 |
| Er man i verkligheten... Det hänger på håret, som vanligt när jag är inblandad |
De homosexuella Zebrorna försökte sig på våldtäktsförsök och
Björnarna satte på varandra hårt och hejdlöst inför de jublande barnen. Ingen
vuxen gjorde något för att skymma eller avbryta det hela… I bakgrunden så hördes berg och dalbanan. Såg jag trauman födas
igår eller var det av socialstyrelsen godkända handlingar? En dag på Kolmården
gav perspektiv, men var det de rätta perspektiven?
Andra kanske skulle sammanfatta det som en lycklig dag i
djurparken men med minnet av mangarättegången så blir allt så mycket
besvärligare. När jag hemkommen sitter och tittar på Djursjukhuset på TV och
får veta att nästa vecka ska veterinärer ta hand om den utbredda incesten bland
Schimpanserna på samma djurpark blir min förvirring total. Snart rörs gränserna
mellan Fråge-Olle dokumentären och Zoo samman i ett virrvarr där det unga
barnet i centrum hållande sin mamma och pappa i handen frågande vad som pågår
och svaren som oftast är allt annat än klara. Vissa dagar är livet som förälder
lite mer jobbigt än andra och som förälder till en tonårsson så känns det skönt
att passerat det där jobbiga stadiet i ens utveckling som förälder.
Kan känna att slogan ”djur på riktigt” blir lite blasé när
man gjort savannen i Kenya och sett alla djuren så nära och i sin riktiga miljö.
Djurögonblicket blir inte vad de varit och under gårdagens besök så återkommer
vi hela tiden till Kenya och vi ser andra saker. Djurparkens förfall. Hur man
med kulisser försöker sälja säg och inte längre litar på djurens egen
dragningskraft. När man smäller upp tivoli som inte ens går i djurens tema utan
är av de slag du finner på marknader, ok lite större, och tingeltanglet får
fäste och djuren kommer allt mer i andra hand för de nyheter som presenteras.
En utveckling mot multiparker som har ett syfte och det är att tömma
plånböckerna på besökarna. Det är helt ok och som affärsdrivande företag ska så
ske. Vinst ska och måste göras. Men när det blir uppenbart för besökaren och
när man sätter sig i bilen och undrar om det var värt så mycket pengar eller
man sätter sig och räknar på hur mycket man blivit av med är man fel ute. Det
man vill höra är att så mycket vi fick för pengarna eller detta var värt vart
enda öre är man rätt ute. Förfallet är när man tappar sin verksamhetside och besökaren inte vet vad som är grunden. Tron på djurparken som plötsligt är en nöjespark...
 |
| Är det mysig skärgård eller under havets yta som är temt? Delfinshowen som inramas med beachtema men dunkar Marcoolio, det håller inte ihop. |
Ett exempel är när man i mitten av maj möts av skylten att
vi syns i maj och det är stängt. Små detaljer men som bygger på helheten om att
det är på dekis. Trasiga gångar. Allt mer kommersiellt, smutsigt,
renoveringsbehov (ska sägas att det känns som man skiter i det gamla och bara
ägnar sig åt att bygga nya saker och med det inte underhåller kärnan i parken,
djuren…) Teman som inte håller samman utan spretar så besökaren blir förvirrad om vad den ska uppleva. Nä bilden när vi satte oss i bilen på vägen hem var att vi var klara
med Kolmården. Något som vi inte sagt förr utan börjat grubbla på när vi ska
återkomma. Våran mognad eller parkens förfall?...
