Den sista dansen för partierna?...

Partierna har valt att vända samhället ryggen eller i alla fall lokalsamhället. Istället så är det systemet som kramas istället för medborgaren. Om det inte är valtider förstås… Visst kan partimedlemmar vara med i föreningar men aktar sig för att påtala sin politiska aktivitet. Förr så var det partierna som stod för det sociala ansvaret för samhället.

När min far var ung så var det SSU och Unga örnar som stod för dansen. I Vimmerby var det Centerns ungdomsförbund och gamla fackliga kamrater påtalar att de var tvungna att bli medlemmar i centern för att kunna gå på dansen där brudarna var. Partierna var en klar del av lokalsamhället och tog ett ansvar och klev in där stat och kommun inte fans.

Jag begär inte att partierna ska starta dans och handen på hjärtat så tror jag inte Reinfeldt och Löfven lockar massorna till dansgolvet. Men samhället håller på att spricka isär. Det är våld och stök på kvällarna och partierna kunde vara aktiv ute på helger och kvällar för att visa sitt engagemang. Oppositionsrådet i Vimmerby Helen Nilsson (S) vill att vi ska vara ute ett antal helger men kommer hon få gehör för detta. Kristdemokraterna har valt att gå ut och städa staden en helg om året, men blir hånade av oss andra partier som glatt påtalar att vi har kommungubbar till det. Men har vi det då skiten är kvar och budgeten nerprutad.

Jag har många gånger påtalat att vi inte går i takt med den samtid som vi är satta att hantera. Vi saknar den fingertoppskänslan av vad som medborgarna upplever. Våra referensramar har snävats av då vi allt mer umgås i samma grupper oavsett vilken partifärg som vi företräder. Jag skrev igår om tendensen i Grekland där Gyllene gryning tar mark då de finns nära invånarna i de kvarters som upplevs som stökiga. De svarar när inte polisen gör det. I Sverige så tog den nationella/nazistiska rörelsen samma sak då det var oroligheter i Stockholms förorter. De bildade medborgargarden som fanns där när andra delar av samhället svek. Svenskarnas parti höll i somras läger för hela familjen där barnen hade en central roll. En ny rörelse är på gång och vi ser den inte komma förrän det är försent. 

Media mm: Johan Westerholm,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, skolan, friskolor,

Gyllene gryning för vem?...

Söndagen i Vimmerby bjuder på ett molnigt väder men ändå så är det varmt. Solens strålar retar ibland sig fram mellan molnskärvorna men samtidigt så ser vi droppar falla från skyn. Vädret är som svensk politik. Svårt att begripa sig på och man kan inte skåda nått som sticker ur den gråa molnmassan…

Vid den här tidpunkten på året så brukar jag känna en politisk hunger och partierna brukar känna sig utvilade efter en behövlig sommarledighet. Men i år så känns politiken trött trots att det bara är ett år kvar till val. En opinion som är svajig borde göra att partistrategerna eldade på för fullt men istället är det mer av att krama varandra än att söka vägar som avviker från massan.

Jakten på den sista mittenväljaren riskerar att radera ut partierna och locka väljaren till soffan eller extrema partier till höger eller vänster. Att inte bli sedda och att höra att alla partier står för i det närmaste samma lösning på de problem som vi står inför gör att ljusningen med att rösta och känna att man kan göra skillnad är som borta.

I dagens DN (plusversionen) kan man läsa om Kajsa Ekis Ekmans nya bok ”Skulden. Eurokrisen sedd från Aten” och hur det nazistiska partiet Chrysi Avgi ”gyllene gryningen” får framgångar. Krisen i Grekland visar på hur extrema krafter växer sig starka. Hur man lätt kan peka ut vi och dom när ekonomin svajar, när arbetslösheten stiger och omvärlden skuldbelägger en befolkning för krisen. Ja så är bilden i Grekland och det är den som grekerna förhåller sig till. Hur man söker nått eller någon att lägga skulden på. Hur extrema rörelser. Det samlade makten oavsett partifärg som håller samman med de internationella rörelserna och den spelplan som de satt upp. En spelplan som inte tar hänsyn till den lilla människan som blir satt i kläm med lägre lön, pension och högre priser. En otrygghet byggs in i samhället som de etablerade partierna inte klarar av att möta upp emot. De blir själva en del av orsaken istället för att sitta på lösningen. När då rörelser växer fram som tar parti för den lilla människan och finner enkla, men inte sanna, orsaks sammanband så lyssnar den enskilde på det. Rädda kvartersbutiken eller banken och valet är inte så svårt. Banken står för orsaken och den lilla butiken tryggheten i grannskapet. Banken ägd av utlänningar medan butiken är ägd av en i grannskapet.

