Privata inslag på den lilla orten kan inte skita i blöjan.
På den lilla orten är alla för nära. På den lilla orten kan inte hantverkaren
koppla fel. På den lilla orten är marknaden så lite att ska man finnas kvar
måste man sköta sig. På den lilla orten kan man inte gömma en skitig blöja.
Att driva företag i en liten kommun skiljer sig markant mot
storstäder. Oavsett om det handlar om att tvätt och städtjänster inom LOV (Lagen
Om Valfrihet) eller om det handlar om hantverkare som bygger om mitt kök med
hjälp av ROT. På den mindre orten kan man inte missköta sig utan då är man
bränd. Jag kan också se det i form av intresset från de större omsorgsbolagen att etablera sig i Vimmerby. De har varit på besök men backat efter våra krav på dem. Att de inte kan få de kvantiteter som de eftersöker för att få vinst i verksamheten.
Detta gör att den diskussion som förs på nationell nivå inte
känns igen i en kommun som Vimmerby. Vi kan däremot se hur den offentliga
verksamheten levt mer skyddat och att missförhållande finns där. Det är mobbing
på skolorna, dåliga lärarlöner, generellt sämre resultat (även de blivit något
bättre, om jag minns rätt) Inom omsorgen så ligger vi inte längre i topp.
Jag säger inte att ett antal privata aktiebolag skulle
förändra denna bild, men att inte ha alternativ riskerar att låsa verksamheten
och inte ta den vidare. Verksamheter oavsett vad de sysslar med behöver input
och kritik, positiv som negativ för att inte stanna av. Ur det perspektivet har privata inslag på
sina håll utvecklat verksamheterna. Inte på grund av driftform utan på att det
kommer in nya tankar på hur verksamhet kan bedrivas och organiseras. Ann-Marie Lindgren skriver om detta i en rapport från A-smedjan "Hon konstaterar sammanfattningsvis: ”Både forskning och praktisk erfarenhet visar att det är nödvändigt att ställa krav på verksamheterna, och kontrollera att de uppfylls. Visar det sig svårt att formalisera sådana krav, åtminstone för vissa verksamheter, måste man ställa frågan om de verksamheterna är lämpliga att privatisera".
Här ligger den ideologiska knuten. Framförallt moderater
tror att skillnaden och utveckling heter privat och gärna med AB efter är en
medicin. Medan jag och stora delar av socialdemokratin pekar på att en
verksamhet måste tillåtas att ständigt utvecklas och utmanas (inte ur ett
konkurrens perspektiv). Som politiker måste vi våga ställa kraven på
verksamheterna, låta personalen själva utifrån politiskt uppsatta mål själva få
finna lösningarna som leder fram till målen. Vill de göra det i traditionell
drift, ok. Vill de göra det i intraprenad, ok. Vill de göra det som eget bolag
antingen kooperativ eller Ab, ok. Problemet är att politiken inte vet vad den
vill. Inte kan lägga en beställning. Inte följa upp vad som beställt och om man
når de uppsatta målen, om de finns.
Grunden är att driftformen får en allt mindre roll om
politiken klarar att sätta mål, tillföra resurser och följa upp. Om det är egen
verksamhet eller bolag blir då inte så intressant. En del som kan förklara
misskötsel inom vården är att det övergripande målet för politiken har varit
pris framför kvalité. Att man hela tiden har utvärderat om man klarat budget
framför personers välmående.
Jag känner ingen oro för privata inslag inom vården och omsorgen.
Visst finns det rötägg, inom alla verksamheter oavsett driftform, men med ordentlig
upphandling, resurstilldelning, kvalitetskriterier och uppföljning kommer de
inte klara sig. Diskussionerna har allt för länge fokuserat på utförarna och
allt för lite på beställarna…
Media mm: AB,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle,kultur,personligt,Vimmerby
