Krönika om Astrid, Löfven och ledaren

Fåglarna utanför köksfönstret åt frenetiskt på det som bjöds. Inne tjattrade marsvinen på frukost medan tonårssonen nyvaken päste i soffan zappande på tv:n. Det var lördag och för tio år sedan så försvann Astrid från vårt jordeliv.  Boende i Vimmerby men också Sverige är hon alltid närvarande och frågan är om det gått en dag på dessa tio år utan att hon passerat i mina tankar eller framför mina ögon, svaret blir nej.

             Astrid Lindgren är en av de stora ledarna i världen. Hon var den informella ledaren som folket tydde sig till och som världens ledare (särskilt svenska) ville stå på god fot med. Men man kan fråga varför. Det finns ett antal beröringspunkter som gjorde henne till ledare. För det första: Hon upplevdes som ärlig i hennes engagemang. Det var inget konstlat. För det andra: Hon satte ord på det som vi andra visste var fel. För det tredje: Hon stack upp mot de som styrde oavsett varifrån de kom. För det fjärde: Hon upplevdes inte göra skillnad på folk och folk. Men det viktigaste var att vi upplevde henne som äkta.

          Den sista punkten är en avgörande punkt i ledarskapet. Det är därför som en skitstövel kan väcka förtroende om det är en äkta skitstövel. Höll på att skriva Carl Bildt här men han upplevs som äkta och klarar då sig igenom de granskningar som media försöker göra. Det finns inget folkligt sug på att fälla honom för att han upplev som rak och äkta i de frågor som han är involverad i. Här fanns en skillnad gentemot hur folket upplevde Håkan Juholt. Folket såg inte honom på samma sätt och han utstrålade en osäkerhet som du aldrig såg eller ser hos Bildt. Nu finns det andra saker som nog gör att Carl Bildt har passerat sina ”bästa tid”.

         Så idag med minnet av Astrid och hennes ledarskap som aldrig blev formellt men som ändå styrde landet undrar man var den ledaren finns idag? Jag har svårt att finna den och ingen naturlig kliver fram i mitt huvud. Visst finns de naturliga ledarna inom olika sektorer men ingen som hela folket förhåller sig till som det var med Astrid Lindgren. Vill nog hävda att det var unikt och att en ny sådan ledare en gång ska komma men att sia om när är i det närmaste omöjligt. Ur ett socialdemokratiskt perspektiv så var Astrid en gåva och hennes värderingar gick sida vid sida med de socialdemokratiska. Det gjorde det lätt för Socialdemokraterna att styra landet och när vi inte kom i takt så förlorade vi (Pomperipossa).

          Så när vi nu utser en ledare så är det första frågan som ställs av medlemmar, väljare och media ”Kan han vinna valet 2014?” och för mig är frågan fel och valvinsten är och kan inte vara prioriterat för en rörelse som har samhällsförändringen som det viktigaste på agendan (eller har vi inte det längre?). Socialdemokratin behöver en ledare som blir folkets ledare och bygger laget som sträcker sig utanför den inre cirkeln och till och med gör den enskilde medborgaren till lagmedlem. Att få ledaren som lyfter hela bygget inte bara det enskilda rummet. Visst må jag måla en övermäktig bild, men för mig handlar det om vart vi lägger fokus. I det lilla eller det stora. Stefan Löfven tror jag med hjälp kan ta ett kliv utanför den lilla mot det stora. Jag man tolka en del signaler i hans tal som gör det . Svårt att peka på det konkreta utan mer en känsla som jag bar med mig. Men som en bekant konstaterade att det är lätt att säga att man är feminist för stunden kräver det och sedan vara en äkta när politiken ställs på sin spets. Vilket kan leda till att gamla vänner i IF Metall blir svikna. Då prövas äktheten och då ser vi om vi har en ledare som axlar mer än rollen att leda ett parti. För det är det som vi vill. Inte leda ett parti, inte leda ett land utan leda och utveckla ett samhälle.

         Kan inte låta bli att le lite när jag läser  Magnus Hagström i Mediasverige när han skriver ”Jag tror på Löfven och Hammarby” åter så är det äktheten som framkommer även om han inte skriver det. Avsett litteratur, politik eller idrott så vinner äktheten folkets känslor och de som lyckas måla den bilden vinner. Socialdemokratin gjorde det under decennier men inte längre, Bajen har gjort det men det börjar svikta

         Så var det tio år sedan som Astrid Lindgren lämnade oss och kvar finns hennes verk och allas våra egna minnen av henne. Inget är det andra likt men i grunden så bygger de på den äktheten som vi alla kände hon bar. Så när jag i eftermiddag tar mig till Astrid Lindgrens näs för att minnas Astrid med många andra Vimmerbybor. Minnet av Astrid fortsätter sedan på våra sedlar och vi kommer inte glömma

Media: Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Exp3, DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SVT, SVT2, SVT3, Vimmerby tidning,Sydöstran 1, 2, Arbetarbladet 1, 2, Dala-demokraten, Östran,Värmlands folkblad, Länstidningen 1, 2, Gotlands folkblad 1, 2, Folket,Folkbladet, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Västerbottens folkblad 1, 2,

Bloggat: Martin Moberg. Johan Westerholm som oroar sig

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Löfven, Socialdemokraterna, samhälle, politik, Nystart, Astrid Lindgren, ledarskap, ledare, krönika,

Är Fredrik Reinfeldt en tuffing?

Är han stark eller populist?

Att vara tuff när man leder ett land. Ja det hoppas jag för vem vill ha en vek ledare? Fredrik Reinfeldt får ta skit för att han är tuff som ledare. En fråga som jag ställer mig är om det gamla vanliga gänget som inte får som de vill?

