Grubblarnas tid: Fred är inte gratis, utan det är smutsigt.

I Stockholm bor kungen och jag bor i Vimmerby. Enligt ÖB så är det viktigare att skydda Kungen än mig. Må så vara, men frågan är om varken Kungen eller jag är värda att försvara om vi lyfter blicken lite högre. Johan Westerholm är inne på detta idag när han skriver om detta. Jag fortsätter att grubbla och idag då på försvaret.

Den årliga försvarskonferens "Folk och försvar" börjar i helgen och där samlas alla som har nått att säga, klokt eller min oklokt, om landets försvar och säkerhet. Det var där som Håkan Juholt, nog slog sin spik i kistan som partiledare. Det var där som ÖB fick akut sjukdom och fick resa hem. Nu uttalar sig ÖB om att han bara kan förvara huvudstaden. Som vanligt spetsas argumenten inför denna konferens. Så vart leder de oss?

Alla är nog ense om att vi i dagsläget inte har kapacitet att stå emot ett fullvärdigt anfall mot oss. Att vi då måste bestämma vilka områden som ska prioriteras är rimligt. Men är då huvudstaden det främsta att försvara? Visst finns det ett starkt symbolvärde med att faller Stockholm så faller Sverige. Däremot om vi ser på resurser så är inte Stockholm av strategisk vikt utan det finns som också Johan Westerholm pekar på i sin bloggning en massa andra platser som nog är av större vikt och intresse att försvara.

Försvarspolitik är inte nått enkelt skit utan riktigt komplicerat. Så många intressen finns att ta hänsyn till. Mycket av den svenska försvarspolitiken handlar om regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik mer än själva försvar och säkerheten. Vidare så är det en fråga om vilken roll Sverige ska spela på den internationella arenan? Vilka ska vi samverka, samarbeta med och vilka organisationer ska vi vara medlemmar i? Nato är en av de organisationer som med jämna mellanrum kommer upp på agendan. Nu är det tydligen dags igen. Svårt att se varför vi ska vara med? Någonstans så lever nog den där drömmen om "fria" Sverige som slåss på de svagas sida mot allehanda dumma stater och så... Ibland är jag nog lite naiv, men samtidigt så vet jag att man måste ge stater något för att få något. Fred är inte gratis, utan det är smutsigt. 

Jag erkänner mig som pacifist men erkänner samtidigt att vi behöver ett beväpnat försvar. Jag gjorde inte lumpen, utan lyckades få frisedel med allehanda knep som jag då lärt mig. Idag så kan jag grubbla på om jag gjorde rätt. I SSU så hade vi en delad diskussion om det militära som ansågs vara höger. Men om alla med hjärtat till vänster inte gjorde lumpen så lämnade vi flanken fri för krafterna till höger som stod på kö för att försvara nationen. Samtidigt så visste vi att det fanns en framväxande kraft ännu mer till höger. Nynazisterna som fick lumpen som en skola i att störta samhället. Någonstans på vägen så insåg vi vikten av ett folkförsvar där vi alla var delaktiga. Genom mitt motstånd mot vapen blev min inställning att jag kunde vara med i det civila delen av landets försvar. bygga, vårda med mer. Någonstans där landade jag och står än idag. Kan dock grubbla på om det var rätt att ta bort den allmänna värnplikten? Nånstans så gjorde det att många fler kände ett engagemang för frågorna. Både på gott och ont. 

Vill ni läsa mer och få en bild av historiken kring försvarspolitiken ska ni läsa Brix Ski som gör en otroligt bra sammanfattning av det hela.

Media mm: SvD, SvD2, Ab, Annika Nordgren Christensen, DN, Exp, Exp2,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Grubblarnas tid, folk och försvar, försvarspolitik, säkerhetspolitik,

En Pacifist kräver försvar!...

Skrev skämtsamt om försvaret igår. Men samtidigt så fanns det en underton i ämnet. Någonstans går en gräns för när man kan kalla ett försvar för försvar och inte besöksnäring... Vidare så är försvaret en politiskt styrd organisation, precis som en barnstuga i en kommun. Begriper inte ansvariga politiker det så bör de kliva åt sidan.

           Är i grunden pacifist, men begriper att vi måste ha ett försvar. Kan inte detaljer hur många båtar, bilar och flyg som det ska bemannas med, men tomt kan det inte var och inte gammalt. Försvaret är så mycket mer än repgubbar som rusar omkring och ropar ryssen kommer innan de tar sig en jävel… Försvaret berör så mycket mer och kräver så mycket mer av samhället. Ett litet land som Sverige måste ha ett försvar som inkluderar stora delar av samhället för att det ska kunna fungera. Krig och ryssen-kommer är det värsta scenariot men mellan frid och krig ryms så mycket mer som försvaret har en roll att fylla. Det handlar också om vår relation och trovärdighet med omvärlden, både den goda och onda.

          Att vi ska kunna stå emot ett anfall från den röde i öster i tid och otid är det nog ingen som tror eller förutsätter men en vecka på vissa platser känns märkligt. Inte ens tid för att ringa en vän. Försvaret kalkyl måste ändå bygga på ett värsta scenario och inte om skuttande soldater över ängar med blommar i gevärspipan. Kallt och brutalt måste vi prognosera för. Sedan så kan vi utifrån det värdera hur mycket vi anser oss ha råd att bygga för. Att sedan prioritera vad satsningen ska vara och var vi ska ta bort. Tror inte längre på osthyvlar som modell inom försvaret utan det gäller att politiken är tydlig med vad som anses nödvändigt. En politik som SKA var ense över blocken för att få en hållbarhet och stabilitet över tid. Försvaret kan inte var en valfråga som riskeras att göra om vart fjärde år. Det är både försvarspolitiskt och ekonomiskt icke försvarbart. 

          Men lite mer om vad försvaret gör så är det också att med sin industri ligger i framkant i den tekniska utvecklingen och det kan vi som litet teknikberoende land inte negligera. Enkelt hur många länder i Sveriges storlek klarar av att utveckla och producera ett eget flygplan? Det är inte att förringa för den övriga innovativa utvecklingen i landet. Vi kan inte heller tro att vi skulle ha den utvecklingen utan försvaret. Det finns en koppling som är tydlig. Förstår att ni kan undra hur en i grunden pacifist som sökte och fick frisedel skriver detta men det finns en verklighet och idag om kriget skulle vara framme är jag en av dem som skulle försvara landet. Kanske inte med vapen (Har verkligen svårt för dem, till och med jobbigt med luftgevär på Liseberg)

          Så med det i facit känns det svårt med en borgerlig regering med moderaterna i spetsen som inte verkar eller vilja se försvaret och de problem som de står inför. För det är i grunden bristande politisk vilja som är problemet. Försvaret är en organisation som står under politiskt makt och direkt och indirekt gör som politiken signalerar. Så ser det ut oavsett om det är en barnstuga i en kommun eller landets försvar. Den politiker som inte begriper detta bör kliva åt sidan då den inte kan fungera i en politiskt styrd verksamhet. Det är viktigt att förstå att även en icke-signal är en signal som tolkas och leder till agerande oavsett vad vi vill eller ej.

Kan inte låta bli att fnissa lite i sammanhanget då Moderaterna rekryterar en kommunikationschef från ett dejting-företag. Är det med tanken på att man inte klarar att försvara landet längre en vecka och därav vill se möjligheterna att gifta ihop fienden med oss?...

Media mm: Ab, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, DN, Fredrik Antonsson och Johan Westerholm.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Försvaret, krig, Ryssland, folk och försvar,