Krusning...

Det rör sig inte. Trots alla utspel så ligger det stilla. Väljarna rör sig marginellt på opinionens hav. Utspelen passerar som en krusning på det vågiga havet. En krusning som passerar i en liten notis i tidningarna. Enklast är det att förklara att de står stilla. Att förslagen inte ger stormvindar som blåser väljarna in i rätt politisk hamn... Stillheten råder. Väntan på något eller en vardag som vi får gilla?

Idag så kan vi ta del av ännu en undersökning om väljarnas val av partier. Det är United minds i Aftonbladet. I helgen var det SIFO i Svenska Dagbladet. Båda säger i det närmaste samma sak. Stiltje råder trots att politiken eldar på för att få väljarna att byta fot. Om det är ett bytande som gör att det i slutändan landar på samma position är svårt att säga. Troligen finns mer en trötthet som gör att ingen orkar bry sig om utspelen. Utspel som ofta är mer av tekniska konstruktioner och procentsatser än visioner om morgondagens samhälle. Efter helgens debatt artikel från Stefan Löfven kan i alla fall något parti ha skådat denna sanning.

På onsdag så kommer Anders Borg lägga fram Alliansen samlade budgetförslag. Han är en ekonom och talet till folket kommer inte ge en vision. Det kommer vara ett rabblande av siffror och jämförelser med omvärlden. Visst viktigt men den gemene väljaren kommer fullständigt skita i det och fortsätta på torsdag som man gjorde på tisdagen. Socialdemokraterna har lovat att sätta in sin budget i en berättelse om hur man vill utveckla Sverige. Det är bra och jag väntar ivrigt att få ta del av denna berättelse.

Till sist en liten fundering kring valet till Svenska kyrkan. Jag är inte med i föreningen så jag har inte fördjupat mig i detta val men kan idag konstatera att media blåser upp SD som en av vinnarna. Ett av partiet som gått starkt framåt. Den taktik som särskilt mitt eget parti valt är att skrämma med SD om man inte röstar. Kan detta till och med gjort att SD utan problem tagit på sig tagelskjortan och lidit så mycket att de fått sympatisörer. Är det något som SD är bra på så är det martyrskapet. Få om inga partier i detta land kan spela det spelet så bra. För handen på hjärtat så har jag ingen aning om vad Socialdemokraterna ville i valet förutom att inte få in SD. Må detta val bli en lärdom för kommande val till EU, riksdag, landsting och kommun. Skit i motståndarna och visa på vad vi själva kan och vill. Vi har den bästa politiken och vi har en tydlig ideologi som säger hur samhället ska vara funtat. Tro på det och klä det i praktisk politik så kommer vi kunna bryta dagens stiltje. Politik behöver inte vara stilla...

Media mm: Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, SVT, Ab, Johan Westerholm.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Socialdemokraterna, #sframtid, val 2014

Partidöden... Demokratins räddning?...

Vägen är smal och demokratins diken djupa....

Hur länge lever ett parti? Var går gränsen? Frågan är relevant att ställa idagens samhälle. De flesta partierna är barn av industrialismens begynnelse. Utifrån den tiden så har de byggt sin värld, organisation. När lämnar de arenan och nya partier tar vid, eller är det så att även partiernas del av demokratin är över och var finns jag i detta?

Det finns inga partier som bildads i modern tid som appelerar på framtiden. Vissa kan säga miljöpartiet, men de likt Piratpartiet och Feministiskt initiativ har en fråga som klart överbyggande och som ledstjärna. Sedan så förhåller de sig till övriga frågor utifrån dagsform och företrädare. Det gäller verkligen miljöpartiet och deras agerande ute i kommuner och landsting. Ena dagen företrädare med ett extremt vänster synsätt och nästa kommun totalt tvärtom. Det som binder samman är frågan kring klimatet. Om någon säger Sverigedemokraterna är det inget nytt utan bara en ihop samling av den främlingsfientliga rörelsen som försöker städa upp sina attribut. Nyanser från ett brunt 30-tal finner vi i partiet. Ser vi bortom frågan om invandringen så uppenbarar sig riksdagens mest konservativa parti. Ett parti som ser tiden från förr när folkhemmet föddes och vi ägde gränserna själva som landets storhetstid. Med dessa bilder och öppna fält lockar de väljare som känner sig trygga i den bilden. Med ordvalen så appellerar de på socialdemokratiska bilder av samhället. Likt en Per-Albin Hansson och folkhemstalet.

