Frågetecknets tid, en söndagskrönika

Ett år kvar och politiken lever i frågetecknets tid. Mycket av det politiska samtalet handlar om vad som kommer ske med oss som aktiva och med politiken. Varje dag är en nu en dag av spekulationer. Vem leder vem och varför. 

Det är den där tiden som politiska nördar lever för. Tiden då samtalen är ett mönster i nyfikenhet, inställsamhet, och rent lobbyistiskt. Vem som ska styra med vem och vilken politik som ska vara rådande. Det senare är kanske, tyvärr, det mindre viktiga. Personkriget är det som överskuggar det mesta denna tid. Det är där som frågetecknen finns. Inget är klart förrän den sista rösten är räknat om ett år. Men även då är mandaten öppna fram tills de olika församlingarna framåt november- december klubbar laguppställningar i de olika parlamentariska församlingarna. Det är frågetecknets tid. En del gäspar sig igenom denna resa då de anser sig äga stolen de sitter på tills de själva väljer att kliva av. Här finns inget prat om demokrati och att man fått låna stolen av parti eller väljare. Äganderätten är som starkast i den politiska församlingen. Det visar sig på hur trögt det är att förändra den politiska organisationen.

I Vimmerby har man under ett par mandatperioder försökt komma fram till en mer ändamålsändlig organisation, men stolarnas förbannelse är rådande. Med devisen om att demokrati mäts i kvantitet istället för kvalitet så kommer man inte fram. Att partierna sedan har svårt att fylla alla stolar och vi som är aktiva får breda ut våra rumpor på fler och fler efter vart val som går är det ingen som säger nått om. Inför varje val så är devisen en rumpa en stol… Men sedan så är det matematik som gäller och då går det inte ihop. Nästa devis är att politik och demokrati måste kosta men vi sparar…

Det är frågetecknets tid. Vem kommer styra med vem? Vilka partier kommer finnas i riksdagen efter nästa val? Lokalt kommer moderaterna stå ut med de bångstyriga centerpartisterna ännu en gång? Kommer centern fortsätta att tappa eller ta tillbaka röster från moderater vars främsta företrädare gjort orkanen i snart fyra år. Som ni vet så snurrar orkanen och ställer ner prylarna på nya ställen och en del hamnar rätt nära ursprunget. Men om de landar funktionellt är en annan fråga? Sittande moderata kommunalråd pekar på att han uppfyllt nästan allt han gick till val på. Men upplever väljarna detsamma?  Det är frågetecknets tid. 

På riksplanet sitter en självsäker moderatledare och raljerar över att det bara finns ett regeringsalternativ. Men för väljarna är det svårt att se det. Det är frågetecknets tid. Med Centern och Kristdemokraterna som allt oftare ser fyra procentslinjen som ett tak framför ett golv att stå på. Noterar att Niklas Svensson idag skissar på en rödgrön (Men utan det rödaste inslaget) regering som en del av frågetecknets tid. Men han missar en del namn som jag vill se eller så sätter han dem på fel positioner. Carin Jämtin är min utrikesminister och Thomas Eneroth min näringsminister. Mikael Damberg är utbildningen… Men det är frågetecknets tid.

I Vimmerby har bostadsbolagets ordförande Centerpartisten Thomas Holgersson tackat för sig och lämnat sin stol. Efter affärer om städning och en stark ovilja att gå ägaren till mötes blev det ohållbart att sitta kvar. Men i frågetecknets tid så är nu frågan vem som ska sitta på stolen. Är det en redan sittande i styrelsen eller tar det in utifrån för att ”styra” upp bolaget. Kan Centern lämna till moderaterna för att sedan peka på att de inte klarar att styra och skjuter bolaget ekonomi i sank? Allt i frågetecknets tid…

I Vimmerby viskas det om en blocköverskridande styre. Vi ser det i Åtvidaberg, vi ser det i Västervik, vi ser det i Nybro. Kommer de verka efter valet? I Åtvidaberg är det nog så då de har en längre tid av samverkan mellan socialdemokraterna och moderaterna och tydligen vinner båda väljarnas förtroende för modellen. Vad händer i de övriga kommunerna där blockgränsen är borta? Men det är frågetecknets tid. Kommer centern stanna kvar i moderaternas skugga, särskilt när de inte fick någon utdelning i budgetpropositionen? Kommer folkpartiet där den socialliberala delen stärkt sin närvaro att fortsätta svansa efter moderaterna och kristdemokraternas konservativa familjesyn? Det är frågetecknets tid.

