Lyssnat på lördagsintervjun med Magdalena Andersson och
tänkte inte ge mig in mer på den än att hon klarade den hyfsat. Däremot en tråd
som sprang förbi på Twitter är vem som ska styra med vem efter nästa val Frågan
är på ett sätt ointressant för troligen kommer blocken vara tillintetgjorda den
15 september 2014 när vi vaknar upp till en måndag. måndag efter ett tre val…
Med den senaste SCB i minnet (behöver inte vara så långt då
den kom i veckan) kan man konstatera att SD går framåt och om inget anmärkningsvärt
händer kommer vara det tredje största partiet i riksdagen. En position som
möjliggör för dem att kräva utskottsordförande platser, tredje vice talman
bland annat. Vidare så vet vi inte om KD, Centern och Vänsterpartiet ens finns
kvar i riksdagen. Ska sägas att Folkpartiets trend är kraftigt vikande också
men tror ändå att de kan locka stöd från både socialdemokrater och
moderater. Det är möjligen så att även
KD kan räkna in tillräckligt med stöd från moderater för att klara fyra
procentsspärren. Av tradition så har vänstern kunnat räkna in kamrat fyra
procent men nu kommer det helt bero på den förda politiken och att
socialdemokraterna fått en ledare från de fackliga leden och en finansminister
kandidat från högskolan vilket täcker in allt fler väljare. Nu ska det erkännas
att kopplas det inte på med relevant politik så hjälper inget.
Såg på Facebook att en konstaterade att 92,1 procent inte
kommer rösta på SD i nästa val och det är korrekt men jag tror inte det kommer
stanna vid det. Men som jag skriver ovan så är problematiken att de procent som
de får ändå kan räcka till ett avgörande i svensk politik. Utifrån idag en allt
mer avgörande vågmästarroll. Så visst är det skönt att nio av tio svenskar tar
avstånd från den politik som SD står för. Men samtidigt så styr dessa tio så
mycket att de har en allt för stark ställning…
Jag skrev mer om detta igår där jag bland annat pekade på ” Skulle
kunna skriva om striderna i Centern i Kisa som slåss och jagar majoriteter för
ett kommunalråd och då vinna en votering inte räknas. Eller om Alliansen i
Sörmland som går till val på gemensam plattform men utan Folkpartiet. Eller hur
moderater och socialdemokrater styr gemensamt i allt fler kommuner…”
Men Magdalena Andersson hade lite svårt i begreppen om
massarbetslöshet så kom hon sedan igång och klarade sig bra. Har inte hört en
makthavare som inte stakat sig igenom en intervju med Thomas Ramberg. Sakta så
pressar han politikerna framför sig med frågor som sakta borrar sig fram utan
att bli påträngande utan hela tiden lockar de utfrågade att svara. Det
klassiska att sitta tyst och vänta på nästa fråga klaras inte här.
Men till utfrågningen kan man se en skillnad mellan det
styrande och oppositionen. Om det är en skillnad som räcker till för att föra
landet framåt och för att få tillräckligt med stöd för att styra är jag dock
mer tveksam till. Fortfarande är det mycket ord och få exempel på verkstad.
Procentsatser och miljarder är viktiga men de vinner inga val.