Så frågan om hur länge ett parti håller är relevant. Vi ser trenden i valen att sakta så minskar antalet röstande. Även om det går sakta så är trenden vikande. Engagemanget i facket och liknande rörelser är försvagande och särskilt om vi lyfter blicken till en europeisk horisont. Likt en bil kan man reparera och måla om men en dag är motorn slut och karossen sönderrostad. Då kan man inte dölja haveriet med mer färg. Färgen har inget att fästa. Kan känna att det finns likheter med delar av dagens partier. 

Men om ett parti ser framtidens utmaningar och väljer att förändra sig totalt och endast ha kvar sina grundläggande värderingar som riktmärke. Förändra sig gällande politiken och hur man organiserar sig. Söker nya vägar för retoriken. Kommer de finna stöd av väljarna? Jag är tveksam. Detta är problemet oh en av de bidragande orsakerna till denna stagnation som råder. Väljarna har en konservativ ådra som gärna ser sin trygghet i gårdagen. Särskilt som kommande generationer inte med automatik kommer få det bättre än gårdagens generation. De stora välfärdsreformerna lyser med sin frånvaro och vad skulle det vara? 

Ett parti som kan symbolisera försöket att göra om sig och fånga en tid är Centern. Med sitt intresse för Stureplan och en ny approach för att komma, sin tolkning av, samtiden närmare Väljarna gav dem direkt fingret och en tillbakagång som nu visar sig passerat fel sida spärren till riksdagen. I de starka fästena ute i landet tappar de också. Enkelt så skulle man kunna skriva att Centerns tid är ute, men då får vi inte glömma den konservativa väljaren som av vana och gammal tradition avlägger sin röst som den alltid gjort. Centern kan med det komma över spärren utifrån vanans makt än den förda politiken. Alla partier har denna kritiska massa. Johan Westerholm pekar på det idag i sin postning.

 Små, små steg är vägen att gå om man ska klara sig och samtidigt kunna behålla sympatisörer. En väg som är så svår att gå och så lätta att slira av ifrån. Dikena är djupa på båda sidor och det finns ingen räddningstjänst som kommer till undsättning och man missar svängarna. Partidöden är det som kommer komma. Kallt ensamt och övergiven. En del partier kommer falla i glömska andra får hyllmeter om sig.

Med denna vetskap är jag med i ett parti som firat hundra år men kommer det att fira 200 år? Utifrån detta så finner jag mitt grubblande som påverkar mitt agerande i den politiska vardagen. Inte alltid så uppskattat då det finns en tro på att ju högre man hejar ju lättare vinner man val. Och idag så verkar det vara det överskuggande. Men samhällets utveckling och med det demokratins?

Jag är allt mer en tvivlare, men håller även fast vid det gamla. En dag så kommer inte denna kombination att fungera. Frågan är när och vad jag gör då? Vilken sida i mig vinner?

Media mm: DN, Ab, Ab2, Exp, SvD, SvD2, SR, Martin Moberg.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Socialdemokraterna, #sframtid, partier, Demokrati,

Sakta så... och #ossallanu

Sakta så känner jag att det är på rätt väg. Siffrorna i dagens sifo, Stefan Löfvens debattartikel i DN och Jan Larsson i går om att se helheten. Men räcker tiden och kommer budgetförslaget och de andra företrädarna andas samma anda eller fortsätter de med dutt-politik

Idag kommer man på sociala medier se socialdemokrater som agera som frireligiösa stollar över de siffror som presenteras av SIFO.  Centern och Kristdemokraterna ute ur riksdagen och moderaterna tappar. Samtidigt så går vi framåt men stannar på blygsamma 33 procent.

