När en latte är större belöning än en ny medlem

Det tumlar runt i utkanterna av socialdemokraterna. Tankar och idéer bryts men det är som om de inte klarar att ta sig igenom den där barriären och ta sig fram till ledningen, trots en vilja. Det finns ett skydd som är effektivt...

          Alla var ense om att något måste göras. Efter att förlorat två val och inte ha svenska folkets förtroende i paradgrenar som jobben och ekonomi var en allvarlig väckarklocka. Något måste göras och en kriskommission tillsattes och en extra kongress under namnet ”nystart” utlystes. Men ville verkligen gänget under toppskiktet som hade sitt på de torra och lunkade på mellan 68:an och riksdagen med ett lattestopp på vägen verkligen att deras vardag skulle ändras. Visst kunde man finna en oro, men den var mer kopplad till sin anställning och risken att bli arbetslös än att partiet skönk som en sten och väljarna vände oss ryggen. Allehanda ursäkter kunde höras men inte gjorde vi något fel utan alltid var det Kofi Annans kusin Någon Annan som var skyldig.

       Men kriskommissionen såg igenom det och pekade på ett förlegad organisation och att värderingarna stämde väl överens med medborgarnas. Men politiken och samhällsanalysen hackade. Här behövde vi göra om och göra rätt. Med nu ledning och kongress i ryggen var vi flera som just såg den där nystarten utifrån kriskommissionens rapport. Visst var vi några som började ana ugglor i mossen när kongressdeltagarna fick en tunn sammanställning av rapporten och den var så putsad att den kunde passera vilken censur som helst utan att dra uppmärksamheten till sig. Utan belägg så kunde man ana att det var 68:an som såg med oro på vad som kunde hända med deras framtid, om rapporten kom upp på allvar i dagens ljus.

          Nu har det gått månader och glöden falnar och medlemmarna ramlar in i den gråa vardag som drivit oss i två valförluster. Det är som att be om den tredje. Det är som askmolnet lägger sig tungt över partiet och gör det omöjligt att flyga. Men problemet här är att det inte är naturkrafter utan vi själva som styr molnets utbredning.

         Utanför partiet pågår systemskiftet och vi står och ser på. Sakta men säkert så monterar moderaterna ner välfärden och styr över det generella till marknaden. Sakta invaggas individerna i synen att samhället inte klarar att ta hand om dem vid sjukdom utan att de måste söka andra vägar, utlämnade till marknaden som inte tar hänsyn till mer än aktieägarnas avkastningskrav. Vidare så menas det på fullt allvar att vi inte kommer ha råd att ta hand om våra gamla och sjuka i framtiden. Men att sänka skatten med 100 miljarder och fortsättning verkar följa, det valet analyseras inte. Men stilla med lite nysning ser socialdemokraterna vad som sker. Även de fackliga leden ser på och ger sig ut på marknaden och köper försäkringar åt sina medlemmar. Men inga protester hörs. Ombudsmännen inom facket verkar lika dästa som de inom partiet. Var är mobiliseringen eller är det så att läget gillas?

        Vi kan se hur utomstående nu gör allt för att påverka utvecklingen. Allt från smitare till den borgerliga ekokammaren. Risken är att några utomstående lyckas ta sig igenom och vi medlemmar står kvar och inte kommer fram i vårt eget parti. Den ring runt partiledningen måste bort. De måste gå från skyddande till understödjande. För i sitt skydd så värnar de mer sin egen roll än partiets. Även om devisen alltid är ”du måste tänka på partiets bästa” och som gärna följs av "Vi får inte ha för bråttom, partiet hinner inte med" .

        De enda som klarar av att döma partiets bästa är dess medlemmar. Inte spin-doctors och PR-konsulter. När medlemsströmmarna vänder och medlemsmatrikeln fylls på gör vi partiets bästa. Det är kvittot. Inte latten mellan 68:an och riksdagshuset...

Media: Ab, SvD, DN, Exp, Exp2.
Bloggat: Peter Johansson och Lis-Astrid Andersson på ämnet 
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, öppenhet, media,

När Lena Melin driver partipolitik

Ibland blir man så j..vla trött på dessa tyckare utanför socialdemokraterna. Idag Lena Melin som driver sin egen agenda och idag är hon kommen till att Thomas Bodström borde vara partiledare, för han vill nått...

