Ja till Palestina bra för freden.

Denna mur lockar inte direkt till fred och leva tillsammans...

Jag erkänner. Jag är ett fan av ett land för Palestinierna. Ett land som håller samman och inte styrs direkt av de omgivande nationerna. Ett land där de faktiskt får vara fria och den folkvalda majoriteten ge s den legitimitet som den ska ha, även om vi inte delar dess värderingar.

           Så Centern håller med mig i frågan om ett erkännande av staten Palestina är glädjande. Folkpartiet kontrar med terrorist spöket. Men om ett folk blir förtryckt med apartheid liknande förhållande. Folkpartiets diskussion i frågan är lite hönan ägget. Det är min bestämda uppfattning att så länge inte Palestina blir erkänt så kommer våldet fortsätta. Att när en nation är erkänd så kan man ställa krav enligt de internationella spelregler som finns. Man kan också förhandla om vilka geografiska ytor som ska finnas med. Men en sak som är viktig är att förstå att den sittande regeringen valdes i ett av få val som erkänt av observatörer som helt ok och utan valfusk. Att då ur ett västperspektiv "fel" parit vann kan inte tas hänsyn till utan vi måste arbeta vidare med det i våran tanke.

            Det är bra om nu flera tar steget och erkänner staten Palestina så att frågan kommer framåt. Att vänta på att allt ska bli bra kommer inte leda till att allt blir bra utan riskerar bara fortsätta den negativa utvecklingen. Att ge Palestinierna självkänsla, i form av ett erkännande av den egna staten, kan vara mycket bra för fredsprocessen.

           Vidare så måste det ställas hårdare internationella krav på staten Israel för att acceptera mänskliga rättigheter och acceptera de avtal som är gjorda. Att se till att bosättningspolitiken upphör och gränser som är bestämda ska gälla. Att murar, om de ska byggas, byggs på egen mark. Vi har grannar som vi inte älskar men inte kommer jag på tanken att bygga en mur på deras mark, även om de visa dagar kan kännas frestande... Vi får nu se hur de andra agerar.

Media: Ab, SvD, Exp, DN, DN, SVT, GP, SR.
Bloggat: Thomas Böhlmark, Jonas Sjöstedt och Martin Moberg på ämnet Johan Westerholm lägger ett intressant Israel perspektiv på frågan.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, Fred, Centern,

Fred utan stater och företag

Med en kommentar som jag fick vill jag spinna vidare på frågan kring socialdemokraternas förslag kring det fortsatta engagemanget i Libyen. Men jag vill spänna frågan vidare kring det internationella engagemanget och va som händer de länder där västvärlden befinner sig.

          Vi ser det som en självklarhet att ge sig ut i världen och hjälpa och som stat och land dundrar vi med våra västkollegor som en gräshoppsvärm. I de första ofta militära och akut humanitära fasen är det bra och nödvändigt. Men sedan så kommer återuppbyggnads fasen och där finns det problem. Den kommentar jag fick från Essbeck löd ”Om man hjälper Libyen med avsikten att de skall på något sätt betala tillbaka en skuld senare till det hjälpande landet då börjar man i fel ände”.

        Det ligger mycket bakom den kommentaren och jag kan utan mycket tankekraft fokusera på Irak där USA med företagsintressen tog för sig av landets kontrakt och naturtillgångar. Så det gör för mig att det är av vikt att hålla stater och företag så långt borta som möjligt från den andra fasen. Med det så finns det i dagens uppgörelse kring en demokratifond och det folkrörelsetänk som ligger i den rapport som idag Håkan Juholt presenterade. Men som Johan Westerholm noterar finns det en annan fördel med att använda föreningar, NGO`s (Non Goverment Organisations). Genom att det finns så många intressen och vi vet inte vad alla står så är det en fördel att ha en annan emellan. Men mitt huvudskäl är att minska risken för just den skuldsituation som idag har uppstått i Irak.