För en som minns tiderna med valresultat över 40 procent och närmare 45 så kan man inte vara nöjd. Nu kommer många säga att tiderna har förändrats och så är det men värderingarna finns fortfarande bland väljarna. Med det i ryggen borde partiet som idag vill bära dessa värderingar och genomföra dem o praktiken också ha en högre hållning. Inte smyga längs de borgerliga och dutta lite i deras förslag. 

Stefan Löfven har i sin debattartikel ett stycke som både hustrun och jag gick loss på och som jag hoppas kommer vara en rådande ”I dag är det ett år kvar till valet. Då väljer du vilket land Sverige ska vara i framtiden. Det kanske låter överdrivet, särskilt som man ofta hör att det inte är så stora skillnader i svensk politik nu för tiden. Men skillnaderna är stora, även om vi politiker bevisligen misslyckats med att tydliggöra dem. Jag tror att det beror på att vi ofta fastnar i enskildheter i stället för att prata om helheten. I den här artikeln vill jag berätta för dig om hur jag ser på framtiden för Sverige och varför jag är angelägen om att få ditt förtroende som Sveriges nästa statsminister.” Med det stycket och gårdagens postning som berör Jan Larsson så känner jag att det finns en kantring till ett mer positivt synsätt. Men än är vi inte framme.

Åter så gäller att valet måste vinnas på egna meriter och inte andras misstag. Åter så ska valet 2014 vinnas så det är grunden för seger även 2018 och 2022. Allt annat är feltänkt. Duttandes tid måste vara förbi. PR-nissarna måste ta ett steg tillbaka och åter ska de politiska hantverkarna kliva fram och skapa politiken som leder till det samhälle som vi vill se. Låt sedan PR-nissarna paketera det om så behövs men de har inte i politikens utformning att göra.

Så två bra dagar men det är fortfarande 365 dagar kvar till val. Tiden är kort, mycket måste göras.

Politik formas, laguppställningar göras och presenteras. Vi måste se vad fokus ska ligga. Vi måste lyssna på rörelsens kunskap om väljarna. Med dagens undersökning är åter Centern och Kristdemokraterna ute ur riksdagen. Ovissheten om den politiska kartan har inte varit större på mycket länge. Att som Stefan Löfven vilja att vänta med att presentera sitt regeringsalternativ är klokt. Grunden för att agera statsmannamässigt är att man kan lägga partipolitiken åt sidan och se rikets bästa. Däri ligger en stabil regering som har förmågan att leda och driva landet framåt. Att då med rådande opositionsläge låsa in sig i grupperingar är inte klokt. Grunden för de flesta partier måste ändå vara att stärka sin egen position, att få väljarna att tro på sitt lag.

Till sist så skrev jag precis under #ossalllanu ett bra initiativ som visar på de vinster som vi haft och kommer ha med att individer rör sig mellan länder och kontinenter. För mig är det en av de frågor som jag gärna ser mer av i valrörelsen. Visst finns det ett antal konkreta misslycknade i den rådande integrationspolitiken som måste rådas bot för, men stängda gränser är inte vägen att gå. Sverige är idag den nation som vi är tack vare att vi genom tiderna varit ett öppet samhälle både för idéer och individer

Media mm: DN, SvD, Roger Jönsson, Ab, Exp, SR.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Socialdemokraterna, #sframtid, val 2014, #ossallanu

Två lag på planen

I dag kan vi i en av socialdemokraternas medlemstidningar läsa om den hemliga strategin för att vinna valet 2014. Äntligen ropar jag lite tyst för mig själv då jag inte fått se helheten och vad det kommer innebära till sista punkt. Men att visa på en helhet och inte bara duttar är rätt väg att gå. 

• Jag vill se en socialdemokratisk regering efter valet 2014. 
• Jag vill se en socialdemokratisk regering som sitter där för att de vunnit valet, inte för att motståndarna straffat ut sig med allt för många bränningar som i brännboll. 
• Jag vill se en socialdemokratisk valseger som innebär att väljarna har tålamod med de förändringar som vi vill göra kommer kräva en valseger även 2018 och 2022. 
• Jag vill att det kommer sitta en socialdemokratisk regering efter valet för att väljarna såg en tydlig politik som skiljde sig från den sittande regeringen. 
• Jag vill se en socialdemokratisk regering som fick väljarnas förtroende för att de såg en bättre framtid hos oss.

