Två böcker om Grekland. Två böcker skrivna av kvinnor. Två böcker som har ett mer vänsterparti, utan att hylla. Två böcker som varvar Wall street med den vanliga arbetande greken. Två böcker som komplimenterar varandra. Jag hörde dem på bokmässan i ett kort samtal som jag ville ha mer av. Nu har jag läst dem och fler bör göra det.
Jag har nu läst Alexandra Pascalidou ”Kaos: Ett grekiskt krislexikon” och Kaja Ekis Ekman ”Skulden: Eurokrisen sett från Aten”. Två böcker som ger en bra bild av krisen handlar om. Två böcker som tar död på alla de fördomar som finns i den västerländska debatten. Allt om tidiga pensioner, lata greker och korta arbetsdagar. Två böcker som följer grekerna i sin vardag. Allt från uteliggaren till de välbeställda damerna som sipprar på sina drinkar vid poolkanten. Varvat med det så följer vi världshändelserna och den politiska utvecklingen som sker. Vi ser hur den inhemska politiken gör vad som dem förmår för att klara villkoren från Trojkan. Trojkan bestående av ECB, IMF och EU-kommissionen de som leder vad som ska ske. Det är en bild av att man inte vet vad som ska göras. En
bild av att det är svårt att se en ljusning. Hur det finns en ilska mot övriga Europa och samtidigt som man påpekar att man är just Europas vagga.
Böckerna går sida vid sida och det är nästan som om man kan tro att de varit på samma platser samtidigt. Men medan Alexandra Pascalidou ser frågan inifrån så ser Kajsa Ekis Ekman den utifrån. Medan Pascalidou speglar krisen mer med känslor och inlevelse så har Ekis Ekman tagit den mer utifrån perspektivet och mycket mer fakta betonat, utan att för den delen bli tung att läsa. Vi ser exempel på hur Pascalidou kommer in under ytan medan Ekis Ekman förblir en utanför. Det skadar inte berättelsen utan tvärtom ger ett ytterligare perspektiv som förstärker böckerna gemensamt.
Jag tror det är viktigt att läsa båda böckerna och att det finns en fördel att börja med Kajsa Ekis Ekman. Hon ger en mer kunskapsskapande bild som är bra att ha med sig in i Alexandras Pascalidous bok. Medan det i Ekis Ekmans bok finns en tendens att ”tycka synd om” så är Pascalidous bok en kärlek till greken som en snyting för deras beteende. En snyting som hon kan dela ut som folkkär grek.
Båda har ett lätt språk men som jag var inne på så är Alexandra Pascalidous bok mer lättläst då den mer ger känslorna från Grekland medan Kajsa Ekis Ekman är den som fyller oss med fakta. Det är intressant att det är två kvinnor som ger oss fakta och känsla av den grekiska krisen. Något som varit vikt åt oss män. Eller de kvinnor som tidigare släppts fram fått ta männens språk och även syn på många av de konflikter som drabbat världen. Undantaget då de hållit sig till det rent humanitära. Att blanda det ekonomiska med det humanitära är en av styrkorna i båda böckerna. Att lätta upp både ekonomin men också de tunga porträtten av vardagen gör att man orkar igenom båda böckerna.
Så avslutningen är att det är två böcker som man bör läsa. Jag kommer återkomma kring Gyllene Gryning den nazistiska rörelsen som gör framsteg. Men vad som är myter och verklighet kommer jag återkomma till en sak är säker de är inga trevliga personer…
Media mm: Svensson, SVD, GP, AB, Fria, Kulturen1, 2, DN, Frivärld, Lindén, Arbetaren,Uhanna, Micke Gustafsson, Sydsvenskan, Hogrelius, NSD, TCO-tidningen,AnnochJohan, NT, ST,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Bokmässan, Alexandra Pascalidou, Kajsa Ekis Ekman, Grekland,
Visar inlägg med etikett Grekland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grekland. Visa alla inlägg
20130928
20130309
En jävla schlager över världen
Ibland så slår torkan in och man vet inte vad som ska fås
ner på ett papper eller på en blogg. Denna morgon var ett sådant tillfälle och
jag ropade frågan ut i cyberrymden och fick svar… Sexröstade i mellon,
Aftonbladets ledare, fattigdomen och så en kommunalpolitikers syn på krisen i
Grekland, Italien, Portugal och Spanien… Små enkla frågor där det finns en
tydlig röd tråd… Va? Ser ni inte den?
