20120426

Brottningen om den sanna socialdemokraten

Sitter på partiexpeditionen omringad av partipropaganda och gamla partiprogram. Det är snart dags för ett nytt och frågan är vilken resa som kommer inledas. Ursprunget till detta inlägg är ett samtal med JohanWesterholm i går kring skalan i samhället. Inte höger-vänster utan mer utifrån under- medel- överklass.

          Det finns riktningar inom Socialdemokratin som är allt från granne med kommunismen till starka liberala inriktningar. De är konservativa och de är gröna. De finns de som anser att en av dessa är sanningen och är man något annat så är man inte en äkta eller sann socialdemokrat. Men socialdemokratin är en vandrande praktisk politik men meden trygg ideologi. Dörrar stängs varken åt privata eller offentliga inslag.  Själv vandrar jag fram och tillbaka efter alla linjer utifrån de problem som jag möter. Jag har gjort en resa från vänsterkanten i mot mitten då jag upplevde att den inte var framkomlig. Ligger man nära en kant så minskar det möjligheten att styra så du närmar dig målet. Mittfilen ger dig utrymme åt både höger och vänster utifrån vilket problem som står i din färdriktning. Men inte är du sämre sosse eller mindre sann för det. Framgången för socialdemokratin bygger på att man varit pragmatisk till samhällsutvecklingen och inte låst sig i gamla lösningar eller stängt dörrar. 

         Jag skrev tidigare om konflikten som en viktig del i den socialdemokratiska utvecklingen "Vi kan med andra ord konstatera att det är konflikten som göder det Socialdemokratiska partiet och när den våta filten får råda så kvävs partiet.". För var dag som går blir jag än mer övertygad om detta.

         Grunden till arbetarrörelsen är hotet från staten och företagen som gjorde allt för att motverka den framväxande arbetarklassen. Över tid så har sakta staten tagits över men frågan är om den auktoritet som den skrämde med åter blivit densamma. Motvikten då var att bilda en egen värld, med arbetarkommuner och egna bolag för att ge arbetarna möjligheter till ett drägligt liv. Men nu så skriker vi gärna på staten igen. Jag minns när jag gick med i SSU och skrek på förstatligande av bankerna och ungdomsbostäder på slottet (En tanke som i och för sig tilltalar mig än i dag…). Att statligt ägande och styrning blivit lika med socialdemokrati är olyckligt enligt mig. För mig tappar man hela folkrörelse biten som för mig personligen är mig närmare och också mer utvecklande för samhället. En del av våran grund. Ser vi på "våra företag så är de idag nästan mer kommersiella än det privata näringslivet och ord som kooperativt och medlemstyrt syns endast i de fyrfärgsbroschyrer som delas ut på våra kongresser

          Så att det offentliga ska klara allt tror jag inte på och att alla ska få förtroende och känna sig delaktiga när staten driver allt tror jag inte på. Anställda på privata bolag uttrycker ofta at de känner en större delaktighet än de som är offentligt anställda. Att blåsa staten är inte detsamma som att blåsa sin granne eller kamrat som det indirekt är. När A-kassan blev en förening där man kände varandra så hjälpt man till och ingen kom på tanken att övernyttja. Visst är det svårare nu när man flyttar, byter arbeten och är mycket mer rörlig. Men i det ligger samtidigt utmaningen kring hur vi formar ett samhälle där ansvar, respekt och solidaritet går sida vid sida.

(detta blir en sammanfatting då det gamla inlägget bara försvann… Var kanske inte korrekt granskat av det partikorrektas kansli…)

Media kring (S): Ab, Exp, DN, SvD, SvD2, SR,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, kalmar län, politik, samhälle, organisatonsutredningen,programkommissionen, krönika,