Välfärden och ditt ansvar

Grubblande på om det finns något att skriva om så läser jag Johan Westerholm som pekar på vårdens dilemma och pekar på en del möjliga vägar att gå. Tror han är nått på spåret. Vi måste inse att solidariteten måste sträcka sig längre än via skattesedel. Den är personlig och det handlar om valen vi gör i vardagen. Vi kan inte ta välfärden för given om vi inte bjuder till och ställer upp.

Under sommaren så kan vi via media följa historier om köer i vården missar av sjukdomar mm. Svensk sjukvård håller en internationell hög klass men vi är inte tillfreds med det utan vill längre. Presidenten i Tyskland slutade för ett antal år sedan skicka personliga gratulationer till de som fyller 100 år då det visade sig skulle ta all hans tid i anspråk. Det som förr var något stort och gav helsidor i lokaltidningen är idag en vardag som vi inte lägger märke till. Pensionssystemet byggde på att vi gick i pension vid 65 och levde ungefär femton år till innan kistan tog vid. Idag så talar statsministern om att jobba till 75 och vi vet att troligen så kommer vi leva 25 år till efter det. Att det ställer nya krav på systemet är inte svårt att inse. Men det ställer också nya krav på oss som medlemmar i välfärden. Som Johan skriver så klarar vi idag att operera sjukdomar som förr lett till döden och vi byter reservdelar på de som passerat 80 år som tidigare inte klarats av eller som var för de under femtio. Ett helt nytt landskap har öppnat sig utan att vi politiskt har samtalat om det och vad det innebär.  Socialförsäkringarna som förr var starkt kopplade till den förening som du var med i är anonymiserade i statens hägn och du känner inte samma ansvar.

Men vad innebär det ökade personliga ansvaret/solidariteten? Det innebär att du måste se till att leva så att du ligger samhället så lite till last som det är möjligt. Enkelt? Nä, det ställer krav och det kommer kräva stöttning och hjälp. Jag pratade med Johan på morgonen och vi resonerade om vad som krävs.

I Vimmerby så har man förr kommit från sjukhuset till ett korttidsboende (som oftast är hotelliknande) vilket leder till ett snabbt institutionerade vilket närmast gör det omöjligt att få de äldre att komma tillbaka hem. Vips så ökar det på kön till äldreboendet. Nu ska den äldre komma direkt hem och mötas upp av arbetsterapeut, och hemtjänst som ser vad som behövs för hjälp för klara sig. Jag vill nu även koppla på en dietist som kan ge ett handtag vid kosten. Kan se det på min egen svärmor hur matlagningen sviktar med åren och ensamhet.  Vidare så tar de efter dieterna i media som är anpassade för kvinnan mitt livet och inte i livets slut. Det handlar om att ge hjälp till självhjälp och med det kunna minska beroendet av andra. Att kunna leva sitt liv, samtidigt som man frigör resurser till de som verkligen behöver.

Inom sjukvården är det allt fler landsting som ställer krav på rökfrihet vid operation. Det är samma som ligger bakom. Öka chanserna till en bra behandling utan påföljande komplikationer som både kostar på för de enskilde men också tar resurser från de som också behöver hjälpen. Det handlar om den vidare solidariteten som tar vid efter skatten är betald. Enkelt så innebär det att man för att skatten är betald så har man inte alla sina rättigheter. Det finns fler skyldigheter att leva upp till. Mycket av detta är inte uppe till politiska beslut utan ligger på en personlig nivå, men politiken kan se till att samtalet om vilket samhälle vi vill ha kommer igång. Idag så saknar jag detta samtal. Det etiska samtalet om hur vi är gentemot varandra. Samtalet om vad vi kan förvänta oss av välfärden. Samtalet om vad som är det gemensamma och det egna ansvaret. Det senare verkar det finnas en rädsla att ta ifrån vänsterhåll.

Skolan, vården, omsorgen har problem som vi dagligen tar del av via media. Vill vi lösa det så är det både ett kollektivt ansvar men också ett personligt. Debatten handlar allt för ofta om vad stat och kommun kan göra och allt för sällan vad du kan göra. Inte ensam men med hjälp.

Solidariteten är personlig och betalas inte via skatten...