Lokalsamhället blir allt viktigare och vi kan se hur omställningsrörelsen tar sin grund i lokalsamhället och pratar lokal ekonomi och lokala valutor med byteshandel som en väg att klara de klimat hot som vi står inför. Vi ser hur den gamla bygemenskapen återskapas av en yngre generation som ser nya möjligheter. Generellt är det som växer fram rörelser som står långt bort från etablissemanget. En del är positiva och känns som de nya folkrörelserna som tar vid där arbetarrörelsen och miljörörelsen sviktande i sitt underifrån engagemang. Andra är mer skrämmande och har totalitära drag och lyckas med skrämsel och pekandet på dem som orsaken till landets brister.

Kvar står de etablerade partierna och kämpar om att ligga så nära varandra för att locka varandras väljare och missar att de inte lyfter utan att stödet för dem i totalen minskar. Det finns ytor att teckna in i tider av massarbetslöshet, kunskapsbrister, ökade klyftor och ett land som inte håller samman. Det parti som ser det och också presenterar en politik för detta har stora chanser att göra framsteg i valet om ett år. Det parti som kan se hela Sverige och inte bara de välmående villaförorternas kommer skörda framsteg. Jag anser att Socialdemokraterna har den grunden men måste då överge PR-nissarna och våga lita på sin egen rörelse och de känselspröt som finns i rörelsens olika delar. Från en fackliga till pensionärerna och ungdomar. Se det fackliga/politiska samverkan som ett sätt att få in kunskap om hur det ser ut på landets arbetsplatser. Hur resonerar löntagarna och de arbetslösa. Inte se samverkan som ett ekonomiskt stöd utan ett kunskaps stöd.

De främlingsfientliga, totalitära rörelser som växer sig starka i Europa kommer inom en snar framtid även växa sig starka här. Vi är inte isolerade. Argumentationstrimnings kurser biter inte på varken väljare eller dessa partier/rörelser. Det behövs en politik som tar undan grogrunden där de finner sin näring. Svenskarna är inte rasister men ändå så finns det något som tilltalar i dessa rörelsers argumentation. Det visar sig att kring 40 procent av socialdemokraternas väljare är på samma linje som SD kring mottagandet av flyktingar och över 50 procent när det gäller moderaterna. Men jag vill inte kalla dem rasister. Att gå i takt med sina väljare är inte detsamma som att dela deras synpunkter utan att förstå dem och presentera alternativa lösningar. Vi är inte där idag utan vi sneglar mer på vad moderaterna gör och de sneglar vad vi gör. Med andra ord så tar vi oss inte framåt och de ser väljarna.

Media mm: DN, Ab, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SVT.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, förorten, landsbygden, utanförskap, arbete, jobben, sysselsättning, Gyllene gryning, främlingsfientlighet, Socialdemokraterna, moderaterna,

Tjohoo Reinfedlt och Löfven

Det går inte så bra för Reinfeldt nu. De enda siffror som verkar stiga är arbetslöshetssiffrorna. Medan opinionssiffrorna sjunker stabilt så är nu även Folkpartiet under 5 procent i den senaste undersökningen från United Minds som presenteras i Aftonbladet idag.

I dag så har Fredrik Reinfeldt hållit låda i Stockholmsförorten Gustafsberg. Jag har inte lyssnat på det utan hämtat sonen från campingen ute i skogen och tagit en tur på cykeln. Mycket klokare sätt att använda en lördag om ni frågar mig. Nu nyduschad med ett glas vin vid min sida kollar jag snabbt igenom tidningarna på nätet och konstaterar att det med all säkerhet blir ett femte jobbskatteavdrag även om Kristdemokraterna flaxar lite för syns skull. Vi vet sedan innan att Socialdemokraterna redan synat sitt kort och lovar att femman kommer vara kvar om Reinfeldt och Borg lägger klöver fem. Hade hoppats på lite mer mörkande från mitt eget parti på den frågan. För det är få som kommer hinna se effekten av de femte. Så enkelt skulle Socialdemokraterna kunna avskaffa femman och lägga de slantarna på mer jobbskapande åtgärder eller fylla de håll som finns i välfärden.

Men trianguleringen verkar ha blivit det överskuggande målet mellan de politiska partierna. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är de som sticker ut. Sedan om deras politik gillas av väljarna kan diskuteras. SD ligger kring 10 procent och ökar i dagens undersökning medan V backar. Jag tror det är vinstförbudsproblematiken som skrämmer väljarna från att lägga sin sympati på Vänsterpartiet.

Så idag höll Reinfeldt sitt tal. Snart kommer Löfven med sitt. Regeringen lägger sin budget och oppositionen sin. Om ett år är det val. Jag gissar på att de budgetalternativ som läggs inte kommer vara det bästa för landet utan mera vara inriktade på partierna. Kampen om skolan, jobben och välfärden är på väljarnas agenda, men kommer något parti lägga ett seriöst förslag som sticker ut och som dessutom kan få ordning på jobb och skola?

Nu återgår jag till att dricka vin och planera kvällens middag. Skaldjur är på agendan och inte är det kräftor... och Tjohoo Reinfedlt och Löfven...

