Svajar på kanten till höger

Bilden som växer fram av den svenska politiken är ett moderaterna som fått självförtroende och ett socialdemokratiskt parti som tappat det. Även i de kommuner och landsting som de sitter i majoritet törs de inte lita på sin egen ideologi och känsla. Bilden är ett parti som svajar och söker sin själ. Anförtrodda till PR-nissar söker de land och rike runt när de bara behöver fråga gräsrötterna var de är någonstans.

Socialdemokraterna har alltid varit ett toppstyrt parti med starka ledare. Under har det funnits en folkrörelse som spridit budskapet och som ledningen kunnat luta sig tillbaka på om det funnits en osäkerhet och värderingarna. Det är tydligt att socialdemokraternas nya bild har svängt om i det politiska Sverige. Den lojalitet och det förhållningsätt som fanns till det ledande partiet är brutet och nya krafter söker sig fram. En del sunda och en del riktigt osunda.

Jag har precis läst ut Aron Etzlers bok ”Reinfeldteffekten” utgiven av Karneval förlag och det ger en bra bild som kompletterar de andra böcker som kommit ut om svensk politik och främst då framväxten av de ”nya” moderaterna och socialdemokraternas förändring. Ja jag vågar nog säga att mitt parti har ändrats och inte i en positiv riktning. Från att varit ett självsäkert parti som tidigt kunnat upptäcka de skiftningar som kommit och därifrån korrigerat politiken för att närma sig målet, ser man nu ingenting och irrar ensam på ett öde hav medan andra finner säkrare vägar framåt. När samhället och väljarna skriker på vänsterfokuserade lösningar på välfärdens problem så söker socialdemokraterna sig bort från den egna politiken och triangulera sig med högerns tankar som folket allt mindre vill ha.

Grunden till trianguleringen är från USA och Bill Clintons strävan att vinna valet för demokraterna. USA ett land som så länge var präglat av republikanernas högervindar att skulle man vinna var man tvungen att ge sig ut på den arenan. Clinton gjorde det och vann. Samma händelse kunde vi se i England där Thatchers högerpolitik varit rådande och Tony Blair inte hade en chans om han inte närmade sig detta. I Sverige rådde andra omständigheter. Där fanns/finns den socialdemokratiska hegemonin och moderaterna fick göra en vänstersväng för att kunna nå makten. Mitt eget parti ser inte att man äger hegemonin som rådet utan tror att man måste ta ett kraftigt steg åt höger istället för att ligga kvar i den fåran som råder.

Om jag återgår till boken så pekar Aron Etzler på Reinfeldts debattstil. Hur han hela tiden ställer sig utanför och låter recensera debatten motståndarförslaget målar scener där han låter väljarna välja. Samma stil återfinns hos Christer Jonsson (c) som är oppositionsråd i Landstinget i Kalmar län. En stil som gör att de är svåra att syna och som kräver helt andra retoriska knep för att nå.

Erkänner att jag varit lite vilsen själv med att alltid litat på att min partiledning har haft förmågan att se vart det blåser och styra utifrån detta. Men jag känner mig allt mer osäkrare på att de har kvar den kunskapen. Känns bedrövligt att skriva detta, men när skribenter från höger till vänster gör likvärdiga analyser så känner jag mig allt tryggare i att jag står rätt. Den där pragmatiska politiken som bottnar i en stark ideologi. Att kunna skilja på höger och vänster, men ibland fatta beslut som kan upplevas som höger.

Reinfeldteffekten är en bra skriven bok som bör läsas för att få ännu en pusselbit i det politiskapussel som pågår dagligen och som i sin tur kommer avgöra vem som avgår med valsegern i valet september 2014. Att ett allt mer fokus läggs på person än politik verkar vara givet. Hur vi socialdemokrater har svårt att förhålla oss till det utan vill att allt ska fokusera på politiken. Men om det inte finns en tydlig politik och inte en tydlig ledare så är det kört redan från starten. Helst båda men framförallt en tydlig ledare är det avgörande i dagens politik. Vi kan se de ”nya” moderaterna som ett levande exempel på det. 

Idag så publiceras undersökningar som visar på att Reinfeldt tappar i förtroende och att Löfven närmar sig snabbt. Samtidigt så får åter de "rödgröna" egen majoritet i en annan undersökning. Visst är det kul, men samtidigt så är faran att valet redan är vunnet här. 

Media mm: Ab, Ab2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SVT, SVT2, SR

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Aron Etzler, Reinfeldteffekten

Tolka vindarna

Trianguleringens brister får ett svar när jag läser i Aron Etzlers bok ”Reinfeldteffekten". Trianguleringen kommer från USA och England där de användes av demokrater och labour när samhällsvindarna blåste höger. Reinfeldt använde dem i Sverige när vindarna blåste vänster och Socialdemokraterna använder dem trots att vindarna blåser vänster.

