Här är svaret från Kulturrådet på mitt inlägg som jag skickade
- Konversationen startade tisdag
- Idag
Vidare så hänvisar det till debattartikeln som Kerstin Brunnberg, styrelseordförande i Statens Kulturråd och Helen Sigeland, kansli litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, skrev i början på veckan.
Det mest skrämmande är att de inte förstår vad de sysslar med utan enbart ser det som ett meddelande som de lika väl kunde skicka ut via ett pressmeddelande. Jag blir lite orolig då de inte verkar förstå möjligheterna som priset innebär och också den starka kopplingen till en författare i det här fallet Astrid Lindgren. Med det vaga resonemanget om att tillkännagivandet ska ske på Kungliga Biblioteket försöker det möjligen göra någon form av stockholmskt finkultur av tillkännagivandet, men det känns inte äkta och är så långt från den Astrid Lindgren som jag har bilden av. Om det nu ska vara ett bibliotek och om man ska fokusera på läsfrämjandet borde det finnas intressantare bibliotek i stockholmsregionen, typ ett förrortsbibliotek där man jobbar med unga som står långt från bokens värld.
När de sedan hänvisar till pristagarveckan så är det bra att pristagaren kommer till Vimmerby och jag har de senaste åren träffat pristagarna i Vimmerby. Intressanta möten som också kan utvecklas. Men jag känner inget större engagemang från ALMA-kansliet och Kulturrådet att utveckla det och också satsa från statens sida utan hela bördan läggs i Vimmerbys knä med kravspecifikationer om hur de vill att kommunen ska utveckla det. Utan att lägga in överord så känns inte samarbetet ömsesidigt. Lite av en storebror som kör med den lilla systern från landet.
Kulturrådet borde samla sig och ta ett seriöst snack med varandra om vilket pris man fått att förmedla. Jag skickar åter med det som jag skrev till kulturrådet och låter de ges en möjlighet att svara på detta "Det handlar om att redan från att pristagaren tillkännages till att priset tas emot få med sig upplevelsen av Astrid Lindgrens författarskap. Det må finnas hyllmeter med litteratur av, om och kring Astrid Lindgren på Kungliga biblioteket, men där saknas den viktigaste pusselbiten. Äktheten, det genuina som man upplever kring barndomshemmet i Vimmerby. Att kunna gå in i köket som Astrids pappa, Samuel August satt och berättade om livet. Att kunna tal del av de det arkiv som finns med både böcker och brev till och från Astrid Lindgren. Låta tankarna vandra när man tar svängen förbi sockerdricksträdet som är en av symbolerna för hennes författarskap. Personligen så befinner jag mig ofta på Näs för att söka den där inspirationen som finns på stället. Det är lätt att förstå hur Astrids penna började glöda när man tänker på miljöerna kring Näs. Det är åter den äktheten som måste avspeglas i priset. Inte en kallt tillkännagivande på ett bibliotek i huvudstaden som kunde gälla vilket pris som helst." Om de fortfarande inte inser vilket pris de har och det unika i det borde de kanske ta in extern hjälp för att förstå och förmedla "Voffo gör di på dette viset"
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Vimmerby, Astrid Lindgren, Astrid Lindgren memorial award, ALMA, Kulturrådet