Media mm: SvD, Aftonbladet, Ab, Exp, DN,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, Socialdemokraterna, sjukvården, solidaritet, Skatter, Välfärden,

Mittens kollektiv leds av Socialdemokraterna

Se sitt kollektiv

Men har vi gått åt höger igen... Är vi närmare mitten än någonsin? Tja vi kan se hur borgerliga ledarsidor nu känner faran och försöker bekämpa den med olika epitet som alla härrör kring mitten och vidare ut mot högerkanten. Men är taktiken rätt då vi ser hur väljarna dragit sig mot mitten.

           Den samhälleliga hegemonin är inte längre vänster utan närmare höger. Allt fler människor ser sig mer som individer i en egen del än som individ i ett kollektiv. Men vi är fortfarande en i kollektivet. Människan är en kollektiv varelse som inte klarar sig på egen hand. Sköt dig själv skit i andra är en myt som trummats på. Men medvetenheten om sin roll i kollektivet kan variera. Likt Skattefria Andersson som trodde han kunde stå på sina egna ben men upptäckte att allt var byggt av oss tillsammans. Men detta är socialdemokraterna dåliga på att visa på. Att Moderaterna inte vill lägga ut texten kring detta är inte så konstigt. Vi missar frågan kring gruppens solidaritet med varandra. Att solidaritet inte bara är en slant till de fattiga barnen i Afrika utan en praktisk daglig handling där dina val avgör.
 
           Men problemet är delat i två delar. Dels är det den enkla om att förstå hur samhället hänger ihop och sedan så förstå vår egen roll. Samhällsbygget är kollektivt och det går inte att ändra på. Men sedan så kan våran egen roll förändras. Vi kan vara en aktiv del, en betalande del eller en (ut)nyttjande del. Under en livscykel kommer vi passera samtliga stadier och ska så var men medvetenheten är mindre om den resan. Som ung SSU:are så fick jag se bilden hur vi i de tidiga åren (rent ekonomiskt) kostade samhället med skola barnomsorg vidare till förvärvslivet där vi pröjsade in till systemet och inte nyttjade det så mycket för att sedan vid ålderdomen åter ta samhällets resurser till förfogande. Att vi nu gör en kortare tid i förvärvsarbete och lever längre är ett problem som jag kan återkomma till i en annan postning.

          Så rollen i kollektivet och förståelsen att det är vi som styr direkt eller indirekt finns inte med i vårt dagliga samtal. Utan staten, kommunen eller landstinget är någon annan som vi kan lägga skulden på. Vi ser oss allt mer som en konsument som bara kliver in i det offentliga och vill köpa en vara. Att högern gillar det och är pigga på att framhålla denna bild är inte konstigt. Men det överstämmer inte med verkligheten. Tjänsters valfrihet är inte som mjölk. Men att vi ska kunna ha inflytande och valmöjligheter över vad vi gemensamt producerar för våra skattepengar. Hur vi ska fördela dem och också den enskilde ska kunna veta sin roll.

        Men om då vi är kollektiva kan någon ställa sig frågan om det finns plats för privata alterntiv och självklart så finns det det och egentligen finns det inget motsatsförhållande. Om vi blir medvetna om våran roll i det kollektiva samhällsbygget så är det inga problem med driften. Men i högerns pumpande om sköt dig själv skit i andra så ser vi inte att den försnillade skattekronan i slutändan drabbar dig själv, likt Skattefria Andersson. Men lär skolan ut hur det hänger ihop eller är budkapet att skatt är stöld?

       Sist så är det inte en krönika som bottnar i höga skatter utan i att förstå hur det hänger ihop. Att om vi hjälps åt och håller ihop samhället så kommer trycket på mera skatteintäkter minska. För ju mer osolidariska vi är desto högre skattetryck kommer de bli. Om vi ser det egna ansvaret och om vi hjälper din granne, om vi begriper att vi är staten, kommunen och landstinget blir vi nog lite mer kloka kring resurserna.

          Ni kan läsa mer om hur Svenskarna ser på samhället och en sak är säker välfärd och jämlikhet finns där. Det är LOs kampanj Mitt Sverige som ligger bakom detta.
Media SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Ab, DN,
Bloggat: Peter Andersson, Peter Johansson, Roger Jönsson, Thomas Böhlmark och Martin Moberg i området.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Stefan Löfven, Magdalena Andersson, politik, samhälle, solidaritet,arbetslinjen, moral,

Solidaritet=eget ansvar= Arbete

Gärna allt ljus på dig men skruva i
glödlampan och tänd själv.
 Staten ser till att det finns energi!

