Sitter på partiexpeditionen omringad av partipropaganda och
gamla partiprogram. Det är snart dags för ett nytt och frågan är vilken resa
som kommer inledas. Ursprunget till detta inlägg är ett samtal med JohanWesterholm i går kring skalan i samhället. Inte höger-vänster utan mer utifrån
under- medel- överklass.
Det finns riktningar inom Socialdemokratin som är allt från
granne med kommunismen till starka liberala inriktningar. De är konservativa
och de är gröna. De finns de som anser att en av dessa är sanningen och är man
något annat så är man inte en äkta eller sann socialdemokrat. Men
socialdemokratin är en vandrande praktisk politik men meden trygg ideologi. Dörrar
stängs varken åt privata eller offentliga inslag. Själv vandrar jag fram och tillbaka efter alla
linjer utifrån de problem som jag möter. Jag har gjort en resa från
vänsterkanten i mot mitten då jag upplevde att den inte var framkomlig. Ligger
man nära en kant så minskar det möjligheten att styra så du närmar dig målet.
Mittfilen ger dig utrymme åt både höger och vänster utifrån vilket problem som
står i din färdriktning. Men inte är du sämre sosse eller mindre sann för det. Framgången
för socialdemokratin bygger på att man varit pragmatisk till
samhällsutvecklingen och inte låst sig i gamla lösningar eller stängt dörrar.
Grunden till arbetarrörelsen är hotet från staten och
företagen som gjorde allt för att motverka den framväxande arbetarklassen. Över
tid så har sakta staten tagits över men frågan är om den auktoritet som den
skrämde med åter blivit densamma. Motvikten då var att bilda en egen värld, med
arbetarkommuner och egna bolag för att ge arbetarna möjligheter till ett
drägligt liv. Men nu så skriker vi gärna på staten igen. Jag minns när jag gick
med i SSU och skrek på förstatligande av bankerna och ungdomsbostäder på
slottet (En tanke som i och för sig tilltalar mig än i dag…). Att statligt ägande och styrning blivit lika med socialdemokrati är olyckligt enligt mig. För mig tappar man hela folkrörelse biten som för mig personligen är mig närmare och också mer utvecklande för samhället. En del av våran grund. Ser vi på "våra företag så är de idag nästan mer kommersiella än det privata näringslivet och ord som kooperativt och medlemstyrt syns endast i de fyrfärgsbroschyrer som delas ut på våra kongresser
Så att det offentliga ska klara allt tror jag inte på och
att alla ska få förtroende och känna sig delaktiga när staten driver allt tror
jag inte på. Anställda på privata bolag uttrycker ofta at de känner en större
delaktighet än de som är offentligt anställda. Att blåsa staten är inte detsamma
som att blåsa sin granne eller kamrat som det indirekt är. När A-kassan blev en
förening där man kände varandra så hjälpt man till och ingen kom på tanken att
övernyttja. Visst är det svårare nu när man flyttar, byter arbeten och är
mycket mer rörlig. Men i det ligger samtidigt utmaningen kring hur vi formar
ett samhälle där ansvar, respekt och solidaritet går sida vid sida.
(detta blir en sammanfatting då det gamla inlägget bara
försvann… Var kanske inte korrekt granskat av det partikorrektas kansli…)
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, kalmar län, politik, samhälle, organisatonsutredningen,programkommissionen, krönika,
