Working class hero?...

Lyssnar på Green Day med ”Working class hero” och undrar vem som idag vill titulera sig det? Är titeln från svunna tider och som idag bara några proletärromantiker kramar varmt? Visst jag lyssnar på låten och gillar den, men verkligheten?

            Är det inte så att de få arbetare i det klassiska perspektivet samtidigt äger produktionsmedlen. Att vi är den råa kapitalisten som vill suga ut oss själva. För indirekt så äger vi företaget som vi arbetar på med vårt pensionskapital som vi kräver maximal avkastning så vi kan leva livets slöa dagar när pensionen kommer (sedan att det i många stycken stannar vid en dröm är en annan postning). Så samtidigt som vi sliter för högre lön så vill vi att företaget ska slimma och maximera avkastningen till mitt pensionskuvert framför lönekuvert och omvänt.

        Så med en minskad industriell sektor (personellt) också blir frågan hur solidarisk man blir och om det är någon Working class hero kvar eller om egot och en färd från ordet arbetare till något mer tjänstemannalikt ála löntagare. Stoltheten över att vara på golvet finns endast kvar när det kommer till nomineringstider i det stora arbetarepartiet.

        Det leder till nästa kluvenhet i samhällsutvecklingen som kräver allt mer specialiserade individer på i stort sett samtliga områden. Allt mer kunskap krävs för det enklaste jobbet som inte blir det enklaste längre. Med en pensionsmaximering så slimmas utrymmet för springschasen bort, den som inte hade alla hemma… Sorteringen av de som duger och är lydiga ökar samtidigt som individualiseringen tar språng på andra sidan. En kluvenhet med hål i ihop mot sköt dig själv skit i andra. Utanförskapet för den som inte är tillräckligt stark att ställa sig på ena eller andra sidan eller mitt i. En växande andel som bara står vid sidan och undrar var de hör hemma. En mental hemlöshet växer fram som kompenseras materiellt. Mest teknisk utrustning i graven vinner.

          Så med maximal avkastning överallt så står Socialdemokraterna där och ska formulera ett nytt program för politiken. Konflikterna är tydliga medan de som söker dagens Working class hero och de som vet att den inte går att finna utan att framtiden håller något annat i sin famn. En ovisshet breder ut sig i det stora arbeterepartiet och med stigande opinionssiffror vinner de konservativa mark med vänta och se det löser sig som det gjorde igår. Arbetarklassen kommer segra, vilka de nu är?...

         Så vi avslutar där jag började. Med att lyssna på dagens inspiration Green Day med Working class hero

Media: Ab, SvD, Piteå-tidningen, Arbetarbladet 1, 2, Folkbladet, Länstidningen 1, 2, 3, Dala-demokraten, Ab 1, 2, SvD,Dagbladet 1, 2, Västerbottens folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, SVT, Expr, DI, Dagens Arena,Värmlands folkblad

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Johansson och Martin Moberg i närheten

Mer på NetRoots för progressiva bloggare ochPolitometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, socialdemokratin, ideologi, bidrag, arbetslinjen, politik, samhälle, krönika,