        Jag var i ett tidigt skeende kritisk till hur Thomas Bodström agerade i samband med valet. Utsedd som ett av våra tunga namn för att vinna Stockholm sticker han över vattenpölen till det stora landet i väster. Ett svek som är svårt att radera ut från medlemmarna. Att sedan komma tillbaka och försöka skriva partiet på näsan utan att varit med i debatten är för mig svårt att begripa. Men det räcker för att Lena Melin ska skrika honom ska ni ha. Sedan räknar hon upp politiken som han vill att partiet ska driva... Inget nytt och Hennes motivering är att han vill nått. Men Lena Melin det Thomas vill är justeringar i sakfrågor och i den uppräkning som du gör finns inget kring samhällsbygget.

        Där ligger skillnaden gentemot Håkan Juholt som inte satt ner foten i sakfrågorna utan lyfter nya grundbegrepp för socialdemokraterna. Visar på nya tankebanor kring välfärden, ekonomin som sedan i programkommissionen mer ska konkretiseras. Men det är inte tillräckligt kvällstidningsmässigt för Lena Melin som glatt vill ha Bodströms tankar.

      Nä, om du vill påverka innehållet i socialdemokratin så är Lena Melin välkommen som medlem. Hör av dig så skriver jag in dig...

Tidigare om Bodström: Här, här och här
Media:  Expr1, Expr2, SvD, DN1, DN2, AB1, AB2, AB3
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, öppenhet, media, 

Politik, den smutsiga vägen och Bodström fyller på...

Tja så kunde man inte läsa boken för omslaget var fel... Ytan före innehåll. Men denna förkärlek från avgående att mosa sina forna ”vänner”. Jag har tidigare skrivit om Bodström, men frågan är om han inte förlorar på detta. En sak är säker den bygger på mer skit på den politiska vägen.

          Sakta så börjar en känsla av trötthet infinna sig kring forna ledare som skriver ner sina dåvarande vänner. Allt i en tro på att de själva var någon jävla prinsessa på ärten. Alla vet att det blåser på toppen och vägen dit oftast är skitig. Vi må tycka vad vi vill om det men så är faktum. Håkan Juholt är ingen ängel och de är inte Bodström.


           Men kan vi sitta nöjda med detta och säga att den politiska karriärvägen är skitig? Svaret är självklart nej, men genom böcker som svartmålar bygger man snarare på den skitiga vägen än rensar den. Thomas Bodström kom sent in i politiken men lärde sig snabbt spelets regler. Inget i hans vandrande har innehållit en skyffel för att rensa vägen från skit, utan med denna bok lägger han på mer dynga.

          Om vägen ska rensas från smutsigt spel och maktkamper är ett av ledorden öppenhet. Jag har förespråkat det envist som en städare men vägnerskitarna gillar inte det. Jag har suttit på hotellrum och gjort upp spelmatrisen för hur folk ska bli valda eller avsatta. Jag har varit aktiv i spelet på alla sätt och därför kan jag säga att det får vara nog. Samtliga partier har problem med rekryteringen till uppdrag och ska vi ha ett system som bygger på partier i framtiden är det dags för att städa vägen til maktens boning. Det är bara med öppenhet och raka ryggar som vi kan möta medlemmar och väljare inte med knivar i ryggen så fort vi vänder oss om. Så Thomas Bodström låt din bok stanna på tryckeriet. Strunta i omslaget för det gynnar inte demokratin, den riskerar bara att spe på politikerföraktet.

Lästips: Magnus Ljungqvist på Newsmill.
Media: Ab 1, 2, 3, DI, SvD, Politikerbloggen, Expr 1, 2, 3, 4, DN, SR.
Bloggat: Martin Moberg, Sebastian Stenholm, Peter Johansson, Mary X Jensen, Kulturbloggen och Tokmoderaten på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, öppenhet, media,

Jag skrev ett brev till Bodström, men inget svar...

Frågan är om man kan skriva om en bok som ännu inte nått bokdiskarna. Men upplägget är gjort och en tänkta författaren står på straffpunkten. Bara att skribenten är AIK:are borde likt Tokmoderaten få mig att backa men en Hammarbyare har inte den förmågan.

           Tomas Bodström har nu bestämt sig för att kliva fram som en fairplay spelare. Redan här så skär det sig. Det ryktas att många ska hängas ut. Självklart så ska traditionen följas med att nuvarande partiordförande hängs ut. Det är en gammal socialdemokratisk tradition som jag inte delar. Jag har fortfarande ett ärr i hjärtat kring Thomas Bodströms agerande i valrörelsen. Jag minns mitt brev till honom. Fortfarande inget svar och frågan är om han läser en vanlig medlem ute från landets påpekande. Jag gör ett nytt försök, vem vet det kanske kan ge hans bok en skjuts framåt i hyllorna.

