Vänstersväng, men vad
innebär det för en socialdemokrat 2013 och vad innebär det för en väljare,
medborgare 2013? PISA undersökningen kom och då lyftes rösten om
förstatligande, men så gör även liberaler. Det kan inte vara svaret som ger oss
vänstersvängen. Är det sakpolitiken eller är det politikens själ som måste
vänstervridas?
När jag går omkring och
dammar i väntan på tåget till Stockholm så kommer tankarna kring gårdagens SCB
och en bloggning som Bengt Silfverstrand har skrivit. Grunden har länge varit
att om jag är för så är han emot. Men något har skett då vi allt oftare landar
nära varandra i åsikten om partiet. Inte helt ense men ett närmande. Det sätter
igång mina tankar Vi kan idag se ett parti som allt för mycket ägnar sig åt
triangulering och snickrande i mitten med utspel som ligger i det där
riktningen som är ofarligt. Någonstans så har man övergivit känslan att låta
det socialdemokratiska hjärtat få tala.
När jag i veckan hade en liten kurs/föreläsning för några nya medlemmar
så var de oroliga att ge sig in i debatten eller ta samtalet på stan. Rädda att
säga fel. Det var som om de nya medlemmarna liknande partiledningen. Jag
påtalade att så länge de uttalande sig med sitt socialdemokratiska hjärta
skulle det inte bli större fel än att de var lätta att reparera. Någonstans så
fladdrar Håkan Juholt förbi i mina tankar. Ingen kan tveka på att han är
socialdemokrat. Men tungan var många gånger snabbare än tanken och vi fick lida
för det. Men ingen gång så behövde vi lida ideologiskt var han stod. I
sakpolitiken fladdrigt men inte i det ideologiska resonemanget. Jämför med
Stefan Löfven som fladdrar om höger eller vänster. Därav min botten i att
partiets/politikens själ måste vänstervridas.
Verktygen privat eller
statligt blir med den klangbottnen inte lika relevant. Om vi får en
vänstervridning av tanken, hegemonin så kan vi ha privata inslag, Vi kan ha
statligt, kommunalt eller kooperativt. Men så länge tanken fladdrar och ingen
värderingsstyrning, ur ett vänsterperspektiv finns kommer inte sakfrågorna
landa rätt. Oron över att våga vara socialdemokrat är befängd ur flera
perspektiv. Dels så är det en valvinnare, dels så är det socialdemokrati som
samhället skriker efter, efter den liberala lekstugan som visat sig inte
fungera. Socialdemokratin har dessutom den botten som behövs för att bygga en
vision om framtiden, en vision som inger hopp.
Svenska folket är inte
rasister, främlingsfientliga men tvingas in där då de övriga partierna inte har
svaren på utanförskapet, otryggheten. Svenska folket är i grunden ett
solidariskt folk som gärna delar med sig till de som behöver stöd. Men vi är
också ett folk som vill se att man gör vad man kan för den egna försörjningen.
Arbetet är en viktig del i självkänslan och står man utanför arbetsmarknaden så
finns man inte med i det sociala livet. Man söker då syndabocken som gör att
man ändå kan få vara med i gemenskapen. Om det är någon annans fel att jag inte
får vara med. Någon som vi inte känner eller som inte ser ut som du och jag.
Socialdemokraterna har inte tillräckligt tydliga svar på dessa frågor. Ludd och
triangulering i mitten är det som råder…
Tanken åt vänster behövs.
Men med det behöver inte sakfrågan följa med. Troligen kommer dock så att ske
men de är inte samma sak… Återgår nu till att damma det sista innan jag ger mig ut i blåsten för att segla mot huvudstaden och en träff med Kulturrådet för att se om de kan se till att ändra sig gällande tillkännagivandet av Astrid Lindgren Memorial Award. Vore skönt att under morgondagen kunna landa åter i Vimmerby med ett tillkännagivande. Men tills dess så börja ta en vänstersväng i din tanke, det skadar inte... Va dammig politiken kan bli annars...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Stefan Löfven,