Allt ljus på dig gör inte att du slipper tända lampan själv, kanske till och med skruva in glödlampan. Men staten ska se till att strömmen finns så att du kan få ditt ljus. Så kan man beskriva dagens debattartikel från Stefan Löfven och Magdalena Andersson. De är bra för det egna ansvaret är grunden i den socialdemokratiska solidariteten och det har försvunnit med förstatligandet.

           Staten är inte längre vi, utan någon annan som vi kan blåsa, eller ska försöka, Den socialdemokratiska välfärdsmodellen bygger inte på att man bara räcker ut handen utan också gör något. Det egna initiativet är avgörande. Men för att det egna initiativet ska kunna fungera så måste samhället se till att förutsättningarna finns. Här pekar Stefan Löfven och Magdalena på att det är grunden i den satsning som Socialdemokraterna tänker sig göra.

"Svenska företag konkurrerar genom kvalitet, kunskap och förnyelse. I den stenhårda internationella konkurrensen kan Sverige inte hävda sig med låga löner, lägre kompetens och gårdagens teknik. Vi måste ständigt förbättra oss, stärka våra kunskaper och ligga längst fram i utvecklingen av nya affärsidéer, produkter och tjänster. Det kräver en modern tillväxtpolitik som stärker konkurrenskraften", DN

       Här är kärnan som byggde Sverige och ska bygga Sverige. Med det egna ansvaret som en pusselbit till så kommer vi kunna lyckas med uppdraget. Men det egna ansvaret är inte detsamma som det egna egot. Ansvar är lika med solidaritet. Jag har skrivit mer om detta i inlägg här och här. Så en framgångsrik jobbpolitik bygger på solidaritet där du tar ditt ansvar och samhället tar sitt. Det är en balans som vi varit mästare på. Om vi finner tillbaka till det så kommer det leda till framgång och vi åter blir ett land i arbete. Men är partiet med på noterna?...

        Så det blev lite tankar (kanske inte så väl samlade) innan jag ger mig av till Skolforum för att höra vad eleverna tycker om livet och Vimmerby. En förmiddag i lyssnandes tecken att lyssna in, känna stämningar om vad som kan göras bättre i kommunen

Media: DN, DN2, Ab,  Folkbladet, Sydöstran, Värmlands folkblad, DN 1, 2, Ab 1, 2, SR 1, 2, Expr, GP, SvD 1, 2, SVT 1, 2, 3,4, Arbetarbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, Dagbladet, Dagens Arena, Östran 1, 2, Dala-demokraten, Gotlands folkblad 1, 2, Norrländska socialdemokraten 1, 2
Bloggat: Johan Westerholm, Thomas Böhlmark, Peter Andersson, Roger Jönsson, Peter Johansson, Martin Moberg på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Stefan Löfven, Magdalena Andersson, politik, samhälle, solidaritet, arbetslinjen, moral,

Annorlunda, en krönika om veckan som gått

Söndag men ändå inte. Dessa härliga långa helger som ställer till det med veckodagarna. Men som sagt så är det söndag och en krönika kommer då från mig. Har funderat på veckans ord att förhålla mig till och ett ord som kommer i min tankebana är annorlunda.

          Annorlunda är just det som sker med socialdemokraterna och gör att Högern har svårt att förhålla sig det som sker. En massa uttryck om att vi strävar bakåt att vi tänker fel, att vi inte har någon politik. Allt för att socialdemokraterna inte gör enligt den borgerliga mallen. Vi har nu fått en partiordförande som istället för att debattera enskilda skatter målar bilder hur han vill att samhället ska utvecklas. En partiordförande som skriver helsidor i DN om kulturen och inte om en skatt som bör avskaffas eller sänkas. Det blir annorlunda och inte konstigt att Fredrik Reinfeldt inte orkar ta debatten med Håkan Juholt. För hur ska man kunna möta en politiker som faktiskt har visioner kring hur ska utvecklas. Men det innebär inte att detaljerna är klara och det är bra för de ska vi gemensamt i partiet ta fram. Men det ska göras i en annorlunda process om jag får som jag vill. Vi ska öppna upp och bjuda in brett till vårt samtal om hur vi formar vårt Sverige, världen utifrån våra trygga värderingar. Det ska vara ett samtal som kommer skilja sig på den punkten att fokuset ska ligga på hur vårt samhälle ska ta tillvara på alla individer och dess förmågor. Hur samhället ser de som är annorlunda och inte ser dem som en belastning utan en tillgång med sina kunskaper och erfarenheter. Vi ska bygga samhället där alla blir annorlunda där ingen är normal. Ett samhälle som är av bejakande natur och inte använder ordet nej av slentrian.

