LO och vinster [UPPDATERAT]

Någonstans så gillar jag det jag ser. Det finns hos LO en sund syn på hur man ska ta sig fram i frågorna. Först markerar man vad man står ideologiskt för att sedan söka sig fram och se var man kan finna framkomliga vägar för att komma så nära målet som möjligt.

Idag kan vi i DN läsa om hur LO vill att marknadens partner ska komma fram till spelregler när det gäller vinsterna i välfärden. LO genom sitt kongressbeslut och påverkan på det socialdemokratiska partiet lyckas svänga opinionen och att det nu finns en stark majoritet för begränsningar av vinster och framförallt vinstuttag. Även långt in i de borgerliga leden är nu det en bred majoritet om att de senaste årens vilda vinstuttag inte är förenligt med syftet med privatiseringarna.

Jag har hela tiden förhållit mig till frågan på det sättet att ett rent vinstförbud inte är framkomligt då vi kommit så långt i privatiseringarna med allt för marknadsliberala inslag. Vi måste styra med andra sätt. Dels att sätta upp bättre kvalitetsnormer vid upphandlingar, eller LOV. Vidare så måste vi ser över prislapparna som gör att det finns möjligheter till stora vinster. Det offentliga måste bli bättre på att ta reda på vad ens verksamheter kostar. Åter så lyfter jag Vimmerby som inför införandet av LOV uppskattade sina kostnader för hemtjänst till en bit över 600 kronor medan en privat utförare skulle göra samma uppgift för 300-350 kronor. Om vi skickat iväg 600 kronor och undrat varför det blev vinst är vi bara naivt dumma. Om nu en privat kan göra likvärdigt arbete för nästan hälften av summan borde kommunen kunna göra det än billigare med stordrift fördelar mm. Så ur detta uppvaknande har Vimmerby blivit bättre att ha koll på kostnaderna och också bokföra dem på rätt konto så att man kan jämföra äpplen med äpplen.  Sedan kan man inte kalla LOV en succé i Vimmerby. Åter så är det bevisat att valfrihet inte är en utförarfråga utan handlar mer om innehållet i tjänsterna oavsett vem som levererar dem. Här har många kommuner mycket att hämta då det inte för inte upplevs som fyrkantigt och bökigt att finna möjligheterna för den enskilda att påverka tjänsternas innehåll. Både gällande när de utförs och hur de utförs och av vem. För när det kommer till personlig omvårdnad så vill jag kunna vara med och påverka vem som torkar mig i arslet.

Så dagens besked från LO att man vill vara pragmatisk och finna lösningar som håller över tid är bra och tillfredställande. Att ett hårdnackat nej likt det som vänsterpartiet står inför kommer inte föra några positioner framåt utan bara leda till låsningar som ingen är bekänt av. Nu är frågan hur motparten kommer agera. LO har sedan ordförandeskiftet åter tagit på sig rollen att vara en aktiv, drivande samhällsdebattör och det gillar jag. Kanske inte alltid ense men det behövs en stark röst på vänsterkanten som påpekar hur politiken slår och vad förändringar behöver ske. 

[UPPDATERAT]
Genom den debatt som det blev har LOs ledning genom Tobias Baudin skrivit en debattartikel i Aftonbladet där han förtydligar LOs ställningstagande i frågan. Inget nytt förutom att de vill se om det finns vägar framåt istället för att stånga pannan blodig. Jag gillar detta pragmatiska synsätt från LO-ledningen! Vilket är viktigast att lösa problemen eller stå där på barrikaden utan att röra sig en millimeter framåt?

Media mm: Ab, DN, Exp, SvD, DA, Joakim Jonsson, Peter Johansson, Arbetet,

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, LO, Valfrihet, vinster, Välfärden, Vimmerby,

Tyckarnas, inte tänkarnas marknad

Sitter på en konferens om hur forskning och praktik ska mötas och känner det som en käftsmäll på mig och mitt parti. För hur många gånger möter vi aktiva socialdemokratiska politiker forskare i vår vardag och får deras inspel på de problem som vi står inför. Hur vi får färdigpaketerade budskap att sälja utan att tänka. 

