Socialdemokraterna har bytt ledning och ett visst famlande kan man skåda hur den nya ledningen ska formera sig. Centern inledde igår sin resa mot nya mål. Vem som ska ta över och färdriktningen kommer debatteras flitigt till deras stämma i Åre. Men jag tror likt Socialdemokraterna att det inte kommer vara över där. Det är en tröghet som finns inom de två partierna som är en rest från svunna tider och som inte är av godo i dagens snabba mediasamhälle.
Vi kan se hur Socialdemokraterna bestämt sig för att starta upp arbetsgrupper både när det gäller partiprogram, organisationen, barnfattigdom och skatter och inte ett ljud har vi hört. Inte ett kalendarium har vi fått skåda. Allt vi vet är att kongressen ska vara på våren 2014. Men resan dit känns svårfångad. Får en ond aning om att det blir ett tjänstemannaförslag som skrivs samman och sedan en kort remiss och pang på kongressen och med mycket står vi kvar på samma grund utan att flyttat fram våra positioner.
Jag vet att jag gav Jämtin och Juholt fram till Almedalen att presentera något och nu är det mindre än en månad kvar och jag ser få signaler på aktiviteter. Får en massa pressmeddelande att Carin Jämtin är ute i landet som partisekreterare, men ärligt vad är nyheten? Är det inte just det som en partisekreterare ska vara. Skicka ett pressmeddelande när hon låst in sig på 68:an. Det är nyhetsvärde....
Men nu när Maud Olofsson avgår så säger hon att hon vill ha en öppen process kring att ta fram hennes efterträdare. Jag hoppas att hennes parti lyssnar på henne. Det kan vara så att vi får ta lärdom av hur ett annat folkrörelseparti öppnar upp sig om inte vi själva inom socialdemokraterna orkar med det. Om vi nu kan kalla Centern för ett folkrörelseparti? Det finns tendenser till att bli ett rikt kampanjparti som lämnar sin historia för att kunna finnas med på andra arenor än LRF-stämmor. När Timbro och SNS känns mer relevant har man lämnat mycket av sin historia. Maud Olofsson ledde Centern in på en skakig väg som inte givit utdelning i väljaropinionen utan tvärt om gjort att de sakta men säkert glidit allt närmare fyra procentspärren. Frågan är nu vilken riktning Centern väljer. En ny ledning som glider vidare i Maud Olofssons spår eller en som letar nya stigar som kan föra tillbaka centern som en intressant kraft i den politiska mitten?
Sammantaget är det två folkrörelsepartier som lider av den nya tid. Två partier som inte funnit sig tillrätta i dagens samhälle. Två partier som går i otakt med sina väljare men två partier som har alla chanser att komma tillbaka som avgörande krafter inom politiken. Men då måste de samla historien och våga ta den till framtiden. Våga vara trogna sina värderingar och med dem i grunden formulera lösningar på dagens problem. Med gårdagens folkrörelse och samtal ta in det i 2000-talet och bli folkrörelse 2.0. Vi kan om vi vill, både Centern och Socialdemokrater.
Media: Ab, Ab2, DN, Exp, SvD, SvD2, SvD3.
Bloggat: Johan Westerholm på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Centern, folkrörelse, Maud Olofsson, Carin Jämtin, Håkan Juholt,
