Tid, delaktighet och straff

Gårdagens debatt blev lång och hetsig. Med statistik skulle budskapet trummas in. Det finns bara marginellt fattiga barn i Vimmerby och detar socialtjänsten hand om. Det finns en blindhet för alla de barn som står utanförsom vi inte ser men vet att de finns. Det finns en orsak till den sociala orosom finns runt om i Sverige. Inget som batonger kan fixa.

 

Med statistik från Anders Borg så trummande moderaterna på italarstolen (Ingen från de tre andra borgerliga partierna fanns med idebatten.). Det går bra för Sverige… Bilar brinner och det verkar ok om detinte är min granne. Ungdomsarbetslösheten är bland den högre i Europa. Detfinns ett utanförskap bland unga som vill vara engagerade i samhället. Men detgår bra för Sverige. Statistiken må säga en sak men bilden utanför mitt fönstersäger en annan sak. Rubrikerna i tidningarna säger en annan sak. Samtalen somkommer till mig säger en annan sak.

 

Sverige mår inte så bra. Det finns brister. Brister i detsociala engagemanget. Inte alltid av ekonomisk karaktär. Hur lärarna in skolaninte ser eleverna. Hur politiker lyssnar på unga men vänder sedan på klackenoch glömmer att de mött unga. Hur vi inte har idéerna att ge ungaförutsättningar till den goda uppväxten. Hur vi blir rädda för våra grannar.Fick senast i morse en kommentar om att grannarna är högljudda och ropet påsamhället. Men den egna kontakten, mötet och samtalet som kan leda tillförståelse är borta. Det finns en tro på att någon annan ska fixa mina problem.Helst utan att jag behöver påpeka det. Liksom känna till det med bara mintanke.

 

Folkrörelse Sverige byggde på att alla tog sitt eget ansvaroch inte lämnande över det till någon annan. Men i takt med att folkrörelsernalämnande över makten till staten och marknaden så försvann allt mer det personligaansvaret och det blev lättare att peka på någon annan. Tydligt blir det igrannlandet Danmark där föräldrar ska straffas ekonomisk om barnen misskötersig. Barn i utsatta områden ska sköta sig bättre om föräldrarna får sämreekonomiska förutsättningar. Synen på individen blir tydlig. Det är piskan sområder. Åter så är det att inte bekämpa grunden till utanförskapet, Grunden tillatt man inte är med i samhället.

 

Självklart ska brottsliga handlingar straffas inom lagenramar. När det gäller unga ska det ske snabbt så det är märkbart mellan brottoch påföljd. Men då är samhället alldeles för passivt. Det finns en svårdubbelhet om strängare straff men samtidigt så möter man inte de unga som gårvid sidan av lagen. Om samhället som helhet tydligt markerade vart gränsernagår både inom lagen och det samhällsmoraliska. Tänker på filmen om AnderssonskansKalle och grannkärringarna som hela tiden passade på ungarna på gården ochpolisen som ständigt fanns närvarande. Jag må drömma lite, men det fanns ettansvar utanför familjen. Det var inte andras ungar utan våra unga i kvarteret.Mats Trondman var inne på det under en konferens förra veckan.

 

Nu kan och ska vi inte vrida samhället tillbaka. Men vimåste finna den där samhörigheten. Förståelsen av att man är en spelare ilaget. Att man kan vara med och utveckla samhället. Att man kan göra skillnad.Vi beslutsfattare på olika nivåer måste inse att vi inte är gud allsmäktig (omhan/hon/hen nu finns) utan att det finns de som är klokare än vi… Det sistakändes svårt att skriva men så kan sanningen inte alltid vara bekväm… Så litetankar i oordning men lite en röd tråd kan synas… Kanske….

 

Men att se de fattiga barnen i Vimmerby går inte bra. Att se det lokala utanförskapet går inte bra. Ser att även Kristdemokraterna inte klarar att se fattigdomen. Ebba Busch jämför sig med Kamprad och blir då fattig. Det blir tydligt att de inte ser den verklighet som vi andra ser. Bara att beklaga. Det har spridit sig en välmående ställning inom moderaterna. Men en sak blev tydlig igår. Skillnaden i svensk politik mellan de som tror att landet utvecklar sig väl med större klyftor och vi som tror att jämlikhet är en förutsättning för att få ett samhälle att växa och må bra.

Tidgare tankar på det som: Astrid, Husby och nazisterna.

