obama och den övriga politiken i USA hur de ska hantera frågan om jobben, ekonomin där utrikeshandeln kommer vara en stor fråga. Relationen till Kina är en nyckel. På torsdag börjar folkkongressen som ska utse ny ledning och vem som kommer styra dör och hur de kommer ställa sig till en fortsatt liberalisering av landet är viktiga frågor för oss och kommer indirekt att påverka oss mer än utvecklingen in USA. Enkelt så skulle jag vilja utropa Kina till den nya, och kanske enda, stormakten.

          En anledning till att president Obama väcker sådant gillande bland oss svenskar är nog hans retorik. Lyssna på morgonens tal. Hur han pauserar som en annan inte skulle våga. Ni vet hur vi rabblar på utan att andas. Vill hävda att han kan konsten.

        Nu lämnar jag världens problem för att dra mig till Astrid Lindgrens Näs för kulturlunch och få höra hur utvecklingen av Astrid Lindgrens trädgårdar tar sig...

Media mm: Ab 1, 2, 3, 4, Allehanda, Arbetarbladet,Dagens Arena 1, 2, DN 1, 2, 3, Dala-demokraten, Expr 1, 2, 3, 4, Folkbladet,Folket, GP 1, 2, Norrländska socialdemokraten, Värmlands folkblad,Västerbottens folkblad, Piteå-tidningen, Sydöstran, SR 1, 2, 3, 4, 5, 6, SVT 1, 2,SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, Östran, Martin Moberg, Johan Westerholm. Kulturbloggen. Mer finner ni här Högbergs Tankar.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, USA, Obama, Romney, Presidentval














Skickat via Blogsy

Men är valet i USA viktigt? Eller bara fusk?...

Grubblar så här i slutskeendet på valet i USA är man inte där så verkar man följa valvakan. Till och med kommunstyrelsen i Vimmerby har valet varit en fråga. Men när valet i morgon är över, hoppas vi, så blir det intressant att se antal spaltmeter i förhållande till det svenska valet.

            Vem som vinner är inte så intressant ur ett svenskt perspektiv. USAs ekonomi är satt ur spel och det kommer behövas stora beslut för att komma på fötter igen. Oavsett vem som vinner kommer det inte finnas så stora skillnader i besluten. Visst så säger mitt hjärta att en demokrat ska vinna och jag gillar Obama. Men realpolitiskt så tror jag inte på en större skillnad. För som PJ Anders Linder skrev igår så är USA en demokrati och inte en diktatur med en president som styr och ställer själv. Vi vet att kongressen och senaten verkar kunna fortsätta lamslå oavsett vem som blir president. I grunden så verkar inte styret i USA vara värst praktiskt om ni ställer en fråga till mig. Vi kan se hur det låser sig och de som blir lidande är befolkningen som inget kan göra kring spelet i Washington.

            Det som är intressant med valet i USA är hur den ledande demokratin i världen, om man ska tro dem själva, inte klara av att rösta utan att det ska behövas kopplas in jurister och varje val följs av misstankar att det inte gått rätt till. Det är en svaghet som inte anstår ett land som anser var demokratins frälsare över världen. Vidare verkar det komma signaler om att den tekniska utrustningen är att den inte verkar funkar eller till och med välja sina egna kandidater. Så vi vet inte om vi vaknar upp till en ny president i USA eller om vi vaknar upp till ännu en dokusåpa

           Men just där är nog just vår ljusning över valet i USA. Det är mer som en dramaserie än på riktigt. Vi gillar serien Vita huset och andra serier som avhandlar amerikansk politik och juridik kopplar med moral och kärlek. President valet innehåller dessutom det smutsiga spelet. Kändisar och en stor dos humor vilket vi saknar i svensk politik. Som de sägs så är det landet vi älskar att hata.

            Men realpolitiskt så är det Kina som borde ligga i vårt intresse. Vi ser hur de tillsammans med Ryssland blockerar en insats i Syrien och folket mördas och drivs på flykten och styret i dessa länder ser till sina intressen. Kina är också den moderna imperialistiska staten och drar fram över den Afrikanska kontinenten och lägger beslag på naturresurserna land för land. Det är en mer allvarlig utveckling som kommer påverka vår utveckling mer än valet i USA. Så vi ser nu upplösningen i en Hollywood såpa. En såpa som verkar ha fått mer media utrymme än det svenska valet. Jag må ha fel men inte min känsla. Vad säger er?

Media mm: Ab, Exp, Exp2, SvD, SvD2, DN, DN2, SVT, SVT2,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, USA, Obama, Romney, Presidentval