I spåren av programmet ”Fittstim- min kamp” så ser vi åter
hur de som anser sig veta bäst reagerar. Maranata finns i partierna, det finns
inom klimatområdet och det finns nu också inom feminismen. Frö mig är så
reagerar jag med att vända och gå åt ett annat håll. Enkelt så har jag svårt
för den svart-vita människan som inte ser livets gråa nyanser som finns på fler
ställen än mitt skägg.
Förr var jag säker på vad jag tyckte och visste att jag och
mitt parti alltid satt på sanningen. Även om de andra partierna lade fram
förslag som lät vettiga så hade de fel för det kunde bara finnas en sanning.
Min eller möjligen mitt partis. På ett sätt var det enkelt. Det svart-vita var
en ledstjärna som gjorde att jag inte behövde tänka allt för mycket själv utan
bara plugga formulären från partiet och så ge sig i kast med motståndarna och
de som ännu inte var troende. Men sakta så har jag allt mer förbyts i en
tvivlare, grubblare. Ibland kan jag vara orolig att det gått för långt åt det
hållet också.
Men nu är det valår och då kommer de fram allt mer. De
svart-vita, Maranata-politikerna. I mitt eget parti så finns vad vi kallar
Häst-sossar som skulle rösta på partiet om så partiledaren var en häst. Frö mig
handlar det om att vara trogen de idéer och den socialdemokratiska ideologin,
men det är inte detsamma som att vara trogen partiet. Men det ska idag sägas
att det parti som företrädet de socialdemokratiska idéerna bäst är just
socialdemokraterna.
Men dessa individer av att se världen i svart eller vitt
finns i alla grupperingar. Ibland kan det starta en fråga som inte funnits på
agendan, men samtidigt få bort den om de inte lär sig att backa in i gråskalan.
Enkelt så lever vi i en förändrig värld med många idéer om hur utvecklingen
kommer att ske och hur den bör ske. Om man är trygg i sina egna värderingar är
det inga problem att bejaka lösningar som är bra oavsett var de kommer ifrån. Jag fortsätter i grubblarnas tid utan att ge svar, bara formuleringar...
Media mm: Sydsvenskan,
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle,