          Om vi lyckas med detta så får vi en borgerlighet som kommer bli tvungna att tänka annorlunda och inse att skatten inte är allt saliggörande. De borgerliga med Moderaterna i spetsen har lyckats med konstformen att just göra skatten till ett mål i sig själv och fått alla att förhålla oss till det. Men skatt är inget mål i sig själv utan ett av de verktyg som vi använder för att skapa de samhälle som vi vill leva i. Att tänka annorlunda idag innebär just att skatten åter blir det där verktyget som hjälper oss mot den värld vi vill se. Moderater och Socialdemokrater kanske inte vill se samma värld men kan vi enas kring att skatten inte är ett eget mål så kan samtalet blir mer utvecklande och på sina områden kommer vi möta varandra. Ett steg mot ett annorlunda samhälle tar sin start.

Media: DN, Exp, Ab, SvD.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Rättvisa, solidaritet, Socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, Nystart, krönika, betraktelse,

Arbetslinjen mot Arbetslinjen

Arbetslinjen kommer avgöra hur stor del av befolkningen som kommer lägga sin röst på ett populistiskt- eller främlingsfientligt parti i valet 2014. Vi ser det i omvärlden och vi kommer se det här om inget görs. Ja SD må redan vara i riksdagen men risken är att de kommer växa om vi inte gör något kring arbetslinjen.


              Med det som sker i vår omvärld och nu senast i gårdagens val i Finland så är det av vikt att vi ser på frågorna. Vi är inte en skyddad verkstad utan en del av världen. Vi ser hur främlingsfientliga partier växer allt närmare oss. Utifrån det måste socialdemokraterna finna lösningar på de problem som idag gör att det möjligt för dessa gråa partier att frodas. För mig är det inte en fråga kring invandringen i sig själv. Enligt mig handlar det om en osäkerhet och brister i det sociala skyddsnätet. Så med det blir rätten till arbete en avgörande fråga för mig och socialdemokraterna. Men hur kommer vi fram? Och finns det en arbetslinje som bejakar individen och inte bara systemet. Hur stimulerar vi mer arbetstillfällen. Vad ligger flaskhalsarna som gör att inte företagen utvecklas och anställer. Ja inte är det sänkta skatter som är svaret.

             Men vad är arbetslinjen och finns det fler? Svaret på frågan är ja och allt beror på hur vi ser på individen, med andra ord om individens ansvar och statens ansvar. En fråga som jag berörde i gårdagens inlägg. Men jag vill stanna upp lite vid frågan och ge lite mer perspektiv på det hela och visa på att det finns en socialdemokratisk arbetslinje. En linje som ser individen och dess förmågor. Det är en linje som påtalar det humanistiska i arbetslinjen och inte bara ser arbetskraften som en maskin som de andra som kan köras land och rike runt. Men det innebär inte att det är ett kravlöst liv som gäller för den enskilde.
 

             Den socialdemokratiska modellen är att det finns ett ömsesidigt åtagande. Vi tror inte att den enskilde alltid klarar sig själv utan behöver stöd från samhällets olika delar. Konkret handlar det om att matcha de arbetslösa med de arbeten som finns. Enligt arbetsmarknadens aktörer så finns det kompetensbrister som gör att de inte är anställningsbara. Den socialdemokratiska synen är att man inte blir klokare av mer skattesänkningar utan av mer kunskap..

             Men det behövs också offentliga investeringar. Vi vet att det är stora brister i vår infrastruktur och att det är när det råder stor arbetslöshet som vi ska satsa. Om vi ska få hela landet att leva måste man också kunna arbeta, bo och kunna driva företag där.


            Så de var inte lösningar på allt men en ansats till att ge några pusselbitar kring hur vi ska kunna stänga ute de främlingsfientliga krafterna. För min grund är att om människor har arbete och känner trygghet så minskar rädslan för de okända. Gör vi inget är det en risk att Danmarks och Finlands utveckling imorgon är vår.