Media mm: Exp, Johan Westerholm, AB, SvD, Expressen, DN, SvD,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Astrid Lindgren, Husby, nazism,

 

Skickat via Blogsy

The message, budskapet

Så tar Timbuktu Grandmaster flash gamla låt The message och sätter en aktuell svenska text på den kopplad till det som sker i Husby med flera orter. Det är en träffande text som spelar på bränderna men samtidigt ger en bild av Sverige och regeringens ansvar. Men texten är inte så ny. I mångt och mycket är det gamla texten med svensk text. 30 år gammal (Kom 1982)

På åttiotalet så var jag med i den första Hip-hop vågen som kom till Stockholm. Dansen var inte min starka sida (Jag försökte verkligen. gick på break-dance kurs), utan sprayflaskan var det som gällde... Grandmaster flash låg ständigt på spelaren och i walkman så poppade jag The message och New York New York. Kunde knappt engelskan för att förstå innehållet till fullo men det var något som satte sig.


Så när jag lyssnar på Timbuktu så gillar jag det. Får både återblickar och kan se hur kort vi kommit eller att tiden kommer igen...


Måst säga att Timbuktus skånska passar bra och musiken står sig och känns så fräsch än idag. DEt kunde både textmässigt och musikmässigt vara 2013. Men som sagt det var åttiotalet över trettio år sedan och det allt känns så aktuellt. Lite obehagligt och samtidigt så ser vi att vi inte kommit så långt fram som vi ibland tror. Den gamla devisen ett steg framåt två steg bakåt.

Samtidigt så debatterar Ylva Johansson med Erik Ullenhag. Utanför Friends arena är det kravaller efter fotbollen. Ingen verkar ha svaret och mer batonger hörs i debatten. Men samtidigt så undrar man hur det kan ske när man bygger en toppmodern arena utan att verka tänka på säkerhet eller mer... Märkligt?

Tidgare tankar på det som: Astrid, Husby och nazisterna.
Media mm: SVT Agenda, Ab, Nemokrati, Ab2, Exp, annarkia, SvD, DN, Metro,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Husby, Musik, Timbuktu, Grandmaster flash, Hip hop,

Astrid, Husby och nazisterna

När jag satte mig ner så hade jag två texter i huvudet… Men de växte samman i min tanke och så gör de även här. De handlar om Husby, nazister, Grekland och Astrid Lindgren. Kan verka långt men ska försöka få ihop det. Sökande efter det genuina och att slippa vara en liten lort

Kravallerna, bränderna runt om i landet börjar sakta lägga sig efter nyhetens behag har avtagit. Så är det alltid när det blommar upp liknande situationer. Inget som dock gör att vi kan slå oss till ro. Intensiteten ökar för var gång som de blommar upp och även det som sker runt i samhället förändras. Vi kunde se hur de nazistiska partierna i Grekland tog tillvara på ögonblicket som uppenbarade sig då polisen inte klarade av att stävja buset. Hur de tog chansen att vara den nobla rörelsen som tog de äkta grekernas sida mot det där avskydda buset. Vi ser samma rörelse nu i Stockholms förorter. Hur de nazister samlar sig för att rensa på gatorna och bli av med de där invandrarna, svartskallarna som sabbar vår stolta nation. Som AlexanderBengtsson skriver i Expo ”Nazisterna är också medvetna om att skulle de uppfattas som hjältar efter denna helg kan de med en helt annan frenesi ge sig på andra fiender än människor med utländsk bakgrund. Bland dessa återfinns så väl journalister som beslutsfattare.” Sverige är inte unikt utan en del av den globala världen. Det som sker i Grekland och för ett par år sedan i Paris förorter passerar nu oss.

Så våldet, osäkerheten kring vår identitet leder till att vi söker en trygghet. Något som vi känner igen oss i. Vi söker den där gemensamma nämnaren som kan ge oss trygghet. Då finns Astrid Lindgren där som en mamma eller mormor för oss alla. Någonstans så upplever vi att hon står där för de värderingar som vi vill bära och uttrycka men har så svårt att formulera. Samtidigt som hon ger oss den vackra världen med Småland och gärdsgårdar så pekar hon på allvaret med ondskan och kampen om godheten som måste tas varje dag. Hur den enskilde individen kan göra skillnad och ett citat från Bröderna Leijonhjärta ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort ”. Hur ingen vill vara den där lilla lorten men hur svårt det är i realiteten att ta sig därifrån. Hur lätt det är att skylla på andra och hylla de som gör något. Från våra ungar till deras jäkla unge.

Professorn Mats Trondman talade på en konferens i veckan och förtydligade det hela. När vi var små och en vuxen kom, stannande spelet upp och man lyssnade. Var det mat så lunkande man sakta med hem utan att ta en diskussion om att det var i ett avgörande skeende av matchen. Idag så är bilden en annan… Men samtidigt så kommer nya kulturer till oss som har kvar samma syn på barnet och den vuxna. Ett gäng unga märkte det tydligt när vi var i Uganda. Där visste fortfarande barnet sin ”plats” utan att vara nervärderande. Barnet fick vara barn. Kan vårt problem just vara att barnet allt för snabbt krävs att bli vuxen och ta ansvar. Med ansvar följer makt och med makt påverkan över andra och klarar barnet, tonåringen det och vill de det? Astrid Lindgren pekade på hur barnen vill leka och att vi slutar upp alldeles för tidigt med leken.

