Frågetecknets tid, en söndagskrönika

Ett år kvar och politiken lever i frågetecknets tid. Mycket av det politiska samtalet handlar om vad som kommer ske med oss som aktiva och med politiken. Varje dag är en nu en dag av spekulationer. Vem leder vem och varför. 

Det är den där tiden som politiska nördar lever för. Tiden då samtalen är ett mönster i nyfikenhet, inställsamhet, och rent lobbyistiskt. Vem som ska styra med vem och vilken politik som ska vara rådande. Det senare är kanske, tyvärr, det mindre viktiga. Personkriget är det som överskuggar det mesta denna tid. Det är där som frågetecknen finns. Inget är klart förrän den sista rösten är räknat om ett år. Men även då är mandaten öppna fram tills de olika församlingarna framåt november- december klubbar laguppställningar i de olika parlamentariska församlingarna. Det är frågetecknets tid. En del gäspar sig igenom denna resa då de anser sig äga stolen de sitter på tills de själva väljer att kliva av. Här finns inget prat om demokrati och att man fått låna stolen av parti eller väljare. Äganderätten är som starkast i den politiska församlingen. Det visar sig på hur trögt det är att förändra den politiska organisationen.

I Vimmerby har man under ett par mandatperioder försökt komma fram till en mer ändamålsändlig organisation, men stolarnas förbannelse är rådande. Med devisen om att demokrati mäts i kvantitet istället för kvalitet så kommer man inte fram. Att partierna sedan har svårt att fylla alla stolar och vi som är aktiva får breda ut våra rumpor på fler och fler efter vart val som går är det ingen som säger nått om. Inför varje val så är devisen en rumpa en stol… Men sedan så är det matematik som gäller och då går det inte ihop. Nästa devis är att politik och demokrati måste kosta men vi sparar…

Det är frågetecknets tid. Vem kommer styra med vem? Vilka partier kommer finnas i riksdagen efter nästa val? Lokalt kommer moderaterna stå ut med de bångstyriga centerpartisterna ännu en gång? Kommer centern fortsätta att tappa eller ta tillbaka röster från moderater vars främsta företrädare gjort orkanen i snart fyra år. Som ni vet så snurrar orkanen och ställer ner prylarna på nya ställen och en del hamnar rätt nära ursprunget. Men om de landar funktionellt är en annan fråga? Sittande moderata kommunalråd pekar på att han uppfyllt nästan allt han gick till val på. Men upplever väljarna detsamma?  Det är frågetecknets tid. 

På riksplanet sitter en självsäker moderatledare och raljerar över att det bara finns ett regeringsalternativ. Men för väljarna är det svårt att se det. Det är frågetecknets tid. Med Centern och Kristdemokraterna som allt oftare ser fyra procentslinjen som ett tak framför ett golv att stå på. Noterar att Niklas Svensson idag skissar på en rödgrön (Men utan det rödaste inslaget) regering som en del av frågetecknets tid. Men han missar en del namn som jag vill se eller så sätter han dem på fel positioner. Carin Jämtin är min utrikesminister och Thomas Eneroth min näringsminister. Mikael Damberg är utbildningen… Men det är frågetecknets tid.

I Vimmerby har bostadsbolagets ordförande Centerpartisten Thomas Holgersson tackat för sig och lämnat sin stol. Efter affärer om städning och en stark ovilja att gå ägaren till mötes blev det ohållbart att sitta kvar. Men i frågetecknets tid så är nu frågan vem som ska sitta på stolen. Är det en redan sittande i styrelsen eller tar det in utifrån för att ”styra” upp bolaget. Kan Centern lämna till moderaterna för att sedan peka på att de inte klarar att styra och skjuter bolaget ekonomi i sank? Allt i frågetecknets tid…

I Vimmerby viskas det om en blocköverskridande styre. Vi ser det i Åtvidaberg, vi ser det i Västervik, vi ser det i Nybro. Kommer de verka efter valet? I Åtvidaberg är det nog så då de har en längre tid av samverkan mellan socialdemokraterna och moderaterna och tydligen vinner båda väljarnas förtroende för modellen. Vad händer i de övriga kommunerna där blockgränsen är borta? Men det är frågetecknets tid. Kommer centern stanna kvar i moderaternas skugga, särskilt när de inte fick någon utdelning i budgetpropositionen? Kommer folkpartiet där den socialliberala delen stärkt sin närvaro att fortsätta svansa efter moderaterna och kristdemokraternas konservativa familjesyn? Det är frågetecknets tid.