        För det är avgörande för de flesta av utvecklingsländerna att det själva får kontrollen över sitt land. Jag vet att många av länderna i Afrika har satt sig i skuld till västnationer och dess företag vilket leder till att makten och överskottet av ländernas rikedomar inte kommer invånarna tilldels. Så dagens inspel i frågan om Libyen har många bra ingångar. Nu gäller det bara att de följs och utvecklas.

          Sedan kan jag likt Johan Westerholm inte låta bli att notera att det måste bli lite ordning. Jag har tidigare pratat popcorn och om vi har det i inrikespolitiken är en sak men i utrikespolitiken ska det talas med en röst. Det är endast då som vi blir tagna seriöst och faktiskt kan få gehör för våra idéer. Så rättning i leden.

Media: Ab, Ab2, Exp, Exp2, Exp3, SR/Ekot, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,  SVT, SvD, SR
Bloggat: Johan Westerholm på ämnet. 
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Libyen, Sverige, Demokrati, Fred,

Bygga den humanitära infrastrukturen

Flyget är utslaget men ändå ska vi flyga omkring mot mål som inte existerar. Allt för att flygvapnet tycker det är kul att öva. Men på detta kan vi inte bygga svensk försvars- och utrikespolitik. Med det så föreslår idag socialdemokraterna en vidare politik för det Libyens befolkning. En satsning på den humanitära infrastrukturen måste prioriteras enligt mig.

            Det är en politik som bygger på två grunder en humanitär del och den andra att minska vapnen gnom att se till att vapenembargot hålls. Det är för mig en bra ingång och fortsättning på konflikten. Ingångar som om man tar med erfarenheterna från Afghanistan kan bli bra. Visst finns det vissa frågetecken men jag hoppas de kommer rättas ut och ett av dem är hur regeringen som hittills bara sträckt ut armen till försvarsmakten utan att vara kritisk. En försvarsmakt som går back 300 miljoner första kvartalet och vill fortsätta med insatser som har marginella effekter. Det som kan vara kvar är den signalspaning som idag pågår och som visat sig effektiv. Det finns en passivitet från moderaterna i frågan. Utrikesminister Carl Bildt som annars agerar kraftfullt är förvånade passiv. Är det så att han likt Anders Borg redan slutat och tankarna finns någon annanstans?

       Så militärt föreslår idag socialdemokraterna att vi ska kunna hjälpa till med marina insatser för att upprätthålla vapenembargot. Det är bra och storleken kommer avgöras utifrån förfrågan från FN. Enligt marinen så finns det resurser att klara uppgiften som vi kommer tilldelas. Detta är ett bra beslut. Att få bort vapnen är grunden i en väpnad konflikt. Det som är viktig är att även bakdörren hålls stängd. Vi vet att vapenleverantörer är kapitalstarka och intressen styr som inte alltid har det humanitära i fokus. För min del så är det av vikt att ALLA vapen ska hållas borta från Libyen, även rebellernas. Inga intressen ska ha företräde.

         Det som sedan är intressant är den demokratifond som socialdemokraterna vill bygga upp. En viktig del i den är att stödja kvinnors delaktighet i demokratiseringsprocessen. Det är en bra ingång då kvinnor ofta är kunniga på de grunder som behöver tillgodoses. Den humanitära infrastrukturen. Det är min syn att för att klara demokratin så är det av största vikt att vi börjar med att bygga den humanitära infrastrukturen. Vård, skola och omsorg. En grundsten är rent vatten. En självklarhet för oss men för oss som varit i Afrika och andra delar av världen vet hur viktigt det rena vattnet är. Det är en grund för överlevnad och kan vi inte erbjuda det så är det svårt att komma vidare. Så efter rent vatten och humanitära infrastrukturen kan man gå vidare rättsväsende och andra byggstenar i demokratin. För att klara detta är det viktigt att man bygger på folkrörelsetraditionen och inte statliga ingrepp.

        Vidare så är det bra att socialdemokraterna öppnar upp för att släppa in Nordafrika i EUs frihandelsområde. Även så är det bra med större utbyte kring studenter. Det är på detta sätt som vi minskar världen och ökar förståelsen för varandra som i sin tur leder till minskade konflikter. Att man även föreslår att avtalen ska ses över och kopplas till demokrati utveckling och bekämpning av korruption känns rätt.