Idag är det alldeles för mycket rackarspel i mittzonen för att väljarna ska kunna se en skillnad på partierna. Det är som om både hemmalag och bortalag hade samma matchkläder och spelade mot ett mål. Det går inte att avgöra vem som vinner matchen utan väljarna slutar titta och söker andra arenor istället.  Så om nu Jan Larsson kan ta fram det röda matchstället och visa på att planen består av två mål är mycket vunnet.

Jag skrev igår om hur jag utifrån erfarenheter inte ens är säkra på att vi idag har alla medlemmar i partiet som röstande. Vi vet att LO sätter nya mål för hur många av de fackliga medlemmarna som ska rösta på Socialdemokraterna. När jag träffade Tobias Baudin så fick jag veta ”60 procent av medlemmarna rösta (S). 80 procent av de förtroendevalda rösta (S) Förra valet var det 70 procent.  SD är näst största partiet för LO medlemmar.” Det är en lång resa som ska göras och det är mindre än ett år kvar.

Dagens besked i Aftonbladet att det är en helhet som ska presenteras är ett bra steg i rätt riktning. Jag ser fram emot det och kan man också då ställa in alla dutt-presskonferenser om små delar då ingen verkar bry sig och ingen ser helheten? 

Media mm: Ab, Martin Moberg, DN.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Socialdemokraterna, #sframtid, val 2014,

• 
  

Även medlemmar måste övertygas rösta (S)!

Vilken väg går väljaren/medlemmen? För ledningens väg är inte tydlig

Kampen om segern börjar nu. Facken går samman och personer rekryteras som ska locka grupper. Men är det inte så att än så länge är det en tonvikt på industri och finans… Visst är det viktigt men?... Vidare så ska vi både ha centern som vän och fiende... Jag har svårt med att få ihop mitt parti nu...

Sakta så ser vi hur stödet för sverigedemokraterna ökar bland kvinnor i välfärden. Socialdemokraterna har lämnat den flanken öppen då man tror att valet i dessa grupper redan är vunna. Turerna kring jobbskatteavdragen som verkar gå hem i IF Metall lägren är en fråga som delar arbetarrörelsen. Känner inte att stödet för partiledningens krumbuktande är stort i de kvinnor som arbetar i välfärdssektorn. Enkelt så kan vi idag inte ta en enda röst för given. Inte ens medlemskåren. Alla väljare måste vinnas på nytt varje dag. Att redan tro att delar är klara är lika med att förlora. 

Samtidigt som jag skriver detta om strategin för att vinna val kommer det en pling i RSS:en om att 25 miljoner européer kan hamna i fattigdom med den politik som nu förs i Europa. Vad är det socialdemokratiska svaret på det. Supervalåret börjar just med valet till  EU och denna fråga borde vara ett på agendan. Ty även om de nu pekar ut länder i den södra delen av Europa så kommer frågan landa i vårt knä på det ena eller andra sättet. Vidare så är vi på väg med en liknande politik om inte en sväng kommer. 

Idag så kommer pressmeddelande att Thomas Backteman kommer ta plats som en valarbeterare för socialdemokraterna. "- Det är med glädje som jag har diskuterat ett samarbete med Thomas de senaste veckorna. Jag ser fram emot att få ta del av Thomas insikter såväl inom kommunikation och näringsliv som inom det civila samhället och frivilligorganisationer, säger Jan Larsson, valledare för Socialdemokraterna." Två personer ur samma krets har nu tunga uppdrag i det arbete som ska leda fram till valseger. Men alla andra sektorer? Ska erkänna att jag inte misstror deras kompetens men vill se en breddning. Frågan som blir allt mer relevant är just vilka som är Stefan Löfvens rådgivare i olika frågor. Det känns som om det är långt mellan 68:an och världen just nu. Stefan Löfven var med i partiets rådslag för ett par år sedan med Ylva Johansson ansvarade han för välfärden. Men av detta syns ingenting. De aktiva socialdemokrater som är medlemmar i kommunal är vad jag förstår inte så överförtjusta i besluten om vinster och jobbskatteavdrag. 