"Hej Thomas Bodström. Jag känner inte dig men vi är partikamrater. Jag bor i Vimmerby och har varit en av dina försvarsadvokater. Nu säger jag upp mig från uppdraget och ber dig stanna hos familjen.
          Socialdemokraterna har gjort ett av sina sämsta val och vi har nu tillsatt en kriskommission. Vi har dessutom fått ett besvärligt parlamentariskt läge. Vi visste inte hur valet till talman skulle gå och vårt alternativ skulle få majoritet eller inte. då väljer du att sticka till USA utan att det är clearat med ersättare. Jag upplever det som egoistiskt och mycket olämpligt. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.
          Mitt förtroende för dig är nu förbrukat och jag känner att du brustit i ditt förtroende till partiet. Du har självfallet rätt att vara ledig tillsammans med dina barn. Men det finns ett just sätt att göra det på och mot oss alla som varit dina försvarsadvokater under ett antal år är nu trötta och besvikna. Vi har givit dig en massa möjligheter som du bränt och hoppats kunna komma tillbaka.  Men inte längre. Jag vill inte ha dig tillbaka till riksdagen. Du känns idag mer som en belastning för vårt parti än en tillgång.
       Och det handlar inte föräldraledigheten, utan hur du svikit dina partikamrater och dina väljare. Mitt förtroende är förbrukat. Du har en annan karriär att satsa på och jag tycker att du efter din föräldraledighet ska satsa på den.
       Men när du var närvarande så var du en förbaskat bra politiker. Men de kändes som du var närvarande allt mindre. Det var så mycket annat som du gjorde och som inte skulle ha accepterats av någon annan. Jag hoppas du får det bra med din familj och att du i framtiden är välkommen tillbaka till topp politken. Men då vill jag se en satsning och inte allt detta hattande med allt annat. Du må tycka det funkar men i folks ögon så gör det inte det och vi partikamrater får ägna kraft åt att försvara allt du gör istället för att samtala kring vår politik.
Ha det bra önskar Peter "

      Frågan är om man ska köpa den eller om det blir att låna den på biblioteket?

Media: AB, Expr.
Bloggat: Tokmoderaten, Erik Laakso och Johan Westerholm på ämnet 
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, USA

Mycket snack om ett brev

Gårdagens bloggning om ett Thomas Bodström har väckt uppmärksamhet. Det är bra.  Men jag hoppas nu vi kan lämna personfrågan och gå in på det mer vitala frågorna kring socialdemokratin och rekryterings- och nomineringsprocessen.

          Socialdemokratin har enligt gammal tradition att belöna gamla bedrifter och har man väl kommit in i rullarna är det svårt att ta sig ut. Det är oftast om jag ska hårddra den egna döden som kan skilja dig från uppdraget.  Detta funkar inte längre.

        Att vara politiker är ett förtroende som man får under en del av sitt liv. Ett förtroende som ska omprövas efter max fyra år. Men hur många är faktiskt oroliga när prövningen kommer? För min egen del är delen innan valet tills alla uppdrag beslutande en fasa. Jag känner mig aldrig "säker" på att jag sitter trygg. För min del anser jag det vara sunt. Utifrån detta så kom gårdagens postning. Att inte ta detta förtroende på allvar.


         När nu socialdemokratin har tillsatt en kriskommission som se över politiken och organisation är det av vikt att även man ser över rekryterings- och nomineringsprocessen. Genom att personer blir allt viktigare, oavsett vad vi tycker, så är det av vikt att de som i framtiden ska företräda oss får rätt förutsättningar.

          Men innan vi tillsätter olika poster och uppdrag ska vi ha en bra rekryteringsprocess. Vi måste bli tydliggöra på vilka kompetenser som vi behöver i partiet för att kunna genomföra den beslutande politiken. Det handlar om att både kunna få fram den kompetens som vi behöver men också att kunna ge de som antar nomineringarna rätt förutsättningarna för att klara uppdragen.

           Det måste inom partier bli tydligt att vi inte står för livstidsförsörjning. Det är ett förtroende som man har under en period i sitt liv. Det gäller att visa ödmjukhet inför det. Inte en anställning som man kan göra som man vill med (jaja det finns lagar och avtal) utan ett förtroende som kräver nått helt annat.