       Som avslutning så är det i grunden ett bra program för den fortsatta insatsen. Att avsluta flygvapen insatsen då uppdraget är avklarat. Att gå vidare militärt med att se till att vapenembargot upprätthålls. Åter så är det vikt att ALLA dörrar är stängda till båda parter i konflikten. Sedan så kommer det humanitära insatserna som jag vill att de ska vara knutet till den humanitära infrastrukturen. Rent vatten, vård, skola och omsorg. När vi är framme där kan vi bygga vidare med det demokratiska institutionerna. Grunden i detta arbete måste vara folkrörelserna.

       När detta nu har presenterats så är det upp till den moderatstyrda regeringen att ta ställning till detta. Socialdemokraterna har här visat på att man återtar initiativet i utrikes- och försvarspolitiken. Det är inte myndigheten som ska ge politiken order utan tvärtom. Vidare så kan man inte se Libyen som en övningsplats för det svenska försvaret utan de som sker ska ha ett fokus på maximal utdelning för demokratiseringen av landet. Min tro är att socialdemokraterna kan få stöd i riksdagen för detta program för Libyen. Det är en insats som inger hopp även om det finns en del frågor.

Media: DN, Ab, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SVT, Aftonbladet, Expressen, Expressen2, SR/Ekot, SR, SvD, SvD2, SvD3,  SVT
Bloggat: Peter Johansson, Martin Moberg, Thomas Böhlmark och Johan Westerholm på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Libyen, Sverige, Demokrati, Fred,

Vi firar idag, eller?

Hur firar du Europas nationaldag? Jag vet hur jag firar den. Inte. Blev just påmind att den var tack vare Johan Westerholm i sin ledare skrivit om EU som projekt. Det finns en hel del att tänka på som Europe...

        Jag minns för ett par år sedan. Jag var inbjuden till Joniski i Litauen, Vimmerbys vänort. Jag var inbjuden för att se om vi kunde finna gemensamma projekt kring Leader ett utvecklingsprogram inom EUs landsbygdsprogram. Vi var båda leaderområden. Men skillnaden var så stor att det inte var framkomligt. Medan vi jobbade mer med relationer och attityder kring unga och vuxna så beviljade de bidrag till att renovera fönster, helt förståeligt efter en promenad i staden. Så vi var båda med i EU och vi var båda med i samma program men så olika. Bilden av EU som en gemenskap fick där mig så konkret att förstå hur läget var. För när jag samtidigt en eftermiddag besökte det lokala ölschappet fick jag se hur stora avstånden kan vara samtidigt som de är så små. Genast så var det en äldre herre lätt påverkad som tog kontakt med oss. Utan att kunna ett ord engelska försökte han förhöra sig om vad vi var för kufar som letat sig in på stamschapp. När det gick upp för honom att vi varken var ryssar eller letter så sprack han upp i ett leende som visade den tandlösa munnen och en kletig kyss på handen för vår visa sin glädje för oss gäster. Att vi sedan valde att tvätta handen i vodka är en annan historia.

           Men det som då slog mig när vi satt i en gemensam aula den 9 maj var stoltheten att vara Europé. Att fått slita sig från ryssen och nu tillhöra den demokratiska församlingen EU. Här firades 9 maj ordentligt med ett gigantiskt uppträdande av de bästa staden hade att erbjuda. Vi svenskar satt förbluffade i bänkraderna och undrade vad som skulle få vimmerbyborna att göra detsamma. Vi börjar lite smått göra något av vår egen nationaldag När så Europa hymnen spelades upp reste sig alla och sjöng med, ja alla utom vi svenskar som chockade lallade med lite grann, så där som vi svenskar gör.