Om mindre än ett år är det val. Det innebär att vi lever i frågetecknets tid. En tid då få svar fås och de svar som fås inte ofta är gällande utan mer för att spä på frågetecknets tid...

Media mm: SvD,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Bokmässan, Alexandra Pascalidou, Kajsa Ekis Ekman, Grekland,

Fotboll, diktatur och framgång

Den gröna sidan upp

Lördag och solen försöker sig fram mellan molnen, som ser lite grubblande ut på om de ska släppa ifrån sig väta. Fortfarande så vet jag inte vad som ska skrivas när jag börjar med dessa rader utan det känns tomt. Ett ord som kommer är dock gräsklippare…

          Jag borde klippa gräset och det innan Hammarby möter Degerfors vid fyra hugget på Tv:n. För mig är inte EM lika intressant eller spännande som att följa mitt lag väg fram i Superettan. Självfallet kommer jag på måndag kväll banna bussen som ska ta mig till Borgholm om den inte skyndar på så jag får ansluta till partikamraterna som sitter på Harrys och ser Sverige möta Ukraina. Men visst så är det enklare att stödja Bajen som åker till Degerfors och inte behöver ta ställning till om vi ska bojkotta på grund av regimen. Må dock fortfarande ogilla Fredrik Reinfeldt och hans politik men inte så Bajen behöver göra en landsbojkott och då särskilt inte gentemot Degerfors.

          Globaliseringen och idrotten är inte så enkel som vi vill. Inte ens schlagern är lätt när alla ska få vara med och då det dyker upp diktaturer blandat med usla bidrag i en salig röra som gör att man inte vet vad man ska tycka och sedan när blev Israel europeisk? Och vart går gränsen? Devisen allt är politik är jag en av de som ställt mig på barrikaden för. Men är det så och är fotboll politik? Delar ja, andra delar nej. När bollen passas mellan spelarna på planen för att avslutas med ett skott i krysset så är det mer konst än politik. Politiken sker på bänken, i omklädningsrummet och på läktaren. Men den verkliga politiken sker i styrelserummen där kapitalet brottas med resterna av idealismen, som är grunden för idrotten.

          Så när idrotten kommer till stan så finns chanser till förbrödring som inte ens den starkaste diktator kan rå på. Visst gör det allt i sin makt för att hylla sin förträfflighet. Men om jag ska ge mig på en ovetenskaplig analys så har inga diktaturer (finns säkert undantag, ge exempel som kommentar) varit starka i lagidrotter. Lagidrotter kräver demokrati för att de ska fungera, även om en stark ledare ofta finns. Det handlar om att lyfta laget för att stärka individen. Zlatan är aldrig bättre än den omgivning som finns runt honom tillåter. Om Zlatan aldrig får passen från sina lagkamrater så blir det inga mål och han kommer inte hyllas, men viktigast laget kommer inte vinna matcherna. Det är kollektivet som lyfter fram individens talang.

          Så fotbollens europamästerskap går nu i Ukraina och Polen. Bojkotta eller tro att de kommer stärka demokratin på sikt är en frågan. Kortsiktigt en seger för den sittande regimen är ett faktum men på sikt?

          Om jag som avslutning backar tillbaka till den för mig centrala konflikten inom idrotten så blir det frågan mellan kapitalet och idealismen. Även i allt lägre divisioner blir det ett allt mer professionaliserat tänk. Vi kunde läsa om mitt lag Hammarby som sorterade 6-åringar. När jag träffar unga i Vimmerby så klagar de på att sorteringen även pågår i min kommun och lagen toppar och ställer unga utanför. Allt för snabbt så slutar leken och det blodiga allvaret tar vid. Ett allvar som bygger allt mer på kapitalets intåg och idealismens uttåg. Men ni som läst Zlatan, kapitalets gullegris, skulle inte få vara med om kapitalet och föräldrar bestämt från början.

          Det sker en allt mer professionalisering av samhället på många nivåer och inom många områden utan att vi reflekterar om det är bra eller dåligt. På vissa områden är den nödvändigt och bra för utvecklingen av samhället. På andra områden är jag mer tveksam om det gynnar en samhällsutveckling som vi vill se. Många olika intressen krockar och någonstans så måste vi döma av vad som är rimligt.  Som avslutning kan jag konstatera att diktaturer sällan satsar på bredden och elitskolor som skolar arbetsklassen inte främjar resultaten på sikt. En tanke för våra föreningar att bära med sig.

