Flera socialdemokrater borde lyssna på Börje Ahlstedt

Tankar en tisdagskväll inspirerande av Börje Ahlstedt. En man som gav perspektiv och en värme som inte gick att motstå. Det blev en kväll klassperspektivet från en av Dramatens stora.

        Suttit två timmar på Astrid Lindgrens Näs och lyssnat på Börje Ahlstedt. Visste inte vad som väntade mig utan hade ett öppet sinne men lite i bakhuvudet kring skriverierna i media. Men bilden stämde inte. Framme på scenen satt en ödmjuk herre, som självklart tog plats men hade en värme och kärlek till sin publik. Vet inte om jag kan skriva detta men jag såg mig själv i Börje Ahlstedt. Arbetargrabben med bristande självförtroende som söker stöd och beröm. Mannen som har svårt att se sig själv utan lätt flyr in i roller. Jag tog svängen själv över teatern mot politiken. Sittande där så ser jag mig själv under min uppväxt. Brister i hemmet med skilsmässa och en far som tar till flaskan. Ingen som finns där och ger mig det stöd som alla tonåringar behöver när de ska frigöra sig.

           Men ur detta så växer en individ som vill uttrycka sig, som har en åsikt om världen och det som möter honom. Börje Ahlstedt genom teatern och jag genom politiken. Det känns märkligt att sitta och lyssna på en av våra ledande skådespelare som är så tydlig med sin arbetarklass bakgrund. Det finns få som vill stå för sin bakgrund. Den stolthet som fanns för att tillhöra arbetarklassen och vara en av dem som varit med och byggt samhället från grunden finns inte kvar. Självklart så är klassgränserna betydligt otydligare idag och vem som idag är arbetare och vem som är direktör är inte lika självklar. Invandrar som tvingas öppna ett gatukök för ingen vill anställa honom är han arbetare eller direktör. Men det finns en tydlig underklass som saknar inflytande över sin vardag en klass som är beroende av andras handling och inte själva kan styra över sitt liv. Börje Ahlstedt uttryckte det så klokt ” Att beröva människan en uppgift”. Arbetslösheten och på bekostnad av sänkt skatt var en bild som han målade upp. För honom var det så förkastligt att inte ge människor en uppgift. Arbetslösheten var för honom samhälles cancersvulst. Allt grundat från sin uppväxt på lilla Essingen. Det borde vara en självklarhet för varje socialdemokrat att brinna för detta på detta sätt. Men vi sitter fast i ett sökande efter nått.

        En av hans tankar var att vi lyfter genom vår omgivning. Det gällde både skådespeleriet som att vara som människa. För mig var det klockrent utifrån de socialdemokratiska värderingarna om att man växer genom kollektivet.

        Sammantaget en bra kväll som lyfte mig och många fler. Vi fick en ny bild av Börje Ahlstedt. Men inte bara en bild av personen utan det som kändes än viktigare ta del av hans tankar. Tankar som skulle ge en varmare samhälle om vi tog dem till oss. Funderar på hur de borgerliga som var på plats reagerade på denna kväll. För den var inte särkilt moderat.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Börje Ahlstedt, socialdemokratin, arbetarklass, arbetslöshet, kultur, Astrid Lindgren, Astrid Lindgrens Näs,

Söndagskrönika och klass och klyftor.

Herr Westerholm ställde frågan och jag blev svaret skyldig. Men det var en relevant fråga som efter en stunds grubblande leder mig till denna krönika. Vet inte om vi/ni kommer bli klokare men förhoppningsvis så faller någon pusselbit på plats.

      I den eftervalsdebatt som nu börjar ta form inom och utom socialdemokratin så är det några frågor som ständigt återkommer. Frågor som kräver svar för att vi ska kunna ta oss vidare som parti och rörelse. Vi behöver ta reda på vad vi idag menar med klassbegreppet och vem som tillhör de olika klasserna. Det är här som Johans frågeställningar blir så tydliga.