De lyfter Barbro Westerholm (Som jag känner vars son är min bäste vän) som ett exempel. Vad hon sa i TV-programmet ”Min sanning”. Hur hon gick tillbaka till forskningen för att se hur de såg på en fråga och sedan utifrån det formulerande ett förslag. Själv känner jag ett handikapp som jag jobbar att minska. Jag har knappt klarat av gymnasiet (läste kunskapslyftet) och tagit mig igenom två år på folkhögskola. Men jag känner suget för att ta mig till det som sker på det teoretiska planet. Handikappet ligger i att jag saknar språket. Hur jag sakta tar till mig det som sker. Hur jag vill. Hur jag försöker hålla mig informerad. Hur jag vågar fråga efter, eller sitta tyst och bara lyssna in. Nämnde jag att jag idag är ensam på denna konferens med forskare och praktiker.

Inom politiken så uppstår en tyckarens marknad som frikopplar politiken från forskning. Ty vi är valda av folket och med det följer lätt en hybris om att vi vet bäst. Inte så nödvändigt att lyssna på andra. Vi har ju fått mandatet att företräda väljarna på grund av vår klokhet. Eller? Var det verkligen så den enskilde väljaren tänkte när de satte krysset framför mitt namn? Vilka alternativ fanns?

I mindre kommuner med avstånd till högre utbildningar och en befolkning med många kortutbildade är vägen desto svårare och bökigare att finna. Här finns en stark tradition av ”self made man” och inget annat gör sig. Med den bilden slår man snabbt i taket och tar sig inte vidare ut. Det funkar till gräns. Men en dag så kommer man inte längre. Man tröttnar, lägger av och kvar står de som är nöjda med det som de ser och inte har några planer att lämna gårdsplanen som är en sådan trygghetszon…

Jag lyssnar på Erik Hannerz som ger en bild av hur vi tar bort leken, fantasin och allt för fyrkantigt packar oss i trånga boxar som gör att vi inte har en chans att ta sig vidare. Han ger bilder av en skola som inte motverkar skillnader utan spelar på skillnaderna.  Jag får hela tiden inspel i mitt politiska tänkande som gör att jag tar mig framåt. Känner en oro att jag kan börja springa för snabbt och vara ofullständig i mitt handlande och inte tänkt klart då jag vill så mycket. Att det inte hänger samman. Tänk om jag hade en egen tankesmedja som jag kunde vända hem till och lasta av mina tankar och få tillbaka nya frågor och kanske ett och annat svar.

Jag söker de intellektuella för att utveckla mig, för att få kunskap om hur jag går vidare, få inspiration för att ta mig vidare. Jag kommer på mig själv när jag lyssnar på Erik Hannerz som pekar på hur subkulturella grupper har så lätt att vara negativa och emot, men svårt att peka på vad de är för. Jag är där. Så lätt att vara negativ. Jag behöver den där inputen som gör att jag vänder spiralen. Som gör att jag vänder mina hjärnceller till utvecklande istället för avvecklande…

Tyckarnas, inte tänkarnas marknad

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, LO, Opinionsverket, opinionsbildning

#opinionsverket är igång

Om du är för så är jag emot och om du också är emot så är jag emot att du är emot. För vad du än tycker så kommer jag vara emot men ändå genomföra det du är för, men vara emot om du säger att jag gör just det. Sedan så tror jag att väljarna kommer strömma till mig i min tydlighet…

Politik är att triangulera. Mantrat som nöts in i oss partiaktiva. Moderaterna eller om de nu bara är M försöker efter helgen verkligen banka in detta i sina led och med blind tro hoppas på att väljarna strömmar till… Men den uppenbara risken är att väljarna istället väljer soffan eller något av de extrema partier som finns. Helgens moderata stämma drev politiken än mer åt den berömda mittpunkten som jag påtalade i ett inlägg förra veckan.