Om mindre än ett år är det val. Det innebär att vi lever i frågetecknets tid. En tid då få svar fås och de svar som fås inte ofta är gällande utan mer för att spä på frågetecknets tid...

Media mm: SvD,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Bokmässan, Alexandra Pascalidou, Kajsa Ekis Ekman, Grekland,

Perspektiv i krönikeform. Ett inlägg i idédebatten.

Perspektiv är det ord som kommer mig nära när jag så här en dag efter hemkomsten från Uganda går igenom vad som hänt i veckan. Perspektiv ett ord som vi använde för att spegla vad vi såg. Ett ord som vi skyddade oss bakom när det blev svårt. Ett ord som vi skyddade oss bakom när vi blev avundsjuka. Men också ett ord som kan leda till utveckling om vi förstår varandras perspektiv.

          Ett annat ord som var med mig hela veckan var entreprenörskap. Var flickan som satt på trottoaren entreprenör eller tvingad? Perspektivet på frågan blev delad i gruppen. Var det ett lyckat initiativ i sant entreprenörstänk eller ett tvång för överlevnad. För mig det senare. En fråga på perspektivet är om det är svälten och svårmodet som föder en entreprenör eller om man alltid bär en entreprenör med sig och tillfället utvecklar den? Lite blir det en fråga som kommer handla om den politiska grunden som man står på. Kopplat till den inhemska debatten om ”hungriga vargar jagar bättre” eller med trygghet så vågar man.

         För mig med min socialdemokratiska ideologi i ryggen (eller ska man säga blodomloppet) så är det just tryggheten som frigör människans mod att skapa. Att känna sig fri för att man vet att någon tar emot en om det går åt helvete. Så med det perspektivet är flickan som satt på trottoaren inte fri utan lider av tvånget att försöka få mat på bordet. Självklart så gillar vi egna initiativ för att klara sin försörjning och liter jävlar anamma skulle inte skada bland svenska ungdomar kring företagande. Men jag vill se det ur perspektivet att de har en idé som de vill förverkla för sig själva. Men skolan idag föder inte entreprenörskapet utan kväver det mer. Perspektivet att när ungdomarna från Mukono, Uganda varit i Vimmerby och lyssnat på ett föredrag om Ung företagsamhet på gymnasiet åkte hem och startade ett kooperativt företag med 15 ungdomar stödda av kommunen, som hjälpte till med startkapitalet. Det gav perspektiv.

         Perspektivet ger vid handen att vi inte är bäst i alla grenar. Perspektivet ger att nätverkandet är en fantastik metod för utveckling. Ungdomarna från Mukono kommer till Vimmerby får höra om UF-företagande och åker hem och startar företag. Vimmerby ungdomar åker till Mukono får höra om hur det gått åker hem och planerar att dra igång ett import företag med butik. Idéer byts, utvecklas och genomförs.

          Jag kan konstatera att vi lever i en ny tid som kräver nya lösningar. Att vi måste sätta oss på andra toppar för att se värden och vår samtid ur olika perspektiv. Att få en förståelse om att våra lösningar inte alltid är de bästa utan andra delar av den globala världen kan sitta på lösningar som även kan vara gällande för oss.

           Perspektiv kan vara stora eller små men lika viktiga för att förstå eller kunna presentera lösningar på de problem som vi upplever. Visst är det varmare i Afrika än här, men inte måste människorna vara kallare här för det. En vecka i Uganda visar snabbt att kramar är grattis och alla vinner. Att leende värmer den bistraste själen och att med ett positivt tänkande så kan vi fortsätta utveckla. Visst är vi effektivare än i Uganda. Men perspektivet att de värnar vänskapen snabbare än att komma i tid till möten.

          Men med kramar och vänskap bygger man inte land utan något annat. Frågan kan ställas vad som är viktigast? Men jag vill se en delning som innebär att vi bygger in vänskapen som en del i samhällsbygget. För med det så bygger vi också in det egna ansvaret över vårt gemensamma. Det ger perspektivet att vi äger tillsammans och att det inte är ens något annat. Det är på ett sätt att ta steget tillbaka för att förstå att vi skapar tillsammans underifrån. Allt från arbetarrörelsens barndom då vi utvecklande hela folkrörelse Sverige för att hjälpa och stödja varandra. Inte för att överlämna ansvaret till någon annan och dra sig tillbaka. Att med perspektivet tillsammans bygger vi för varandra. Uganda kramar och svensk effektivitet är en medicin för framtiden som kommer utveckla och värma.