Media: Dalademokraten, LO-tidningen, SVT 1, 2, 3, 4, SvD, GP, Ab 1, 2, 3, Hufvudstadsbladet, DN 1, 2, 3, Lunds lokaltidning
Bloggat: Johan Westerholm, Roger Jönsson, Martin Moberg på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Rättvisa, solidaritet, Socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, Nystart, arbetsmarknaden, utbildning,

Socialdemokratin och arbetsmarknaden

Bilden blir så tydlig. Den moderata regeringen har lämnat den enskilde i sticket och vill att den även ska ta över regeringens ansvar. Men den socialdemokratiska lösningen kan inte bara vara gårdagens politik även om den kan stå som bas.

          Tittar som vanligt på Agenda och Debatten mellan Ylva Johansson (S) och Hillevi Engström (M). Vi ser två olika arbetslinjer som står emot varandra. Den socialdemokratiska som ser individen och det ömsesidiga ansvaret mellan individen och staten. Mot detta står den Moderata synen där staten backar undan allt mer och överlämnar ansvaret på den enskilde. En syn på att arbetslösheten alltid är den enskildes fel och med det så ska den enskilde och lösa detta.

          Men hur ska då kontraktet mellan den enskilde och staten se ut? Det är en fråga som behöver ses över. Grunden ska vara att den enskilde ska göra allt i sin makt för att återkomma i arbete. Men då krävs det också att staten finns där och ger den arbetslöse de verktyg som den behöver för att vara anställningsbar. Men frågan som också är en skiljelinje mellan Regeringen, med kristdemokrater, och socialdemokraterna är att det finns en syn på familjeskapet i den socialdemokratiska linjen. Det är inte humant att man från dag ett ska vara tvungen att bryta upp från familjen och flytta land och rike runt. Det är en sund linje. För det finns en annan poäng än arbetet och det är tryggheten i familjen. Här lägger socialdemokraterna en annan värdering än vad regeringen gör.

         Men som avslutning så har idag staten fråntagit sig sitt ansvar. Det behövs en stor utbildningsinsats. En insats på flera nivåer. Det är ökade platser på universitet och högskola. Det är rena arbetsmarknadsbildningar. Det är fler platser på yrkeshögskolan. Men vi behöver också finna former för att kunna utveckla sig under sitt arbetsliv. I det friår som Miljöpartiet drev fram fanns det delar som kan utvecklas. Att kunna skola om sig under sitt arbetsverksamma liv är en pusselbit för att kunna arbeta till pensionsåldern kliver på. Håkan Juholt lyfte i sitt linjetal att problemet inte var att lyfta pensionsåldern utan att ens orka arbeta till den. Vi var ett antal bloggare som gav ledningen 100 dagar och klockan tickar så jag hoppas de nu sätter igång att utveckla politiken.

Media: SvD, SvD2, Barometern.
Bloggat: Tokmoderaten och Leine Johansson på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Rättvisa, solidaritet, Socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, Nystart, arbetsmarknaden, utbildning,

Moderater och Bolsjeviker i en krönika

Idag blir det en krönika som inte har ett speciellt ord som tema men har ordet med sig i själva formen. Tja man kan säga att hela krönikan bygger på ord. För utan ord kunde ja inte få till en rad av det som jag idag skriver. Och vem vet det kanske vore en del som tyckte det vore bäst så men strunta då i att läsa detta.

         Det finns en rädsla i de borgerliga lägret att erkänna misslyckande. Att medge att barnfattigdomen ökar går inte att få dem att göra. Att med trixande försöka få jobbskatteavdraget till att vara den stora nyckeln till minskad barnfattigdom.

         Jag väntar bara på att det ska sägas att boven i dramat, förutom socialdemokraterna, är värnskatten. Om den bara avskaffades så skulle de fattiga få incitament att ta sig ur fattigdomen. Ja argumenten är just på en nivå som man förväntar sig av ett parti som är sprunget ur den högre medelklassen. Ett parti som trots allt tal om den svage individen inte kan se bakom dörrarna i de gråa förorterna. De må ha en retorik som lockar men synar man politiken så är den skrämmande. Allt mer blir bilden tydlig för hur de skruvar politiken allt mer åt höger. Sedan maktskiftet 2006 och särskilt efter valsegern 2010 så skruvar de tillbaka politiken och gängorna går åt höger. Sakta men säkert så gängas högerpolitiken fast och vi har inte haft något till försvar då socialdemokratin vänt blicken inåt och synat kandidater. Men nu får de vara över för vi måste nu se till att gänga ur högern.