Är invandraren, med flerårig postgymnasial utbildning från sitt hemland, som bakar pizza i sin egen pizzeria 14 h per dag 6 dagar i veckan eftersom han inte får något vanligt jobb, är han arbetarklass eller, i egenskap av restaurangägare, direktör och därmed överklass?

Är den 22 årige svenske ynglingen, som är självlärd i maskinkods och html-kodning och då utan ens gymnasiekompetens. Som nu junior programmerare längst ner på stegen på ett framgångsrikt IT-företag uppbär en månadslön på 30 000 kronor per månad - är han arbetarklass eller överklass?

       Världen och Sverige ser så annorlunda ut jämfört med för bara tio tjugo år sedan. Det finns dessutom stora geografiska skillnaderna. Fortfarande finns de traditionella bruksorterna med vad allt det innebär. Oavsett om bruket är kvar eller ej så är mentaliteten kvar och befolkningens tankar är fortfarande kvar i väntan på att bruket ska öppna igen. Det finns ingen annan värld. Dessa tankar slår även rot i den yngre generationen och få vill därifrån.

        Från bruksorten till storstaden med dess förorter är klivet långt. Det är olika verkligheter i samma land.  Jag har vandrat från förorten till den mindre orten Vimmerby. Genom Astrid Lindgren så ligger Vimmerby i ett mellanland. Mellan den gamla bruks/jordbrukskulturen och den nya tjänstesektorn med upplevelsen som grund. Slitningar uppstår och invånarna är delade.

       Med detta i sinnet och dessutom en globalisering av världen som gör att även bakgatan i Kampala är min gata så är det svårt att fånga en bild. Förr kunde vi som politiker måla världen i goda och onda, rika och fattiga. Alltid två klara motsatsförhållande. Graderna var tydliga.

      Men idag som Johan skriver i sin frågeställning så är det nog inte så enkelt att klass handlar om lönen, yrket. Jag vill nog hävda att det handlar mer om beroende, utnyttjad, och makten över tanken. Den gamla devisen kunskap är makt känns faktiskt mer modern i dag än när den myntades.

     Med att devisen att alla ska bli egna idag och skaffa F-skattesedel blir vi alla då kapitalister. Nej så är det inte utan vi kommer fortfarande vara i en beroendeställning till de kapitalstarka. Många gånger blir vi egna för att jobb, inte uppleva våra drömmar. Så med det i tanken är vi fortfarande livegna och då styrda av någon annan. Enkelt sagt så tillhör dem de förtryckas klass om vi ska ta till de stora orden. Visst låter det grovt men det finns uns av sanning i det. När man är i en beroende ställning som inte är frivillig så beskärs ens frihet. Det kommer alltid att vara så men graderna kan variera. Som ett exempel är framväxten av fackföreningar som gjorde att arbetaren fick större möjligheter inom sitt yrke att röra sig. Men idag som egen, särskilt inte vald egen, kan beroendet och då också lydnaden vara större än som anställd. Med det i tanken är den egenföretagaren mer arbetarklass än den anställde på bruket. Så den ena egenföretagaren är fri för han äger sin egen tid och ide, medan den andre är bunden och saknar rättigheter. Att då göra en svart-vit bild över klasser är omöjligt. 

       Här ligger den stora utmaningen för socialdemokratin. Att göra en problem formulering som så många som möjligt känner sig hemma i och utifrån det sedan sätta ihop berättelsen om möjligheternas land. Ett land som ger den anställde och företagaren möjlighet att växa tillsammans. Få en förståelse att alla behövs och att ingen blir bättre över att trampa på den andre. Att bygga ett samhälle som belönar arbete men inte straffar den sjuke eller arbetslöse. För i ett socialdemokratiskt samhälle är det arbetslinjen som gäller och har alltid gjort. 

Media: Ab, Ab2, DN, DN2, SvD, Ex.

Bloggat: Johan W fortsätter med sina frågor och svar. Kulturbloggen om kulturpolitiken

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Söndagskrönika, krönika, klassamhälle, klyftor, Socialdemokraterna, socialdemokratin, samhälle, arbetarklass, val 2010, eftervalsanalys, eftervalsdebatt

Kulturen för vem? Och av vem?

