Självklart avlyssnad,

Vänstern verkar förvånad över att USA avlyssnar oss och kollar våra förehavanden på nätet. Jag har tagit för givet att USA, Ryssland och Kina avlyssnar och läser det som sprids via nätet. Mest snopen är jag att det blev avslöjat. 

En sak som jag undrar över är om de använder Google translate och vilka roliga översättningar de kommer få och vilka konsekvenser det kan få på politiken. Vi lever i en global värld där kommunikation flyger fram och tillbaka och det kan till och med vara bra att herrarna i Washington, Moskva och Peking har koll på varandras förehavanden. Men självklart så måste den personliga integriteten hanteras. Men att därifrån låta förvånad över att jakten på fördelar och terrorister går genom vår mail-korg har jag tagit för givet.

Frågan är hur vi ska gå vidare med detta. Att skälla på Obama tror jag inte ger framgång utan det gäller att finna former som stabiliserar världen och låter transparans råda utan att den personliga integriteten får sig en törn. Inte så enkelt kan jag medge men det måste gå för vi är i rask takt på väg in i informationssamhället, om vi inte redan är där?

Media mm: SvD, SR, DN,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, avlyssning, Snowden, USA, Ryssland, Kina,

Övervakning, försvarare av demokratin och försvagare av demokratin.

Inget är hemligt, inget är egentligen nytt. Makten har alltid velat veta vad du tycker. Makten har alltid velat skydda sig och de sina. Medlen har dock förändrats över åren och idag är det nätet som är den aktivas vän. Både som försvarare av demokratin och försvagare av demokratin.

Det är inte enkelt. Gränsen mellan den övervakning som faktiskt är till för att säkra våra liv och vår livsföring till det som kan användas emot oss på ett eller annat sätt påverka vilken information jag får (Används redan idag kommersiellt. Se annonserna på Facebook och hur Ica skickar erbjudande utifrån vad jag shoppat). Men myndigheterna slår sig för bröstet och säger att de kunnat avstyra attacker tack vare övervakningen.

Jag har inget att dölja så övervaka mig är ett vanligt förekommande utryck som även jag har sagt. Men så tänker jag ett varv till och vad är det som de får se? Har vi inte alla en privat svär som vi värnar. Tänker på Anna Troberg, partiledare för Privatpartiet, som påtalade toabesöket som ett exempel. Vilka digitala toabesök har vi? 

Men samtidigt så vi säger att det är ok att övervaka medborgarna i demokratiska länder då vi kan komma över sådant som kan leda till brott enligt våra nationella lagar, med terrortillspetsning. Men när Kina gör det samma utifrån sina nationella lagar är det ett himla liv. Det blir så enkelt svart eller vit. Vi och USA är goda medan Kina och i viss mån Ryssland är onda. Kalla kriget lever kvar i våra sinnen. Men har vi rätt? Kanske till viss mån men vi är då inte så goda världsmedborgare då vi utan bevis snabbt dömer vad andra regeringar anser vara rätt för att skydda sin nation. Jag sitter själv i samma jävla båt och slår mig för bröstet över hur mycket bättre vi är än alla andra…

Så övervakning är bra och dåligt. Övervakning är nödvändigt men vi vill vara utan. Övervakning är bra när det sker, om det inte drabbar mig eller synar mina rörelser på nätet. Jag är god men grannen kan vara ond… Han uppförde sig lite skumt en gång, borde sätta upp en webkamera för att kolla vad han gör… Men fan om han gör detsamma…

Det är som sagt inte en lätt fråga. Kan man sätta upp en kalkyl på hur bred övervakning som vi behöver för att fånga de onda utan att kränka den privata sfären. Kan vi garantera att det som framkommer inte används för påverkan eller andra syften. Vi lever i ett samhälle där övervakning finns och har funnits.

Övervakning, försvarare av demokratin och försvagare av demokratin.  

Media mm: SVT, Ab, Ab2, SvD, SvD2, DN, DN2, Exp.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, FRA, Snowden, USA, Kina, övervakning

(S) gör Obamas seger till sin egen

Det kan vara jag...

Är det så att vi är så svältfödda på segrar att vi lever på andra segrar och gör dem till våra egna. Vi gör dem till våra i brist på egna framgångar. Det är rent ut sagt ohälsosamt.  Vad är det vi firar?