Media kring ämnet eller så: Ab, Ab, Exp, SR, SvD, SvD2, SvD3, DN, DN2,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, Söndagskrönika, Nystart, Socialdemokraterna, samhälle, politik, perspektiv, Uganda, Sverige,

Min politik och andras politik... Veckans sista fundering.

Går jag eller de andra i otakt?

Så var helgen över och en ny vecka var i antågande. Sittande plikttroget framför Tv:n väntande på Agenda och debatten mellan Ylva Johansson och arbetsmarknadsministern. Men ibland kan man känna att jag skiter det hela och bara ser på fotboll…

       Politiken kan trötta en. Förstår samtidigt att det inte är bra att säga så då det är det som styr landet, landsting och kommun. Och jag har än en gång fått väljarnas förtroende att företräda dem och de har trott på mina tankar om politiken. Men ursäkta ibland blir man trött för den politiska vardagen handlar sällan om det politiska visionerna utan mer om hur vi ska lösa organisation och om Kalle ska sitta på Pelles stol eller tvärtom… En nersjunkning i de små detaljerna, som vi som oftast inte har kunskapen om. Att ratta scheman istället för att måla upp de stora dragen, färdriktningarna om hur vi ska utveckla landet, landstinget eller kommunen.

         Jag är i en period som jag känner att jag går från möte till möte för att svara på samma fråga utan att den går vidare och vi stampar på samma punkt så foten snart blir skadad. Att inte kunna fatta ett beslut gå vidare mot nästa och så nästa. Vet inte om det är en feghet eller okunskap eller rädslan att inte vara alla tillags. Men min bild är att de politiker som blir ihågkomna är de som inte alltid säger ja till allt och alla utan de som törs sätta ner foten och kanske inte vara helt bekväm. Att våga stå för sin linje och tills prövningen kommer i valet. Inte mellan. Självklart så måste man vara lyhörd, men det är inte detsamma som att ändra åsikt för var dag som går utan att lyssna av så att du kan justera ditt förslag, tänka till på hur du för ut ditt budskap.

          Noterar att jag tittade på Agenda när jag skrev detta och förvånas hur dåligt Hillevi Engström argumenterar kring arbetslöshetsförsäkringen. Hon har inga svar utan mumlar om arbetslinjen och att alla ska få jobb men inte hur… Ylva Johansson pekar på att arbetsmarknaden kommer bli mer flexibel och rörlig och då behövs tryggheten för att man ska orka byta, ta sig vidare och sätta sig på skolbänken.

          Så klokt konstaterat att det få bli slutet på denna bloggpost som började i mitt personliga velande kring uppdraget till att få en glimt av politikens möjligheter.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Söndagskrönika, krönika, politik, samhälle, klassamhälle,

Söndagskrönika: Klass som affärsidé...

Ta bussen till den andra klassen hjälper inte 

Med en ökat arbetslöshet allt fler i utanförskap och en fattigdom som blir allt mer synlig. Klyftorna i samhället syns mer och de fattiga med den utsträckta handen när du går förbi, allt medan bilar i miljonklassen tutar på andra sidan för att snabbt ta sig fram…

        Det är ett annat Sverige som tar form ett Sverige som vi nog inte vill ha. Ett samhälle där avstånden växer och en gryende vi och dom blir allt mer tydligt. Media ser det och är snabbt framme och gör business av det hela. Allt från Solsidan till den Hemlige miljonären.  Butiker säljer kitschigt på klass. Uteliggarlakan på den förnäma butiken. Politiska fraktioner vill odla detta och klassresor arrangeras. Det klassiska konflikterna kommer till ytan och allt kan synas tillbaka till politiken, eller ska vi säga den obefintliga politiken på dessa områden. Ingen som klarar arbetslösheten, utanförskapet och de ökade klyftorna. Från att politiken kunde inge hopp om en bättre morgondag till att det går åt helvete och det med besked…

        Men driver regeringen en politik för att bygga samman samhället igen eller fortsätter de på den utslagna vägen. Med avdrag för välgörenhet ser vi en amerikansk stil växa fram där de rika kan köpa sig fria och dessutom dra av det på skatten istället för att med skatten omfördela och utjämna så att allt fler kan vara med i utformningen av samhället. Hur rika lyfts fram som lyckliga människor och vi andr aär mer eller mindre misslyckade. Lyckan mäts i kronor och Euro. Ett ökat inslag av våld som gör att isoleringen ökar och murar byggs. Högern skriker på polis och straff. Vi ser det i Vimmerby hur den arbetslöse bilburna ungdomen som vänt på dygnet och nöter gummi hela nätterna till folkets ilska. Det moderata kommunalrådet skriker inte på arbete till de unga utan att polisen ska gripa dem… Bilden blir tydlig på hur vi ser på samhället, politikens och välfärdens roll.