Media: SvD, DN, DN2, Ab, SVT, SR, Kulturbloggen,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, EM, kultur, politik, samhälle, Hammarby, Bajen, krönika,

LO, facket och företagarn

Vilka kommer gå under morgondagens fanor?...

Idag valdes Karl-Petter Thorlwaldsson till nny ordförande för Landsorganisationen, LO, men en ledare gör inger fack… För vi vet att oavsett vad som sägs så behöver facket modernisera sig. Bli relevant både för medlemmar och än viktigare en samhällskraft som det en gång var. Men orkar LO-förbunden det?

          Vilket LO-förbund kommer öppna upp för egenföretagare? Ofta individer med mycket svagare skydd än de anställda. Många ofrivilligt företagande utan skyddsnät behandlade som slavar eller livegna. Var finns facket för dem? Det handlar om att ta ett samlat tag kring vad som är arbetare. Gårdagens med grunden i industrin är föråldrad. Vidare så är gränsen till tjänste- och akademikerfacken idag hårfina. En uppdelning som inte idag känns relevant. Behöver svensk arbetsmarknad tre centralförbund eller är det så att det kan räcka med ett? För min egen del så är jag medlem i Handels dels sedan jag arbetade i butik och när jag gick över till Folksam så organiserades vi i Handels. Men kände jag mig hemma där när jag aktiverade mig i avdelningen?  Det var mer som något som katten släpat in och frågan var om inte ett tjänstemannafack hade givit oss större möjligheter utifrån vårt arbete. Men som de flesta vet så är Folksam ett företag som står LO nära och det fanns en strategisk fördel att vara LO-medlem. Så i mitt praktiska arbete var det underlättande att vara LO- medlem och än mer att jag under en period var ordförande i de lokala LO-facken. Men som anställd vet jag inte om det var optimalt?

          När jag pratar med Johan Westerholm så brukar vi landa på att huvudet blir allt mer centralt i de flesta arbeten. Vi är inte längre lika utbytbara som anställda allt mer så blir vår kunskap som vi lagrar i vår hjärna det centrala. Allt mer som vi bygger en nation som ska ställa kunskapen i fokus och konkurrensen med omvärlden inte ska ske med dåliga löner och usel arbetsmiljö kommer även facket att behöva se över sitt arbete och vilka krav som man i avtalsförhandlingar ska ställa. Vi måste inse att människor allt mer kommer flyta omkring på arbetsmarknaden och vandra mellan lågstatus yrken till högstatus för att där emellan vara egen företagare. Ibland till och med alla tre. Hur hanterar en facklig organisation denna rörlighet? 

         Det finns generellt inom arbetarrörelsen en kluvenhet gentemot högre studier. Samtidigt som vi vill bygga ut högskolor så tar vi inte emot de som tar klivet in på högskolan. LO slänger ut dem och inom Socialdemokraterna är det inte helt ok att vara akademiker. Devisen att det är för lite LO-folk på listorna är en klassiker som jag misstänker de flesta arbetarkommuner har tagit del av. Men är det en arbetare som bäst förstår arbetarens problem och kan finna vägar därifrån eller är det en som kan se frågan från en annan vinkling och som också har en breddare kunskap om samhället? Visst sticker jag ut hakan men den som idag arbetar på industrin i det lilla samhället och sedan åker hem för att sedan bege sig tillbaka till arbetet. Hur stor omvärldskunskap besitter den personen? Nu vill jag inte ha bort dem, men vi kan inte bygga en bas på dem.

        Så relationen mellan de olika facken, centralorganisationerna samt politiken måste ses över. Gårdagens lösningar och sanningar kommer inte vara rådande imorgon och med det så måste även det facklig/politiska ses över. Det handlar om att bli relevant, kunna möta den ökade rörligheten mellan arbeten, men också mellan länder. Att bygga stuprör är inte längre en väg framåt att gå. Bejakar vi valmöjligheter, globalisering och individens frihet och trygghet, måste det avspegla sig i organisation och handling. Här ligger LOs utmaning. Om det inte klaras så kommer inte Kålle vara den sista LO-ledaren men många till kommer det inte bli och kanske är det så att så också är tidens rand?.. 

         Ska avsluta med att gratulera Kålle och det känns som om han vill anslå en ny riktning för LO och det är bra, men kommer han få förbunden som äger LO med sig?