          Den eftermiddagen lever fortfarande kvar i mig och jag kan se fredsprojektet EU. Hur de litauer såg räddningen bort från den ryska överheten mot friheten genom EU. Hur de känner en trygghet och den hjälp de får att renovera sina fönster. Vi betalar till det och jag tror det är bra och kommer skapa en bättre värld i närområdet. Det kan med svenska mått tyckas banalt men när tjänstemannen satt med sin pärm och visade bilder på renoverade fönster och dörrar. Så var det med en stolthet i hennes röst som inte gick att ta miste på.

            Med på resan var också ungdomar som skulle knyt kontakter för framtida utbyten. Där kunde man känna avståndet var stort. Jag jämför med kommunens arbete med staden Mukono i Uganda där våra ungdomar direkt knutit till sig vänner och det händer saker hela tiden. Så det geografiska avståndet betyder idag inget utan det är nog mer kulturellt betingat. Då Uganda är en gammal engelsk koloni med kvarlevor från den kulturen är det lättare för våra unga att finna varandra där än i vårt grannland Litauen. Min bild är att på det sättet kan Litauen vara mer exotiskt än Uganda i mitten på Afrika. Min slutsats är att det inte är det geografiska avstånden som avgöra vänskap utan andra värden.

           Men för att knyta ihop denna postning så här på europadagen så tror jag på EU. Jag tror på en stark europeisk organisation som kan se till att hjälpa de fattigare delarna av Europa. Men också vara en motkraft i världen. Men vi är inte där och resan kan ibland kännas otroligt lång. Men vi ska minnas att en gång i tiden så var Sverige stort och många riken. Avstånden gigantiska både fysikt och mentalt, men sakta så blev i vi ett land. Inte för att jag tror att EU blir ett land men med samverkan och öppenhet så kommer vi lära känna varandra och våra kulturer. Med det så blir det mindre spänningar och ett kliv mot en lugnare värld tar form. Men som Johan Westerholm skriver idag är det en lång bit kvar.

Media: SvD, SvD2, DN.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om EU, Europa, Vimmerby, Sverige, Fred,

Inte i år heller....

Jag fick inte heller i år nobelpriset. Varken i litteratur ( Vilket jag borde med denna kioskvältare till blogg) eller fredspriset (Ännu ett år hållit ihop familjen)...

        Men jag kan se en tendens när det gäller fredspriset. Det blir allt mer politiserat och nobelkommittén tar mer och mer politisk ställning. I år blev det tydligt när man också i sin motivering så tydligt pekar på att Kina inte fullgör sina förpliktelser gällande bland annat mänskliga rättigheter. Jag gillar denna utveckling och att priset kan användas aktivt för att få en fredligare värld. Visst kommer det provocera och det är inte av ondo för om inte annat, så kommer frågorna upp i ljuset.

       Jag ser att många priser som delas ut bygger på historien. Men det är här som jag ser en annan utveckling.  Från ett belöningspris för lång och trogen tjänst till ett mer arbetsinriktad, fortsätt du är på rätt väg. Det är bra och hoppas jag kan inspirera fler. Jag skrev om utvecklingen för ett år sedan och ser nu att den fortsätter

        Som avslutning så ett stort grattis från mig till Liu Xiaobo. Det är väll inte troligt att han får komma till Norge och ta emot priset. Hoppas att detta kan vara ännu en liten skakning som kan leda till utveckling även på det demokratiska området i Kina. Vi kan nu hoppas att de västerländska företag och organisationer som verkar i Kina inte tar avstånd i rädslan för att bli av med affärer utan sluter upp bakom den Norska Nobelkommittén. Noterar att Kina redan har försökt skrämmas men att det inte biter på kommittén.

Media: DN, DN2, SvD, Ab, Ex, Ex2.
Bloggat: Carl Bildt.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Kina, Nobelpris, Liu Xiaobo, Fred, fredspris,

Jag hoppas för Irakiska folket

Jag har inte skrivit om kriget i Irak men ser nu hur Obama drar tillbaka de stridande trupperna och lämnar över ansvaret för säkerheten till Irakierna.


      Min grundsyn är att vapen aldrig löser konflikter. Visst kan de behövas under en period men är aldrig en lösning på sikt. Lösningen på sikt är humanitära insatser och samtalet. För mig är samtalet som ger en förståelse en suverän metod. Det är dock ingen enkel väg men en hållbar väg. För att det ska lösas måste också befolkningen känna trygghet och att de kan få mat.

