Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20111025

Den blåa vågen som urgröper vår tid

Sakta urgröpte vågorna kalkstenen, husen på klipporna fann sig närmare avgrunden. Ett hav som var så blått och vackert men så läskigt när de rullade mot land. Försvaret var försvagat och vågorna bara rullande in

         På en annan strand satt pojken med slottet i sand. Sakta så växte vågen som var på väg mot stranden, just den stranden där pojken satt och ingen annan. Det var som om det var förutbestämt som ett val var gjort.

         Det starka bygget av vallar gentemot de blåa vattnets kalla vågor hade sakta brutits ner och sakta så försvann det som var kvar. Stranden låg öppen och ingen tog notis om pojken som satt ensam kvar med sitt sandslott.

         Förtvivlad såg pojken sitt livsverk sakta, sandkorn för sandkorn sköljas ner mot det oändliga blåa vattnet. Ingen kom till undsättning. Det enda som syntes var ett segel och några skratt på böljan den blå.

          Likt många så gav han upp såg den nya tiden komma men klarade inte att bygga för den. Med gårdagens sandkorn byggde pojken sitt slott och dagens blåa vatten tog den.

         Men de fanns de som ville annorlunda men de hölls kvar hemma av sina föräldrar. Inte skulle de ut och visa sig duktiga. Stranden var en plats för andra pojkar än dem. Genom fönstret försökte de ljuda men om ropen hördes vet jag ej...

        Hemma i husen på kalkstensklippan som sakta urgröptes av den blåa vågen. Sittande såg de vattnet allt närmare sig. Men tysta skulle de vara inte varna, kanske fly, inte rädda

        Sakta så fick även pojken överge stranden och av sitt vackra slott är det enda lite grus kvar. Stranden är öde och det enda som hörs är skratten från den båten som gungar på vågorna de blå. När vinden ligger på så är det som skratten är hånade, hånade mot pojken som inte förstod att lyssna på de bakom fönstren...

Media: Ab, Ab 123ExprSVTDN, DN2, DN3, DN4, DN5SvD, DagbladetFolkbladetNSDSydöstranGP 12GT, HD,
Bloggat: Sebastian Stenholm, Martin Moberg på området...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ,


blog comments powered by Disqus