Gör Europa-pakten röd, sitt inte och sura!

Så är vi en del av en pakt och jag verkar sticka ut som ser det som en naturlig utveckling på vårt Europa samarbete. Vet att partiet är splittrat och vänstern är emot. Men frågan är vad vi vill med Europa och världen. Måste erkänna att det bor en liten federalist i mig…

         Så sa Europa ja till Sverige och med det Sverige ja till Europa. Visst låter det fint och i viss mån är det sant. Argumenten från vänster är att Europa är blått och vi ska sköta oss själva och skita i andra. Bara vara med i andra sammanhang på våra egna villkor som andra måste anpassa sig till. Som demokratisk socialist med internationell solidaritet som ett honnörsord köper jag inte det utan är för mig att backa in i framtiden. Om arbetarrörelsen hade agerat efter den vägen för 100 år sedan hade vi aldrig tagit makten i Sverige och sakta men säkert byggt det välfärdssamhälle som vi dag lever i. De må låta idealistiskt men nu kan vi i globaliseringens tidsålder inte stanna vid nationsgränsen. Det finns flera skäl till det. Dels att kapitalet inte skyr några gränser. Vi har som individer blivit rörligare och arbetar, bor, semestrar världen runt och särskilt EU runt och då är nationsgränsens sjukvård och socialförsäkringar av mindre värde.

        Men är då nattens pakt optimal ur ett socialdemokratiskt perspektiv? Självklart inte och det finns mycket att bygga vidare på. Men kan vi som socialdemokrater göra detta i ett blått Europa. Självklart kan vi det och även vi har uppförsbackar i många länder. Vi måste finna politiken på det nationell planet som jag skrev om igår likt vi måste finna formen på den nya internationella arenan. Ett steg kan vi se idag i DN. Där de socialdemokratiskaledarna tillsammans med facken skriver om hur vi måste gå vidare och med forskning som grund. Det är en grund som handlar om att bygga kunskapen som konkurrensvapen istället för usla villkor. Det är ett vägval som politiken har.

         Där vårt arbete måste fokusera sig på är att låta politiken ta mer plats. Inte mindre. Här ar en avgörande skillnad i grundsynen. Vi tror på politikens och i slutändan demokratins makt att vara en viktig kugge i utvecklingen. Men det innebär inte att vi kan använda gårdagens demokratiska instrument odelat utan att de måste omprövas och nya finnas. För vi lever på den globala arenan är nationsgränser blir allt osynligare och vi har varit en stark drivare av den utvecklingen. Men för att vara sann så är jag inte alltid säker på hur medveten vi varit i denna utveckling?

        Så med gårdagens beslut tas en ny plattform i vårt internationella arbete med början i EU. Vi kan förneka detta och skrika nationen eller så bejakar vi det och med kraft ger oss in i arbetet med att forma det till den socialdemokratiska vision som vi delar med våra bröder och systrar i resten av Europa. Motsatsen är att lägga sig ner och vänta. Vi gjorde det inte när vi bildades och Sveriges framtid såg mörk ut med borgerligt styre och noll inflytande från arbetarna. Vi tog fighten och vann. Nu kan vi ta nästa resa. Vi vet inte var vi landar men jag är säker på att stå kvar inte leder framåt!

Och ja jag röstade nej till EU men ja till Euro.

Media: Ab, SvD, SR, Sydöstran, Arbetarbladet, Västerbottens folkblad, SVT 1, 2, 3, DN 1,2, 3, SvD, DT, DI, Folkbladet, VLT, VBK, Ab 1, 2, Expr

Bloggat: Lena Sommestad, Roger Jönsson, Jonas Sjöstedt, Tord Oscarsson och  Martin Moberg som ger ett annat perspektiv

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om EU, Europa, globalisering, Socialdemokraterna, socialdemokratin, samhälle, politik, Ekonomi,

Socialdemokraterna, verkligheten och jobbskatteavdraget...