Tråden är män, sex, makt och manligt… Kvinnor röstar på män som
sedan styr så att kvinnor blir lidande med sämre sånger och förödande ekonomier
som slår mot välfärden. Kan Vad ärt det som får kvinnor att rösta på oss män?
Varför ar Berlusconi så populär bland kvinnor? Inte kan det vara för den förda
politiken. Inte är det en politik som för kvinnorna närmare männens möjligheter
i samhället?
Idag är det också melodifestivalens final, den svenska ska
sägas, och det finns bara en kvinna med i startfältet. En kvinna som spelar
blues, en väldigt vanligt manlig förekommande musikstil. Vet inte om man kan
dra slutsatser av det? Ewa Franchell lyfter att det nog kan vara så enkelt som
det är fler kvinnor som röstade och då var grabbarna, gubbarna sexigare i deras
ögon? Vet inte om det är så? Själv röstade jag en gång och det var just på de
gamla gubbarna. Anledningen var två. Dels så är det den enda låten som jag går
och nynnar på och det kändes som en protest, om än så liten. Men det är nog så
att det var den mest schlagerlika låten i startfältet. Kan dock med tydlighet säga att jag inte sexröstade...Mycket kan man beskylla mig för, men inte det!
Det är inte så lätt att få in alla de ämnena som jag hade
hoppats på utan att det blir helt lösryckt, men melodifestivalen är ändå en
symbol för dagens samhälle med snabb berömmelse och vi ser det genom att
startfältet ofta är hämtat från reklamkanalernas program som jagar talanger,
idoler från norr till söder. Hur unga människor utan en real talang låter sina
drömmar om kändisskap och rikedom stå över ens intellektuellt. Att drömmarna
vinner över självkännedomen och priset blir utskåpning av en jury och ett
återkommande hånande på Youtube. Hur man inte förstår TVs styrka samtidigt som
man hoppas på dess styrka om man skulle ha gåvan, talangen. Visst kan det vara
en del av Fattigsverige. Ett sätt att ta sig därifrån. Att bli någon. Kunna
kalla sig kändis. Visst vissa lyckas och gör fantastisk karriär både här och
utomlands. Men frågan är om de inte hade kommit fram i alla fall, genom den
kommunala musikskolan. En skola som många kändisar hyllar. En kulturskola som
de flesta har möjlighet att vara med i.
Det leder mig till Portugal, Italien, Grekland och Spanien.
PIGS-länderna som inte ska kopplas med miss Piggy… Har de en kommunal
kulturskola? Jag vet inte? Vet väldigt lite om hur den kommunala nivån fungerar
i dessa länder. Har medborgarna någon real makt att kunna påverka sin vardag.
Kan den lilla människan stå i schlagerfestivalfinal och sjunga om bananer och
svära? Visst deltar det och vinner. Kanske till och med det är vad de behöver.
Lite fest i allt elände? Frågan är diskutabel och vissa talar om slöseri med
tanke på den ekonomiska läge som länderna befinner sig i. Men man kan inte bara
bromsa sig framåt. Bromsarna blir för varma och börjar brinna. Med måttfullhet
så måste man släppa på bromsen och låta hjulen rulla och kanske också hjälpa
till med lite gas. Men omvärlden ser bara bromsen och skiter i att det börjar
ryka och grupper långt från våra ideal och värderingar tar sig fram. Hur de i
kommuner får ett högre förtroende än polis och myndigheter. Vi ser det i
Grekland och vi ser det på Västbanken. Två ideologiskt helt olika rörelser men
med en sak gemensamt de vinner folkets stöd då de finns närvarande och
stödjande i den tuffa vardagen. På något sätt blir de den kommunala
kulturskolans väg till framgång. En framgång som inte alltid är så framgångsrik
i andras ögon, men som i den enskildes gör skillnad.