          Men är det ett nytt fenomen att en stark ledare styr partier. Våra framgångsrika ledare som varit populära bland folket ha ofta mött motstånd internt. Vi ser det nu i moderaterna och i mitt eget parti har det varit en lång saga kring drömmen om den demokratiska ledaren som bara ska använda sina två öron och låta munnen vila. Mona Sahlin tog rörelsen på ordet och den skit hon fick för det… Göran Persson var tvärtom och drev igenom sina tankar och idéer och jag vet inte alltid om det fanns en majoritet i riksdagsgruppen. Fredrik Reinfeldt förklarar sitt ledarskap med att han har folkets förtroende och frågan om riksdagsgruppens hänger i luften. Det hela anknyter till min postning igår om för vem som man är vald. Moderaterna har en tydlig linje. Att vara vald för att vinna vald. Medlemmarna kommer in andrahand och väljarna i första.

          Jag baserar detta på att den svängning som moderaterna gjort i politiken inte är ideologisk kopplad utan mer baserad på väljarströmmarna. Andra partier brottas med problematiken att för vem är till. Mitt eget parti är där. Det handlar om man ska vara sinn ide trogen och så väljarna ta den eller skita i den. Eller ska man som parti hålla fingret i luften och känna vart de blåser och därefter formulera dagens sanning. Som vanligt så är fingret i luften en kortvarig seger som ofta följs av svekdebatter. Likaså de politiker som springer med fingret i luften och inte ser ner på vad man kliver.

          Politiskt ledarskap handlar om att leda inte att bli ledd. Här är det politiska dilemmat. För mig handlar det om att man får ett mandat på fyra år att företräda väljarna/individerna och utifrån ens grundvärderingar påverka samhällsutvecklingen. Om man inte gör de tillgodo så blir man inte omvald (här är det en chimär som måste fixas på något sätt). Att då lyssna på de som skriker högst och under resan byta fot är inte demokratiskt. För som förtroendevald måste alla röster vara lika värd och då även de tystas röster. Att ta parti för de svaga är en viktig del i rollen.

          Så jag vill ha starka ledare som har en idé om vart utvecklingen ska gå. Men det vill jag som väljare, men som aktiv politiker så ska ledaren göra som jag säger. Det är inte så konstigt. Men en bra ledare lyckas förena dessa två motstridiga förhållanden. Men var Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt hamnar får framtiden utvisa. Att det är lite svajigt för en av dessa är nog ett understatement men om sagan så slutar vet vi inte då sista bladet inte är skrivet.

     Jag kan väll så säga att jag undviker ledarskapet i Kristdemokraterna som idag tar nya vibbar.... Må någon herre vara med eder...

Media: SvD, SvD2, SvD3, DN, DN2, DN3, SR, Ab, Ab2, SVT, Exp,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, krönika, ledare, partiledare,

Inte kan SvD stödja Centern

Det ärt en märklig ledare som jag på söndag kvällen får ögonen på. Sitter och har lite Agenda abstinens då det är slut för säsongen och finner då denna ledare i SvD som inte gör mig klok.

      Grunden till den är en Powerpoint presentation som Anders Borg gjort i veckan... Allt handlar om moderaternas utspel kring arbetsrätten som retat upp Maud så till den milda graden. Kan se sedan i morse att vi nu gått från rosornas krig till Alliansens krig. Men det var inte det som jag hakade upp mig på utan hur de borgerliga ledarskribenterna ska hantera situationen. Av gammal hävd så vet vi att dessa ledarskribenter går Svenskt näringslivs linje. så dock har moderaterna gjort detsamma, tills nu (i alla fall i retoriken).
     Det jag nu anar är en osäkerhet på vilket ben de ska stå. Moderaterna det självklara partiet, men de sviker i frågan om arbetsrätten och då kommer det lilla bondepartiet och försöker ta den hålan. Men inte kan den stolta SvD stödja detta lilla parti. Men de tycker som SvD...
     Så den väg som ledarna väljer är en försiktig slingrig resa mellan skären för att inte gå på allt för många grund. Vi såg det också i den försiktiga ledaren i gårdagen DN. Det finns en inbyggd oro som jag inte skådat förr. Trots att siffrorna går Alliansen vägar så backar ledarna. Jag vill inte gå så långt att jag kommer kalla det ödmjukhet utan är nog mer listigt beräknande. Brukar kalla det kattlucka. Att ha en utväg om det går åt helvete i september kan de peka på att vad var det vi sa, ta inte segern för given.
      Men det ställer inte frågan om hur de ska hantera arbetsrätten då plötsligt det har byts parti som håller på deras linje. Kan man då göra skrivningar som ligger nära moderaterna utan att stödja direkt deras nya linje, men med lite dold kritik och att man ligger kvar i sin linje. Men  när man läser ledaren så andas den bitterhet.
      Sedan kan man självklart ställa sig frågan hur Moderaterna kommer hantera arbetsrätten efter valet. Som vi vet sysslar regeringen med moonwalk politik. Det ser ut som det går framåt men det backar... Så våra borgerliga ledarredaktioner kan vara trygga, även om inte arbetare ska vara det, att om det skulle vara så att moderaterna vann igen så blir det direkt från start en kapning av arbetsrätten för att sedan backa ytters lite...

Media: SvD, DN,
Bloggar: Johan Westerholm noterar en del rörelser i leden.Ni bör läsa Claes som gör en bra postning idag Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, arbetsrätten, moderaterna, ledare, SvD, DN,