          För mig är det en avgörande skillnad om jag måste förhålla mig till de rikas välgörenhet eller våra gemensamma lösningar för dem som behöver stöd. Vi är alla beroende av varandra för att klara oss och utvecklas. Det är det som byggt Sverige till ett av de ledande länderna i världen från ett fattigt land med stora klyftor till ett sammanhållet land som legat i fronten både gällande teknisk utveckling och social. Men sakta så glider det ifrån oss. Det är medvetet från den styrande politiken. Borgerlighetens syn på skatten som ett verktyg att kunna utveckla, hålla samman och styrredskap finns inte. Bara tron på att om de som har får mer så spiller de även ner på de som inte har. För att öka incitamentet så får de även avdrag på gåvan…

         Men vad är det som ska göras? Vi behöver en skola som ser alla och utvecklar alla. Inte en skola som påbörjar segregationen. Vi behöver en politik för arbete och som ger de som står utanför arbetsmarknaden möjlighet att komma in. Inte med piskor i form av fattigdom utan med morot om mer kunskap och erfarenheter. Vi måste finna möjligheterna till att företagen ska utvecklas. Inte servera billigare hamburgare (även om jag gillar billigare mat på krogen så tror jag inte det är rätt prioritering för jobben nu) utan satsningar på infrastruktur, kommunikationer. Se till att arbetskraften har den kompetens som behövs för att utveckla och behålla arbetstillfällen…

         Så klassresor, TV-program och lakan på NK är symtom på en felaktig politik. En politik som driver samhället isär istället för ihop. En politik som föder ”vi och dom” istället för ”vi tillsammans”. 

För politiken har makt oavsett vad som sägs för även ickepolitik är politik...

Media: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, Exp, Exp2, Exp3, Ab, Ab2, Ab3, SVT, Östran,
Några andra perspektiv på det hela kan ni få av Thomas Böhlmark, Peter Johansson och Peter Andersson.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Söndagskrönika, krönika, politik, samhälle, klassamhälle,

Krönika om (S) här och nu och framåt

Snabbt eller inte är frågan som varit den ledande idag men frågan är vad vi vill. Är det valseger 2014 eller att bygga en ny rörelse för samhällsförändring. Är det det första alternativet så kan vi ta in en byrå som riggar och tar fram karismatiska personer… Om det funkar. Men vill vi det andra så är tiden längre och vinsten blir längre över sikt.

         För mig är det oklart vad som är det främsta målet nu för partiet. Lyssnar på VU ledamöterna och andra så är stabilitet det främsta ordet som nämns. Men vad innebär det egentligen? Är det lika med ” business as usual” att bara lägga den blöta filten på… Att vi ska stanna upp försöka stabilisera (vad då) och vänta med förändring till vi är mogna... 

         Jag tror inte på det utan funderar på att släppa makten 2014 som främsta mål och låta oss finna tillbaka till den samhällskritiska politiken och den breda organisationen som var en framgång under många decennier. Vi ska inte backa och kopiera det vi gjort utan med historien i minnet bygga för framtiden.

          När det talas om att ta in en av det gamla gardet och ratta partiet fram till kongressen för att kunna fokusera på politiken så tror inte jag det kommer funka. Tills en ordinarie ordförande är utsedd så kommer rykten, skvaller och spekulationer stå på agendan. Vet vi om det gamla gardet är förändringsbenägna? Eller är det så att rättning i leden kommer bli gällande? Vidare så har vi chansen att verkligen förnya partiets struktur nu och bör ta den. Det kan till och med vara så att lite kaos kan vara det som vi behöver för att ta oss framåt. För om jag pratade om att det fanns ett krismedvetande för ett år sedan som gav partiet utrymme för förändringsarbete så förvann det i en vardag och försvar av partiordförande. Men nu är alla medlemmar medvetna om att partiets framtid står på spel. Att då skapa ett förgängligt lugn är inte vägen att gå utan dra nytta av detta och verkligen förverkliga taggen #nystart.