Med lite skrivvånda så här på morgonkvisten så ställde Rosmari på Kulturbloggen upp med tipset om kulturen. Och fingrarna började vakna och jag drog mig till minnes den diskussion vi hade i landstingsgruppen kring kulturen i Kalmar län och även riket.

     Det är lätt att den kulturpolitiska debatten blir en diskussion kring lokaler och löner. Visst är det viktigt med detta men fullständigt ointressant om vi inte vet vad vi ska ha lokalerna och lönerna till. Vi vet att kulturen är en otrolig sprängkraft. Vi vet också att skillnaden mellan socialdemokratin och borgerligheten är stor på denna punkt.

     Med det med oss så blir det lite märkligt när Kalmar läns Regionförbund lämnar en kulturpolitisk rapport och det är helt ense kring denna från samtliga politiska partier blir man lite arg. Men åter så handlar inte rapporten om kulturpolitik utan mer om organisation och lokaler.

      Åter så kommer då en undersökning och med ovan i bakhuvudet så blir det inte så konstigt att det är jämt och en opinion som flödar fram och tillbaka. Vi måste ta fram den ideologiska kompassen. Och visa på att oavsett om vi är ense med borgerligheten om placeringen av parkbänken så är de ideologiska motiven gigantiska.

     För mig handlar kulturen om att växa som individ vilket leder till att samhället också växer vi alla mår bättre. För mig är det inte bra om man bara har en kultur för konsumtion. Genom att jag själv har växt genom kulturen så se jag vikten av att alla får ta del av den. Därför är den kommunala kulturskolan så viktig.  Det är en kraft som får barnen att växa och kunna ta till sig kunskap på ett bättre sätt. Men vi vet att i dåliga tider så får kulturskolan backa till förmån för våra institutioner. Vi vet att gamla museer är viktiga men när det gäller prioriteringar så vinner de alltid över den kultur som når våra unga. En klar anledning är att de beslutande är ofta överåriga från de högre samhällsskiktet. Med andra ord så värnar man sin egen kultur och här är de borgare som gillar att konsumera "finkultur" istället för att medverka och skapa kultur.

      Regeringen har under åren som gått varit tydliga att man vill försvåra för arbetaren att ta del av kulturen. Vi vet att vägbiblioteken är hotade och En bok för alla hänger på en skör tråd. Det finns åter en tro på konsiumtion och marknad ska gälla även på detta område. Allt är inte en sexnovell

Media: Ab, Ab2, Ex, SvD,SvD2, DN, DN2,
Bloggat: Annika H kulturskriver....
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, kultur, Socialdemokraterna, arbetarklass, överklassen, Borgligheten, konsumtion, teater,

Historien som vi bär med oss

Det var svåra tider för arbetarna. Usla förhållanden och inget stöd funnes att få. Det var patroner och andra som såg arbetaren som ett verktyg i mängden. Ett verktyg som kunde slängas när det inte fungerande längre. Kastas ut i tomma intet...

      Resan var lång och mödosam. Ingen gick säker och hoten och misshandlarna var vanligt förekommande. Men de gav inte upp utan visste att det fanns ett mål, en bättre värld för den arbetande befolkningen. Organiseringen började på arbetsplatserna och man visste att det gällde att samla alla för en sam är svag. Många var det som fick sätta sin hälsa på spel när kampen pågick. Men det var en rörelse som inte gick att stoppa just för den styrka som de samlade gemensamt.

      De lyckades med att organisera sig på arbetsplatserna och sakta få till förändringar mot det bättre, men livet var mer än arbetet. Fruar och barn fanns i hemmet och de led under svåra förhållanden. Här nåde inte den fackliga kampen. Det behövdes en annan kamp för att nå fram på detta område. Den politiska. Man ska också vara medveten om att även om man nått framgångar på arbetsplatsen så var det långt kvar och många hinder på den uppsatta vägen.

