Privat skit och en kateder

Privat är ordet för dagen och allt utifrån Johan Westerholms postning och ett par tankar passerar förbi även mig i detta tema. Jag tar ett avstamp i Ibrahim Baylans debattartikel om skolan. Märker att linjen, den röda tråden är som bortblåst idag och ni får sakta efterforska om den går att finna.

              ”Skolans uppgift är som sig bör, att skola arbetskraften” sjungs det i Staten och kapitalet och visst är det så och ska så vara. Men hur skolas och för vilken framtid skolas det är en central fråga. Kateder skolans tid är förbi säger en del medan andra menar att det måste tillbaka eller att den inte ens lämnat. Fick från en lärare som jag pratade med frågan om författaren och tillika akademi-ledamoten Torgny Lindgren som enligt utsago stod bakom katedern och läste var estetisk undervisning eller klassisk kateder undervisning och där satt jag, en stark förespråkare av att kasta ut katedern och in med estetiken ála Finland, och blev tvungen att ompröva denna symbol för gårdagens skola. Men då var de i detta bord som frågan avgjordes utan mer i hur läraren hanterade bordet. Har vikarierat som lärare och för mig var det bra att sitta på för att se hela gänget framför mig. Men hur i hela friden kommer detta sittande på katedern ta mig till ingången om ordet privat och det vet jag faktiskt inte men håll ut så kommer det en knorr, hoppas jag.

             Men för att närma mig så plockar jag upp frågan om du är privat i skolan och man ser det som den individ du är? Vi med ena handen bara ser dig som en kollektiv massa för att när du ska ställas till svars är ensam och privat, uthängd. Samtidigt som skolan skola arbetskraften, i kollektivets anda så ska du också bli egen företagande, gärna inom välfärdens område. Vi pratar sedan om den splittrande ungdomen som rastlöst inte vet vad de vill. Vet vi vad vi vill med dem? Skola vi arbetskraften lydigt eller skola vi entreprinöriella rebeller? Jag ser gärna det sista.

            Men när vi som socialdemokraterna vill att våra unga ska bli entreprenörer så är det ok utom på alla välfärdens områden för de ska vi styra själva. Allt utifrån Caremas vinstmaximering där blöjan vägde tungt. Men hur många tunga blöjor som finns i det offentliga utan att vi kräver att det offentliga förbjuds driva offentliga tjänster och att vi kräver att politiken slutar vara politisk då den missköter sig. Är det så att det privata är lättare att köra på dörren för vi inte är dem. Att oavsett innehåll så är det offentliga vårt barn och devisen vårt barn andras ungar. Vi har de i äldrevården, vi har det i skolan och vi har det i sopphämtningen, men oj där funkade det med att det privata kör vår skit. Tror nog att katedern som jag satt på också var tillverkad av en privat entreprenör och det gick bra att sitta där och lära ungarna läsa och skriva. Så det kan bli…

Media: DN, SvD,

Bloggat: Johan Westerholm, Martin Moberg och Peter Johansson på ämnena

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, Socialdemokraterna, politik, samhälle, privatisering, privat, offentliga sektorn, krönika,

Och alla ville ha privat och valfrihet...

Det massiva trycket från medborgarna på ett systemskifte lade grunden till den privatiseringsiver som infunnits sig hos landets kommun- och landstingspolitiker givetvis med stöd av statsmakten...

        Så kan man utläsa DN osignerade ledare idag. En bild som om de suttit med vid gårdagens lunch och samtalet kom in på gårdagens debattartikel kring privatiseringens följder. Från den marknadsgillande så kom det över läpparna att det är väll bara vänsterpartiet att lita på för även ni sossar vill ha och avreglerat det offentliga och reglerade marknaden. Han frågade rakt ut om det fanns någon i sällskapet som kunde peka på privatiseringens och avregleringens positiva sidor och det blev tyst kring bordet. Snart var samtalet igång och åter så stod det negativa på agendan. Bilden är att det finns inget tryck från medborgaren att kunna välja välfärdstjänster likt tandkräm eller köttbullar. Det finns en trötthet mot alla val. Allt som efterfrågas är fungerande tjänster med minsta krångel för den enskilde som ledord.

        Jag lyfte in att vi med gårdagens rapport från SNS kunde få till en mer nykter diskussion kring privatiseringens följder. Jag kan konstatera att i Vimmerby råder inget tryck på andra utförare eller att privata utförare av allehanda välfärdstjänster står i kö. Grunden är ideologisk och en brist på självförtroende bland oss socialdemokrater för den verksamhet vi genom åren byggt upp. Att moderaterna under alla åren varit emot välfärdens utbyggnad och viljat ge marknaden större frihet att själva ta hand om uppgiften är ingen Einstein matematik.

         Självklart finns brister som måste åtgärdas men genom en privatisering så är inte saken biff. Men att privata kan ha sin plats i välfärden är det inget snack om men frågan är var, varför och hur det det ska ske viktiga frågor som ställs allt för få gånger.