Media: Ab, Ab2, DN, SvD, SvD2, SVT, SR,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, Facket, LO, Karl-Petter Thorwaldsson, Socialdemokraterna,

Brister

Trädgården nu på morgonen... 

De gör ont när knoppar brista och så även när politiken ska omprövas. I den svenska politiken är sökandet ledstjärnan nu och en del gör det med iver och andra under galgen. Söka sig tillbaka eller söka sig framåt skiljer också mellan och inom politiken. Drömmen om gårdagens storhet förblindar många.

            Det kommer böcker som beskriver politiska framgångssagor och fall… Böcker som kommer när ett skifte står för dörren. Grunden är utvecklingen av den Socialdemokratiska välfärdsstaten. Ja jag skriver den Socialdemokratiska för det är där som idéerna kommit och det är där som politiken förverkligats. Att från borgerligt håll försöka göra frågan till sin sprider bara ett löjesskimmer. Det har historiskt varit emot de flesta reformer som byggt välfärden. Men om vi skriver dagens datum så är bilden en annan. Välfärdssamhället krackelerar och frågan om renovering eller nybygge är samtalet för dagen. Kan man som gammal uppfinnare av välfärden åter ta en ledande roll eller är det så att den rörelsen är förbrukad? Är det så att man bara med gamla metoder vill laga och inte ser att det finns nya behov som inte kan täckas med gamla metoder och lösningar. Jag är förvirrad och vet inte riktigt vad som är den rätta vägen att gå. Likt Carl Bildt utropa ”den enda vägen” kommer jag inte att göra av den enkla anledningen att det inte finns en enda väg.

           En enkel del som ställer till det är att den välfärdsmodell som vi har i Sverige byggdes när gränserna mer eller mindre var stängda både för folk och kapital. Nu flödar kapitalet över gränserna. Folk vandrar mellan gränser. Inom landet förflyttas och än mer orätt landar bördor i kommunerna utan att fördelningen hinner med. Vi ser hur det kastas sten och tänds eldar i Gaza och så även i Rosengård samma medel men inte samma syfte om än inte helt främmande från varandra. Allt mer i en värld där gränserna suddas ut och tankar idéer och människor rör sig allt snabbare över klotet.

          Vidare så blandas det samman mellan den enskildes önskan att kunna välja sina tjänster och utförare möjligheter att välja kunder… Det handlar om vem som ska äga makten att kunna påverka innehållet i tjänsterna. Ska det göras inom det offentliga eller är det så att andra måste till. Har tiden sprungit förbi det som varit och är det så att medborgarna nu vill och tänker annorlunda än för 20-30 år sedan? Eller är grunden densamma och den tekniska utvecklingen av samhället som gör att det inte är i fas med samtiden? Jag är inte klar i tanken än och det rör sig febrilt. Självklart så kommer det inte bara finnas en del som allt kan bero på utan ett gytter av händelser som påverkar vår samtid. Ännu en del som visar på problemen som finns. Förr var det enklare och ett beslut kunde snabbt visa på vad som de ledde till medan idag så behövs ett koppel av beslut av olika aktörer för att komma till samma resultat.

         Men då denna förändringstid pågår så funderar partierna hur deras organisationer kan möta detta. En vanlig del är att de som sitter på maktpositioner känner sig hotade och gör allt mer för att sluta makten kring sig och rädda det som räddas kan. Gamla partier famlar efter förnyelsen men vill inte förändra de gamla maktstrukturer som är mer eller mindre komna med bröstmjölken. Vi som ställer frågan om organisation, person och ledarstil ses inte med blida ögon oavsett om det handlar om Socialdemokraterna eller Moderaterna. Här görs ingen skillnad de klassiska manliga hierarkierna är hotade och då går man samman och släpper bara in så mycket förnyelse att ens egen maktposition kan sitta orubbad.

           Så när man vill diskutera den politiska förnyelsen kommer man inte klara det om man inte samtidigt förändrar organisationen i grunden. Det är tätt förknippade. Som en så enkel sak att förändra nämndstrukturen i en kommun. Ha säger ni och kan ge exempel på hur svårt det är att förändra för att kunna göra politiken allt mer verksam. Det egna stolen går före samhällsutvecklingen och i partigrupperna läggs den mesta av tiden på att finna nya stolar om man kommit så långt att nämnder ska förändras/läggas ner.

