Sitter och försöker slappa lite och då infinner sig den där tanken att det är söndag och då brukar jag spruta ur mig en krönika. Jaja lika bra att göra det denna söndag också. Vem vet det kanske finns någon därute som sitter och väntar...
Denna helg måste jag erkänna att det går i vitt. Vet knappt om jag sett så mycket snö. En sak är säker. Jag är numera emot. Gränsen är nådd. Jag vill nu ha vår. Kunna sitta ute smuttande på ett glas rött, lyssnade på fågelkvitter. Det enda positiva är att jag denna helg sparat tusentals kronor på gymkort.
Bara en tanke. Finns det något regelverk för hur en krönika ska var eller går det bra att formulera sig hur som haver? Behöver man ha ett ämne eller går det bra att kasta sig från det ena till det andra? Jag vet inte utan gör som jag gör till någon skäller på mig. Det här med att skriva betraktelser och krönikor är bra för mig personligen då jag får möjlighet att utveckla mitt skrivande. Kent Persson var inne på det igår då han blivit recenserad av Tokmoderaten. Den som hjälper mig är Johan W och Min kära hustru. Jag tror det är viktigt i skrivandet att vi har våra kritiker som ger oss feedback åt båda hållen.
En annan positiv del med dessa krönikor är att man kan fördjupa sig i något. Vardagen går mycket åt att vara kommentator och betraktare än att formulera tankar om framtiden, både privat och politiskt. Här kommer dessa funderingar fram och ger mig en personlig mognad som jag mår bra av. Dessa betraktelser och krönikor är lite av terapi för mig. Lite så där lagom utlämnande.
Nu tar jag nya tag mot den vecka som kommer och som kommer leda mig närmare våren och fågelkvitter. HA en skön söndag (om det går)
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, Söndagskrönika, politik, personligt, snö
Högberg,
SvaraRaderaDina krönikor är alltid läsvärda av en eller annan anledning. Keep up the good work!
Tack själv. Jag kan bara skicka tillbaka passningen.
SvaraRadera