En fråga som jag ställer mig är hur vi ska hantera jobbskatteavdraget. Att det inte gav några arbetstillfällen är en sak, som går att argumentera hem. Men metallaren som plötsligt har pengar i plånboken och gillar det och slösar det på sina barn. Solidaritetssnacket fungerar inte längre och skolan och sjukvården gillas av folket…

         Pratade med en aktiv IF Metallare för ett par dagar sedan och resonerade lite kring hur hans arbetskamrater såg på jobbskatteavdraget och en sak stod klar, det gillades. De hade mer pengar i plånboken som de kunde slösa på fru och barn. Att få känna sig lite ”rika”. Skolan fungerade bra och sjukvård fick de när de så behövde det och sedan vilken kvalité det var inom vården. De var impade. Äldreomsorgen i kommunen hade de inte heller något direkt negativt att säga om utan det klassiska att allt kan bli bättre men bra var det. Bilden som växte fram eller ska jag säga bekräftades var att vi allt mer såg om vårt eget hus och hur det gick för grannen blev allt mer irrelevant. Vänster hegemonin som vi levt med är borta en borgerlig "sköt dig själv" hegemoni börjar framträda och vi hjälper varandra om vi får avdrag på skatten. Inte så jag gillar utvecklingen men ska jag kunna påverka den så måste jag förhålla mig till den…


        Martin Moberg lyfter in ett perspektiv till och det är EU-nivån som oavsett om vi kommer deltaga i pakten eller ej måste förhålla oss till och ger oss nya spelregler... Personligen har jag en kluvenhet som Europavän och stark förespråkare av globaliseringen. Att då bara stänga dörren när det inte passar och hoppas den ska öppnas när vi känner för det samtidigt som vi har ett ansvar för jobben och välfärden i landet. suck om livet vore lättare..

          Visst finns Carema som vi gärna uppehåller oss kring och det är fördjävligt hur våra äldre hanteras på dessa boenden, men de är få och de flesta boenden i privat eller offentlig regi levererar helt ok omvårdnad. Vi kan ta samma resa i skolans värld och komma till samma slutsats. Så den generella kritiken som vill framhållas från vänster stämmer inte med människornas upplevelser. Vi vill slå på Hägglund för den värdelösa vården samtidigt som vi Rödgröna i Kalmar län utmålar oss som ett skyltfönster med Sveriges mest nöjda patienter och kortaste köer… Vem ska väljarna lita på?

          Här ligger den socialdemokratiska utmaningen. Att kunna se världen som den ser ut 2012-01-30 och tänka sig den 2014. Att se hur människorna som vi säger oss företräda upplever den (självfallet finns de som inte ser detta som ovan beskrivit men den stora arbetande majoriteten). När vi sedan förstår detta kan vi formulera vår problembild.  Utifrån detta sedan formulera hur vi vill utveckla och gå vidare. Först då blir vi åter relevanta för väljarna. Så ledarskapet är en fråga men som jag varit inne på tidigare så spelar ledningen ingen roll i slutändan om politiken inte är relevant!

Media: Exp, Exp2, Exp3, Ab, DN, DN2, SvD,  Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Gotlands folkblad 1, 2, 3, Folkbladet, Arbetarbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad 1, 2, 3, Östran, Dagens Arena

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Löfven, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, samhälle, politik, Nystart, ledarskap,

Mediakritik: (S) är öppet jämfört med media...

Jakten på skrivbart tar mig igenom tidningarna och inte en rad om Håkan Juholt. Det slår mig att han redan är historia och drevet likt en gräshoppssvärm dragit vidare mot nya betesmarker för att skörda. Samtidigt som jag skriver detta så twittrar jag med Paul Ronge om bristen på självrannsakan inom media. Han vill ha svar av Expressens Thomas Mattsson men det är tyst och den mediekritik som kommer från tidningens chefredaktör är tunt om rubrikerna och inget om den rörelse som media skapar.

Så en fråga om enkät som kräver Juholts avgång är ingen egen agenda?

        Har frågat om Thomas Mattsson vill skriva ett par rader här på denna sida för att ni som läser här ska förstå hur en av våra största tidningar arbetar men än inget svar och frågan är om det kommer … Men när jag i min kritik möts med att kallas oförskämd och okunnig blir jag förbannad och han sper på hånet mot sina egna läsare.