Att söka sig närmare de vindar som blåser i samhället för att vinna väljare är ett beprövat knep. Att tänja på sin egen politik så långt man kan för att nå väljarna i marginalen. Det finns alltid en risk att man tappar de i den andra änden så därav att många partier formulerar sig så brett att alla, mer eller mindre, kan känna sig hemma. För Labour och Demokrater var det en resa åt höger för att fånga in väljarna och man fick offra en del frågor och acceptera, ”gilla” vissa lösningar som motståndarna hade presenterat. I Sverige så stod moderaterna vid samma skiljelinje och valde att ”gilla” välfärd och kollektivavtal. Samhällets hegemoni var så fast i detta att de inte kunde undgå detta för att komma till makten. Väl där så pratade de om välfärden och behovet av att stärka den genom mer intäkter, som man fick genom att fler arbetade och med sänkt skatt skulle fler till arbetet gå. Ekvationen var klar. Gilla välfärden och få igenom sina skattesänkningar.

Men någonstans på vägen upptäckte svenska folket att ekvationen inte gick ihop. Den sänkta skatten i steg 1, steg 2 och kanske steg 3 funkade men sedan så kändes hålen i välfärden och de bristande resultaten i skolan mer allvarligt än några slantar till i plånboken. Dessutom så steg arbetslösheten. Då väljer Socialdemokraterna att triangulera för att återfå makten. Men när det blåser vänstervindar så väljer de att triangulera åt höger. De skådar var makten är istället för var samhällsvindarna blåser och missar en massa väljare och missar att stå kvar vid sin framgångsrika politik.

Trianguleringens fel får ett svar när jag läser i Aron Etzlers bok ”Reinfeldteffekten. Trianguleringen kommer från USA och England där de användes av demokrater och labour när samhällsvindarna blåste höger. Reinfeldt använde dem i Sverige när vindarna blåste vänster och Socialdemokraterna använder dem trots att vindarna blåser vänster.

Att söka sig närmare de vindar som blåser i samhället för att vinna väljare är ett beprövat knep. Att tänja på sin egen politik så långt man kan för att nå väljarna i marginalen. Det finns alltid en risk att man tappar de i den andra änden så därav att många partier formulerar sig så brett att alla, mer eller mindre, kan känna sig hemma. För Labour och Demokrater var det en resa åt höger för att fånga in väljarna och man fick offra en del frågor och acceptera, ”gilla” vissa lösningar som motståndarna hade presenterat. I Sverige så stod moderaterna vid samma skiljelinje och valde att ”gilla” välfärd och kollektivavtal. Samhällets hegemoni var så fast i detta att de inte kunde undgå detta för att komma till makten. Väl där så pratade de om välfärden och behovet av att stärka den genom mer intäkter, som man fick genom att fler arbetade och med sänkt skatt skulle fler till arbetet gå. Ekvationen var klar. Gilla välfärden och få igenom sina skattesänkningar.

Men någonstans på vägen upptäckte svenska folket att ekvationen inte gick ihop. Den sänkta skatten i steg 1, steg 2 och kanske steg 3 funkade men sedan så kändes hålen i välfärden och de bristande resultaten i skolan mer allvarligt än några slantar till i plånboken. Dessutom så steg arbetslösheten. Då väljer Socialdemokraterna att triangulera för att återfå makten. Men när det blåser vänstervindar så väljer de att triangulera åt höger. De skådar var makten är istället för var samhällsvindarna blåser och missar en massa väljare och missar att stå kvar vid sin framgångsrika politik.

Nu är det dagar kvar till jul och ledigheten kommer att ägnas åt böcker och reflektion. Flera i partiledningen borde göra detsamma och inte bara äta sillen på julbordet

 ledigheten kommer att ägnas åt böcker och reflektion. Flera i partiledningen borde göra detsamma och inte bara äta sillen på julbordet. Att lära sig tolka vindar och vara trogen sina ideal...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Stefan Löfven,

Ursäkta, var e´ bråket?

Läser idag i Aftonbladet att det rådet skattebråk mellan Socialdemokraterna och Moderaterna... Man är oense om promillen. Önskar att rubriken hade stämt. Men Moderaterna beslutar, vi flaxar lite och sedan så går vi med på det. Till och med om vi får makten att ändra på tingens ordning...

Skrev på Twitter, efter gårdagens Agenda, att Magdalena Andersson var gladast men i övrigt så blev väljarna inte klokare. Veckans votering (om den nu kommer till skott) blir liksom som skräddarens tummetott. Det går liksom inte att ta det på allvar. Nä det är inget skattebråk. Väljarna ser två regeringsbildare som är så lika att de kommer ha svårt att sätta ner foten på vem som ska leda landet efter valet. Enkelt så kommer inte politiken göra skillnaden på var rösten läggs utan det kommer helt enkelt bero på vem av partiledarna som gör bäst ifrån sig under kommande år. Vem dansar bäst med en kossa och drar de roligaste historierna utan att tappa statsmannaskapet. Politiskt så känns det som om ingen fångat väljarnas intresse. Det är Vänsterpartiet som ligger närmast men deras kommunistiska ok fortsätter tynga dem tillsammans med en bristande tro på deras regeringsduglighet, gör att de inte lyfter i den utsträckning som de speglar den kritiska väljarskaran i frågor som skattesänkningar, privatiseringar, vinster i välfärden och de brister som det rapporteras om.