När nu LO drar igång Opinionsverket är det ett sunt tecken som visar på att det kommer finnas

alternativ. En sida som kan visa på att det alternativ på den politiska himlen. Noterar att det direkt kommer från Timbro att LO så for man drar igång något kommer vara politiska. Men det är skillnaden att facket ser medlemmens alla 24 timmar på dygnet som viktiga och inte enbart de timmar som rör arbetsplatsen. Man ser vikten av att hela arbetarens familj finner en trygghet och därav är man engagerad i många politiska frågor. Men även välfärden är en arbetsplats och att då inte lägga sig i den politiska vardagen som påverkar arbetsplatserna är svårt. Att arbetsgivarorganisationer vill smala av fackets engagemang i samhällsfrågor är inte konstigt. Med närmare 1, 5 miljoner löntagare bakom sig är facket en otroligt stor kraft om man enar sig.

Så dagens nya nätverk kan ge ett bra tillskott i den politiska debatten. Att åter visa på att den politiska kartan är bred och att det inte bara finns en väg att vandra. Att man kan vinna på att spela på kanten…

Media mm: Ab, Ab2, Exp, DN, DN2, SvD, SR.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, LO, Opinionsverket, opinionsbildning

Sociala lokala rörelser en kraft mot rasism

Idag så fick jag lite pusselbitar av Alex Bengtsson på Expo. Det var inte det traditionella retoriktrimmingen gentemot SD utan mer hur med lokal organisering kan bli en demokratisk motkraft. Hur vi kan ta det sociala ansvaret i byn, staden eller kvarteret som vi bor i.

Som ni vet är jag sökande i hur Sd och dess idéer ska bekämpas. Jag närmar mig nu att det handlar om flerapunkter där jag i dag fick en modell för ena punktent. Mitt första punkt är fortfarande arbete och full sysselsättning. Det är grunden för vårt samhälle idag. Med det följer också en bättre intergrationspolitik och idag fick jag också en pusselbit genom Mikael Dambergs artikel i DN. Sedan så kommer biten från Expo som handlar om hur vi organiserar oss lokalt. Med, egentligen klassiskt, folkrörelse arbete så hjälper vi till i samhället. Är den sociala rörelse som tar vid där samhället av ett eller annat skäl inte orkar, kan eller vill göra något. Modellen är inte så svår, på pappret.

Enkelt så samlar man aktiva sympatisörer, som gärna får vara lite av affischnamn i lokalsamhället. Det handlar om att skapa legitimitet för det man vill skapa. Vidare så fångar vi deltagare som är med i de aktiviteter som behöver göras i området. Det kan vara att nattvandra, demonstrera, fixa trasiga fotbollsmål. Vi vet att det idag utförs av den nazistiska rörelsen och skedde i Husby och det sker i en större utsträcking i Grekland genom Gyllene gryning. Nästa steg är att ge deltagarna kunskap om rasismens mekaniker och där finns folkbildningen genom studieförbund och folkhögskolor. Där efter kommer det med all sannolikhet växa fram en kärna som leder det lokala arbetet. Känner ni igen er? Det är vägen som folkrörelse Sverige växte fram på. Inte uppfinna hjulet på nytt utan ta fram det renovera och rulla på. Modellen kommer säkert att se olika ut beroende på vilka förutsättningar som finns. Mycket av detta görs idag utan att man tänker på att det är en antirasistisk insats. Jag ser I min kommun hur Vimmerby IF med sitt engagemang för de ensamkommande unga fått in dem i samhället och att de inte är vi och dom.

Den sista delen är förstås även att möta SD i våra folkvalda församlingar och då trimma argumenten gentemot dem precis som vi gör mot moderater och Vänsterpartister. Där är det ingen skillnad utan när det gäller argumenten. Det största problemet är att det finns en osäkerhet som ibland går över i rädsla när vi ska ta fighten den där måndagkvällen då kommunfullmäktige sammanträder. På något sätt så litar vi inte på våra värderingar och att vår politik håller. På den sista punkten bör vi tänka till. Inte för att närma oss SD utan tvärtom visa på särarterna och hur vi vill lösa dagens samhällsproblem.

Så punkt två och tre kan vi klara relativt lokalt. Men punkt ett med jobben, utbildning och integration är den svåra käpphästen, för att tala Reinfeldtsspråk. Här måste man ta ett djupare resonemang. Det finns embryon men det räcker inte. Vidare så måste det fram en konflikt yta mellan de demokratiska partierna visa på att vi vill olika. För det gör vi men en rädsla att tappa mellanläget hindrar oss. Läs min postning från i morse på det ämnet.