Media mm: Exp, Ab, DN, SvD, SVT.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, #mel2013. #melfest, Melodifestival, Grekland, spanien, Italien, Berlusconi, Ekonomi, portugal,
20111101
Demokratins vagga tar ett steg åt vilken riktning
![]() |
| Det enskilda bladet kan göra skillnad |
Gårdagens stora nyhet var att Grekerna ska folkomrösta om räddningspaketen som EU ställer upp med och de motkrav som ställs på Grekland. Men frågan är om det är demokrati eller feghet, eller medveten strategi? Ja att de inte har med demokrati att göra är så säkert. Grekland är en demokrati likt vår svenska och att överge den represantiva när det blåser är inte bra och stärker inte styret utan tvärtom försvagar. Som ni märker så är jag ingen fan av direktdemokrati. Ofta så bygger den på dagsform mer än vad det innebär på sikt. Fördummar jag då folket? Nej de är smarta men frågan är om de är insatta i frågorna, helheten. Lika lite som jag ger mig på en del områden som jag inte behärskar så är de så med folket. Att vara politiker är inget man bara är utan det krävs att man är påläst och kan dra slutsatser av följder av de beslut man tänks fatta. Visst brister det men det är ingen ursäkt för att bara lämna över. Det krävs än mer kunskap.
Jag satt igår på kommunfullmäktige i Vimmerby då kommunalrådet, nytt från företagsvärlden, berättade att alla borde ha plikt på att sitta i politiken minst en period för att förstå hur det hänger ihop och vilka konsekvenser ett beslut kan få i den andra änden. Att det inte bara är att springa väljarnas önskemål tillmötes för de kraschar för väljarna i andra änden. Jag märkte en klar kursändring på honom efter snart ett år i politiken. Innan valet var han av åsikten att alla bara kunde hoppa in i politiken och fatta allehanda kloka beslut. Jag argumenterade emot och tiden gav mig rätt. Men självklart så ska en politiker använda båda öronen och vara ute och lyssna på golv och byar. Att samla erfarenheter och kunskap som ligger till grund för beslut som fattas.
Så om grekerna nu säger nej utifrån att den hotas av sänkt lön eller sämre pension. Att de personligen hitas av något sämre villkor för sitt leverne men vad innebär det på sikt? För vet de alternativet? Vem ska ställas till svar om de inte blir bra?
Det finns en bild av att vi politiker inte gör rätt för oss. Att vi ständigt gör fel och tjänar för mycket. Men gör vi det och den stora mängden fritidspolitiker som lyfter någon tusenlapp i månaden och ansvarar för styret av land, landsting och kommun. Bilden av att politikerna är ansvarslösa slappande människor som bara tar uppdraget för att de vill ha lite skoj, har inte suttit på ett fullmäktige sena kvällar. Men politiken är kul tycker jag. Att faktiskt kunna fatta beslut som kommer påverka folks vardag. Men det är inte lätt.
Politiker får ofta skit för att vi inte vet hur det funkar nere på golvet eller i just den byn. Och så må vara. Men besluten som vi tar måste fungera på alla golv och alla byar. Det innebär också att alla inte kanske kan få det så mycket bättre av varje dag.
En fråga är om Sverige varit där vi är idag om folket vid varje avgörande ögonblick skulle sagt sitt och inte politiker tagit besluten som inte alltid var bekväma men nödvändiga. Vi minns 90-tals krisen och den efterföljande saneringen av budgeten. Det var inte populärt men idag så tackar vi för det och klarar kriserna bättre än andra länder som inte hade politiker med modet att göra det som behövdes.
Så Greker klarar ni att tänka längre än den egna plånboken om ni väljer att gå till folkomröstning om den problematiska situation som ni befinner er?
Som avslutning så kan man känna i krisens spår att vi sluter oss till det kända. Det kända i vår lilla värld. Det vi känner oss trygga vid. När vi behöver finna mod för att ta sig an framtiden, När vi behöver våga ta nya grepp är slutenheten den motsatta medicinen
Demokrati med kvalitet är viktigare än demokrati med kvantitet.
Kan det korsas är det bra, men det är inte ofta.