        Som mediakonsument och till vis del en del av medielandskapet via sociala medier så måste jag utan, att utbildning, tänka till innan jag trycker på publiceringsknappen. Jag har utgivningsbevis och känner att med den följer ett ansvar. Men till skillnad mot Expressen och Aftonbladet har jag en uttalat politisk agenda och är aktiv i ett politiskt parti, socialdemokraterna. Med så har jag redan när läsaren börjar läsa mig kunskapen om att jag är driven och färgad och inte gör några hemligheter av det. Så när de stora tidningarna ska förhålla sig ”neutrala” kan man grubbla på vissa reportrars agerande. Men det är här som det finns redaktionella ledningar som ska hålla sidorna rena och upprätthålla balansen. Det är här som det brister Lena Melin/Jan Helin som var/är ansvarig på Aftonbladet inte tog i jakten på Sven-Otto Littorin och som Thomas Mattsson inte tar i jakten på Juholt. När sedan frågor ställs till bland annat agerandet kring Juholt blir det locket på, men ursäkter om principer. Vill säga att även om det finns likheter så hjälpte Juholt och (S) till att gräva graven på ett helt annat sätt än det kring Littorin. Men fortfarande så är metoderna tveksamma och när kritiken kommer så blir svaret tystnad och principer…

       Om denna utveckling fortsätter, vilket vi verkar se, och accelererar kommer media förlora sin roll som sanningsbärare. Det är allvarligt. Och när inte ansvariga ser vart vi är på väg så undrar man var agendorna finns. Vi kan se hur de stora internationella mediehusen med dess ledning har tydliga politiska agendor där de står emot varandra

         Att enskilda journalister inte lämnat sandlådan och väljer att slänga sand i ögonen på dem som inte gillar sandkakakor låter jag passeras och hoppas deras mammor på redaktionerna tar dem i örat och i snäll, men skarp, ton berättar att man aldrig är privat på sociala medier…

       Slutligen så kan media kritisera Socialdemokraternas slutenhet kring processer men måste jag medge är en ynnest av öppenhet gentemot våra mediahus. Att säga att det ska vara debatter kring mediaklimatet och dreven må så vara men det har vi hört och sett under åren och inte har vindarna lugnat sig utan bara ökat på. Allt med att vi lever i ett mer öppet kommunicerande samhälle där frågor kan driva iväg till ett eget liv. Ofta påhejade av klassiskt media men med vägran att ta sitt ansvar.

       Allt detta bottnade i den enkät som journalisten Niklas Svensson på Expressen skickade ut och som jag skrivit om här, här, här, här och här.

        Under det att jag sitter och skriver detta meddelar Thomas Mattsson på Twitter att hans ska svara. Jag har återkopplat att jag direkt kommer publicera svaret i en egen posting som ni kommer kunna läsa och kommentera. Så vi väntar...

Media: ETC, Ab,
Martin Moberg och Paul Ronge på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om mediakritik, Håkan Juholt, Expressen, Aftonbladet, media,

Partiets stabilitetspakt... En söndagskrönika av det kritiska slaget

Och var del ett avklarat. Men då var resten kvar och jag ikläder mig fortfarande rollen som kritiker, den kärleksfulla. Partiets stabilitetspakt ligger som en våt filt över tankarna om nytt. Men Solen skinner på himlen och en promenad blir det.

  

           Jag har hela tiden, bestämt, hävdat att problemen är tredelat. Ledningen, ledarskapet och så politiken. Vi har nu klarat att förändra en del av ledningen så då är det resten kvar. För sanningen i vitögat så är den enda förändringen att en lämnat VU och en annan i VU satt sig på den främsta stolen. Inget nytt blod är tillfört. Alla andra sitter i orubbat bo och signalen som skickas ut är att allt är bra och det är den signalen som oroar mig. Vi vet hur stor krisen var för ett år sedan och en kriskommission tillsattes som lade fram en bra rapport och Mona Sahlin klev åt sidan men de andra satt kvar. Håkan Juholt kröntes på en enig kongress och siffrorna steg till en början och allt förändringsarbete kom fullständigt av sig. Organisationsutredningen dröjde med att utse ledamöter och farten kan man med lite god vilja kalla halvfart (och då är man snäll). Programkommissionens arbete kom inte igång förrän senhösten 2011. 

Partiets stabilitetspakt ligger som en våt filt över tankarna om nytt.

           De mandat som Håkan Juholt och Carin Jämtin fick i mars och det förändringstryck som fanns bland medlemmarna rann ut vart efter som siffrorna steg igen. När sommaren kom fanns det inget kvar och vi som skrek fick order o att sluta upp i leden och i det närmaste vara illojala.  Men Juholt och Jämtin ville att vi skulle fortsätta. Min bild var att de var oroliga och Jämtin var inte överförtjust i att våra siffror steg. Hon insåg likt mig att för varje procent som vi steg försvann kraften till förändring.

