Så sitter jag hör med årets första krönika och funderar vad den ska innehålla. Det kommer nog bli ett par rader kring mitt parti och dess politik och ledarproblem, samt en kommentar kring det rödgröna samarbetet.
Den socialdemokratiska politiken har en våt filt över sig just nu och kommer nog att så bestå fram till den dagen en ny ledare är utsedd. Det är inte bra och vi tappar fart både i vårt förnyelse arbete men också i vårt oppositionsarbete. Det är inte bra utan kan ge skador på sikt om vi inte kommer ur det hela. Konstaterar att vi har gjort framgångar i kommuner och landsting. En del vill med det visa att vi inte är så illa ute och jag anser att de har fel. Visst må vi gjort bra val i många kommuner och landsting. Jag tillhör ett av de landsting som går som tåget med det RödGröna styret och aldrig haft en sådan stark majoritet. Men vi kan inte rätta på ryggen och vara nöjda med det. För socialdemokratis styrka har alltid varit helheten och med brister i politiken på den nationella nivån kan vi aldrig komma bli den styrka som vi varit i svensk politik. Vidare så är vi säkra på framgångarna i lokalvalen? Är det person eller politik som ligger bakom dessa framgångar? Röstade man på oss eller emot något annat? Jag må måla i svart men det är av vikt att inte slå sig till ro. Vi har inte för inte tillsatt en KRISkommission (KK).
När det gäller ledningen är jag starkt orolig över den senaste tidens medialäsning. Som tur är så brukar det inte ligga mycket i de namnspekulationer som förekommer. För om det skulle stämma är jg mycket orolig. Vi kan inte ha en kompromissledare eller övergångslösning. Båda dessa delar skulle skada mer än de gör nytta. Socialdemokraterna behöver en ledare som törs peka med hela handen. En ledare som har en tydlig vision om vart han/hon vill med samhällsutvecklingen. Inte en som ser till sin uppgift att finna kompromisser som ger varken hackat eller malet. Inte heller en övergångslösning som inte har mandat att ta de avgörande besluten som behövs. Nä den ledare som vi ska utse på kongressen in mars ska sitta i överskådlig tid. Minst ett par perioder. Det måste vara målet.
Som avslutning på årets första men inte sista krönika kan jag notera att Lars Ohly vill ha en RödGrön samling till valet 2014. Tror att socialdemokraterna inte än är mogna att fundera i dessa tankar. Men att det kommer bli en valrörelse med två alternativ är troligt. Men hur dessa konstellationer kommer se ut är det svårt att sia om. Vi vet idag inte ens hur de fyra olika allianspartierna kommer se ut eller om alla finns kvar. Det pågår en massa aktiviteter på den sidan också både gällande organisation och politik. En trolig rödgrön samarbete kommer säkert att ske men om vänsterpartiet kommer finnas med är en fråga värd att ställa. Mycket kommer bero på det förändringsarbete som sker inom vänster men också socialdemokraterna och hur den nya ledningen för miljöpartiet kommer se ut. Men en sak är säkert oavsett hur samarbetet ser ut så ska det bygga på egen politik och inte vara beroende av vilka utspel som Allianspartierna gör.
Media: Ab, Ab2, Ab3, Ex, SvD, SvD2.
Bloggat: Alexandra Einerstam och Peter Andersson och Lis-Astrid Andersson och Ulf Bjereld på ämnena. Krönikorkamrater: Johan och Peter J och Peter S och Kent och Fredrik och Mary har eller är på gång.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, krönika, miljöpartiet, politik, sförändras, Socialdemokraterna, Söndagskrönika, vänsterparti