              ”Internationell solidaritet arbetarklassens kampenhet” parollen som vi skrek som unga SSU:are när vi gick i 1a majtågen. Det ekade bra mellan husen när vi passerade Kungsgatan. Få av oss unga var det som visste vad vi menade men det lät bra. Vi bröt av med ”Krossa USA-imperialismen” det ekade bra och vi kände oss så bra. Vi tog avstånd från världspolisen. Idag så hyllar vi samma land och Socialdemokrater skriker sig hesa, värre än när vi vann valet 2002 (Ja, det var senast…) Men inte är det ett annorlunda USA som vi hyllar? Fortfarande världspolis oavsett om det är en demokrat eller republikan som styr. President Obama som i sitt tal (11 minuter in) pekar på att de ska ha det största, bästa försvaret. Allt som vanligt. Skillnaderna är i nyanser. Så det kan inte vara i den politiska utvecklingen som vi jublar. Om vi inte är helt okunniga (Johan Westerholm funderar i det spåret). Det finns en dubbelhet kring vår hållning.

         Morgonens jubel måste finnas i något annat. Vi jublar när ”vår” Helle Thorning-Schmidt vinner i Danmark trots att hon har värre handväskor än Mona Sahlin. När Arbetarpartiet i Norge lyckas greppa makten så jublar vi och gör segern till vår för de är ju grannar och nästan som vi. Vidare till Frankrike och för att aldrig jublat över ett presidentval så blir det även där vårt. Vi gör alla som ligger oss nära till vår kompis. För ursäkta vem fan är Hollande? Vet vi vad han står för? Men skit samma och jubla lite så kan vi få känna på segerns sötma.

 

          Men så passerades en gräns. USA gick åter till val för att välja en president. Som så många gånger förr. Plötsligt så var alla där. Det kändes om man följde sociala medier som det var mer svenska sossar som var i USA och knackade dörr än i den svenska valrörelsen. Känner en oro över utvecklingen. Planerar vi inför en svensk valrörelse? Eller är det så att uppgivenheten får oss att fly till andra mer lättköpta segrar som nu sist USA. Finns det en planering för att vinna valet 2014? Eller är det så att tolv år sedan en valseger sätter sina spår och gör oss oförmögna att ta kampen? Ska vara ärlig och erkänna att det finns kommuner och landsting/regioner som vi vinner i men möter det samma jubel som när Obama ställer sig i talarstolen och vinkar till kameran? Försöker vara nykter på frågan men det är lätt att följa med och inte se vad som det innebär. Självklart så spelar media en roll, men aldrig har vi lyckats bli så hänförda...

             Törsten efter segrar gör att istället för att koncentrera sig på att vinna egna tar ut dem i andra. Att till och med göra dem till våra. Det handlar inte om någon internationell arbetarrörelse. Vi minskar till och med vårt bidrag till Socialist internationalen för att den inte fungerar. Vi klarar inte ens att få samförstånd i vår egen international. Så den gemensamma kampen är marginell och känns mer som att sukta på andras framgångar. För mig föder dessa jubel en viss oro om vi kan kanalisera om denna glädje till en kraft att vinna val här hemma?

          Så låt inte Obamas seger i USA vara vår seger. Visst är det bra att en demokratisk president vann, men i sak så undrar jag över skillnaden. Inte är det så att den sociala revolutionen står inför dörren med att Obama sitter kvar fyra år till. Ty det var inte en ny stjärna som kom utan en som redan suttit på stolen i fyra år… Så spar jublet och energin till valen som vi står inför 2014 Det är inte ett eller två som ska vinnas, utan fyra som ska vinnas. Men det är kanske lättare att skrika av lycka till ett lyckligt slut i en Hollywood-produktions som slutade, som vanligt, lyckligt… Bittert må så vara, men varför denna lycka över USA-imperialismen?

Media mm: Fredrik Antonsson, Martin Moberg, Ab.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, USA, Obama, Romney, Presidentval

Four more years... Tjoho...

Så vann president Barack Obama valet i USA och får bo kvar i Vita huset fyra år till. Isak ingen kioskvältare och de flesta var nog inne på att han skulle ta hem det. Två debattvinster, Ovädret Sandy och en sakta vändning i ekonomi och jobb var bidragande orsaker till segern. Det som förvånar är storleken på segern.