Media mm: Ab, Ab2, A3, Ab4, Exp, Exp2, SvD, SvD2, DN, DN2, SVT, SVT2, SR.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, förorten, landsbygden, utanförskap, arbete, jobben, sysselsättning,

"Ta´t lugnt"

Landsbygden, förorten. Så olika men så lika. Samma problem samma möjligheter. Men lika och olika. Utanförskapet som ingen ser men ändå en stolthet över sin bygd, ort. Heimat.

Killarna i förorten söker sig till spänningen i gängen i bristen för att ha nått ”vettigt” att ta sig för. Grabbarna i byn söker sig till sina gäng med sina värderingar. Värderingar som ofta ligger främlingsfietliga krafter nära. Men invandrarkillarna och grabbarna i byn är det egentligen ingen skillnad på. De vill detsamma, men uttrycker det på olika sätt. De vill bli sedda, hörda och få nått vettigt att göra för att slå ihjäl dygnets vakna timmar. Men samhället ser inte dem och deras kraft utan dömer dem mer.

Pojkar från Arbetarklass: Vill stanna men är tveksamma till om det går	Flickor från arbetarklass: Flexibla i boendet men många vill vara kvar
Pojkar från medelklass: Kommunen är ok. Men bra jobb och status finns någon annanstans	Flickor från medelklass: Söderhamn passar inte, det är tråkigt och instängt

Bilden kommer från ett äldre inlägg kring dessa frågor och härleder till ett seminarium som Lotta Svensson, Söderhamn höll kring problematiken med vilka som stannar och vilka som flyttar

Kan man höra föräldrar som med stolthet pratar om att grabben jobbar på bruket eller dottern städar på äldreboendet? Eller är det att sonen pluggar i USA och dottern är aur pair i Paris som leder samtalet. Det finns bland oss vuxna en kluvenhet till vår hembygd. En stolthet över den men samtidigt så vill vi att våra unga ska växa upp någon annanstans. Men de som inte kan eller vill lämna hembygden tar vi inte tillvara på utan de lämnas åt sidan och tar sig ut på en vinglig väg som sedan fördöms av den vuxna världen.

På Facebook så jag ta del av en konversation (den verkar nu vara raderad) om den unga grabben som skulle ut och bränna gummi medan en samlad vuxenvärld i inte allt för vänliga ordalag bad honom fara till varmare ort. Jag känner inte alla inblandade men språket var grovt och han som skulle bränna gummi kunde läsas som ett rop på vuxna eller en protest mot vuxna som inte såg honom om han inte gick över gränsen. Unga vill alltid bli sedda. Ser vi dem inte som de är så gör de om sig så vi ser dem på det andra sättet.

Det finns en entreprenörsanda i förorten och på landsbygden. Oftast fri men också en tvingad entreprenörsanda då det inte finns något annat att ta sig för. Men ett av problemen är att samhället inte tar tillvara på den kraften och ser till att möjligheter finns att utveckla de entreprenöriella tankar som finns. Det är allt från coacher, faddrar till riskkapital mm som behövs. En skola som ser individer och deras personliga möjligheter. Vidare så måste de lokala politikerna börja prata i positiva ordalag om de unga som väljer att stanna i sin hembygd. Att ta tillvara dessa krafter i den lokala utvecklingen istället för att skjuta dem ifrån sig.

Lite lördagstankar efter att pratat med Johan Westerholm igår och läst hans postning utifrån våra samtal. För man kan välja att se problem eller så kan man välja att se möjligheter.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, förorten, landsbygden, utanförskap, arbete, jobben, sysselsättning,

När bidragspartiet ska prata arbetslinjen på 1:a maj...

Kan inte låta bli att fnissa lite över Alliansens 1:a maj firande i Västervik. 


     Här kommer lite om innehållet (tackar Glennfalk för informationen)

Alliansen firar 1 maj i Västervik.
Vimmerbyborna är också välkomna dit. Bland Alliansens talare märks inte minst Gudrun Brunegård (kd), landstingsråd just nu.
Riksdagsm,an Anders Andersson (kd) från Järnforsen är också med.
Och så framgångsrika moderater som kommunalrådet Harald Hjalmarsson i Västervik.

Så här lyder texten i flygbladet:
På lördag ställer Alliansen i Kalmar län upp ett tungt och samspelt lag på torget i Västervik.
- Vi tänker kämpa för arbetslinjen som ger mer resurser till välfärden och sunda statsfinanser, säger Eva Bengtson Skogsberg (M), riksdagskvinna för Kalmar län.

       De skickar upp två från bidragspartiet Kristdemokraterna för att förklara arbetslinjen... Samt att de ska talas om sunda statsfinanser. Var det inte så att plus 70 miljarder blev minus 70 miljarder. Vari ligger det sunda?

Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om 1 maj. demonstration, 1:a maj, politik, Socialdemokraterna, Alliansen, Kristdemokrater, bidrag, arbete, arbetslinjen, jobbävning,