Noterar att slutspurten i kyrkovalet pågår och argumenten för att deltaga (nu är jag inte medlem i föreningen) att man behöver inte tro på gud för att vara med och kyrkan är populär för det märks när de brinner ner... Inget som styrker min tro på politiken framkommer i detta val Främsta argumentet för att rösta är att stänga SD ute. I och för sig inget negativt, men inte kan det vara ledande argument för att rösta (S) i kyrkovalet. 

Bilden av vilken strategi som Socialdemokraterna kommer välja för att vinna valet blir allt grumligare för mig. Ty vi väljer att avstå konflikten som finns så uppenbar i Svensk politik för att istället söka sig nära motståndarna. Ena dagen är Centern fiende och idag vill vi göra gemensam sak med dem. I DNplus kan man läsa "Och hade Löfven fått som han vill hade S också gjort gemensam sak med Centerpartiet" Hur ska vi medlemmar ute i landet begripa oss på våran partiledning.

Väntan på budgetmotion, väntan på listor, väntan på valmanifest... Det är en lååång väntan och under tiden så florerar rykten som varken bekräftas eller förnekas vilket leder till en ovisshet. En stilla undran är om det finns en kommunikationsavdelning i mitt parti och vilken roll den i så fall har? När kommer vi se en politik och strategi som håller ihop?

Media mm: Ab, SvD, SvD2, DI,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Socialdemokraterna, #sframtid, val 2014,

Lena Hallengren etta!

Jag ställer upp till riksdagen men har i realiteten inte så stora förhoppningar att komma på valbar plats. Signalen är att toppen är oförändrad med undantaget att Désirée Liljevall väljer att kliva av.  Men jag är inte nöjd. Jag ser en självklar listetta i Lena Hallengren.

På Facebook så tillkänna ger Laila Naraghi sin kanditur och pratar om en fjärde plats ”SSU:arna hemma hörde av sig för några veckor sedan och frågade om de fick driva mig till fjärdeplatsen. Jag blev helt paff, men efter lite diskussioner med Hmida och andra, så tackade jag ja. Det är mycket hedrande att få frågan och det vore en ära att få representera Kalmar län i riksdagen.”. Men vi ska ha varannan herrarna och då är det en tredje plats som är ledig, om nu de tre kvarvarande ledamöterna sitter i orubbat bo. För mig är det självklart att det är Lena Hallengren som ska vara etta på socialdemokraternas i Kalmar läns riksdagslista. Idag så är det Lena som har största möjligheten till att få tunga nationella uppdrag, läs minister, och hon är dem ledamoten som idag har den tyngsta ställningen inom partiet. Detta innebär också att vi får in ett femte namn med oförändrat antal mandat från länet. 

Det pågår ett spel och listan som sätts samman nu handlar också om att sätta listan för valet 2018. Att öppna upp processerna som arbetsgruppen för ny valberedningsarbete känns långt borta i Kalmar län. Tydligen så har vår Europa parlamentariker Anna Hedh signalerat att detta är den sista perioden i EU, där hon gör ett mycket bra arbete. 2018 funderar hon på att kandidera till riksdagen men fortfarande har hon inte accept. Det visar på hur märkligt partiet är då vi har en parlamentariker som levererat i EU och är en av de kunnigaste och kändaste vi har, inte har accept hemma. Anna har en stark integritet och går sin egen väg. Väljarna uppskattar det och hon ger leverans från sitt uppdrag.