         Men Romney fick ett par tydliga slag då hans egna hyllade president Obamas hanterande av ovädret. Man kan lugnt säga att vindarna inte blåste guvernör Romneys väg. Så Republikanerna har nu en tid att slicka såren för att sedan börja formulera en strategi för att vinna valet om fyra år. Är det att kliva ut på högerkanten eller som guvernör Romney gjort sakta närma sig mitten Kan se likheter med de svenska moderaterna och hur de förskjutit sig i riktning mot mitten. För oavsett vad som sägs om Obamacare så blev det inte den avgörande frågan som man kunde tro i ingången av valrörelsen. Kan det vara så att den landat bra hos den amerikanska befolkningen och det inte finns ett tryck på att dra upp den. Vi ska veta att guvernör Romney har genomfört en liknande reform på regional nivå. I grunden så tror jag inte att det är så stor skillnad mellan folk där och här när det kommer till kritan.

         Så fyra år till med president Obama kommer det att göra skillnad. Det finns både det som talar för och det som talar emot. Om vi börjar med det som talar för är att han inte måste ha en tanke om att bli återvald. Det gör att han har en större frihet att driva den politik som han vill utan att ta hänsyn till väljarna. Det är ofta under den andra perioden som presidenter tar ut svängarna lite och det är också då de har möjligheten att sätta sin stämpel på historien. Det som talar emot är ekonomin och att det inte idagsläget finns en majoritet i representanthuset. Det gör att det kommer bli svårare att genomföra den politik som president Obama skulle vilja. Mycket kommer anstå på vägen som republikanerna väljer. Är det med mer tea-party eller med en öppen hållning. Ser vi på vindarna som blåst så verkar inte en kantring åt mitten som trolig. Likt svenska kristdemokrater kommer de säkert söka sig ut på den kristna högerkanten med familjekonservativa värderingar i spetsen.

       Nu är det upp till bevis för president Obama och den övriga politiken i USA hur de ska hantera frågan om jobben, ekonomin där utrikeshandeln kommer vara en stor fråga. Relationen till Kina är en nyckel. På torsdag börjar folkkongressen som ska utse ny ledning och vem som kommer styra dör och hur de kommer ställa sig till en fortsatt liberalisering av landet är viktiga frågor för oss och kommer indirekt att påverka oss mer än utvecklingen in USA. Enkelt så skulle jag vilja utropa Kina till den nya, och kanske enda, stormakten.

          En anledning till att president Obama väcker sådant gillande bland oss svenskar är nog hans retorik. Lyssna på morgonens tal. Hur han pauserar som en annan inte skulle våga. Ni vet hur vi rabblar på utan att andas. Vill hävda att han kan konsten.

        Nu lämnar jag världens problem för att dra mig till Astrid Lindgrens Näs för kulturlunch och få höra hur utvecklingen av Astrid Lindgrens trädgårdar tar sig...

Media mm: Ab 1, 2, 3, 4, Allehanda, Arbetarbladet,Dagens Arena 1, 2, DN 1, 2, 3, Dala-demokraten, Expr 1, 2, 3, 4, Folkbladet,Folket, GP 1, 2, Norrländska socialdemokraten, Värmlands folkblad,Västerbottens folkblad, Piteå-tidningen, Sydöstran, SR 1, 2, 3, 4, 5, 6, SVT 1, 2,SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, Östran, Martin Moberg, Johan Westerholm. Kulturbloggen. Mer finner ni här Högbergs Tankar.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, USA, Obama, Romney, Presidentval














Skickat via Blogsy

Men är valet i USA viktigt? Eller bara fusk?...

Grubblar så här i slutskeendet på valet i USA är man inte där så verkar man följa valvakan. Till och med kommunstyrelsen i Vimmerby har valet varit en fråga. Men när valet i morgon är över, hoppas vi, så blir det intressant att se antal spaltmeter i förhållande till det svenska valet.

            Vem som vinner är inte så intressant ur ett svenskt perspektiv. USAs ekonomi är satt ur spel och det kommer behövas stora beslut för att komma på fötter igen. Oavsett vem som vinner kommer det inte finnas så stora skillnader i besluten. Visst så säger mitt hjärta att en demokrat ska vinna och jag gillar Obama. Men realpolitiskt så tror jag inte på en större skillnad. För som PJ Anders Linder skrev igår så är USA en demokrati och inte en diktatur med en president som styr och ställer själv. Vi vet att kongressen och senaten verkar kunna fortsätta lamslå oavsett vem som blir president. I grunden så verkar inte styret i USA vara värst praktiskt om ni ställer en fråga till mig. Vi kan se hur det låser sig och de som blir lidande är befolkningen som inget kan göra kring spelet i Washington.