Det var några rader och jag kommer återkomma i ämnet på ett eller annat sätt. Lätt på pappret men svårare i verkligheten.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, Karl-Petter Thorvaldsson, LO, integration, jobben, Expo, SD,

LOs krav: Spela på kanten!

Resan till en valseger är inte kravfri och idag sätterLO-ordförande Karl-Petter Thorvaldson ner foten med de krav som LO ställer på sittande regering och även en kommande socialdemokratisk regering. Bakom sig finns 1,5 miljoner löntagare som inte direkt gör som sin ordförande men ändå lyssnar in de signaler som ledningen skickar.

Kriget på mittfältet börjar nu ta ut sin rätt. Vi ser hur de två stora partierna inte får den utdelning i opinionen som de säkert räknat med. Hur de mer får poäng på den andres misstag än de egna målen. Bilden är att bollen allt mer kommer spelas längs med sidlinjen där man också finner en närhet till många i publiken och också lättfångade väljare. De som sitter längre upp på läktaren/hierarkin är svårare att nå då de ser mer mot mittpunkten. Men som de flesta vet är sidlinjen längre än mittpunkten och de finns flera av den sorten på en plan…

När partierna trängs likt ett pojklag med att alla står i en klunga och sparkar på samma boll kan man som åskådare inte se vem som gör vad utan man tar en snack med grannen på läktaren och så plötsligt ser man den där grabben som står vid kanten kollar på en blomma, ser en traktor eller bara petar näsan och genast så får den spelaren hela läktaren med sig. Detta kan ställas om till politiken. LO varnar idag just för detta och den lilla snoriga pojken är ingen annan än Jimmie Åkesson. 

Budskapet är enkelt. Socialdemokraterna måste bredda spelet för att komma runt på kanterna men också för att se till att den där pojken på kanten inte syns. Enkelt så handlar det om en politik som gör skillnad för de som står utanför. Enkelt så handlar det om att se till att jobben kommer i främsta rummet. Enkelt så handlar det om att varenda jävla unge lämnar skolan med fullgoda kunskaper för att ta sig vidare. Enkelt handlar det om att vi får gips på foten när vi brutit den. Enkelt så handlar det om att vi känner en trygghet när våra föräldrar blir gamla. Enkelt att skriva men så jäkla svårt att genomföra. Tidigare idag så skrev jag om det nya greppet när det gäller nyanlända akademiker. En liknande satsning på arbetslösa LO-medlemmar där vi kartlägger deras kompetenser och vad de kan behöva fylla på med för att åter bli attraktiva för en växande näringsliv.  

 Så bollen måste spelas på hela planen och trianguleringen i mitten måste upphöra. Åter finna sina rötter men se över verktygslådan. Någonstans så har jag en tro på att detta finns i mitt parti, men att man inte riktigt litar på sina egna tankar och den politik som vi stått inför. Tiden i opposition har inte gjort att vi gjort läxan utan mer blivit tillbakadragna och lite rädshågna…

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, Karl-Petter Thorvaldsson, LO, integration, jobben,

Idag så drar LO igång #stopFIFAdeaths [UPPDATERAT]

Omkring 4000 arbetare kommer att dö under arbetet med att färdigställa fotbollsanläggingarna i Qatar för att vi ska kunna njuta av underhållande fotboll, men hur kommer vi kunna njuta med bakgrunden av de blod som ligger under gräsmattorna som de högavlönade fotbollspelarna från hela världen springer på... Är detta ok FIFA?

Byggnads Johan Lindholm har varit på plats och konstaterar: 
- Trots fasaden och de vackra orden tror jag fortfarande på samtal för att lösa situationen. Nu har regimen i Qatar världens ögon på sig och FIFA har chansen att ställa ultimatum. De 1,2 miljoner migranarbetare som finns i Qatar tjänar inte på en bojkott utan vill ha sina jobb kvar. Nu handlar det om att de ska jobba under mänskliga villkor.
- Vi kräver tillsammans med BWI en rad åtgärder som måste till.
1. Raticifera ILO-konventioner om grundläggande internationella fackliga rättigheter tex rätt att organisera sig och möjlighet att inspektera arbetsplatserna.
2. Avskaffa Kafalasystemet och förbjud arbetsgivare att ta migranternas pass och de ska inte heller kunna ta avgifter.
3. Att anställningskontrakten och inforamtionen skrivs på migranternas hemspråk.
4. Inför möjlighet till sanktioner mot arbetsgivare som inte sköter sig.