         Jag noterar att högerns kampanjmakare, antingen de sitter som propagandaminister eller ledarskribenter, fått nytt bränsle sedan socialdemokraterna fått ny ledning. De ser ett hot mot den rådande samhällsomvandlingen komma krypande emot dem. De har svårigheter att förhålla sig till det. Likt Bolsjevikvalet 1928 börjar de att skrämmas med om inte kommunismen och sovjet så i tassemarkerna. Jag ler och vet hur det gick då och jag tror det svenska folket kommer se över det nu också.

        Men jakten på orden som jag var inne på i går går vidare och jag kommer idag inte ha ett speciellt ord i denna krönika utan bara förhålla mig till orden som vi bär med oss i det politiska livet. Ord är skatter som vi ibland visar och ibland vill gömma undan. Ord är som antikviteter. Ena dagen värdefylla och nästa målas de om, för att sedermera hamna på tippen likt partier. Men ord kan, och gör det, återkomma. Ibland med den mening som de hade när det lämnande oss och ibland med helt ny innebörd. Ta ordet rättvisa som vi alla minns som ett ord för att fördela våra tillgångar så att alla får del av dem. Nu försöker man få det till att vara rättvist om de rika får än mer. Så ordet har en makt.
Nu går vi ut i solen och gör något åt trädgården som vaknar efter vinterdvalan. Imorgon är det måndag och då väntar moderaterna på mig och jag ska möta dem.

Media: Ab, Ex, SvD, SvD2, SvD3, SR, GP.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Rättvisa, solidaritet, Socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, Nystart, krönika, betraktelse,

Ordets makt som vi tappat

Ibland så vet man inte om man ska skratta eller gråta när man läser moderattrumpeten Svenska Dagbladet. När de tar ordet rättvisa i munnen blir det dråpligt. Det är inte, som Peter Johansson skriver, Barnadödlighet Malawi 8,1%, Sverige 0,27% som är ingången...
   

             Allt i en moderat värld kretsar kring skatter och jag förvånas inte längre. Moderaterna gör allt för att ta arbetarrörelsen ord och göra dem till sina. Nu är det rättvisa som ska moderatifieras. Så uppdraget som, jag misstänker, propagandaminister Schlingmann ger är att formulera ett rättvisebudskap med värnskatten i fokus. Ja, vissa må skratta och jag drar lite på läpparna men frågan är allvarligare än så. För om de nu kommer lyckas så sätter de agendan igen och det kommer innebära att när vi laddar inför val med frågor som berör rättvisa kommer folket bara tro att det handlar om att sänka skatten för de rika och de må vara bra för vi gillar rättvisa. Så med det moderata greppet så blir rättvisa fel visa istället för rätt visa.

            Så orden är viktiga, för med dem sätter vi agendan. Med orden anger vi tonen i samtalet. Så att tappa ett ord eller två är viktigare än vi tror och de är lätt att tappa dem till de politiska motståndarna men desto svårare att få dem tillbaka. Socialdemokratin har genom sin historia haft svårt att på egen kraft fånga ord. En rörelse som från grunden tillhört de lägre klasserna i samhället har inte förmått skapa ett ägande ens över sin egen historia. Det är först när arbetarrörelsen kunnat knyta till sig individer från andra, högre klasser som vi kunnat ta mark i ägarfrågan av vår egen veklighet och historia. Men det som nu sker är att frågan åter glider ifrån oss och det beror inte på att vi ej har med de högre klasserna utan att vi tappat dynamiken mellan underklassen och överklasen i partiet. Vägen mellan arbetsplatsgolvet och de fina salongerna har dragits isär och ska vi åter bli framgångsrika behöver den vägen kortast. Detta är en av de stora utmaningarna för den nya partiledningen men också för den fackliga grenen.

Media: SvD, SvD2, DN, DN2, Ex.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Rättvisa, solidaritet, Socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, Nystart,

Spridda tankar om el och tomater...

Mycket som rör sig i mitt huvud nu kretsar kring vem eller vilka som ska leda mitt socialdemokraterna. Att jag inte kommer bli nominerad och inte ha stöd verkar klart. Troligen är en Stockholmare boende i Vimmerby med att för flinka fingrar och glapp käft inte användbar på den positionen.
 