            Det som är intressant med valet i USA är hur den ledande demokratin i världen, om man ska tro dem själva, inte klara av att rösta utan att det ska behövas kopplas in jurister och varje val följs av misstankar att det inte gått rätt till. Det är en svaghet som inte anstår ett land som anser var demokratins frälsare över världen. Vidare verkar det komma signaler om att den tekniska utrustningen är att den inte verkar funkar eller till och med välja sina egna kandidater. Så vi vet inte om vi vaknar upp till en ny president i USA eller om vi vaknar upp till ännu en dokusåpa

           Men just där är nog just vår ljusning över valet i USA. Det är mer som en dramaserie än på riktigt. Vi gillar serien Vita huset och andra serier som avhandlar amerikansk politik och juridik kopplar med moral och kärlek. President valet innehåller dessutom det smutsiga spelet. Kändisar och en stor dos humor vilket vi saknar i svensk politik. Som de sägs så är det landet vi älskar att hata.

            Men realpolitiskt så är det Kina som borde ligga i vårt intresse. Vi ser hur de tillsammans med Ryssland blockerar en insats i Syrien och folket mördas och drivs på flykten och styret i dessa länder ser till sina intressen. Kina är också den moderna imperialistiska staten och drar fram över den Afrikanska kontinenten och lägger beslag på naturresurserna land för land. Det är en mer allvarlig utveckling som kommer påverka vår utveckling mer än valet i USA. Så vi ser nu upplösningen i en Hollywood såpa. En såpa som verkar ha fått mer media utrymme än det svenska valet. Jag må ha fel men inte min känsla. Vad säger er?

Media mm: Ab, Exp, Exp2, SvD, SvD2, DN, DN2, SVT, SVT2,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, USA, Obama, Romney, Presidentval

Demokrati, världen och västvärlden en utblick [Uppdaterat]

Vad blir det av världen 2012? Blir det en fortsättning på den demokratiska rörelse som satts i brand under 2011? Eller kommer kraften rinna av rörelsen eller än värre västvärldens bror Duktig attityd som knäcker demokrati utvecklingen i världen med just den enda sanningen. Lite sprida tankar kring demokrati och sanningar.

          Blir ett par korta rader innan jag tar mig bort från det sociala rummet. Allt för att vara IRL med familjen och bara ha det. Men mina funderingar kommer följa mig och då är en av de tankar som följer mig hur demokrati rörelserna i världen kommer må 2012. Jag ska om det går i lås resa till Uganda i februari och de må vara en demokrati där vi har en del och lära kring delaktighet bland unga och äldre, så länge du inte avviker med din sexuella läggning. Aids går bra men inte homosexualitet. Men inget eget påfund utan från den kristna högern i USA pådrivna idéer. Jag kommer nog inte kunna hålla käften och i vetskap att den borgmästare som vi besöker verkar tillhöra den liberala delen av den beslutande politiken släkt med kungen. Men jag vågar inte svära på min grav då flera fruar är helt ok och betalda röster verkar vara vardag. Representanter för ungdomsrådet sa det rakt upp i ansiktet på borgmästaren som bara skrattade… En annan värld kräver en annan demokrati. Men korruptionen är det främsta hindret för demokratisering med någon form av rättsäkerhet.

          Men om jag åter i denna lite mer internationella utblick ser på hur västvärlden agerar när de i deras ögon fel parti, person vinner i demokratisk ordning så accepteras inte det. Men hur skulle det se ut om vi inte godkände valet i USA bara för att skitstövlar som Bush och Reagan vinner? Ok Putin vinner och vi vinner lite men de är ändå ingen riktig demokrati för de är gamla kommunister till skillnad mot USA frihetens förlovade land som bara förtrycker de som är emot dem.

          Men vad ska väll lilla jag tycka en socialdemokrat från lilla Vimmerby som bara vill utveckla och hatar och spara som de mesta av dagens politik handlar om. Ett sorts VM i besparingar som även oppositionen glatt deltar i. Oavsett om den är blå eller röd...  Här är ett av socialdemokratins problem som Håkan Juholt måste brottas med. Att vara samhällsansvarig samtidigt som man är tydlig opposition. Men det var hemma nu åter ut i världen.