Är det därför som det brinner i Husby? Är det därför som Astrid Lindgren är så på tapeten? Är det därför som vi står frågande hur vi ska finna framtiden? Är det därför som krafter som vi inte gillar tillåts växa? Är det så att vi egentligen är för många små lortar?

Media mm: SvD, SvD2, SvD3, Ab, Ab2, Ab3, DN, DN2, SVT.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Astrid Lindgren, Husby, nazism,

Vattenkanon

Vattenkanon i SD tappning...

Ett annat Sverige… Bort från det nära till det främmande, skrämmande. Folkrörelse Sverige finns inte kvar trots att så många är med i föreningslivet. Men det är på ett annat sätt… Ett allt mer professionellt föreningsliv som lämnar folk utanför. Folk som inte passar in… Men gummikulor och vattenkanon så löser man det mesta....

Det brinner i förorten. Ett tecken på att något inte står rätt till som en vårdkase så går elden runt huvudstaden som en påminnelse om att något måste göras. Det är inte första gången som vi ser detta. Med jämna mellanrum så tänds det eldar som måste släckas. Eldar som symboliserar något. Eldar som tänds av brister i samhället. Eldar som aldrig kan accepteras, skadegörelse som aldrig kan accepteras. Men det brinner inte för nöjes skull utan någonstans i botten finns en orsak till dessa flammande lågor. Ideologiskt så kommer allt från politikens till familjens fel. För min del är det varken det ena eller det andra utan en samverkan i tidens tecken. Hur familjen, där den finns blivit allt mer isolerad. Vi känner inte längre vår granne. Politiken som på många områden abdikerat. Ett samhälle som låter solidariteten stå tillbaka och den starkes rätt att välja och styra blir tydligt. Kommer ge lite exempel på vad jag menar.

Har två dagar varit på Folkbildningsrådets styrelse. Det finns en trend inom folkhögskolorna att de allt mer bli smala och de gränslösa möten som är en av grundsjälarna i folkbildningen raderas ut. Hur skolor bara har allmän linje och de studerande som går där allt mer liknar ett gymnasium både i innehåll och åldersmässigt. Hur allmänna kurserna flyttar in till staden i filialer medan de andra utbildningarna ligger kvar på huvudskolan. Så även inom folkbildningen så riskerar det att bli ett vi och dom lag. Den sammanhållande folkbildningen riskerar att bli segrerad. Tanken har säkert varit god, men utfallet riskerar hamna så snett.

Idag så åker jag till grannkommunen för att ta del av LUPP en stor enkätundersökning om ungdomspolitiken. Den förra undersökningen pekade på att inte lärarna hälsade på eleverna i korridoren. En signal som eleverna tog till sig. En så enkel sak som ett hej. Signalvärdet är tydligt. Vi ser inte er, vi bryr oss inte om er. Visst kan detta vara embryot till en eld. Nu har det inte tänds några eldar i Vimmerby, än…

Vi kan se hur idrotten i allt tidigare åldrar sorterar unga i elitsatsningar och signalerna om att du inte duger skickas. När de andra spelar på planen står ett antal unga utanför i kylan och har inget att värma sig med än att tända en eld. Hur kommunerna med sina bidrag accepterar utvecklingen och till och med, moderata kommunalråd, påtalar att den nog är nödvändig (Allt enligt en undersökning som Smålandsnytt gjort). Det finns en sakta växande elitism inom samhället som även tar sig in i folkrörelse Sverige eller som man idag pratar om det ”civila samhället”.

Bara förskjutningen från ordet folkrörelse till civila ett ord som ofta förknippas med privat sänder en signal…

Slutligen ikväll så är det gruppmöte och den kommunala budgeten står på agendan. Det handlar om en socialnämnd med skenande kostnader för unga individer. Samtidigt så har det sparats in på förebyggande verksamheter under många år. Bidragen till folkbildning och föreningsverksamhet har sänkts eller frysts. Ett exempel är IOGT/NTO som fått igång en bred ungdomsverksamhet som håller dem borta från stadens gator och droger får nej av den moderata kommunledningen när de behöver få lokalen rustad och kunna omvandla dyra driftpengar till verksamhet. Reparationer som inte kommunen står för kommer leda till än mindre verksamhet och så är vi där. Sakta så kommer vi närmare att elden tänds även i Vimmerby. Vi är inte så långt från Husby som vissa vill tro. Vi må ha ett områden som heter Bullerbyn men ack så långt det är från sagans Bullerbyn…

Så med detta i bakhuvudet kan man bara skaka på huvudet åt Sverigedemokraternas ide om vattenkanoner och gummikulor...

Media mm: Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, DN, DN2, SvD, SvD2, SVT,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Husby, kravaller, ungdomar,