Likt "Bulten i Bo" kom han över gårdsplanen.

Inga av dessa var på dagens Auktion!

Likt en ”Bulten i Bo” kom han över planen. Det var inte riskkapitalisten utan en glad person över att auktionen var där. Inte full än och frågan är om han en tisdag så där i början på veckan skulle bli det?

             Den småländska bondauktionen är en marknad som lever på sina egna regler. Där finns slagavgift som i den stora världen skulle kallas ”Tobinskatt”. En slant på varje affär och ingen knusslar eller flyttar till en annan auktion. Det bara är så. På denna typ av marknad samlas alla typer av handlare och hangaround. Det är de som hänger i hasorna på de professionella antikhandlarna. Ofta andra handens handlare. Hoppas kunna lura en turist på kopparbunken inropat för någon hundring.

             Men auktionen är också lika mycket en tillställning som ger chansen i en sömnig håla att få syre. Plötsligt så ramlar grannbyn in och de kan till och med komma folk från grannkommunen. Att bara sitta där se på dessa konstiga främlingar med sina fasoner. Tro att de ska göra affärer på gamla Gretas dödsbo. Idag såg jag kvinnan som ville likna en blek kopia av en Hollywood-fru. Allt komplett med för mycket smink, glitter och en liten vovve i famnen. En märklig syn på en småländsk auktion men ändå så fanns den där. Ett samhälle i miniatyr där man snabbt kunde se den sociala strukturen och Hollywood-frun var out... Maten är en klassiker, Bullens Pilsnerkorv...

          Auktionsutroparen som ständigt mellan klubbslagen fick tysta den skvallerhungrande publiken som mest ropade på gamla kvaster och krukor för att kunna med att vara på plats. Allt från grannens senaste projekt till var barn och barnbarn fanns i byn eller ibland utanför kommunen. Man kan märka att det här inte är lika imponerande att ha ett barn eller barnbarn i New York som på lantbruksskolan. På den småländska bondauktionen får vi en annan bild en bild av ett Sverige som håller samman med ändå är så slutet mot nytt. Samtidigt som det finns en glädje över att tysken köper de tomma husen och rustar dem samt räddar affären så måste man prata skit om honom. Det finns en dubbelhet gentemot det nya och främmande.

        Men här finns småskaligheten de små initiativen som gör skillnad. Här finns solidariteten gentemot sina kamrater i omgivningen. Man ställer upp för man vet inte när det är ens tur att misslyckas med skörden eller att granbarkborren sabbar ens skog. Med små medel driver man och startar företag. Så långt som de går att komma från Maud Olofssons kärnkraftskramande. Här är det innovativa Sverige som inte finns i Svenskt näringslivs fyrfärgs-broschyrer. Här är ett annat Sverige och det är vårt Sverige.Jag lever i det och jag trivs i det. Det är lika viktigt som latte-förorterna. Sverige är mångkulturellt inom landets gränser med eller utan invandrare.

Det är ett härligt land vi lever i. Ett land som lever.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om landet, Sverige, landsbygden, Tobin-skatten, auktion,

Innan snabba casch krävs eget ansvar från näringslivet

Min resa tar sin start idag när jag läser Katrine Kielos ledare i dagens Aftonbladet. Sedan fortsätter den över Pensers snabba casch för att sluta i en debattartikel där staten ska stötta igen. Allt med den röda tråden. Staten ska ta ansvar och vi ska tjäna snabba pengar.


I Ab lyfter Katrine Kielos upp frågan om Tobin-skatten och jag är inte den sista ast jubla möjligen den första. Vi behöver internationella styrsystem för att få en sundare finansmarknad. för det är precis som hon skriver.

En skatt på runt 0,25 procent skulle inte hindra en seriös investerare som tänker långsiktigt från att köpa aktier i ett bra företag.
Däremot skulle den hindra den som köper och säljer samma aktie inom en eller två dagar, enbart för att göra vinst på tillfälliga kursförändringar. Den här typen av kasino­verksamhet skulle slås ut – samtidigt skulle skatten ha väldigt liten effekt på de finansiella transaktioner som är bra för samhället. Finanssektorn skulle krympa radikalt.

För det är som hon skriver vidare sedan att inte det fria kapitalet som investerar i framtidens idéer utan vi

Handel med aktier har tillkommit för att underlätta och reglera investeringar i företag som behöver externt kapital. Inget annat. Det är slående just hur finansmarknaderna inte fyllt sin funktion. De flesta investeringar i ny vetenskap kommer från stater (inte marknader) och stora företag hämtar oftast kapital till att utveckla nya produkter och teknologi internt. Inte från finansmarknaderna. Dessa har förvandlats till ett separat kasino. Pengarna sipprar inte ner till verkligheten, utan fortsätter att kopiera och spegla sig själva. Det är vadslagning om vadslagning om vadslagning och de senaste 18 månaderna har visat vilket korthus det varit.

Snabbt får vi belägg på vad hon skriver genom att vrida huvudet till höger och ramla in i SvD och se vad de skriver. "Snabbaste maskiner vinner". Vi läser om ett företag som agerar på denna marknad och

Så snart en affärsmöjlighet uppstår, möjligen dold bakom en tillfälligt bruten korrelation mellan dollarkursen och en svensk industriaktie, kan datorerna reagera inom loppet av några miljondels sekunder. Vinsten är som regel liten, några öre per affär, men kompenseras av nästan surrealistiska volymer. Pan Capital gör, på en och samma dag, runt 300 000 unika affärer, på 40 olika marknader.

Vilket mervärde ger detta? Noterar att man idag inte rekryterar på handelshögskolan utan att KTH och likande skolor gäller. Men sedan är allt sig likt...

Resan går vidare till gårdagens DN-debatt och vi finner nu näringslivet på tiggarstråket med sig har de ett par fackliga kamrater. Företagen gör miljardvinster bonusregnet faller över oss som ett surt regn och då ska staten ställa upp med fonder med riskkapital.

Därför föreslår vi att staten under en begränsad tidsperiod engagerar sig i en ny typ av fonder som framgångsrikt införts i andra länder, till exempel Israel. Dessa fonder bygger på ett samarbete mellan å ena sidan ett nationellt och internationellt institutionellt kapital som söker god avkastning i svenskbaserade fonder och å andra sidan staten som vill bidra till tillväxten av innovativa tillväxtföretag med stor förmåga att skapa nya jobb.

Plötsligt så duger staten. Var tog det egna engagemanget vägen? Nu ska vi ta risker. Skulle det inte kännas ärligare om näringslivet först rensade lite i sitt eget träsk och använde de resurser som nu hamnar på privata bankböcker innan ni kommer och skriker om hjälp från det gemensamma.

I grunden så har jag inget emot ett gemensamt ansvar för utvecklingen. Det är det som gjort Sverige så framgångsrikt. Men jag känner att de som idag sitter på kapitalet bara känner för egen del och inte har ett samhällsengagemang.

Så det jag efterfrågar är ett näringsliv som tar ett större ansvar frö samhället och ser utvecklingen på längre sikt. Ett näringsliv som lämnar kvartalskapitalismen för ett mer human kapitalism som ser människorna i systemet. Att denna teknikutveckling, för att känna millisekunder, används till något klokare som ger en långsiktig tillväxt.


Andra om detta är
Johan Westerholm och Den hälsosamme ekonomisten och Alltid Rött och Alltid rätt. Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, näringslivet, ansvar, kapital, Tobin-skatten, samhälle,