Att finna den där platsen som ingen funnit, men ändå så ska
man känna sig hemma i den. Det är den platsen som Socialdemokraterna måste
finna om vi ska ha en roll i den framtida svenska, internationella politiken.
Jag tror mig funnit den platsen och den stavas folkrörelsen, men uppgraderat
till 2.0. jag erkänner direkt att jag inte är helt färdig i tanken men låter er ändå var med på min resa och gärna deltaga.
Under hösten är det flera som jag talat med som är
socialdemokrater, men inte medlemmar till de som gillar och ser oss som
behövande i svensk politik som oroas över utvecklingen då de inte bara skadar
(S) utan också de andra partierna riksdagen. Lite storordigt kan man tala om
att skada demokratin. Men det som de sagt är att vi som parti måste finna den
där platsen som inte är ockuperad av någon annan. Som Lars Ohly sa så borde det
vara trängselavgift för svensk politik och den samling som sker i mittens rike.
Ser vi på partierna idag så är det en magnetisk dragning mot
mitten och även Vänsterpartiet gör den resan även om de ligger lite utan den
allra mittersta cirkeln så är dragningen tydlig. Ser vi på den blivande ledaren
och hur han har formulerat sig så tar Vänsterpartiet ett klart kliv mot mitten.
Självklart så finns de i de flesta partier medlemmar som vill lämna mitten och
profilera sig på en kant men ingen partistrateg kommer ge det tipset, allt
sedan Moderaternas resa vunnit med en sådan kraft att det satt agendan i svensk
politik.
Så trenden är två i svensk politik. Samling kring mitten och
statspartier med kampanj som huvudverktyg. Vi kan även se en trend av
professionalisering av politiken där allt mer utbildas för just en karriär inom
politiken. Att förtroendeuppdraget allt mer övergår i en yrkesroll. Det är en
avvägning som jag som förtroendevald märker av. Från att varit både verksam i
arbete och politik till att nu bara verka i politiken då jag med fler upplever
att det blivit allt mer komplicerat. Det politiska hantverket är inte lika lätt
som det en gång var. En värld som utvecklas och fler ansvarsområden som man ska
sätta sig in i.
Men i detta skeende så måste socialdemokraterna finna sin
roll och sin plats där vi känns igen och vi känner oss trygga. Jag tror att den
platsen är lokal och heter folkrörelse. Att finna det där underifrån
perspektivet som engagerar människor och som gör oss till en naturlig del av
lokalsamhället. Vi var där engång och var närvarande på arbetsplatsen,
idrottsföreningen mm. Vi vet att det idag är svårt för många föreningar att
finna människor som vill ställa upp det ideella arbetet och ta på sig uppdrag i
styrelser. Vad kan vi som parti göra? Kan vi som lokal Arbetarkommun med den
kunskap som vi har ta på oss att hjälpa föreningslivet med sådana uppdrag? Att
förening stöttar förening? Jag är inte helt färdig i tanken men känner att vi
har en lucka här som vi borde fylla.
Ser vi rent politiskt så är det oftast socialdemokraterna
som står för föreningsbidragen medan den borgerliga sidan aktivt verkar för
försämringar för föreningslivet och vill att allt mer ska utspela sig på en
marknad där den starkaste ska överleva, alternativt den som säljer mest
bingolotter.
Grunden är att alla partier idag är statspartiet och de som
varit folkrörelse eller idéburna styr mot att vara allt mer statsmannamässiga
och jakten på väljarnas gunst att vara regeringsdugliga gör att man tappar
grunden till varför man bildades. Vissa
partier har det starkare i sig som Vänsterpartiet som är ett renodlat
statsparti där staten ska sköta det mesta, om inte allt till Miljöpartiet som
började som ett idéburet parti. Nu är Miljöpartiet ett som jagar rollen som
regeringsdugligt och ansvarstagande parti med ekonomin i främsta rummet. Så
samlingen sker dels politiskt i mitten men också hur partierna organiserar sig.
Så här finns platsen som inte täcks in. Att åter lyfta
folkrörelsen med allt som det innebär. En del är nog som Johan Westerholm pekat
på att dela på ledarskapet så att partiet kan vara en folkrörelse även när vi
har makten att styra landet. För det är med regeringsinnehav som
folkrörelsetanken prövas och ställs på sin spets. Vi har inte hittills klarat
det men om vi vill så tror jag det är möjligt och också kommer ge utveckling i
det lilla som det stora. Anders Nilsson har i ett par postningar skrivit mer om
detta och jag uppmanar er att läsa dem!
Jag har i ett par postningar på det nya året närmat mig vad jag anser som (S) måste göra och de kan ni läsa här och här.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, politik, samhälle, Nystart,
