LO och vinster [UPPDATERAT]

Någonstans så gillar jag det jag ser. Det finns hos LO en sund syn på hur man ska ta sig fram i frågorna. Först markerar man vad man står ideologiskt för att sedan söka sig fram och se var man kan finna framkomliga vägar för att komma så nära målet som möjligt.

Idag kan vi i DN läsa om hur LO vill att marknadens partner ska komma fram till spelregler när det gäller vinsterna i välfärden. LO genom sitt kongressbeslut och påverkan på det socialdemokratiska partiet lyckas svänga opinionen och att det nu finns en stark majoritet för begränsningar av vinster och framförallt vinstuttag. Även långt in i de borgerliga leden är nu det en bred majoritet om att de senaste årens vilda vinstuttag inte är förenligt med syftet med privatiseringarna.

Jag har hela tiden förhållit mig till frågan på det sättet att ett rent vinstförbud inte är framkomligt då vi kommit så långt i privatiseringarna med allt för marknadsliberala inslag. Vi måste styra med andra sätt. Dels att sätta upp bättre kvalitetsnormer vid upphandlingar, eller LOV. Vidare så måste vi ser över prislapparna som gör att det finns möjligheter till stora vinster. Det offentliga måste bli bättre på att ta reda på vad ens verksamheter kostar. Åter så lyfter jag Vimmerby som inför införandet av LOV uppskattade sina kostnader för hemtjänst till en bit över 600 kronor medan en privat utförare skulle göra samma uppgift för 300-350 kronor. Om vi skickat iväg 600 kronor och undrat varför det blev vinst är vi bara naivt dumma. Om nu en privat kan göra likvärdigt arbete för nästan hälften av summan borde kommunen kunna göra det än billigare med stordrift fördelar mm. Så ur detta uppvaknande har Vimmerby blivit bättre att ha koll på kostnaderna och också bokföra dem på rätt konto så att man kan jämföra äpplen med äpplen.  Sedan kan man inte kalla LOV en succé i Vimmerby. Åter så är det bevisat att valfrihet inte är en utförarfråga utan handlar mer om innehållet i tjänsterna oavsett vem som levererar dem. Här har många kommuner mycket att hämta då det inte för inte upplevs som fyrkantigt och bökigt att finna möjligheterna för den enskilda att påverka tjänsternas innehåll. Både gällande när de utförs och hur de utförs och av vem. För när det kommer till personlig omvårdnad så vill jag kunna vara med och påverka vem som torkar mig i arslet.

Så dagens besked från LO att man vill vara pragmatisk och finna lösningar som håller över tid är bra och tillfredställande. Att ett hårdnackat nej likt det som vänsterpartiet står inför kommer inte föra några positioner framåt utan bara leda till låsningar som ingen är bekänt av. Nu är frågan hur motparten kommer agera. LO har sedan ordförandeskiftet åter tagit på sig rollen att vara en aktiv, drivande samhällsdebattör och det gillar jag. Kanske inte alltid ense men det behövs en stark röst på vänsterkanten som påpekar hur politiken slår och vad förändringar behöver ske. 

[UPPDATERAT]
Genom den debatt som det blev har LOs ledning genom Tobias Baudin skrivit en debattartikel i Aftonbladet där han förtydligar LOs ställningstagande i frågan. Inget nytt förutom att de vill se om det finns vägar framåt istället för att stånga pannan blodig. Jag gillar detta pragmatiska synsätt från LO-ledningen! Vilket är viktigast att lösa problemen eller stå där på barrikaden utan att röra sig en millimeter framåt?

Media mm: Ab, DN, Exp, SvD, DA, Joakim Jonsson, Peter Johansson, Arbetet,

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, LO, Valfrihet, vinster, Välfärden, Vimmerby,