        Men jag är inte säker utan ventilerar mina tankar och låter er ta del av dem och hjälpa mig bygga på så vi kommer framåt. Jag är rädd att vi nu ska samla partiet bakom stängda dörrar finna en lösning som vi sedan kommunicerar…

         Slutligen så tror jag att partisekreteraren leder partiet och talespersonerna i riksdagen får ett större ansvar för dagspolitiken. Att man relativt snart kallar in ett förtroenderåd för att tillsätta en valberedning (oavsett om VU/partistyrelsen utser en partiledare i veckan) som börjar processen med att finna former för en öppen process. Det är ett år kvar till ordinarie kongress och då ska, enligt mig, vi välja på alla stolar. Det är inte samma som att alla de som idag sitter i ledningen inte blir omvalda utan att deras förtroende prövas igen

         Bilden jag får av ledande företrädare i både tidningar och på TV skrämmer mig lite och att makten är det viktigaste, mer än den politiska rörelsen. Vi har idag 23-24 procent och vi har en vilsenhet som Håkan Juholt kastades rakt in i och en frälsare stämning uppstod som sakta för var dag som gick minskade det egna medvetandet och felen söktes hos andra. Media fick och får bära skulden för krisen. Att vi missat utvecklande samhället där kartan ritas om. Så en ny ledare löser inte något möjligen en pusselbit men det gör ingen hel bild…

      Ja en sammanfattning om lite rörigt men det speglar nog minna tankar nu. Svårt att finna linjen som leder framåt. Så ta det för vad det är.

Jag kommer vara med i P1 morgon och samtala om detta. Här kan ni höra inslaget

Tidigare på tema krisen har jag skrivit här, här, här, här, här, här, här, här och här. 

Media: DN, DN2, DN3, Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SvD, SvD2, SvD3, SVT, SVT2, SR, SR2, GP, Sydöstran 1, 2, Folket, Östran, Värmlands folkblad, Länstidningen 1,2, Dala-demokraten 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad, Dagbladet 1, 2,Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, Arbetarbladet, Norrländska socialdemokraten 1, 2, SR.
Bloggat: Alexandra Einerstam, Martin Moberg och Marta Axner på ämnet

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, socialdemokratin, Nystart, samhälle, politik, Håkan Juholt, valberedning, Carin Jämtin, krönika, Söndagskrönika,

Krönika: Om regeringens bestämmande... Och en gemensam politiskt vilsenhet

Söndag och jag sitter och grubblar lite på vem som bestämmer i regeringen… Att Centern inte gör det kan jag konstatera och att Moderaterna gör det kan jag också konstatera. Vidare så ser vi att även Kristdemokraterna styr i vissa frågor. Slutligen är då frågan till vilken nytta som folkpartiet är med?

         Det är en intressant utveckling att följa hur de små partierna i regeringen börjar få valfrossa och redan nu känna herr fyra procent flåsa i nacken. Kristdemokraterna har en öppen strid inte mellan personer, utan mellan fraktioner. Allt om den fortsatta politiska färdriktningen. Graderna av hur stort inflytande den kristna högern ska få ha kontra den något sundare humanistiska kristna delen som också finns i detta parti (Känns dock som en allt för liten majoritet). Men den här striden stannar inte vid partiets gränser utan har en direkt påverkan på den politik som regeringen står inför. Vi kan den senaste veckan se hur det hela handlingsförlamat majoriteten av regeringen som vill ha bort steriliseringen vid könsbyten men inte orkar eller vill ta fighten med Kristdemokraterna.

         Idag så slår sig Centern loss med att kräva att vi ska erkänna staten Palestina och som jag skrev i en tidigare ett bra ställningstagande men inte i samklang med sina regeringskollegor. Frågan är om Centern likt Kristdemokraterna får sin vilja igenom? Jag tror inte det. Allt grundar sig i Moderaternas syn på världen och som jag i en tidigare postning så finns det i både moderaterna och folkpartiet drag av konservatism och frikyrklighet. Det gör att kristdemokraterna får stöd men Centern inte kommer få det.

          Men i båda fallen så kan vi se att Folkpartiet sprattlar. Men inte mer. Frågan är dock hur Folkpartiet mår? Efter veckans sprattlande så blir det tydligt att det finns delar inom partiet som vill en annan väg än den som nu gås.