Media: Ab, DN, SvD, Ex.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, krig, Irak, USA, Fred, konflikt

Bojkott eller gammal vardag?

En bojkott av Israel rycker allt närmare om ni frågar mig. Personligen så har jag redan börjat och de redan innan Ship to Gaza händelsen. För mig är det en fråga om människovärde. 

     Ser idag hur flera ställer sig upp för frågan kring en bojkott och att vi måste börja sätta krav på staten Israel. Det som det pekas på är att de finns brott mot folkrätten och mänskliga rättigheter. Jag är glad över att det börjar röra på sig men känner ändå en oro för vad de "stora" länderna ska göra. Jag har tidigare skrivit om den oro som jag har att allt blir status q och inget händer utan det fortsätter tills nästa sammandrabbning på land eller till sjöss.

Media: Svd1, SvD2, Ex.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Israel, Palestina, Ship to Gaza, Fred, krig, solidaritet, regeringen,

Troligen som förr och intet nytt...

Jag känner en oro. Att vi inom en vecka eller månad är tillbaka på ruta ett. Att den tragedi som kunde föra något gott med sig glöms bort och kvar blir ett folk som lider.

       Funderar lite, medan de stora försöker vinna mark för sin tolkning av det som har hänt kring Ship to Gaza.Visst kan vi finna frågetecken och de ska rätas ut så snabbt som möjligt. Men grunden till denna handling ligger i hur staten Israel hanterar frågan kring Gaza och en Palestinsk stat.
      Hade detta gjort av ett annat land så var det klockrent med sanktioner men här? Det finns ingen global rättvisa ty om vi har vänner så har vi makt. För mig och de flesta är det klart att det Israel gjorde var helt uppåt väggarna och att någon form av handling bör världen göra. Men jag tror inte det. De må talas om det ena och det andra men kommer det bli verkstad? Imorgon är det fotboll Israel mot Sverige. Om jag fick bestämma skulle inte matchen spelas. Att inte blanda idrott och politik är bara skitsnack då det görs dagligen på alla nivåer. Mer eller mindre öppet.
     Men nu till min ingång att kommer det bli ändring eller finner man halmstrån för att ge Israel rätt i alla lite och att det egentligen var de som fanns ombord som gjort lite fel. Det finns den tendensen i debatten och kommer då det leda till att allt är nog bra som det är eller det duger ett tag till då vi inte vill bråka så mycket med staten Israel, för den är ju i alla fall demokratisk  och vi behöver en plattform i den delen av världen. Självklart är det inte ens fel att två träter men som alla föräldrar vet så får man ibland ge sig på en punkt för att få med sig barnen på det viktiga.
     Genom att frågan är så komplicerad och genom att man funnit ett sätt att förhålla sig till varandra med lite skärmytslingar (Ibland riktigt grova) så är frågan om det finns en genuin vilja att finna lösning. Ty mycket av de politiska framgångarna bygger på att ha en gemensam fiende att peka på och då slipa de inhemska problemen. Jag framhåller här ingen sida utan hävdar att det finns goda kålsupare på båda sidor. Min analys må inte kanske hålla i alla lägen men min tro är att den ligger nära sanningen. Ni må säga emot om ni så vill.

Media: AB1, AB2, Ex1, Ex2, DN1, DN2, SvD1, SvD2.
För bra analyser så läs Johan Westerholm som kan området. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Israel, Palestina, Ship to Gaza, Fred, krig, solidaritet, regeringen,

Kunskap, hjärta och hjärna leder oss till mellanöstern

Kan inte släppa det som nu sker i mellanöstern efter de senaste dagarna och då påminns jag om ett samtal till ring P1 som gick idag på morgonen. Det handlade om okunskap.