       Men Socialdemokratin behöver inte bara ledare utan även en politik för ledaren att driva. Och omprövning är ordet på tungan som gäller i politiska sammanhang. Men vad innebär det för socialdemokraterna kring våra ord som solidaritet, frihet jämställdhet. Genom att vi också lägger till den gröna dimensionen. Kommer vi kunna behålla de behagliga liv som vi lever eller måste vi förändra oss och vårt leverne. Märk att jag inte använder ordet försämra för jag tror inte att det behöver bli sämre men annorlunda och för många en ökad livskvalitet.  Johan Westerholm har i ett par inlägg lyft frågan kring solidariteten med andra och då om vi är beredda att pröjsa  åttio kronor kilot för tomater. En relevant fråga utan ett glasklart svar. I en änden ett solklart nej. Men om de får så mycket för sina tomater innebär de att de kommer ha råd att köpa våra produkter och turista i vårt land. Med andra ord så kommer vi känna på deras utveckling likt dem själva. Med rätt spelat så blir det bara ett vinn vinn. Men under omställningsperioden kommer livet inte alltid vara så behagligt för vissa grupper och det betyder inte med automatik att de är de mest utsatta som får det jobbigt Den kan även vara grupper som vant sig med att landa, likt en katt, med fötterna ner. Men jag känner mig säker på att vi inte kommer kunna gå på som om vi var de enda på detta klot. Jag tänker då inte enbart kring klimatfrågan utan även kring de frågor som rör lönearbete och produktion. För vårt välstånd beroende av att några svälter och har det skralt.


       Med vårt leverne så är jag inte ense med de som skriker kring energipriset utan anser att priset kan höjas. Nu kommer jag få stora delar av betongsossarna och den fackliga grenen (oftast vävs dessa samman) på mig men jag hävdar att jag har rätt och de fel. Sverige är en fruktsamt slösaktigt på energi beroende på den tillgång och billiga pris som vi vant oss med. Om vi Bara tänker till på alla industrier som släpper ut energi rakt ut utan att ta tillvara på det. Om staten går fram med ett omställningsprogram som ger privatpersoner och företag möjligheterna att verkligen ställa om och ta tillvara på all den energi som slösas bort. Se till att det finns ekonomiska incitament till detta. Ja livet är inte enkelt och snart kommer släkten så nu släpper jag detta och har det bara bra...

Media: Ab, DN, E:24,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.  Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, solidaritet, energipolitik,

Söndagskrönika om Sveriges framtid. Du avgör

Söndag och om knappt en timme öppnar vallokalerna. Det är inte för sent. Sverige kan få den regeringen som bygger vidare på det som vi vill. Det samhälle som inte lämnar någon efter sig.

       Idag på valdagen känner jag ett allvar som jag inte riktigt brukar när de är val. Känner den där klumpen i magen som infinner sig när man är orolig. Ja jag erkänner att jag känner en stor oro. Inte för mig utan för mitt älskade land. För vad händer med det som våra far- och morföräldrar varit med och byggt upp. Alla de tankar om hur vi är emot varandra. Vi kallar det solidaritet, en grundsten i socialdemokratin.

       Valet som du idag kommer göra är inte ett val på mig eller Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt. Nä valet har inget med oss att göra. Valet har med idéer att göra. Inte mina idéer utan den kalla nyliberalismen mot socialdemokratin. Ett val om hur vi kommer hjälpa varandra i morgon. Ett val om vilka som kommer vara fria och inte känna sig förtryckta. Vi kallar det frihet, en grundsten i socialdemokratin.

       Ett val som avgör vad du kommer få säga imorgon. Kommer vi alla att få deltaga i samhället eller är det fåtalet som kommer styra. Kommer vi sorteras ut i de som är mer värda? För mig är alla lika värda och viktiga i samhällsbygget. Alla har något att tillföra. Vi kallar det demokrati, en grundsten i socialdemokratin.

        Jag ska nu klä på mig för att se till att det finns socialdemokratiska valsedlar i våra vallokaler. Socialdemokratiska valsedlar som kan leda till att vi åter får ett land som inte lämnar någon efter. DU avgör idag. Klockan 20:01 är det för sent. Låt inte det hända. Din röst behöver vi och som tack får du ett land som fortsätter utvecklas med solidaritet, frihet och demokrati som ledstjärnor. Vi bygger möjligheternas land.

Media: AB, Ab2, DN, DN2, SvD, Ex, Ex2.
Bloggat: Peter J och Martin uppmanar till att rösta på socialdemokraterna. PJ Anders Linder skriver även han en krönika.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Söndagskrönika, krönika, politik, Socialdemokraterna, socialdemokratin, val 2010, Demokrati, solidaritet, frihet,