      Beslutet att nu ta sig an politiken och genom den vägen få till förbättringar på arbetsplatsen men också för den övriga familjen. De fackliga kamraterna bildade Socialdemokratiska arbetarpartiet. Det blev den fackliga rörelsens förlängda arm. Arbetarrörelsen  började nu bre ut sig och sakta men säkert också få inflytande på den politiska arenan. Den första kampen var att se till att arbetarna med dess familjer faktiskt fick vara med och rösta. Så den första kampen gällde allmän rösträtt och högern strävade emot, men förlorade.

      Kampen fortgår än idag. Det är samma kamp men i ny tappning. Fackföreningsrörelsen är än idag lika beroende av att arbeta både  på arbetsplatsen men också genom politiken. Vi ser hur medlemmarnas intressen hela tiden är hotade. Det är allt från ingrepp på arbetsplatsen genom politiska beslut till arbetarnas barns skolgång. För arbetarrörelsen kommer alltid vara jagad av de som har makt och pengar. De finns högerns krafter som vill backa klockan till den tid då arbetaren med familj fick stå och buga med mössan i hand. Allt prat om fackets makt är inget annat än ett ideologiskt angrepp. För utan facket är vi snabbt tillbaka på ruta ett. där resan började. Vill vi det?

     Nä fackföreningsrörelsen bildade socialdemokraterna för att se till att arbetarna fick sin intressen tillgodosedda både på arbete och fritid. Det gäller än och därav det naturliga i att facket stödjer sitt parti. Det finns bara ett Arbetarparti i Sverige och det är det parti som arbetarna startat och äger. Allt annat är bara att slå blå dunster och förvränga verkligheten.

Media: SvD, SvD2, Ex, Ex2, Ex3, Ab, DN.
Bloggat: Peter Andersson har skrivit kring detta.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, Facket, LO, Borgligheten, arbetarklass, arbetarrörelsen, val 2010,

Socialdemokratin är en motkraft till att kasta mat och bränna pengar.

Att hälla ut champagne. Att elda pengar. Att slänga hamburgare. Inte samma sak men samma fel. Ja så enkelt ser jag på frågan. Och inget är Socialdemokratins fel!

      Idag så går Gudrun Schyman till motattack och försöker ge en förklaring till att bränna 100 000 kronor. Den är så tunn att den inte ens håller i första prövning. Visst är det inte försvarbart med dessa löneskillander mellan könen. Men hur många uppfattade budkskapet när Feministiskt Initiativ brände 100 000? Ingen för debatten har sedan den dagen handlat om pengabränningen och det moraliska i det och inte i de orättvisa lönerna.

      Samtidigt är, som Jytte Guteland skriver, det aldrig ok för en sosse att varken elda pengar eller kasta 49 hamburgare. Det är ett slöseri som inte finns en socialdemokrats värld. Det är mot detta som arbetarrörelsen stred. När överklassen vältrade sig i mat och lyx och den fattige fick ta smulorna om de trillade ner något.

     Arbetarklassen var mån om att ta tillvara de knappa resurser som fanns tillbuds och inte slänga något. att då beskylla Socialdemokratiska arbetarpartiet för att ligga bakom överklassens nya trender så saknas kunskap.

     Socialdemokratin ser som sin uppgift att fördela resurser rättvist och då genom skatten som redskap. Att som den sittande moderatledda regeringen ge stora skattelättnader till överklassen så det får mer pengar till att kasta hamburgare och hälla ut champagne visar bara på hur fel den nuvarande politiken slår och att det inte gör ont att beskatta dessa rika för att fördela till dem som behöver bättre. Att ge våra äldre, sjuka och barn bra förutsättningar med resurser som annars hade gått till att hälla ut champagne är inte svårt att försvar för en socialdemokrat. Att försvara högre skatt från de som kan bränna upp sina pengar är inte heller svårt. För se till de fattiga som finns i landet och ökat under de senaste åren är det inte konstigt att man som socialdemokrat regerar på det som nu sker. Att se hur folk eldar upp pengar och kastar mat framför ögonen på de som inget har. Det går aldrig att försvara och det kan aldrig bli socialdemokraternas fel.