           Så bilden är att det är relativt turbulent i de flesta partierna. Grunden tror jag har att göra med den förändring som sker i samhället. Att den politik som partierna gick till val på igår inte är gällande idag. Jag ser mitt eget parti som verkligen inte klarat om ställningen. Vill nog hävda att det parti som ligger mest i fas är Miljöpartiet och att Moderaterna lyckats måla imagen av att klarat förändringen. Men de ligger latent ett tyst uppror gentemot Fredrik Reinfeldt och hans ”nya” Moderater. Men det talar vi tyst om....

            Jag tror att detta år kommer göra avtryck i den svenska politiken. Att inom och mellan partier kommer det ske förändringar och ändrade maktförhållande. Det kommer också ske förändringar kring vad partierna tycker i frågorna. Vissa kommer förpassa sig till en politik som de tror väljarna vill ha medan andra mer kommer göra hemläxan och presentera en politik som både ligger i ideologisk fas och ingjuta framtidshopp för väljarna. Som ni förstår så hoppas jag att det är mitt parti som kommer stå för den utvecklingen. Men tyvärr så känner jag mig inte så säker då krismedvetenheten inte är tillräckligt närvarande för att de ska förstå att vi måste till stora förändringar för att återfå förtroendet.

Media: SR, SvD, SvD2, Ab, Exp, DN,  Nyhetskanalen, Piteå-tidningen, Ab, DN 1, 2, SvD 1, 2, BLT, GP,Newsmill 1, 2, 3, 4, 
Bloggat: Martin Moberg på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, Alliansen, Socialdemokraterna, Palestina, stearilisering, könsbyte, krönika, Söndagskrönika,

Samma krönika men olika om samma i en röra en söndag

Living in a box, thinking in a box

Hur mycket får man stjäla innan det blir stöld? Två gubbar. Två lag. Två burar Frågor om geografin, men vi skiter tåget det kommer ändå inte i tid… Två Arbetarpartier ett med ett e ett annat med jobbskatteavdrag. Båda har frihet båda säger gärna rättvisa, solidaritet, välfärd och arbetslinjen. Men är det stöld eller mainstream? Allt så snabbt... Eftertanken mobbas mainstream svaren premieras. Samma, samma, samma

         Stölder av idéer, bristen på nytt och en allt mer mainstream samhälle växer fram. Är det bilden som vi kan se. Vet inte om två partier och två TV-program kan representera en utveckling? Eller räcker inte detta för en söndagsspaning innan sängen väntar och man vaknar upp till en ny vecka med nya erfarenheter som möter en.

         Om jag ska finna mer bevis för min teori så är bilfabrikanterna ett lysande exempel. Från att man på håll lätt kunde se vilken bil som kom emot en så är det idag omöjligt att se vilken bil det är om man inte ser märket. Visst kan man skylla på samordning och uppköp men inte kan det vara hela sanningen.

         Samhället tar sig mot mitten likt en centrifug så sugs allt mer in mot mitten och de som inte finns mer slungas iväg. Frågan är om det kommer finnas plats för åtta partier i riksdagen om ett antal val eller om det blir en centrering kring två stora och möjligt några små som drar i de storas ben och ber om uppmärksamhet?

        TV världen är allt mer samma oavsett vilken av alla hundra kanaler som finns mainstream landet är här.

           Men varför har utvecklingen gått åt det hållet och när en socialdemokrat kan säga samma sak som en moderat och tvärtom blir världen otydlig och vi vispar kring sökande efter den kvarvarande konflikten. När de socialdemokratiska strategerna säger att vård, skola och omsorg inte längre är en stridszon ty även moderater vill ha en fungerande skola blir det svårt att söka sig upp på barrikaden. Vi sträcker ut en hand och gräver ner svärdet. I bristen på konflikten så lägger vi oss ner och ser mot stjärnorna och ser inte vad vi kan göra runt omkring oss. Sikta mot stjärnorna bara det är samma som din granne, samma mainstream-stjärna som inte utmärker sig bland alla andra...

Samma program på tv. Samma frågor, samma svar. 
Samma resor, samma hotell, 

Samma bilar, Samma politik. Samma värld, Samma glasögon. 

Samma media. Samma allt. 

Och så jag som skriver om samma ämnen hela tiden…

        Allt samma och vi grubblar på hur vi ska utmärka oss så där lagom så att vi inte är för mycket osamma som grannarna bara avvikande så där inom samma-klassen.

      Det blev ett spretande inlägg som säkert bryter den ”samma” norm som verkar utvecklas i samhället

Media: Ab, Ab2, Exp, DN, DN2, SVT, TV4,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om media, krönika, Söndagskrönika, samhälle, Socialdemoraterna, moderaterna,