Media: Ab, Exp, SvD, SvD2, DN, DN2, SVT, SVT2, SR. Nyhetskanalen 1, 2, 3.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Grekland, samhälle, Vimmerby, folkstyre,
20111027
Sverige, Grekland, EU, Europa och världen utanför
![]() |
| Idag Grekland, imorgon Sverige?.... |
Jag tror globaliseringen och hur länder närmar sig varandra. Men det innebär inte att våra identiteter ska suddas ut. Sakta så känner vi en samhörighet med Thailand likt vi gör med Danmark vart efter vi reser i världen så minskar avstånden och förståelse och fascination för andra kulturer uppstår. Att vi när planeten blir mindre kan köpa en bokhylla Billy i stort sätt varje land vi besöker gör att vi och dom blir Billy här och Billy där. Men problem uppstår och löses
Men sedan så finns det en krångligare värld, där allt inte är frid och fröjd. Den kapitala världen där vi inte kan vara ense och ett ego bryter igenom. Med skuldbeläggande på hur den ene eller andre sköter sina åtagande så bollar vi fram och tillbaka och har svårt att vara konkreta. Svårt att veta vad som ska göras. Utifrån våran horisont så gör de andra galet och vi klokt. Men jar de alltid varit så och vad händer i morgon? Är bilden vänd? Vi kan inte alltid vara säkra på att vara klokast i klassen.
Med en avreglerad och globaliserad marknad så måste politiken finna nya vägar att få kontroll över vad som sker. Att skrika på återregleringar är inte längre en väg framåt. Den ingenjörskonst som byggde samhället måste åter tas fram. Att skrika förbud och vrida tillbaka är kört. Själv tror jag på Tobinskatten som ett verktyg. Men frågan är om EU är den gräns som ska sättas eller om cirkeln behöver vidgas. Sedan så tror jag (Snudd på dödsstraff att skriva idag om man inte är folkpartist) att Euron är här för att stanna och växa. Trots dip nu så pekar historien på hur valutor flyter samman till färre och större. Inte smärtfritt men som en utveckling av globaliseringen. De må vara så att något land lämnar men på sikt så kommer fler till. Det kommer inte i slutändan handla om ekonomi utan politik och som ett sätt att bygga världen närmare. Så på en direkt fråga är jag för Euro, men vet inte om det är rätt att gå med nu eller om det är bättre för alla att vänta ett tag.
Mycket av de problem som vi ser i Europa och dess länder handlar om inhemska problem. Att politiken inte klarat av att ställa om ekonomerna så att de klarar utmaningar som vi står inför. Vi gjorde det under 90-talet. Städade, satte upp tuffa spelregler (som inte gillades av alla partier i riksdagen). Nu måste många Europeiska länder göra denna resa och det är inte enkelt och det är absolut inte valvinnare men det finns inga genvägar. Vi ska självklart finnas med och stötta denna resa. Det kan behöva ske med både kunskap och resurser. Resurser för att klara de akuta kriser som de står för.
När nu, kanske någon gång, Socialdemokraterna sätter igång med sitt programarbete så måste globaliseringen få en framträdande roll i arbetet. För oavsett vad vi vill så går utvecklingen åt det hållet och vi måste vara med. Inte för att vi känner oss tvingade utan för att vi ser de möjligheter som öppnar upp sig för individens utveckling. Jag ser en risk hur vi istället väljer att allt mer isolera oss inom nationens gränser. Vänsterpartiet har valt den vägen och de har valt fel. Att stänga dörren som vi äntligen brutit upp, bara för det för tillfället blåser kallt är inte rätt. Det gäller att möta de globala utmaningarna offensivt. Vi är en rörelse som har ledordet internationell solidaritet och är en internationell rörelse. Det är dags att vi gör mer av det än slänga en slant i bössan.
Jag tror på den globala vägen, men det är inte rak, den är inte tydlig, men den är framtid!
Bloggat: Thomas Böhlmark och Martin Moberg (som jag solidariskt lånade medialänkar av) på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om EU, Europa, Sverige, Socialdemokraterna, regeringen, Grekland,
20110807
Moderaterna krattar för att backa från jobbskatteavdraget
Så börjas manegen krattas. Idag Kent Persson näste man i moderaternas partistyrelse. Sakta men säkert så kommer sprida skurar med farhågor kring ekonomin. I tysthet så tackar moderaterna greker och amerikanare... Med deras hjälp kan de klara sig från det politiska nederlaget som heter Det femte jobbskattefiaskot.