Här lägger jag fram min lista, inte helt klar då jag inte än vet alla namn och förutsättningar. De sex första ledamöter, är:

1. Lena Hallengren Idag skuggminister på det sociala området och en av de få som har ministererfarenhet. Vidare är hon ordförande för länets största arbetarkommun, Kalmar. Sedan tiden som ordförande i SSU-distriktet har jag känt Lena då jag var vice ordförande. Vi har inte alltid ense politiskt men hennes ledaregenskaper har växt och hon har blivit en bra lyssnare för att sedan formulera en tanke. 
2. Här är det inte lika lätt om det nu handlar om de nu två sittande ledamöterna Krister Örnfjäder och Håkan Juholt. Håkan är en talare av rang som kan elda massorna och ingen är emot. Han är den mest kända sossen i länet.  Håkan är mest känd för sitt internationella och försvarspolitiska engagemang. För mig är det både ett plus och minus då länet behöver ledamöter som slåss för de problem som vi har. Där ser vi på nyttjandet för Vimmerby känner jag att Krister spelar en roll. Han är ofta på besök och har ett långvarigt engagemang i infrastruktur frågor vilket är av en otrolig vikt för norra Kalmar län och då särskilt min egen kommun med en växande besöksnäring. Håkan är en före detta partiledare och jag har svårt att avgöra vad det innebär. Att han är populär ute bland gräsrötterna kan man se via sociala medier, men vad står han i maktens boningar utifrån att göra nytta för Vimmerby och Kalmar län? När det gäller båda dessa herrar så har de varit med i väldigt många år och frågan är om det inte är dags att någon eller båda börjar grubbla på refrängen för att lyfta in andra män på listan toppdel. 
3. På denna plats väljer jag att lyfta in Camilla Stridh från Vimmerby. Camilla har ett långt fackligt engagemang i IF Metall och gått Bommers akademin. Det finns en brinnande låga och jag tror att hon kan fylla en roll i länsbänken. Den fråga som Camilla måste jobba med är att inte bli IF Metalls representant utan Vimmerby och länets representant. Hon har lite frågor om det lokala engagemanget att lyfta. Men vi behöver också en som kan det fackliga arbetet och villkoren för det lokala näringen. Något oprövad men jag tror att hon kan ta sig an uppdraget. 
4. Se tvåan alternativ att en av Herrarna kliver av och jag tar denna plats?
5. Här kan jag se Laila Naraghi eller Gunilla Johansson. Laila men hon har varit borta från länet ett längre tag och vet inte vad hon stör i ett antal aktuella frågor. Tillsammans med Håkan så är hon stark på socialdemokraternas internationella tradition. Idag finns Laila på Palmecentret och det är bra om vi har en ledamot från länet som har den internationella agendan. Gunilla Johansson idag aktiv inom landstinget och ordförande i Borgholms Arbetarkommun. Hon är en politiker med stor integritet som inte skulle bli uppäten utan kunna stå på sig för det hon tror på. Jag sitter granne med henne på landstingsstyrelsen och hon är påläst, lyhörd och kan sina frågor. Hon är en av de politiker som är mest respekterad från alla läger och inget ont ord har sagts om henne och då inte för att hon fegar, utan för att hon är ärlig i sin roll som politiker. Att Gunilla också kommer från Öland är bra för det geografiska spridningen 
6. Här sätter jag upp mig själv och utifrån min mångåriga roll i kommun- och landstingspolitiken har jag en kompetens att tillföra. En fråga som jag känner har bäring både nationellt och lokalt är folkbildningens roll i utvecklingen och som möjlighet till regional utveckling. Jag kommer komma med en längre politisk programförklaring längre fram

 

Listan är utifrån de namn som idag finns aktuella och med vad som kan vara realistiskt utifrån arbetsgruppens öppenhet kommer bli rådande…

maktspelet som pågår. Tja mitt namn är nog inte relevant så högt upp då jag sedan min kritik mot Juholt inte är så populär bland de herrar som styr i kulisserna. För att sätta samman listan är en presentation i maktspel. Vi kan bara hoppas på att detta gamla spel bryts och

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, Socialdemokraterna, #sframtid, kalmar län,

Bra tankar om Socialdemokratisk valberedande

Bra initiativ av arbetsgruppen som ska modernisera den socialdemokratiska valprocessen. Inte så mycket om själva regelverket utan mer kring attityderna. Tror att resan blir lång och svår men nödvändig.