Media: Ab, Ab1, Ab2.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jämställdhet, feministiskt initiativ, Bratsen, champagne, Socialdemokraterna, val 2010, arbetarklass,

Det går bra för Sverige...

Ja det är en sanning med modifikation ty för vissa grupper lever livet och allt är i sin glans, men sedan har vi resten...

      Vi kan idag läsa hur storbolag efter storbolag gör stora vinster och vänt förlust till vinst. Men bygger dessa vinster på erövrandet av nya marknader eller fantastiska försäljningssiffror? Nä det bygger på en slimmad organisation och en ökad arbetslöshet.

     Vidare så ser vi nu den andra sidan. Den sida som regeringen med dess företrädare gör allt för att dölja den där sjuka slängs ut. Där barnfattigdomen ökar. Där kommunernas försörjningsstöd (socialbidrag) sticker i höjden. Där arbetslösheten är katastrofhög på en nivå kring 10 procent. Där 30 procent av ungdomarna står utanför arbete.


      Det är inget annat än ett monumentalt misslyckande som bara kan stavas en regering som inte klarar uppgiften. Nja så är det nog inte. För om vi skrapar lite på den fernissade retoriken så kommer det fram en gammal högerpolitik som har i sin grund att det är skillnad på folk och fä. Att det är bra med en hög arbetslöshet som gör att det blir slagsmål om de få arbetstillfällen som marknaden erbjuder. Det blir en kamp med sänkta löner som vapen. Allt för att ge de rika större rikedomar.

      Men vi vet att det är fel för de samhällen som mår bäst i alla nivåer är de som är mest jämlika. Och här skiljer sig synen åt mellan oss och de blåe. Det kommer troligen en massa kommentarer som har innebörden att hungriga vargar jagar bäst eller gnaga som en bäver. Ja det kommer inte skriva det rakt ut men det är innebörden. Att de som är sjuka och arbetslösa har sig själva att skylla och det är genom piskan som de kommer tillbaka till arbetslivet.

       Som jag tidigare har skrivit här på bloggen så tror jag och socialdemokratin på den  hungriga teorin utan att människor vill arbeta och göra rätt för sig. Att de inte frivilligt avstår att ställa sig utanför ( Visst kan det finnas undantag men det finns i alla samhällen) utan hamnat där och behöver hjälp för att ta sig tillbaka. Antingen med rehabilitering eller aktiv arbetsmarknadspolitik. Men för att kunna ta till sig detta är det viktigt att de känner en trygghet. Med sänkta ersättningar och hotet att bli utslängd infinner sig inte tryggheten som krävs för att individen ska kunna gå vidare i livet.

Media: Ab, AB2, DN, SvD, Ex, Di.
Bloggat Johan W och Anna V och Annika  och Rosmari och Camilla W som alla ger bilder av vad som sker i dagens Sverige. Långt från regeringskvarteren.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Välfärden, arbetarklass, arbetsmarknaden, Alliansen, Socialdemokraterna, val 2010, regeringen,

Tänk en skola öppen mot omvärlden och utan betyg

Så här på lördagsmorgonen blir det ett lästips och särskilt riktat till de folkpartister som har MVG i svenska för ni andra klarar väll inte av att ta till er en text.

       Det är Fredrik Pettersson som skriver om lärandet. Det handlar om som jag i ett tidigare inlägg se individen fram för systemet. Fredrik gör en bra genomgång av det aktuella läget och ser att denna betygshets som idag frammanas är skadlig för inte bara eleven utan samhället på sikt.
       Som jag tidigare skrivit så är jag starkt kritisk till betyg då jag anser de inte ger ett dugg mer än en siffra eller bokstav på pappret. Ser på sonen som repeterar p Astrid Lindgrens Värld. En massa text, rörelser och sång. Inte ett betyg men sitter och läser och läser och lär sig. Varför? Jo det fångar hans intresse. Skolan borde se och lära sig. Att koppla in omvärlden att öppna skolans värld skulle ge mycket.
       Så ta nu och läs på innan ni beger er ut i sommarvärmen. Idag blir det Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs på agendan.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klasstillhörighet, arbetarklass, val 2010, skolan, kollektivet, betyg, RödGröna, Alliansen, Socialdemokraterna,

Se individen inte systemet i skolan

Kan idag se att Kulturbloggen och Röda Berget följer upp gårdagens skoldebatt. Och de båda visar på den tydliga skillnad som finns inom skolpolitiken.