Regeringen har under sommaren haft en huvudvärk (eller rättare sagt Moderaterna) som genom republikanerna i USA ser ut att ordnas. Plötsligt så uppenbarar sig ursäkten som gör att de kan skjuta på det femte jobbskatteavdraget. Med Grekland kom en liten räddning och med USA en stor. Vi kan sedan lägga på de övriga Europeiska ländernas ekonomi så är räddningen biff.
Men en fråga som jag ställer mig när det verkar svajigt i den internationella konjunkturen är vad den moderatstyrda regeringen kommer med för åtgärder. För hittills har svaret på alla frågor varit jobbskatteavdraget. När det nu sakta kommer försvinna från den politiska dagordningen på grund av det parlamentariska läget. Inte beroende på att moderaterna insett att det inte är vad som Sverige behöver nu.
Vi vet att stödet för det femte avdraget redan är försvagat i regeringen då Centern svajar på målet och frågan är vad de två andra småpartierna ska ta sig till rättning i leden eller vara lite uppkäftiga? Att Folkpartiet skriker om värnskatten kunde vi idag ta del av när partiledaren, Jan Björklund höll sitt sommartal. Så regeringen med Reinfeldt och Borg har lite att stå i må jag säga...
I morgon är det måndag och vi kommer få en första reaktion på USAs sänkning av sin kreditbetyg. Fredrik Reinfeldt kommer säkert eller mer troligt Anders Borg att ge en kommentar som ger dem utrymme att smita från det femte jobbskatteavdraget. Vi får se...
Media: DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Exp, DN, SvD, GP, Nyhetskanalen, Nyhetskanalen2,
Bloggat: Peter Johansson på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om jobbskatteavdrag, moderaterna, folkpartiet, regeringen, USA, Grekland,
Regeringen har under sommaren haft en huvudvärk (eller rättare sagt Moderaterna) som genom republikanerna i USA ser ut att ordnas. Plötsligt så uppenbarar sig ursäkten som gör att de kan skjuta på det femte jobbskatteavdraget. Med Grekland kom en liten räddning och med USA en stor. Vi kan sedan lägga på de övriga Europeiska ländernas ekonomi så är räddningen biff.
Men en fråga som jag ställer mig när det verkar svajigt i den internationella konjunkturen är vad den moderatstyrda regeringen kommer med för åtgärder. För hittills har svaret på alla frågor varit jobbskatteavdraget. När det nu sakta kommer försvinna från den politiska dagordningen på grund av det parlamentariska läget. Inte beroende på att moderaterna insett att det inte är vad som Sverige behöver nu.
Vi vet att stödet för det femte avdraget redan är försvagat i regeringen då Centern svajar på målet och frågan är vad de två andra småpartierna ska ta sig till rättning i leden eller vara lite uppkäftiga? Att Folkpartiet skriker om värnskatten kunde vi idag ta del av när partiledaren, Jan Björklund höll sitt sommartal. Så regeringen med Reinfeldt och Borg har lite att stå i må jag säga...
I morgon är det måndag och vi kommer få en första reaktion på USAs sänkning av sin kreditbetyg. Fredrik Reinfeldt kommer säkert eller mer troligt Anders Borg att ge en kommentar som ger dem utrymme att smita från det femte jobbskatteavdraget. Vi får se...
Krattan krattar för en reträtt... I manegen ska det gå vackert till...
Bloggat: Peter Johansson på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om jobbskatteavdrag, moderaterna, folkpartiet, regeringen, USA, Grekland,
20100805
Frågor som kräver svar.
Idag kan man på Aftonbladet ledare läsa om hur högerledare i Europa visste om hur deras partibröder i Grekland dolde underskotten.
Den frågan som tidningen ställer sig och jag också är vad den Svenska moderatledda regeringen visste om det hela. Ett svar från ansvariga ministrar typ statsministern och finansministern vore på sin plats. Risken är att det blir som vanligt att de kryper undan. Ett signum gällande denna regering så fort det blir obehagliga frågor.
Media: Ab.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Grekland, regeringen, moderaterna, val 2010,
Den frågan som tidningen ställer sig och jag också är vad den Svenska moderatledda regeringen visste om det hela. Ett svar från ansvariga ministrar typ statsministern och finansministern vore på sin plats. Risken är att det blir som vanligt att de kryper undan. Ett signum gällande denna regering så fort det blir obehagliga frågor.