I dag kan man läsa i Aktuellt i Politiken hur den arbetsgrupp, som tillsattes efter kongressens misslyckande med valen, presentera sina förslag. Mycket handlar om öppenhet och längre processer och det är ett steg i rätt riktning.

Gillar arbetsgruppens tankar att det ska vara meriterande att nominera sig eller bli nominerad. Idag så är man kört om man inte vinner racet istället för att se fler som kan ta ledande uppdrag. Partiet har förslösat alldeles för många talanger tack vare synsättet som varit rådande i socialdemokraterna.

Att valberedningen arbetar över en längre period använder vi redan i Vimmerby. Vi har en valberedning som mer ska arbeta som en processledning kring samtliga val som ska ske i partiet och till kommunala- och landstingsuppdrag. De får en helhet och kan också arbeta mer långsiktigt med de kandidater som finns. Än är arbetet i begynnelsen men viljan att nå dit finns. 

Att arbetsgruppen närmar sig detta synsätt gör att det lokala arbetet kommer stärkas. Nu hoppas vi på att partistyrelsen anammar förslagen och ser till att de blir verklighet. Efter senaste kongressen och de skandal scener som utspelade sig med snabb omskrivna stadgar är inte passande i en demokratisk organisation.

Så detta var en positiv nyhet från mitt parti. Det är en lång resa kvar och en svår resa. Det finns grupperingar som kommer förlora makt och inflytande om denna process blir verklighet och det är bra för partiet och för demokratin, men kommer de tillåta det? 

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, Socialdemokraterna, #sframtid,

Potatisen, Pizzan och nu sushi

Den första egna potatisen skördad

Midsommar den svenskaste av alla högtider på året. Enligt många den enda nationaldagen som är värd att firas. Dansen kring stången, en bild av vuxna människor som kvackar runt stången får folk utifrån att se på oss stela svenskar med leende. Men vad mer är svenskt?

För mig är det svårt att peka något som är svenskt. En bit där eller en bit där. Men grunden är att svenskarna alltid varit ett internationellt folk som antingen rest och tagit hem idéer och prylar (inte alltid så snällt om vi följer i vikingarnas, eller Karl den XII spår). Men vi har också tagit emot med öppna armar när människor från andra länder och kulturer kommit till oss med innovationer som byggt samhället som vi idag lever i. För mig är en del av svenskheten, nyfikenheten på vad omvärlden har att erbjuda. Potatisen, Pizzan och nu sushi som vi tagit till oss och gör variationer av. Vi svenskar är ett mixat folk med ett språk som lånat och delat med sig ord från och till världen.

Så när jag igår frågade om en vision för framtiden och om det fanns ett parti som kunde se det är det nog i detta som vi ska söka framtiden. Globaliseringen är här för att stanna och vi är ett land som genom historien varit mycket bra på att ta till oss den. Vi var tidiga med att öppna upp oss både gällande varor och vad det gäller personer. Mycket tack vare att vi inte hade det på hemmaplan. Lite under galgen kan man säga. Men idag så kan vi omvandla detta till en styrka och konkurrensfördel om vi gör det rätt. Då handlar det inte om att flytta DO till förorten utan att flytta förorten till staden. Det handlar om att se de styrkor som finns. Det handlar om att finna modeller för att omsätta de idéer som finns. Det entreprenörskap som är ledande i förorten. Vi kan läsa i SvD hur professor Charles Edquist föreslår en innovationsminister och jag delar den uppfattningen. De stora företagens tid är förbi som samhällsutvecklare. Jag tror att den kommande samhällsutvecklingen tar fart i förorten med de nya svenskarna och deras släktingar runt om i världen.  Hur vi får del av deras traditioner och ser vad vi kan ta till oss. För vi är inte bäst, kanske på något område men inte så bra att vi inte kan bli bättre. 

Tankar i midsommartid och nu till Astrid Lindgrens värld för att fira med Emil och gänget...

Media mm: DN

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, Vimmerby, politik, Demokrati, frihet, folkrörelse, Socialdemokraterna, #sframtid, invandring, integration, innovationer,