Partiets stabilitetspakt ligger som en våt filt över tankarna om nytt.

           Nu är situationen väldigt lik den som den var för ett år sedan. Sämsta siffror, gatlopp i media, slitningar mellan grupper och vi har krönt en ny ledare som ”alla” älskar och de första signalerna pekar på succé… Ingen verkar minnas att vi gjorde samma resa för ett år sedan. Men nu får Löfven gå i partiledarskola (Ett steg framåt). Och vi som fortfarande vädrar vår oro beskylls för att vara, åter igen, illojala

Partiets stabilitetspakt ligger som en våt filt över tankarna om nytt.

            Men den gamla ledarskapskulturen finns kvar med slutenheten och göra upp i slutna kammare. Att inte ha en öppen kultur som visar på att vi är mogna att ta till sig tankar från andra än fåtalets kloka. Vi är mil från att bli det mest öppna och nyfikna partiet. Vi var inte ens så öppna och nyfikna, efter ett år, att vi vågade pröva nytt för att utse ledningen. 

Partiets stabilitetspakt ligger som en våt filt över tankarna om nytt.

          Så då leder det mig till den tredje punkten och det är politiken. Vi har en politik och den bestämdes på kongressen 2009 punkt slut. Men väljarna underkände den i valet 2010. Och kom inte med något jävla dravel om att vi tack vare den borgerliga mediasfären inte kom ut med den. Vi må ha en politik men som Lars Engqvist konstaterar så ligger vi inte i fas med samhällsanalysen och med det inte ens politiken. Håkan Juholt lade en grund och det arvet ska vi arbeta vidare med. Att då uppehålla sig till procenten vid arbetslöshet eller sjukdom blir fel. Vals vinns inte på procent utan på visioner om framtiden i en samhällsanalys som folk känner igen sig i. Som jag tidigare skrivit så kan man bedriva oppositionspolitik antingen genom att bara förhålla sig till majoritetens förslag och enkelt säga nej eller så kan vi driva en egen linje som andra måste förhålla sig till. 

Partiets stabilitetspakt ligger som en våt filt över tankarna om nytt.

Media: Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, SR, GP, Fokus.
Johan Westerholm skriver mer kring den interna arbetet

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Löfven, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, samhälle, politik, Nystart, ledarskap,

Likheter och olikheter mellan (S) och (KD)

Grader av skillnad mellan två partier i kris. Lite av skillnaden kan man mäta i ordvalet.  Medan socialdemokraterna pratar om att samla oss så pratar Kristdemokraterna om försoning.

         På ett sätt så är Kristdemokraterna ärligare så de med ordet försoning som också leder till förlåtelse, pekar på att det funnits konflikter som man måste försonas från för att ta sig vidare. På rätt sätt så kommer de kunna stärka sig, men sedan kan jag vara tveksam om de klarar det. Men åter så finns en medvetenhet om att konflikterna ligger på ytan. Men skillnaden till Socialdemokraterna där det mer handlar om att vi nu måste samla oss, sluta leden. Inte klara ut de konflikter som alla vet finns. Konflikter om ledarskap, laguppställning och framförallt politikens innehåll. Jag skrev lite ironiskt om det igår (även om inte alla såg det)

        Så jag är ingen fan av kristdemokraterna men känner att de på denna punkt funnit ett ord som mer än vårt förklarar vad som behöver göras för att komma vidare. Men krasst så är jag tveksam om vi eller kristdemokraterna klarar uppdraget. Ok detta leder inte till samling och uppslutning och det har inte varit mitt syfte utan att vi snurrar runt lite, man kan säga kaos. Så att vi landar på en ny yta som vi kan gå vidare ifrån.

        Så två partier i kris men med två olika sätt att ta sig ur den. Frågan är dock om någon av medicinerna är rätt? En sak vet jag att den ena (det stora partiet) ändå har idéerna på sin sida medan det andra har, ja vad har de på sin sida?

        Men det stora partiet har ett problem som gör att de landar mellan 20-25 procent. De talar till de ca 20 procent som står utanför arbetsmarknaden antingen av sjukdom eller arbetslöshet och lägg där till medlemmarna och de närmast sörjande så är vi på 20-25 procent. Vi missar 75-80 procent… De 75 procenten vi måste få stöd av för att hjälpa de 20 som idag står utanför.