         Men när det gäller rekrytering så är frågan vilka vi söker? När det gäller det klassiska nomineringsarbetet i partiet så ska alla delar av landet, kommunen vara med. Alla kön, alla yrken och viktigast av allt alla våra olika organisationer och fack. Men ställer vi frågan om personerna är beredda att företräda partiet på tuffa positioner eller om de kan klara uppdraget. Ibland är frågan ens om de brinner.


         Med ett nytt sätt att rekrytera och nominera folk för uppdragen som bygger på kompetens ( Det behöver inte betyda att alla inte kommer få en plats) så kan vi bli vassare och bättre på att föra fram vår beslutande politik. Mycket av det kritik vi fått efter valet var att vi inte hade en politik och att våra företrädare, på samtliga nivåer, hade svårt att föra ut den vi hade. De som ska ta positioner ska också få de bästa förutsättningar i form av stöd och utbildning. Men med stöd följer också krav på att vara närvarande och ställa upp på partiet.

          Vi måste i partiet ge de som inte gör som vi en plats. Jag ser att det finns en risk att vi blir/eller är fyrkantiga som stöter bort alla som har något nytt att tillföra. Det innebär att vi måste få en organisation som är flexibel. En organisation som ger utrymme till spänst och initiativ. En organisation som belönar nya idéer och inte skickar iväg dem och belönar de som suttit stilla på sin stol under alla år.

Media: Ab, Ex, Ex2, SvD, SvD2, DN.
Bloggat: Johan Westerholm på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, partier, förtroende, förtroendeuppdrag,

Brev till Bodström

Hej Thomas Bodström. Jag känner inte dig men vi är partikamrater. Jag bor i Vimmerby och har varit en av dina försvarsadvokater. Nu säger jag upp mig från uppdraget och ber dig stanna hos familjen. 


          Socialdemokraterna har gjort ett av sina sämsta val och vi har nu tillsatt en kriskommission. Vi har dessutom fått ett besvärligt parlamentariskt läge. Vi visste inte hur valet till talman skulle gå och vårt alternativ skulle få majoritet eller inte. då väljer du att sticka till USA utan att det är clearat med ersättare. Jag upplever det som egoistiskt och mycket olämpligt. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.

          Mitt förtroende för dig är nu förbrukat och jag känner att du brustit i ditt förtroende till partiet. Du har självfallet rätt att vara ledig tillsammans med dina barn. Men det finns ett just sätt att göra det på och mot oss alla som varit dina försvarsadvokater under ett antal år är nu trötta och besvikna. Vi har givit dig en massa möjligheter som du bränt och hoppats kunna komma tillbaka.  Men inte längre. Jag vill inte ha dig tillbaka till riksdagen. Du känns idag mer som en belastning för vårt parti än en tillgång.

       Och det handlar inte föräldraledigheten, utan hur du svikit dina partikamrater och dina väljare. Mitt förtroende är förbrukat. Du har en annan karriär att satsa på och jag tycker att du efter din föräldraledighet ska satsa på den.

       Men när du var närvarande så var du en förbaskat bra politiker. Men de kändes som du var närvarande allt mindre. Det var så mycket annat som du gjorde och som inte skulle ha accepterats av någon annan. Jag hoppas du får det bra med din familj och att du i framtiden är välkommen tillbaka till topp politken. Men då vill jag se en satsning och inte allt detta hattande med allt annat. Du må tycka det funkar men i folks ögon så gör det inte det och vi partikamrater får ägna kraft åt att försvara allt du gör istället för att samtala kring vår politik.

Ha det bra önskar Peter
 

        Vet inte vilken skit jag får ta för detta men ibland kan man inte vara tyst. Det ställs krav på oss som sliter på den lokala nivån och då måste man kunna ställa ordentliga krav på våra toppföreträdare. De har ett ansvar som jag tycker de måste ta.Vi lägger ner en massa tid för att företräda partiet som vi älskar och genom helger och kvällar offra den mesta tiden för att få igenom politiken, värva medlemmar och inte allra minst övertyga människor om vår politik. Men det är svårt då mycket av samtalen handlar om Bodströms alla olika handlande. Allt från Pysslingen till USA-resa. jag måste få pysa av mig för att orka företräda partiet.

Media: Ab, Ab2, Ex, Ex2, Ex3, DN, SvD, SVT, SR.
Bloggat:  Johan Westerholm och Tokmoderaten och politikerkollen på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, USA,