Jag har inget svårt att ställa upp på dessa krav och finner det till och med för simpelt rimligt. Ikväll spelar Sveriges herrlandslag mot Tyskland för att ta sig till VM i Brasilien. Snart så kommer det att börja ett VM-kval för att ta sig till VM i Qatar. Vad säger spelarna? Vad säger Svenska fotbollsförbundet. Vad säger FIFA? Fotboll och politik hör trots allt ihop.Vi kan vilja annat men allt för många sportsliga arrangemang har täckt av politikens krav och frestningar.



[UPPDATERAT]
Nu har Svenska fotbollsförbundet svarat på kritiken och svaret är allt för tunt. "Enligt Karl-Erik Nilsson, fotbollförbundets ordförande, är Fifa redan uppmärksammat på problemet och han anser att landslaget och förbundet har ett begränsat ansvar.- Att vi deltar i tävlingen riktar strålkastarljuset mot landet, men sedan måste det vara andra som tar myndighets- och politikeransvaret." Nä det duger inte. Svenska idrottsförbund är allt för veka för att sätta ner foten för de värderingar som vi anses ska stå för. Vi såg det i friidrotts-VM och signalen är detsamma här. Nä våga visa lite mer ryggrad.

Media mm: The Independent, Johan Westerholm, TCO-Tidningen, DN, Ab, SvD, Exp.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, LO, #stopFIFAdeaths, FIFA, fotboll,

Sociala medier och fackliga strider

Idag skriver Johan Ulvenlöv, LO, i Expressen om hur storföretagen agerar när det blir en konflikt. Hur de med traditionella maktmetoder försöker frammana en bild av att de är orättvist behandlade av de fackliga organisationerna… Men med sociala medier har enskilda medlemmar och förbund kunnat visa på en annan bild.

Med ett antal exempel kan man visa på att sociala medier kan ändra på en mediabild. Det visar på hur man med en gemensam strategi kan nå på de stora företagen. Jag var själv aktiv i det som hände kring Focus CRS i Fränsta. Hur vi genom sociala medier kunde lyfta en konflikt hela vägen in i riksdagens plenisal för debatt med ansvarig minister, näringslivsministerns Annie Lööf, i spetsen. Vidare hur jag tillsammans med Johan Westerholm fick en artikel publicerad i Aftonbladet med ett förslag till Lex Fränsta. En ny lag kring företag som söker stöd från staten och EU. Att det ska finnas kollektivavtalsliknande förhållande kräver Tillväxtverket och jag anser att man ska kunna ställa tuffa krav på företag kring de anställdas trygghet

De stora företagens agerande gentemot sina anställda och fackliga organisationer premieras av sina egna bransch-organisationer. Men vi kan nu med sociala medier se en kantring av makten över bilden av konflikten. Vilket kommer leda till att allmänheten kan få en bättre bild och med det kan ta ställning på mer kunskap.

Nu kommer LO att organisera alla dessa engagerade människor i ett nätverk för att stärka löntagarnas ställning i det massmediala samhället. Det är bra och jag kommer göra vad jag kan för att stötta detta. Ty idag förs inte bara kampen om villkoren på arbetsplatsen i sammanträdesrummet utan också i det mediala utrymmet och den kampen blir allt viktigare

[UPPDATERAT]
Noterar att SvD har tagit upp tråden från Johan Ulvenlöv och att arbetsgivarorganisationen Almega slår ifrån sig. Tja var det någon som trodde nått annat? Precis som jag visat på så försöker de måla sig själva som godheten på jorden. Alla vet att i en konflikt är de flesta medel tillåtna och det vore trevligt om erkände det.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, Facket, LO, Lex Fränsta, sociala medier,