Media: Ab.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Grekland, regeringen, moderaterna, val 2010,
20100525
En solidarisk hyllning till Grekland, Musiclovers
20100513
När marknaden inte orkar ta ansvar får politiken rycka in.
Noterar att marknaden inte klarar sig utan politiken. Ja så skriker liberalerna på att marknaden fixar allt, men så kommer kriserna och då skriker de lika högt om inte högre på ingrepp och stöd från staten.
Som socialdemokrat vet jag att marknaden inte klarar sig själv utan behöver tyglas och hållas i koppel. Antingen försöker den själv med blandade resultat eller så får husse staten gå in och koppla och dressera den. Marknaden ska ska självklart få finnas på sina ställen som Vimmerby torg där knallar samlas och säljer sina varor. Men sedan finns det platser som jag anser marknaden inte hör hemma och det är våra välfärdstjänster. Här kan det finnas en antal utförare som sköter våra gemensamma tjänster men de ska inte ske på marknadens villkor utan på det gemensammas villkor.
Så när det nu skapas regler för att försöka göra någon fiktiv marknad av det offentliga är det dags att höja ett varningens finger och skrika stopp. Vi måste nu politiskt bestämma med tydlighet vad som marknaden ska klara av och vad marknaden inte klarar av. Troligen är det här en fråga som vi inte kan få politisk enighet kring. Ty när högern argumenterar så kan marknaden allt, men när det krisar agerar högern som socialdemokratin light.
Jag ser nu två exempel på att det inte fungerar i verkligheten och det ena är de kriser som går över Europa med tydliga inslag av en marknad som inte fungerar och stater som försöker göra marknaden tillagts. Åter så ser vi svaret med att stater går in och tal om mer överstatliga kontroller för att tygla marknaden och enskilda regeringar. Det andra är det som sker i vår huvudstad med avregleringar av det gemensamma som lockar fram de sämsta bland människor och viljan till snabba pengar framför en respekt för det gemensamma.
Så när socialdemokraterna i sitt landsbygdsprogram (Läs hela rapporten här ) föreslår en över syn av alla de avregleringar så blir jag glad. Ty inte gör det många på landsbygden gladare utan tvärtom. Vidare så vill socialdemokratin styra upp de statliga företagen och att de ska ta ett större ansvar för samhällsutvecklingen och inte verka fritt som en dålig marknadsaktör. SEr nu att det ångras när utförsäljningarnas konsekvenser blir tydliga.
Slutligen så låt Emil gå på marknaden och Kajsa Kavat sälja sina karameller, men håll den borta från Doktorn i Mariannelund och andra viktiga gemensamma verksamheter.
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, offentliga sektorn, Offentligt ägande, val 2010, marknaden, Socialdemokraterna, landsbygden, sjukvården, Europa, EU, Grekland, stockholm,
Som socialdemokrat vet jag att marknaden inte klarar sig själv utan behöver tyglas och hållas i koppel. Antingen försöker den själv med blandade resultat eller så får husse staten gå in och koppla och dressera den. Marknaden ska ska självklart få finnas på sina ställen som Vimmerby torg där knallar samlas och säljer sina varor. Men sedan finns det platser som jag anser marknaden inte hör hemma och det är våra välfärdstjänster. Här kan det finnas en antal utförare som sköter våra gemensamma tjänster men de ska inte ske på marknadens villkor utan på det gemensammas villkor.
Så när det nu skapas regler för att försöka göra någon fiktiv marknad av det offentliga är det dags att höja ett varningens finger och skrika stopp. Vi måste nu politiskt bestämma med tydlighet vad som marknaden ska klara av och vad marknaden inte klarar av. Troligen är det här en fråga som vi inte kan få politisk enighet kring. Ty när högern argumenterar så kan marknaden allt, men när det krisar agerar högern som socialdemokratin light.