      Det för mig ut på en resa som ger två färdriktningar. dels den lokala i Gaza och andra liknande platser och vår kunskap. Och finns det ett samband mellan detta. Eller är det så att kunskap finnes men inte används?
      Om jag börjar resan nere i Gaza så ringer det där samtalet till "Ring P1" i mitt huvud. Mannen som ringde in sa att om man gav de unga kunskap om världen och hur den ser ut och fungerar så minskar viljan till dessa illdåd mot Israel.
      Han lyfte en målande bild av den lilla mannen som förlorar både mark och försörjning samt hustru och barn. Hur kommer han att reagera mot den som gjort detta. Självklart frodas en ilska som lätt går över till hat. Att då rekrytera denna man till bombare är inte så svårt. Ställ er själv frågan.
     Men kan vi nu få den unga att bli hungriga på kunskaper och viljan att förändra världen så är mycket vunnet. för vi vet att kunskap är makt och därav ett farligt vapen för dem som har nått att frukta.
     Om vi nu reser hem igen och tar en koll på vår egen bakgård så vad finner vi där när det handlar om kunskap kring mellanöstern och arabvärlden. Ja här finns det en del att göra. Hjälpen kommer idag från bland annat Marika som på ett förträffligt sätt ger oss en kunskapsbas att börja med.
     Men om vi nu kloka Svenska medborgare anser oss ha kunskapen hur förvaltar vi då den. Det ger oss en resa i i vårt inre. Det är här som jag nu ger mig in i ett minfält ty vem anser sig sitta på sanningen då hjärtat styr framför hjärnan. Ska jag vara självgod så besitter jag sanningen, men är för ödmjuk för att ge er den godbiten.
     Historien upprepar sig med den starke som sätter sig på den svage. Det finns åtalet exempel båda i verkliga livet och i skrönorna. Men när det gäller mellanöstern blir inte bilden lika tydlig. Vem är den starke/onde/gode/svage? Ja en del säger Israel om allt och andra Palestinierna (med stöd av övriga arbabvärlden). Själv är det ingen hemlighet att mitt hjärta stödjer den lidande befolkningen i Gaza. Att jag anser att den store och starke i detta sammanhang är staten Israel. Som jag tidigare skrivit är det av vikt att de stora är snälla mot de svaga oavsett vad som sker.
     Jag vill också i sammanhanget citera vad Pierre Schori skriver på DN debatt idag

Mina känslor för Israels folk har inte förändrats över åren, men av min ungdoms dröm om en klasslös och glädjerik kibbutzsocialism har det blivit en stat som kollektivt bestraffar ett utarmat och statslöst grannfolk, utlöser obegränsat våld mot civila och FN-byggnader i Gaza, systematiskt ockuperar och annekterar palestinsk mark samt bryter mot krigets lagar och internationell humanitär rätt.

    Har själv inte varit i mellanöstern utan bara varit turist i Turkiet och på Cypern men känner att jag skulle vilja längre österut på min resa genom världen. Men nu är frågan om jag kan,vill och orkar.
     Frågan hur vi kommer vidare är nu uppe för debatt och jag ser att fler drar paralleller mellan Israel och Sydafrika och då kommer ordet bojkott upp och jag är redan där.

Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expressen1, Expressen2, Expressen3, SVT1, SVT2, SVT3,
Johan U och Johan W och en gång till och HBT-sossen skriver och skriver.Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Israel, Palestina, Ship to Gaza, Fred, krig, solidaritet, regeringen,

Vad vinner våld eller bröd?

Dagen efter så finns det ett antal reaktioner. Från vi som fördömer och då kallas Hamas-kramare till de som anser att Israel gjorde rätt men kanske var lite tuffa...