        Att skillnaden var stor visste vi men genomgårdagens debatt i Agenda ser vi att den är gigantisk. Klyftan står mellan oss som tror på eleven och de som ser eleverna som ett otyg som ska tuktas enligt modell 1800-talet. Det finns inget prat om att finna modeller som stimulerar eleven att plugga.
       Som ordförande för Vimmerby folkhögskola ser jag hur vi tar över de studerande som inte den traditionella skolan klarar av. De kommer till oss och med folkbildningens synsätt så växer dessa individer och klarar sina studier och tar vidare kliv mot utbildning och arbete. Varför klarar folkbildningen det som inte den vanliga skolan klarar. Jo ett svar är att vi ser eleven och dess styrkor och utgår från dem.
       Åter så handlar det om att se den enskilde och genom kollektivets stöttning ge han/henne möjligheter att växa. Jag har skrivit om det så många gånger att jag börjar känna en trötthet, men det är så viktigt och den stora skillnaden mellan oss socialdemokrater och de blå.

Peter Andersson och Kent P och  Johan U har också skrivit om skolan. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klasstillhörighet, arbetarklass, val 2010, skolan, kollektivet, betyg, RödGröna, Alliansen, Socialdemokraterna, folkhögskolan,

Vi leder och avskaffa betygen!

Det visar sig så här med ett öga på TV:n och Agenda att De RödGröna leder med ca två procent i den sammanvägda undersökning som presenterades. Så de blåas glädje blev inte så långvarig, eller?

         Ja så mötes de två i en fråga om skolan. Och det som skulle diskutera ordningen i skolan kunde inte ens räcka upp handen för att begära ordet. Det blir IG (Icke Godkänd) eller vad betygen nu ska heta till båda. Ska dock sägas att det blir IG minus till major Björklund som är ansvarig och borde leva som han lär.
        Men om jag ska lämna den politiska korrektheten så är betygen bara skit. Grunden är att vi inte behöver betyg. Betygen fungerar inte för att mäta kunskap utan är ett verktyg för sortering till högre utbildning. Min grundsyn är att alla människor stor som liten vill lära sig och då gäller det för skolan att finna formen för det. Alla passar inte i klassrummet med en lärare mässande bakom katedern.
        Dagens skola har en förmåga att vara fyrkantig och inte ge lärare och elever  möjligheter att vara flexibla och se möjligheterna att finna egna lösningar på problem. Många av de unga Emil, med dess entreprenörskap, skolas in i leden istället för att låtas blomma ut.
       Jag ser med tydlighet hur det betygshetsas istället för att uppmuntra till långvarig kunskap. Visst ska det vara ordning i klassrummet men resan dit kan gå på flera sätt antingen genom skrämsel och kadaverdisciplin eller genom att alla känner sig sedda och finner sig hörda. Att de får hjälpen utifrån den nivå som de befinner sig på.
        Det handlar om människosyn åter igen. Det finns en tydlig skillnad mellan de två blocken. Det RödGröna som tror på individen och vill bygga ett system som stärker den enskilde och låter den växa genom den kollektiva tryggheten. Mot detta står Alliansen kalla syn som kort utgår från att hungriga vargar jagar bättre, men mätta direktörer arbetar bättre. En tydlig klassperspektiv på frågan. Det kommer dock aldrig att erkännas från någon av det fyra borgerliga partierna.
       Helgen slut och måndagen tar snart vid och då är det åter en resa till nästa helg.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klasstillhörighet, arbetarklass, val 2010, skolan, kollektivet, betyg, RödGröna, Alliansen, Socialdemokraterna,