Jag ser nu två exempel på att det inte fungerar i verkligheten och det ena är de kriser som går över Europa med tydliga inslag av en marknad som inte fungerar och stater som försöker göra marknaden tillagts. Åter så ser vi svaret med att stater går in och tal om mer överstatliga kontroller för att tygla marknaden och enskilda regeringar. Det andra är det som sker i vår huvudstad med avregleringar av det gemensamma som lockar fram de sämsta bland människor och viljan till snabba pengar framför en respekt för det gemensamma.
Så när socialdemokraterna i sitt landsbygdsprogram (Läs hela rapporten här ) föreslår en över syn av alla de avregleringar så blir jag glad. Ty inte gör det många på landsbygden gladare utan tvärtom. Vidare så vill socialdemokratin styra upp de statliga företagen och att de ska ta ett större ansvar för samhällsutvecklingen och inte verka fritt som en dålig marknadsaktör. SEr nu att det ångras när utförsäljningarnas konsekvenser blir tydliga.
Slutligen så låt Emil gå på marknaden och Kajsa Kavat sälja sina karameller, men håll den borta från Doktorn i Mariannelund och andra viktiga gemensamma verksamheter.
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, offentliga sektorn, Offentligt ägande, val 2010, marknaden, Socialdemokraterna, landsbygden, sjukvården, Europa, EU, Grekland, stockholm,
20100509
Söndagskrönika lika med 1000 och ja till Euron
Sitter och ska formulera inlägg nummer 1000. Ja det känns lite märkligt att fingrarna har orkat producera så mycket. Det blir en krönika då det är söndag om EMU, Europa och världen
Idag är det Europadagen och runt om i Europa firas det. Men i Sunne finns det inget firande utan här skyller man allt på EU. Men EU är vi. Vi skyller med andra ord på oss själva. Det leder också till det för dagen lite kontroversiella ämnet EMU och en gemensam valuta.
Jag är fortfarande för och tycker att Sverige ska införa den gemensamma europeiska valutan. Och ja vi ska göra det trots att det som händer i Grekland. Jag bara ställer en fråga. Var tog solidariteten vägen? Är det inte så att vi ska ställa upp för varandra när det går tungt. Vad händer med Sverige om vi blir attackerade eller ekonomin sviker? Vem stöttar oss? Det är dags att vi fortsätter att bygga en gemensam värld där vi tar ansvar gemensamt för de problem vi står inför.
Det som en gång fick mig att säga ja till en gemensam europeisk valuta var den förra LO-ekonomen PO Edin och han tog avstamp i Sverige som en gång i tiden hade en massa valutor för att nu fått en. Med den vandringen så kommer vi få en gemensam världsvaluta. Då har vi kommit en bit på vägen mot en bättre värld.
Vi måste lyfta perspektivet och se över dagens dike med problem till vad som vi vill ska komma. Vilken vision av världen har vi? Min är en där vi suddar gränser men stärker våra egen arter. En värld där vi inte ser nationsgränser utan ser möjligheter med globaliseringen. En värld där vi stärker våra lokala kulturer.
Så att idag påstå att vi ska som ett steg på vägen göra gemenskap med övriga Europa och gå med i den gemensamma valutan är kanske inte politiskt korrekt men jag står för det. Min tro är att vi tillsammans kommer bli vinnare om inte imorgon så kanske om en vecka eller två. Jag anser att vi nu måste plocka fram solidariteten från garderoben. Den har inte blivit omodern utan bara lite bortglömd.
Vi vet aldrig var vi kommer befinna oss i morgon. Vi må stå på toppen idag men toppen är smal och blåsten kan vara kall. Så fallet kan bli långt, kallt och ensamt.
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, EMU, Europa, solidaritet, Grekland,
Idag är det Europadagen och runt om i Europa firas det. Men i Sunne finns det inget firande utan här skyller man allt på EU. Men EU är vi. Vi skyller med andra ord på oss själva. Det leder också till det för dagen lite kontroversiella ämnet EMU och en gemensam valuta.
Jag är fortfarande för och tycker att Sverige ska införa den gemensamma europeiska valutan. Och ja vi ska göra det trots att det som händer i Grekland. Jag bara ställer en fråga. Var tog solidariteten vägen? Är det inte så att vi ska ställa upp för varandra när det går tungt. Vad händer med Sverige om vi blir attackerade eller ekonomin sviker? Vem stöttar oss? Det är dags att vi fortsätter att bygga en gemensam värld där vi tar ansvar gemensamt för de problem vi står inför.