         Kommer under dagen fortsätta läsa (S)koden av Carl Hamilton som ger en bra bild av den Socialdemokratiska utvecklingen. Med att sedan ha läst Pilblads bok om Moderaterna (skrivit om den här) så växer det fram en bild som ger mig pusselbitar på min tankevärld om en framtida välfärd och en framtida Socialdemokrati. Kan säga som avslutning på denna postning att jag är i ett vacklande stadium som gör att idéerna som jag skriver, inte alltid går i fas med varandra och det beror på mitt testande i samma tid som jag samlar. Jag är i en fas som ifrågasätter mitt politiska tyckande, mina idéer, partiets politik, partiets maktförhållande internt som externt och min egen politiska roll.

Ni kan även läsa programkommissionens blogg som ger inspel.

Mer av mina tankar kring förnyelsen av arbetarrörelsen finner ni bland annat här, här.

Media som speglar att nya tider råder: Ab, Ab2, Ab3, DN, DN2, DN3, DN kulturdebatt, SvD, SR.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Nystart, moderaterna, programkommissionen, ideologi, personligt, krönika,

Varför?...

Så skiner solen, man blir ett år äldre och kungahuset firar detta genom att döpa Estelle, icke förväxla med chipsen Estrella. När jag föddes så firande Amerika detta med att skicka en kille till månen... Hör att Men in black 3 kommer fira med att åka tillbaka till mitt födelseår... Så hur firar jag denna dag.... Sittande på landstingsstyrelse i Kalmar med en lååång dagordning och gratulationer som droppar in på Facebook



Vet inte vad som händer i världen förutom att vi tappar i rankingen över välfärden. Trots undanflykter från Reinfeldt... Tja då blev det lite politik idag också... Nä nu landstingsstyrelse och hopp om en snabb opposition så jag kan hem och fira mig själv...

Försöket att fira vart annat år verkar inte funka, tyvärr...

- Posted using BlogPress from my iPad

Det är visst debatt idag? Men Bajen spelar mot Varberg

Funderar på fotboll istället
för partiledardebatten

Söndag i Vimmerby en del kanske till och med vill lägga till ett super framför söndag men match mot Varberg är inget att lägga till super framför även om det är Superettan. Visst kommer det en del andra marginaliserande händelser gå av stapeln också. Det är visst val i ett par länder och några partiledare radar upp sig i Tv-studion och Zlatans Milan spelar… Men annars så skiner solen i Vimmerby och supermånen.

        Men det som är den stora blickpunkten i en politisk nörds liv är dock partiledardebatten om i sak de båda fotbollsmatcherna kommer vara mer innehållsrika än debatten. På två sidor kommer de åtta ledarna stå och gläfsa på varandra om vem som är sämst och vem som har mest opålitligaste kompisarna. Dagens mest intressanta fråga blir om de fyra i borgerligheten har startat igång sina valrörelser. Kommer Göran Hägglund pressa Fredrik Reinfeldt på barnkonventionen eller kommer det spelet ske i kulisserna eller på Brännpunkt av underhuggare? Tror dock Hammarby har en bra chans att fortsätta sin vinstperiod med en matchvinst till.

         Om jag fick inreda studion så skulle jag göra den splittrad så att det var åtta partiledare (förlåt 7 och ett språkrör) som debatterade gentemot varandra. Att det inte var två sidor utan försöka få fram vilka åtta alternativ som svensk politik hade att erbjuda. Men nu kommer de som håller på de borgerliga säga att de är ett regeringsunderlag och då kommer frågan när ska jag som väljare veta vad som är skillnad på Centern och Moderaterna eller är det bara att lägga sin röst på valfritt borgerligt parti och låta tärningen avgöra vem? För Milan är det en måste match om de ska ha chans på ligasegern. Allt annat än en seger kan inte räknas och Zlatan har ett tryck på sina axlar (Måste säga att hans bok var mycket bra och jag återkommer till den när jag är klar med Leif GW Persson. Kommer jämföra dem)

           Men frågan för kvällen är om det kommer bli politik eller om allt kommer handla om vem som ska leka med vem efter 14.  Lite sandlåda varning är det på frågan och den som får ta på sig skulden är moderatledaren Fredrik Reinfeldt som i sitt statsmannamässiga klantar sig allt för ofta och klarar inte stå över sandlådan utan faller i den och gärna krossar de andras kakor och drömmar med hjälp av Anders Borg. Är dock lite orolig att när Bajen startar så starkt att de inte klarar hela resan utan åker dit på slutet. Jag hoppas jag har fel och det kan bli en Supersöndag.

