Klara var Kalles bästa vän och de umgicks jämt. Från att de gjorde sällskap till dagis till de skildes för att var med familjen. Kalle bodde med sin far och mor och sin gräsliga syrra, i alla fall om ni frågade Kalle. Klara bodde sin mamma. Familjerna umgicks flitigt och det gjorde att Klara och Kalle fick mycket tid att vara tillsammans och bara leka alla de där lekarna som man ville leka som barn.
Kalles mamma arbetade med att hjälpa våra äldre. Ofta när Kalle var ledig var han med sin mamma på arbetet. Det var en lycka att få följa med och sitta och lyssna på alla de historier som berättades för honom. Han var för ung för att kunna skilja på dikt och verklighet men det struntade han i. De gamla var så bra berättare och han en sådan bra lyssnare. Den glädjen som uppstod då Kalle glatt studsade upp i sängen var så där så ni vet att man bara ler och en tår faller sakta längs kinden. Det slutade alltid på samma sätt. Kalles mamma stod och tjatade på Kalle att det var dags att gå vidare men det ville inte Kalle. Nu ska det sägas att Kalle inte var den enda som kom på besök utan i Vimmerby hade man organiserat dagisen i närheten eller ibland till och med hos de äldre. Det gjorde att från de flesta äldreboenden fanns det barnskratt bara man öppnade ett fönster. Vimmerby var som man sa ett öppet samhälle där det fanns plats var alla och en var. Det var inte bara skratten från barnen som blandades med skratten från vuxna.
Dofterna som letade sig in genom de öppna fönstren var spännande. Det var inte bara doften av stekt fläsk utan hela världens kök slogs emot en. Det stora problemet som uppstod var att våra äldre hade blivit kräsna på maten de ville ha all den mat som de kände lukten av och det åt mycket mer än de gjort innan. Kommunens kök tog glatt hjälp från det sjudande restauranglivet som på senare år tagit en riktig fart. Klaras mamma drev de lokala haket som låg i bostadsområdet. Det var ständigt fullt och maten som bjöds kom från hela världen då hon bjöd in grannskapet att stå för menyn. Det gjorde att denna vecka serverades det libanesiskt och förra veckan var det thailändskt. Hon och hennes partner Tina, de var också ett par och skulle gifta sig i helgen, hade också hand om att matutkörningen till de äldre i området.
Nu var det inte bara inne i själva Vimmerby som det öppnat upp nya restauranger utan även bland de andra orterna och utbudet var rikt men grunden var lokala råvaror. Att det var möjligt var att lantbrukarna hade släppt mark till våra invandrare så de kunde ta upp sina traditioner av odling. Det gjorde även att vi fick ett levande torg med allt från grönsaker till kultur under flera dagar i veckan. torget blev åter den mötesplatsen som det tidigare varit. En gryta där tankar mötes och nya idéer tog fart.
Detta ledde även till att teater och konserter frodades. Grunden var lagd av den lokala kulturen som fått ett uppsving sedan en ny kulturutbildning startat upp. Det var ett engagemang från företag, föreningsliv och det offentliga. Kalle hoppades att han skulle få plats på det nya dagiset med kulturinriktning och att Klara skulle följa med. Klara var dock lite speckis på det nya dagiset med idrottsprofil.
En följd av det rika kulturutbudet var att det var oerhört populärt att ha konferenser i Vimmerby. De som var ett problem var att man inte han med att bygga ut boendena. för regionen var det bra då boenden fick förläggas till grannkommunerna.
Slut på del 1
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om framtid., Mat, Novell, politik, val 2010, Vimmerby, Äldreomsorg
