Vissa mornar är det så där skönt tomt i huvudet. Hjärnan har tagit helg och det är bara rent. Det brukar för min del vara ett täcken på att (lite skryt) har använt den under veckan.
Familjen sover, brasan knastar och marsvinen har sin morgonsymfoni. Ser att Johan har gjort en mycket bra, personlig krönika. Jag avundas de som kan skriva om livet på det sättet. Själv så harvar jag omkring utan att alltid veta var målet är eller ska stå. Fick en kommentar för ett tag sedan att vi bloggare inte tycker utan bara kommenterar. Kan meddela att den satt och nu finns med mig i mitt skrivande. Vet inte om det märkts, men dessa betraktelser och krönikor är ett sätt för mig att lämna kommentatorsrollen och bli mer filosoferande, om man törs använda det ordet. Det jag märker med detta dagliga skrivande är ändå att jag utvecklas. Mitt språk, mina stavfel, mitt tänkande. Hustrun brukar ska på huvudet och undra hur det gått till. Från att knappt kunna skriva en rad och när jag skrev en rad så var den så fylld med stavfel och grammatiska att inte ens jag kunde tyda den. Det ska erkännas att det är hon som är språkgeniet i familjen och hon som får gå igenom och styra upp en del texter av vikt.
Nu får jag beröm för mitt skrivande både genom ryggdrunkningar och andra vägar typå gårdagens politometern. Att hamna på 33 plats ger mitt skrivarego en knuff i rätt riktning. Känner mig fortfarande som en nybörjare inom bloggandet och insuper kunskaper varje dag som kan göra mig bättre. Min vassaste kritiker, åter igen min kära hustru, säger att jag skriver för långt. Det tar jag med blandade känslor glad då jag har haft problem med att få ihop en rad och alltid avundats de som kan skriva sida efter sida. Men samtidigt så är det en sant nöje att läsa korta texter som på ett kärnfullt sätt får ut sitt budskap. Här ser jag Alliansfritt Sverige som några som lyckas bra med det. Ser att Tokmoderaten gör samma analys. Alla som känner mig vet att jag är av en ödmjuk karaktär som gärna tar emot skrivtips både språkliga och ämnen. Med det så går jag vidare i lördagen.
Nu ska jag servera hustrun kaffe och gammelmedia på sängen innan jag packar för att se om det finns ett tåg som vill ta mig med till den stora huvudstaden. Där ska jag träffa bland annat Johan och ssamtala lite över en öl eller två. I morgon är det grandfinal på superveckan och jag kommer befinna mig på partihögkvarteret för att kommenetera det hela. Trevlig helg på er där ute.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, lördagsbetraktelse, krönika, sociala medier, skrivande,
Peter
SvaraRaderaDu förringar din roll på tok för mycket, jag inspireras mycket av ditt sätt att uttrycka dig och beskriva dina åsikter. Så nejdu, den gubben går inte....
:D
Mvh
Johan
Peter du har åkt i raketfart på all listor för att du behärskar hela grejen! Hårt arbete lönar sig! Ta till dig av allt beröm!
SvaraRaderaJag tackar allra ödmjukast. Det värmer, men som en viss domare säger. Jag vill utvecklas och känner fortfarande att jag har mycket att lära. Men åter jättetack det värmer mycket och ger mod att fortsätta.
SvaraRadera