 |
| Går jag eller de andra i otakt? |
Så var helgen över och en ny vecka var i antågande. Sittande
plikttroget framför Tv:n väntande på Agenda och debatten mellan Ylva Johansson
och arbetsmarknadsministern. Men ibland kan man känna att jag skiter det hela
och bara ser på fotboll…
Politiken kan trötta en. Förstår samtidigt att det inte är
bra att säga så då det är det som styr landet, landsting och kommun. Och jag
har än en gång fått väljarnas förtroende att företräda dem och de har trott på
mina tankar om politiken. Men ursäkta ibland blir man trött för den politiska
vardagen handlar sällan om det politiska visionerna utan mer om hur vi ska lösa
organisation och om Kalle ska sitta på Pelles stol eller tvärtom… En
nersjunkning i de små detaljerna, som vi som oftast inte har kunskapen om. Att
ratta scheman istället för att måla upp de stora dragen, färdriktningarna om
hur vi ska utveckla landet, landstinget eller kommunen.
Jag är i en period som jag känner att jag går från möte till
möte för att svara på samma fråga utan att den går vidare och vi stampar på
samma punkt så foten snart blir skadad. Att inte kunna fatta ett beslut gå
vidare mot nästa och så nästa. Vet inte om det är en feghet eller okunskap
eller rädslan att inte vara alla tillags. Men min bild är att de politiker som
blir ihågkomna är de som inte alltid säger ja till allt och alla utan de som
törs sätta ner foten och kanske inte vara helt bekväm. Att våga stå för sin
linje och tills prövningen kommer i valet. Inte mellan. Självklart så måste man
vara lyhörd, men det är inte detsamma som att ändra åsikt för var dag som går
utan att lyssna av så att du kan justera ditt förslag, tänka till på hur du för
ut ditt budskap.
Noterar att jag tittade på Agenda när jag skrev detta och
förvånas hur dåligt Hillevi Engström argumenterar kring
arbetslöshetsförsäkringen. Hon har inga svar utan mumlar om arbetslinjen och
att alla ska få jobb men inte hur… Ylva Johansson pekar på att arbetsmarknaden
kommer bli mer flexibel och rörlig och då behövs tryggheten för att man ska
orka byta, ta sig vidare och sätta sig på skolbänken.
Så klokt konstaterat att det få bli slutet på denna
bloggpost som började i mitt personliga velande kring uppdraget till att få en
glimt av politikens möjligheter.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Söndagskrönika, krönika, politik, samhälle, klassamhälle,