        Så tankarna går vidare och så gör kvällen. Vill då tänka mer så läs gärna Johan Westerholm som skruvar lite mer i frågorna och då ur ett mer internt mått.

Media: Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, SVT, SVT2, SR.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Kristdemokrater, försoning, samling, politik, samhälle, Demokrati, partier,

Krönika om Astrid, Löfven och ledaren

Fåglarna utanför köksfönstret åt frenetiskt på det som bjöds. Inne tjattrade marsvinen på frukost medan tonårssonen nyvaken päste i soffan zappande på tv:n. Det var lördag och för tio år sedan så försvann Astrid från vårt jordeliv.  Boende i Vimmerby men också Sverige är hon alltid närvarande och frågan är om det gått en dag på dessa tio år utan att hon passerat i mina tankar eller framför mina ögon, svaret blir nej.

             Astrid Lindgren är en av de stora ledarna i världen. Hon var den informella ledaren som folket tydde sig till och som världens ledare (särskilt svenska) ville stå på god fot med. Men man kan fråga varför. Det finns ett antal beröringspunkter som gjorde henne till ledare. För det första: Hon upplevdes som ärlig i hennes engagemang. Det var inget konstlat. För det andra: Hon satte ord på det som vi andra visste var fel. För det tredje: Hon stack upp mot de som styrde oavsett varifrån de kom. För det fjärde: Hon upplevdes inte göra skillnad på folk och folk. Men det viktigaste var att vi upplevde henne som äkta.

          Den sista punkten är en avgörande punkt i ledarskapet. Det är därför som en skitstövel kan väcka förtroende om det är en äkta skitstövel. Höll på att skriva Carl Bildt här men han upplevs som äkta och klarar då sig igenom de granskningar som media försöker göra. Det finns inget folkligt sug på att fälla honom för att han upplev som rak och äkta i de frågor som han är involverad i. Här fanns en skillnad gentemot hur folket upplevde Håkan Juholt. Folket såg inte honom på samma sätt och han utstrålade en osäkerhet som du aldrig såg eller ser hos Bildt. Nu finns det andra saker som nog gör att Carl Bildt har passerat sina ”bästa tid”.

         Så idag med minnet av Astrid och hennes ledarskap som aldrig blev formellt men som ändå styrde landet undrar man var den ledaren finns idag? Jag har svårt att finna den och ingen naturlig kliver fram i mitt huvud. Visst finns de naturliga ledarna inom olika sektorer men ingen som hela folket förhåller sig till som det var med Astrid Lindgren. Vill nog hävda att det var unikt och att en ny sådan ledare en gång ska komma men att sia om när är i det närmaste omöjligt. Ur ett socialdemokratiskt perspektiv så var Astrid en gåva och hennes värderingar gick sida vid sida med de socialdemokratiska. Det gjorde det lätt för Socialdemokraterna att styra landet och när vi inte kom i takt så förlorade vi (Pomperipossa).

          Så när vi nu utser en ledare så är det första frågan som ställs av medlemmar, väljare och media ”Kan han vinna valet 2014?” och för mig är frågan fel och valvinsten är och kan inte vara prioriterat för en rörelse som har samhällsförändringen som det viktigaste på agendan (eller har vi inte det längre?). Socialdemokratin behöver en ledare som blir folkets ledare och bygger laget som sträcker sig utanför den inre cirkeln och till och med gör den enskilde medborgaren till lagmedlem. Att få ledaren som lyfter hela bygget inte bara det enskilda rummet. Visst må jag måla en övermäktig bild, men för mig handlar det om vart vi lägger fokus. I det lilla eller det stora. Stefan Löfven tror jag med hjälp kan ta ett kliv utanför den lilla mot det stora. Jag man tolka en del signaler i hans tal som gör det . Svårt att peka på det konkreta utan mer en känsla som jag bar med mig. Men som en bekant konstaterade att det är lätt att säga att man är feminist för stunden kräver det och sedan vara en äkta när politiken ställs på sin spets. Vilket kan leda till att gamla vänner i IF Metall blir svikna. Då prövas äktheten och då ser vi om vi har en ledare som axlar mer än rollen att leda ett parti. För det är det som vi vill. Inte leda ett parti, inte leda ett land utan leda och utveckla ett samhälle.

