Rapporten pekar på två tydliga exempel som är på ett tydligt sätt visar på de faror som finns med dagens digitala teknik
Strax före jul attackerades bostadsbolaget Platens datasystem. Vad som skett upptäcktes först när de 700 hyresgästerna, ett äldreboende och ett köpcentrum blev av med värmen och människor började frysa. Någon hade lyckats ta sig in i bostadsstiftelsens datasystem och därefter lyckats påverka elva värmecentraler.Detta visar på att fokus nu inte kan ligga på pansarvagnar på Gotland utan att fokus måste ta fäste i cyberhavet istället för Östersjön. Visst är det fortfarande viktigt med Östersjön men då ser jag mer klimat- och miljöfrågorna som de viktiga inte pansarvagnar på våra öar.
Det går bara att spekulera i konsekvenserna om detta skett samordnat och i betydligt större skala mot en stads hela vatten-, el-, och värmesystem under några kalla dagar i december. Det visar på innebörden av och allvarligheten i de nya hoten och på hur sårbart vårt samhälle är.
Det andra exemplet är Stuxnet som är en datamask och som upptäcktes i juli 2010 Masken inte bara anfaller system för övervakning och styrning av industriprocesser - den manipulerar också systemen som den attackerar. Enligt Siemens, vars system masken attackerat, hade masken i slutet av september 2010 infiltrerat fjorton industrianläggningar. Iranska myndigheter räknar med att masken finns i cirka 30 000 datorer i landet, inklusive datorer som styr kärnkraftverk.
Rapporten pekar på tre perspektiv. Det är individ-, nationella- och det internationella perspektivet. Jag ska ge ett par korta kommentarer kring varje perspektiv.
På individ planet handlar det mycket in kunskap och att finna nyckelpersoner. Frågan är hur man ska kunna informera privatpersoner kring faran med nätet när vi i andra ändan uppmanar befolkningen att föra över mer av sina liv till just nätet. Här handlar det om en pedagogik i den högre skolan. Det finns en risk att antingen så lämnar man nätet eller så tar man inte till sig kunskapen.
När det gäller det nationella planet är det mycket en fråga att finna ansvariga både å personnivå och myndighetsnivå. Det finns idag ingen som har ett samlat ansvar för dessa frågor och att det tillsätts eller fördelas på befintligt statsråd dessa frågor är en rimlig bedömning so görs i rapporten. Likaså att en myndighet för ansvaret. Jag kan se att vi på nya områden inte alltid är så snabba att finna strukturer som motsvarar dagens krav. Som exempel kan vi ta händelserna kring tsunamin som lamslog stora delar av myndighetssverige. Vi måste lära av det och få en myndighetsstruktur som snabbt är omställningsbar till den nya verklighet som väntar imorgon.
Det sista perspektivet är det globala. Det är en svår fråga då nätet inte känner några gränser och så vill att det ska vara. Men hur agerar vi på attacker som har sin bas i andra länder? Inte så att andra länder behöver vara inblandande utan mer fungera som värdar. Även Sverige kan mycket väl vara en värd med vår väl utbyggda infrastruktur. Det är av vikt som skrivs i rapporten att vi är aktiva på det internationella planet. Att vi kan få fram gemensamma spelregler och att vi är med i det planerande övningar som ska ske på området.
Så det finns att göra och det ska bli intressant att se hur regeringen med Sven Tolgfors ställer till denna rapport. Vi vet att Håkan Juholt som idag presenterande rapporten som går att läsa mer om här är duktig i frågorna och med det så hoppas jag att vi kan få en gemensam hållning kring frågorna.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, cyberrymden, Försvaret, säkerhetspolitik,