För mitt eget parti känns det allt mer svårt att ta sig ur den återvändsgränd man backat in i. Att inte ta en tydlig vänsterprofil när målet är öppet är konstigt. Att inte våga ta det ideologiska greppet om välfärdspolitiken är konstigt. Att inte ta det ideologiska greppet om skatterna (ja det finns en stark ideologisk skillnad) är kosntigt. För var dag som går närmare valet och vi inte markerar vad som skiljer oss kommer allt fler väljare att lockas att rösta på det som vi redan har, om inte alternativet pekar på något annat. Kampen om promillen i skattebas väcker inga väljare eller för den delen medlemmar som ska ta kampen i valrrörelsen. Oron över att inte ha svar när man knackar på en dörr… Oron att inte ge ett svar på vad som skiljer i skolfrågan? Risken att den lokala valrörelsen kommer speglas av icke politiska frågor som parkbänkarnas placeringar i stadens parker… Och vilken färg de ska ha…

Så ursäkta var e´ bråket?

Media mm: Ab, Exp, SvD, SvD2, DN, SVT,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Stefan Löfven,

Dammig politik

Vänstersväng, men vad innebär det för en socialdemokrat 2013 och vad innebär det för en väljare, medborgare 2013? PISA undersökningen kom och då lyftes rösten om förstatligande, men så gör även liberaler. Det kan inte vara svaret som ger oss vänstersvängen. Är det sakpolitiken eller är det politikens själ som måste vänstervridas?

När jag går omkring och dammar i väntan på tåget till Stockholm så kommer tankarna kring gårdagens SCB och en bloggning som Bengt Silfverstrand har skrivit. Grunden har länge varit att om jag är för så är han emot. Men något har skett då vi allt oftare landar nära varandra i åsikten om partiet. Inte helt ense men ett närmande. Det sätter igång mina tankar Vi kan idag se ett parti som allt för mycket ägnar sig åt triangulering och snickrande i mitten med utspel som ligger i det där riktningen som är ofarligt. Någonstans så har man övergivit känslan att låta det socialdemokratiska hjärtat få tala.  När jag i veckan hade en liten kurs/föreläsning för några nya medlemmar så var de oroliga att ge sig in i debatten eller ta samtalet på stan. Rädda att säga fel. Det var som om de nya medlemmarna liknande partiledningen. Jag påtalade att så länge de uttalande sig med sitt socialdemokratiska hjärta skulle det inte bli större fel än att de var lätta att reparera. Någonstans så fladdrar Håkan Juholt förbi i mina tankar. Ingen kan tveka på att han är socialdemokrat. Men tungan var många gånger snabbare än tanken och vi fick lida för det. Men ingen gång så behövde vi lida ideologiskt var han stod. I sakpolitiken fladdrigt men inte i det ideologiska resonemanget. Jämför med Stefan Löfven som fladdrar om höger eller vänster. Därav min botten i att partiets/politikens själ måste vänstervridas.

Verktygen privat eller statligt blir med den klangbottnen inte lika relevant. Om vi får en vänstervridning av tanken, hegemonin så kan vi ha privata inslag, Vi kan ha statligt, kommunalt eller kooperativt. Men så länge tanken fladdrar och ingen värderingsstyrning, ur ett vänsterperspektiv finns kommer inte sakfrågorna landa rätt. Oron över att våga vara socialdemokrat är befängd ur flera perspektiv. Dels så är det en valvinnare, dels så är det socialdemokrati som samhället skriker efter, efter den liberala lekstugan som visat sig inte fungera. Socialdemokratin har dessutom den botten som behövs för att bygga en vision om framtiden, en vision som inger hopp.

Svenska folket är inte rasister, främlingsfientliga men tvingas in där då de övriga partierna inte har svaren på utanförskapet, otryggheten. Svenska folket är i grunden ett solidariskt folk som gärna delar med sig till de som behöver stöd. Men vi är också ett folk som vill se att man gör vad man kan för den egna försörjningen. Arbetet är en viktig del i självkänslan och står man utanför arbetsmarknaden så finns man inte med i det sociala livet. Man söker då syndabocken som gör att man ändå kan få vara med i gemenskapen. Om det är någon annans fel att jag inte får vara med. Någon som vi inte känner eller som inte ser ut som du och jag. Socialdemokraterna har inte tillräckligt tydliga svar på dessa frågor. Ludd och triangulering i mitten är det som råder…

Tanken åt vänster behövs. Men med det behöver inte sakfrågan följa med. Troligen kommer dock så att ske men de är inte samma sak… Återgår nu till att damma det sista innan jag ger mig ut i blåsten för att segla mot huvudstaden och en träff med Kulturrådet för att se om de kan se till att ändra sig gällande tillkännagivandet av Astrid Lindgren Memorial Award. Vore skönt att under morgondagen kunna landa åter i Vimmerby med ett tillkännagivande. Men tills dess så börja ta en vänstersväng i din tanke, det skadar inte... Va dammig politiken kan bli annars...

Media mm: Johan Westerholm, Dn, Ab, Ab2, Ab3, SvD, SvD2, SvD3, Exp, Martin Moberg.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Stefan Löfven,