Det som en gång fick mig att säga ja till en gemensam europeisk valuta var den förra LO-ekonomen PO Edin och han tog avstamp i Sverige som en gång i tiden hade en massa valutor för att nu fått en. Med den vandringen så kommer vi få en gemensam världsvaluta. Då har vi kommit en bit på vägen mot en bättre värld.
Vi måste lyfta perspektivet och se över dagens dike med problem till vad som vi vill ska komma. Vilken vision av världen har vi? Min är en där vi suddar gränser men stärker våra egen arter. En värld där vi inte ser nationsgränser utan ser möjligheter med globaliseringen. En värld där vi stärker våra lokala kulturer.
Så att idag påstå att vi ska som ett steg på vägen göra gemenskap med övriga Europa och gå med i den gemensamma valutan är kanske inte politiskt korrekt men jag står för det. Min tro är att vi tillsammans kommer bli vinnare om inte imorgon så kanske om en vecka eller två. Jag anser att vi nu måste plocka fram solidariteten från garderoben. Den har inte blivit omodern utan bara lite bortglömd.
Vi vet aldrig var vi kommer befinna oss i morgon. Vi må stå på toppen idag men toppen är smal och blåsten kan vara kall. Så fallet kan bli långt, kallt och ensamt.
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, EMU, Europa, solidaritet, Grekland,
20091005
Vi vinner på att göra vårt eget lopp i stället för att springa hack i häl

Lite måndagsreflektioner från mitt hörn av världen.
KLASSISK POLITIK GÅR HEM
Kan konstatera att socialdemokratin i Grekland segrar tydligt. Samma visa som i Norge en tydligt vänsteralternativ. Pasok gick till val på att höja skatterna för de rika.
Där socialdemokratin går framåt är där vi för en tydlig, klassisk, socialdemokratisk politik och inte sneglar på våra motståndare. Vi vinner på att göra vårt eget lopp i stället för att springa hack i häl. Alliansen vann på att prata socialdemokratisk politik. Men när den sen vann så var det åter klassisk moderat skattesänkarpolitik.
IDEOLOGIN STYR MER ÄN HJÄRNAN
Sen ser jag att den klassiska, det blir mycket klassiker idag, privatiseringarna tuffar på... Nu är det den effektiva bilprovningen som det privata kapitalet ska ta hand om. Det kan bara vara ideologi som ligger till grund för detta beslut. Enligt mig finns det inte ett enda hållbart argument för detta. Ni som söker kan läsa Lena Hallengrens lysande debatt i Aftonbladet.
VI KAN BÄST UTAN ATT FRÅGA
Åter igen så är regeringen för fin för att föra en dialog med oppositionen. Nu gäller det tillsättandet av en ny kommissionär. Mona Sahlin vill ha ett samtal för att se om det är möjligt att tillsammans få fram ett kompetent namn som ska företräda Sverige i kommissionen. Det vore en styrka. Med tanke på att det är val om mindre än ett år och som det ser ut ett maktskifte är nära vore det bra med en som kan samverka oavsett regeringsfärg i Sverige.
Jag känner en oro att Moderaterna vill ge det här till en trogen vän... Det pratas om kompetens och att alla jobb skulle utannonseras. Vad kommer ske här. Är kvalifikationerna "Jag känner Fredrik och Carl..."
HEMLIGT SÅ HEMLIGT
En undran? När vi hade makten var det av yttersta vikt att tsunamibanden blev offentliga så att inget skulle döljas. Nu ska det vara hemligt i 70 år. Frågan jag ställer mig. Vem är död om 70 år? Kent Persson har en del kloka funderingar kring detta.
Stoppar där med att konstatera att Rebella ska ha en cirkel om klass. Det är bra. Vi måste åter igen börrja prata klass och kön.
Fann ni detta intressant? Läs då mer:
Peter Andersson
s-buzz
Alliansfritt Sverige
Eva-Lena Jansson
Martin Moberg
Röd-Grön samverkan
Progressiva bloggare på NetRoots
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Demokrati, PASOK, Grekland, Socialdemokraterna, moderater, privatisering, tsunamibanden,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