       Men för mig är kärnfrågan så enkel. Om en stor stark person sätter sig på mig kommer jag göra allt som står i min makt för att ta mig loss. det kommer inte alltid vara enligt regelboken utan utifrån vad jag har för möjligheter. En kompis pappa sa till mig när det var ett gäng som jävlades med mig. -Ställ dig bakom ett hörn med en bräda och slå hårt närt det kommer runt hörnet. Det är inte snyggt men du slipper dem. Det ska sägas att jag inte lydde det rådet utan valde den gamla klassikern att springa. Men var springer man på Gaza? Var kan man fly? Åter finns hörnet kvar och bräddan.
      Jag kan aldrig försvara våld men jag kan förstå varför människor tar till det. Här ligger skillnaden. Jag förstår de unga som känner en desperation då det inte finns någonstans att ta vägen att inte känna tillit till sin granne.
      Israel då? ska de inte få försvara sig mot det våld som ändå sker mot dem? Jo visst ska de det, men är det med attacker på fartyg på internationellt vatten eller med fosforgranater mot allmänheten.
      Nej, Jag tror på försvar genom humanistiska insatser för att ta bort grogrunden till hatet. Den gamla devisen våld föder våld är så sann och då måste den starke visa mod. Visst kan det kosta på, men jag tror inte det finns någon annan väg att gå. för ska vi finna en tvåstats lösning så måste Israel vika lite mer. Jag vill som ett exempel peka på Sydafrika där Apartheid regimen just gjorde det och vi ser nu den utveckling som sker. Hör att Kaplan pekar på just dessa likheter mellan dessa två regioner.
      Men nu måste vi få världssamfundet att rikta allvarlig kritik mot Israel och att vi kan likt Sydafrika kan inleda en omfattande bojkott från hela västvärlden

Media: AB1, AB2, Ex, Ex2, DN, SvD,
Läs mer hos Johan som skriver klokt om detta så gälla även Tokmoderaten. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Israel, Palestina, Ship to Gaza, Fred, krig, solidaritet, regeringen,

När ska Wykman be om ursäkt? Nu är en gräns passerad!

Kan inte låt bli att förfasas över hur en ledande moderat uttrycker sig. "det är en seger för hela Gaza" Hur kan det  bara komma ur ens mun eller fingrar. 

Johan Westerholm uttrycker sig lite drastiskt men kan inte låta bli att ställa mig bakom det hela

I Wykmans fall så tror jag att talesättet ”Tala är silver, tiga är guld” bör preciseras och få en annan form. Nu när Wykman på ett förtjänsfullt sätt lyckats stigmatisera debatten till en sådan nivå att såväl regering som opposition kommer få svårare att enas bör hans moderata statsminister och utrikesminister allvarligt överväga om det inte vore lönt att linda in det Wykmanska huvudet på ett sådant sätt att tal blir omöjligt med en rulle silvertejp.

Samma tejp kan användas med viss fördel att fästa en boxhandske på varje hand så att eventuella mail, Facebookuppdateringar och andra kommunikéer omöjliggörs. Det sistnämnda eftersom varje gång denna säkerhetspolitiska titan uttalar sig så kommer uttrycket ”utrikespolitik utan gränser” få en annan, och mer verklighetsfrånvänd, innebörd.

     För det är inte vem som helst som ger sitt uttalande och det visar denna bild på att det finns mer.

      Det som har hänt är dels en tragedi för de inblandade och drabbade. Sedan är det otroligt allvarligt när Staten Israel, som påtalar att man är en demokratisk stat, tar lagen i egna händer och gör vad som faller en in. Det kan aldrig accepteras oavsett orsaken. Det finns spelregler som världssamfundet gemensamt satt upp och de ska följas.Se mer i min tidigare postning.

Media: Aftonbladet,  Expressen, DN, SvD, SvD, Expressen, Aftonbladet

Bloggat: Johan Ulvenlöv som tillsammans med Alliansfritt ger insteg till snilleblixtarna från Niklas Wykman, Fredrik Pettersson har skärmdumpat Wykmans uttalande att 16 döda civila är en seger och slutligen att Samtliga rödgröna partiledare och språkrör har uttalat sig. Tokmoderaten svingar även han mot Wykman. Mats Engström kritiserar regeringens svaga agerande. Akko sänder tårar för Gaza. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Israel, Palestina, Ship to Gaza, Fred, krig, solidaritet, regeringen,

Bygga murar, storma skepp bygger inte tillit

Jag har många gånger varit kritisk till Israels beteende mot den palestinska befolkning. Jag tror inte på devisen öga för öga, tand för tand. 