          Men grunden i min tanke är att det finns ett västerländskt facit, ”vet bäst”, som ödelägger framväxten av demokratier runt om i världen. När USA drog sig ur Irak var inte oron från kritikerna om den inhemska befolkningen utan att fel lag skulle vinna och inte bli bästisar med USA och västvärlden utan söka andra vänner och värderingar. Samma historia kring vem som van det Palestinska valet som var helt korrekt enligt västvärldens observatörer utom på den punkten att folket inte visste sitt bästa och röstade fel och med det skulle straffas. Den västerländska oppositionsmakten lever och frodas om än i lite mer förfinad form än förr.

Undrar om man kan ogiltig förklara valen 2006 och 2010, 

då vinnaren är ett hot mot den Svenska modellen? 

[Uppdaterat]

            Så föll domarna kring de Svenska journalisterna och elva år i finkan. Självklart så kan det inte vara ok att journalister inte tillåts göra sitt arbete. Sedan tror jag att den samlade journalistkåren behöver samla sig kring hur de ska arbeta och finna en gemensam linje. Jag vill inte säga att de gjorde fel men frågan måste ställas kring hur världens alla hörn ska kunna skildras utan liv står på spel och godtyckliga regeringar styr vad som skrivs. För demokratins värsta fiende är strypningen av ordet. Om nu domen står fast så kan man hoppas på att regeringen trycker på att de ska avtjäna sitt straff på hemmaplan och att regeringen trycker på i frågan. här kommer inte Twitter fungera utan möte IRL. 

Media: Ab, Exp, SvD, DN, DN2, SR, SVT, GP.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Afrika, Demokrati, mellanöstern, politik, samhälle, Sverige, USA, världen, Johan Persson, Martin Schibbye

11 september en en krönika om en noja

11 september. Jag kommer inte ihåg var jag var för tio år sedan men det verkar som de flesta i min omgivning vet vad de gjorde. Men lugnt kan vi konstatera att den dagen förändrade världen... Nojan kom och din granne var kanske...

           En noja om trygghet genom vapnets makt. En noja om trygghet genom kontrollens makt. En noja om att världen kan kontrolleras och den personliga integriteten är skyddad om vi granskar varandras tankar och söker efter alla som avviker. Det som förr var spännande är idag skrämmande. Alla med avvikande utseende är idag troliga terrorister.

Med ett just järnrör slår man
världen med häpnad

          Men hur hanterar världen det förändrade attityden. Två saker kan man se en Amerikansk modell och en Norsk. Hot om "hunting down" eller med "Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen". För mig så är citaten talande för hur vi ser på världen och hur vi löser våra gemensamma problem. Hatet föder hat är sant. Likt Socker-Conny tar sig Buch fram i världen. 


           Jag kan konstatera att jag idag känner en större oro för den vite mannen än den muslimske. En oro kring allt skydd som ska skydda mig kommer skada mig mer. Hur den vite mannens skrämmer mig likt man skrämde barnen med vargen. Men det var inte vargen som tog barnet utan barnet som föll i varggropen...


           Men sedan om vi ser till grunden för mycket av den terror som så är det en värld som med större orättvisor och avstånd mellan de som har och de som står utan. Mellan de som är i samhället och de som står utanför. På tio år så har klyftorna i världen  Sverige ökat inte minskat. Grunden för terror har inte minskat utan den vite mannens handlingar har dessvärre ökat grunden för vår oro, inte minskat. 


         Jag hoppas att det som sker efter Utøya kan ge en ändring på hur vi ser på ser på världen och hur vi möter det okända. En bild där vi lägger järnrören åt sidan och visar den andra sidan till. Sidan som vi rymmer med kärlek. Kan kännas som en floskler, men det är än då sant. Att vi inte dömer varandra för vårt utseende utan för vad vi gör. Att vi som grund ser vår granne som vår vän än som vår fiende. för det är som det sades i Norge...

Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen

Media: Ab, Ab2, Ab3, DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, Exp, Exp2, Exp3, SVT, SR.
Skrivet: Fredrik Pettersson, Johan Westerholm, Fredrik Antonsson på ämnet

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om 11 september, USA, terrorism, Sverige, världen, Utöya, Demokrati, trygghet, Buch, Jens Stoltenberg,