          Sist så ber jag Stefan Löfven pressa Moderatledaren på när massarbetslöshet inträffar. 2006 var det 6 procent och nu är det 8 procent och inte hörs signalerna om massarbetslöshet utan budskapet från Schlingmanns drängar är att vi klarat oss bra… Visst vore det bra med tre poäng idag mot Varberg men samtidigt så får det inte bli för stor hybris som sänker oss i slutändan.

           8-0, 4-4, 4-3-1, 1-1-1-1-1-1-1-1, och ett antal varianter till finns inför kvällens drama i en Tv-studio i Stockholm. Men för Milan gäller bara vinst allt annat så är det kört och så kan även gälla i presidentvalet i Frankrike där vi håller en tumme eller två för Hollande. Tja det är kanske lite super över denna söndag och svärmor bjuder på Kål och köttfärsgryta… Men fotboll eller paartiledardebatt? Jag är inte säker, kan bli en jävla massa zappande..

Media: Svd, Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, DN2, SVT, GP och så blir det inga länkar längre från Expressen då de inte länkar tillbaka och deras journalister inte tål granskning.
Bloggat: Peter Johansson, Peter Andersson, Halland(s)bloggen, Annarkia, JingeFlycht, Leines Blogg, Trumpeten Kent Persson på ämnet Peter Wolodorski med en bra krönika
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Partiledardebatt, krönika, moderaterna, Socialdemoraterna, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, politik, samhälle, Bajen, Hammarby, Milan, Zlatan,

De nakna fyras gäng...

Svetten rinner ner för pannan där hårfästet skulle tagit stopp på det, om man haft något. Med en manlig förkylning i kroppen utför jag martyrskapet med att skura golven och konstaterar att endast spindeln står under mig i hushållet… Tja jag delar bilden tillsammans med bilhandlaren som skaffade marsvin för att inte vara längts ner men gjorde samma upptäckt som jag… De är starkare och sötare… Samtidigt så tänker jag på de fyras gäng och ser deras nakenhet som inga kläder i världen kan täcka...

           Men vad jobbigt det är att vara man och sjuk när ingen är hemma och ser hur döende vi män är av en förkylning. Det finns en oro som omvärlden inte tar på det allvar som den borde. Ensam sitter jag och undrar om jag kommer överleva till hustrun kommer hem med nässprayen…

           Men nu var det inte tanke på detta martyrskap utan lite tankar om den kommande debatten på söndag. Partiledardebatt, lyssna på ordet och vad tänker ni på? Jag tänker på ett antal ledare som vill vinna just din röst till sitt parti, så att de blir så starkt som möjligt i valet. Allt för att kunna besitta statsminister tronen. Det optimala tecknet på politisk styrka. Men kommer debatten på söndag att förhålla sig till det eller om vem som är vem kompis.

        Ett snoppmäteri inför TV-kamerorna. En sprucken eller mer korrekt upplöst Rödgrön gäng som enligt rykten arbetar riktigt bra tillsammans då de inte tvingas ihop utan finner varandra av fri vilja. På den andra sidan de fyras gäng som leds av jätten Gluffgluff som göt allt för att stärka sitt märke. De tre vet inte hur de ska agera så de ska försöka styra riket men samtidigt vill vara i opposition för att stärka sina egna aktier. Om detta vill Moderatledaren göra bra TV på söndag klockan åtta, på bästa sändningstid… Men vill någon se detta eller veta hur de ska få arbete eller att mamma får det bra på hemmet eller att barnet har en skola att gå till. Men det är inte intressant för moderatledaren för likt Kejsaren med sina nya kläder kommer någon ropa att moderaterna och de tre andra är nakna (ingen vacker syn). Så att skrika ni har inga vänner blir söndagens melodi i Agenda.

         Så jag återgår till mitt martyrskap sökande stöd hos marsvinen som gillar mig så länge de har mat i massor. Och jag köper deras vänskap med att se till att maskrosbladen är färska. Tja ibland är jag billig och just nu förkyld sökande en vän som inte är naken blir det pälsdjuren som tar leading position….

Media: Ab, SvD, DN, SVT,
Bloggat: på ämnet har Annika Högberg, Parkstugan, Martin Moberg och Alliansfritt gjort
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om förkyld, personligt, krönika, Alliansen, moderater, regeringen, politik, samhälle,