         Kan inte låta bli att le lite när jag läser  Magnus Hagström i Mediasverige när han skriver ”Jag tror på Löfven och Hammarby” åter så är det äktheten som framkommer även om han inte skriver det. Avsett litteratur, politik eller idrott så vinner äktheten folkets känslor och de som lyckas måla den bilden vinner. Socialdemokratin gjorde det under decennier men inte längre, Bajen har gjort det men det börjar svikta

         Så var det tio år sedan som Astrid Lindgren lämnade oss och kvar finns hennes verk och allas våra egna minnen av henne. Inget är det andra likt men i grunden så bygger de på den äktheten som vi alla kände hon bar. Så när jag i eftermiddag tar mig till Astrid Lindgrens näs för att minnas Astrid med många andra Vimmerbybor. Minnet av Astrid fortsätter sedan på våra sedlar och vi kommer inte glömma

Media: Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Exp3, DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SVT, SVT2, SVT3, Vimmerby tidning,Sydöstran 1, 2, Arbetarbladet 1, 2, Dala-demokraten, Östran,Värmlands folkblad, Länstidningen 1, 2, Gotlands folkblad 1, 2, Folket,Folkbladet, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Västerbottens folkblad 1, 2,

Bloggat: Martin Moberg. Johan Westerholm som oroar sig

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Löfven, Socialdemokraterna, samhälle, politik, Nystart, Astrid Lindgren, ledarskap, ledare, krönika,

Den bittre bloggar om (S)

Och så var han vald och jag känner mig blåst. PeterJohansson ångar på med att ledaren leder och kastar sig sedan över nästa krig om Kristdemokraterna, om de ska ”live tomorrow”. Johan Westerholm laddar tangent bordet och går till undsättning med Boforskanon sida vid sida med ledaren. Själv så är jag bara tom. Var tog debatten om ledarskapet, politiken och person vägen?

         Jag är tom efter att sett kröningen så tänkte jag blogga om framtiden och partiet men så plötsligt så blir det tomt. Jag var laddad för en längre seans med allehanda tips, kandidater och skillnaden mellan dem, Men så mindre än en vecka så pang, bom står han där och alla är så glada från Greider till Linder… Så ska jag vara den elaka skiten som fortsätter skrika eller ska jag glida in i ledet och börja le? Jag erkänner att jag log lite igår, men idag när alla satt där på första bänk. Bättre uppslutning än på kongressen (nästan jag var inte på plats) och så klev de ur rummet och med ett klubbslag var han vald och den vita röken steg mot himlen och månaders konflikter var som bortblåsta och alla var vi så bra. Men nu ska vi vara glada. Lite av samma känsla som efter valet av Juholt.

            Men lärde vi oss något eller gör vi samma fel att med en ny ledare så glider vardagen in och vi tar oss till valseger med att le. Jaja på Facebook så skrattar Tokmoderaten åt hyllningarna och frågan är om han inte är lite avundsjuk.

        Men jag känner mig tom, blåst, övergiven. Partiet bara skrattade mig i ansiktet och plötsligt så har vi ledare, politik. Allt som vi inte hade för en vecka sedan och de som sitter i VU och partistyrelsen är hjältar denna vecka allt som de inte var för ett par dagar sedan och inte ska vi kräva granskning utan samla oss istället. Så jag är en jävligt bitter partimedlem i all denna glädje och skit för det får jag så jag kan spe på min bitterhet… Men någon måste även denna törnekrona bära och jag gör det så gärna…

      Nu lyssnar vi lite på detta och så tar vi fredag och ser om bitterheten har lagt sig till måndagen...

Media: Ab, Ab2, Ab3, SvD, SvD2, Exp, Exp2, DN, DN2, GP, GP2, Nyheter24, Resumé, Autoliv,  Ab, AB2, DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, Exp, Exp2, SVT, SR, GP, GP2, Sydöstran, Östran, Länstidningen, Dagens Arena, Värmlands folkblad 1, 2, Dala-demokraten 1, 2, Folket, Gotlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Folkbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, Dagbladet 1, 2, 3, Arbetarbladet, Ab 1, 2, Veckans affärer, DN 1, 2, 3, 4, KvP, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, SVT, SR, GP 1, 2, 3, DN,

I min bitterhet så snor jag dessa länkar utan att ens be om lov från den kanonkramande Westerholm och skiter in konsekvenserna, för jag är bara bitter! Ok, så upptäcker jag att en till slåss om bitterkampen. Alexandra Einerstam skriver på SVTdebatt...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Löfven, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, samhälle, politik, Nystart,