       Men vad som nu hänt tar priset oavsett innan alla detaljer är kända så är det ett övertramp som inte kan ursäktas. Att ge sig på fredaktivister  med vapen är aldrig ok. Åter så visar Israel att man inte klarar av att vara storebror och allt som det för med sig. Ty som alla vet så måste man vara snäll om man är stark.
      Det är nu av största vikt att regeringen med Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt agerar å det kraftfullaste. Här finns inget att tveka på det är fullständigt oacceptabelt att agera på detta sätt. Är det som det verkar dessutom på internationellt vatten finns det inga ursäkter. Nu måste västvärlden sluta hålla Israel bakom ryggen utan det är dags att ställa krav på en demokratisering av processen. Själv så är det stopp för varor från Israel. Vet inte vad jag mer kan göra utan att skrika ut min ilska.
      Bygga murar, storma skepp bygger inte tillit utan ger bara bränsle på en redan farlig eld. Det är dags att släpa prestigen och finna en lösning för Israels- och Palestinas folk, för de är värda att leva tillsammans i lugn och ro.

I min upprördhet så snor jag den förträffliga länksamlingen från herr Krassman och tackar.
Gammelmedia på detta:
DN / SvD / Aftonbladet / Expressen / SvD2 / DN2 / Expressen2 / Expressen3 / DN3 /

Nymedia på detta:
Calle Fridén / Mats Engström / Jonas Sjöstdet / Roger Jönsson / Jinge / Rasmus Lenefors / Peter Andersson / Svensson / Scaber Nestor / Röda Berget. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Israel, Palestina, Ship to Gaza, Fred, krig, solidaritet, regeringen,

Nobelkommittén har tänkt till, det gillar jag

Nobelkommittén verkar ha tänkt till och gjort nytt gjort rätt. Trots att det verkar bara vara jag som tycker det.

Tidigare har Nobels fredspris gått till insatser som gjorts. Sedan en början för ett par år sedan så blir priset mer som ett arbetsstipendium till pågående insatser, som gagnar världsfreden på sikt.
Jag tror det är i det perspektivet som dagens utnämning ska ses.
Barack Obama står för en ny internationell ledarstil som nu belönas. Det är inte hans gärning utan hans inställning till världen och värdsamfundet som belönas.

Enligt mig så är Nobelkommittén på rätt väg. Det är dessa insatser på sikt som ger en varaktig fred. En tydlig attitydförändring från USAs ledare från världspolis till världsmedborgare ska belönas.

När det gäller krigen så har han inte startat något av dem utan håller på att på ett säkert sätt sluta dem. Svenska freds och skiljedomsföreningen är emot. Obama gör säkert inte allt rätt efter sin korta tid vid makten, men han har en helt annan ansats än tidigare ledare.

När det flesta kommer till sans så tror jag att fler kommer se det positiva i detta.

Fler som skriver intressant om Obama denna dag är:
Peter Andersson
Karin Berg
Jinges web och fotoblogg
Röda Berget
NetRoots för progressiva bloggare

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Obama, Nobelpris, fredspris, USA, krig, Fred, ledarskap

Dags för ansvar i mellanöstern

När ska världen vakna för det övervåld som Staten Israel gör mot det palestinska folket.

Det är klart att det finns rötägg bland palestinierna, men är det verkligen någon som tror att våldet från palestinskt sida kommer minska när Israel bombar Gaza sönder och samman. När bomberna träffar barn och äldre så kan till och med jag vilja ta till våld och alla som känner mig vet att det ligger väldigt långt från mig.
Fick höra vår utrikesminister Carl Bildt uttala sig på TV igår och ett blekare intryck får man leta efter. Hade det varit det omvända så tror jag, tyvärr, att det hade varit hårdare, skarpare ord från honom.

Det är nu dags att världen skickar trupper för att skydda civila i Gaza. Det är dags att Israel börjar ta ansvar. Det är dags att de palestinska ledarna att ta ansvar. Må vi gå in i ett 2009 med hopp om fred

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, Carl Bildt, Gaza, Fred