För min del så känner jag att jag kommer närmare vad jag vill med mitt politiska liv.De senaste veckornas diskussion kring nomineringsrocesser både inom mitt eget parti och hur det fungerar, inte fungerar, i andra partier. Jag har fått sätta ner foten och göra ett val var jag ska ha min politiska tonvikt. Jag har kallat mig för styrelseproffs i offentlig regi och det har haft sina fördelar. Jag har fått ett brett kontaktnät, en god insyn i hela processen från olika aktörers nivå och möjligheten att ägna mig åt politiken på heltid. Om jag nu efter valet kan göra det vet jag inte men sakta och säkert känner jag mig allt tryggare i att jag gjort rätt.
Jag tror det är fler som har, eller borde reflektera över sitt politiska liv. Förutom det som har hänt i moderaterna så väcker det partibyten som jag noterat under senaste veckan frågan hur troende är man? Jag erkänner mig till socialdemokratin ( ingen som läst denna blogg är snopen) och kan inte se mig själv i något annat parti. Jag må hålla med andra partier i sakfrågorna men när jag lyssnar på mitt hjärta så kan jag inte se något annat parti. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om skillnaden av placeringen av parkbänken kan spåras ideologiskt. Även om vi ställer den på samma ställe är skälen olika. Kan man byta inom blocken? Här ser jag en möjlighet då det särskilt på den blåa sidan är en ideologisk rörlighet som ställer till det för medlemmar och sympatisörer. Men därifrån till att kliva över mittlinjen är för mig svårt för att inte säga otänkbart. Då återstår frågan varför. Är den enkla svaret att man valt parti efter sakfrågan och inte de bakomliggande värderingarna. Jag vill inte värva medlemmar på sakfrågorna utan på mitt partis värderingar och ideologiska grund.
Sedan så är det en liten fundering kring det här med partiernas listor som jag inte riktigt vet svaret på. När väl partierna med fusk, mygel eller gammal hederlig demokrati fastställt sina listor. Hur ska vi förhålla oss till kryssen? när det gäller riksdag sker det med automatik men när det gäller kommuner så är första namnet ofta partiets kommunalrådskandidat. Om nu en blir omkryssad är den personen också kommunalråd d eller får den bara sitta på första platsen i kommunfullmäktige. Här handlar det om vem som bestämmandet över partierna medlemmarna eller sympatisörerna. För mig finns två vägar att gå. Ett att partiet tydligt innan valet deklarerar att kommunalrådskandidaten ligger fast oavsett kryssen. Det andra är att partiet hårdlanserar den som ska vara etta och på det sättet ser till att kryssen hamnar där. Ja det finns ett alternativ till är att man följer kryssen. Men är det bra?
Andra som skriver betraktelser eller krönikor
Kent Persson, Mary Jenssen, Westerholm, Peter på Röda Berget , Peter Andersson och Peter Soilander samt att nu Antonsson. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om lördagsbetraktelse, politik, personval, val 2010, krönika, partier, Socialdemokraterna, moderaterna, ideologi, betraktelse, väljarstödet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar