Åter så kommer skiten från företrädare kring borgerligheten gällande landstingens varande eller ej. Oftast är linjen att lägga ner. Men vad är alternativet? Att förstatliga de stora sjukhusen är en lösning som presenteras allt som oftast. Men den övriga vården ska bara flumma omkring utan konkret styrning. Är tanken att varje kommun ska ha sitt eget sjukhus. Vi vet hur det gick med bland annat gymnasiet som efter kommunaliseringen innebar att varje kommun med självaktning skulle ha sitt eget, oavsett underlag. Kan se samma resa kring sjukvården. Samtidigt så vet vi att sjukvården blir allt mer kunskapsintensiv vilket leder till att det blior allt svårare att driva mindre enheter som kommer ha svårt att erbjuda den kompetensutveckling som krävs. Vidare så behövs en kvantitet av patienter för att bibehålla kunskapen. Det gör att små mottagningar, som må se idylliska ut, inte klarar de kvalitets krav som vi som patienter ställer. Så innan tyckare, som Malin Siwe, kan ge en lösning för hela vården bör de formulera sig i mindre ord.
Så att prata om sjukvårdens styrning av politiker och tjänstemän som en division 2 är inte seriöst. Visst kan vi som aktiva känna att det ibland handlar om det glömda valet men fortfarande är vi eliten. Visst har många problem där ekonomin är en del, kan vi inte förneka men att bara lägga ner är att blunda och vara populistisk.
Nu sätter jag mig på landstingsstyrelsen för Sveriges bästa landsting. Det RödGröna landstinget i Kalmar län. Ett nationellt skyltfönster hur sjukvården och politiken kan organiseras.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Landstinget, sjukvården,