         Så uppgiften är att våga tro på det offentliga. Våga visa på att det kan vara världsledande. Se privata som en komplement på väl utpekade områden. Våga vara stolt för de som vi byggt upp och våga justera där de inte funkar...

Media: SvD,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om privatisering, offentliga sektorn, Välfärden, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna,

Privatiseringens pris... Ja, vad är det?

Det blev visst inte så bra som de trodde, inte ens en tummetott

Idag kan man ta del av en debattartikel signerad SNS som pekar på att privatiseringens frukter inte kan definieras. Allt man kan konstatera är att allt mer blir privat men få av de drömmar som ivrarna satt upp har uppnåtts.

         Det har från Högern funnits en tro på att någon annan skulle göra det bättre än det offentliga och vänstern har inte lyckats stå emot. Så när vi idag kan ta del av en rapport från SNS, som har knytningar till högern, pekar på att alla de mål som trots komma med privatiseringar av välfärden kommer på skam.

          Mycket handlar om stolthet. Stolthet över de man gjort och de man gör. Att tro att vi inte kan utan att om man ger uppdraget till någon annan så blir det bättre och väljarna blir nöjdare. Men var de missnöjda innan eller fanns det brister som med en snabb handvändning skulle fixat problemen. En stolthet över. Som offentliga arbetsgivare måste politiken inse att vi ska driva världens bästa arbetsplatser och utföra världens bästa tjänster. Om vi inte sänder dessa signaler till väljare och medarbetare så kommer myten om det privata fortsätta att finnas.  När socialdemokraterna nu ska skriva sitt program så är det viktigt att vi funderar till kring de framtida välfärdstjänsterna och också frågar vilka tjänster? Till vem ? Och vem ska utföra? Med dagens artikel blir det inte längre så lätt. Allt är inte svart eller vitt. Och frågan är vill Svenska folket ha sjutton läkare att välja på likt elbolag? Vill man inte bara ha den bästa vården, den pålitliga elen som kommer oavsett väder utanför...

             Det man kan konstatera är att om vi inte får bättre kvalité med privata tjänster inom välfärdssektorn så är det bara ett sätt att för att föra ut pengar från systemet. En stor omfördelning som inte kan skyddas bakom några kvalitets mål. Här är det dags att sätta stopp.

         Att det kommer komma magsura kommentarer från högerhåll är inget konstigt utan det handlar i grunden om ett ideologiskt synsätt som inte har med kvalité att göra. Synsättet utgår enkelt från att staten är ond och privat är gott, för de som har...

Med dagens artikel kan vi konstatera att det rosa skimmer som funnits 

över det privata är borta och den brutala vardagen är ikapp...

Media: SvD, SvD2, Ab, SR, SVT,

Bloggat: Peter Andersson, Björn Andersson, Johan Westerholm på ämnet

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om privatisering, offentliga sektorn, Välfärden, politik, samhälle,

Sänkt finansministerlön ger fler arbetstillfällen?...

De gamla moderaterna som ogillar den offentliga sektorn har idag visat framfötterna. Är det så att Anders Borg hade tråkigt på jobbet och klev ut ur garderoben.

          Idag kan man i media kan vi tal del av att moderaterna genom Anders Borg anser att kvinnolönerna inom offentlig sektor är för höga och hindrar tillväxten. Ett snävt manligt, moderat tänkande som visar med tydlighet vad moderaterna står i frågorna om jämställdhet och offentlig sektor. Att hävda att ingångslönerna är för höga visar inte bara på kvinnoförakt utan också på okunskap om vad problemet ligger. Eva Nordmark, ordförandeSKTF, säger -Utmaningen är att vi behöver få upp lönerna i kommunsektorn för att klara rekryteringen av unga nyutbildade när generationsväxlingen pågår. 


          Så Anders Borg om du på detta sätt vill ha roligt på jobbet så föreslår jag att du avgår redan nu. För med detta påstående så köper du dig en plats i mulliga mansgrisar. Mot detta står Håkan Juholt och socialdemokraterna som menar att det nu får vara nog och att vi inte längre kan subventionera välfärden med dessa kvinnolöner. Konfliktytan i Svensk politik blir tydlig. Det är inget annat än en kraftig ideologisk strid som tar fart.

Media: Ab, Ab1, DI, DN, SvD.
Bloggat: Martin Moberg och Johan Westerholm på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, Anders Borg, offentliga sektorn, löner, regeringen,

Vilken medicin hjälper mot arbetslöshet?

Jobben och kampen om arbetslösheten och utanförskapet blir temat på dagens inlägg. Grunden är bland annat partiledardebatten igår och SNS konjunkturråds rapport.

              Frågan kring hur vi skapar bestående sysselsättning är en ständig fråga för politiken och forskningen. Det är svårt att få ett svar som kan göras gällande. Det vi kan göra är att använda beprövade metoder för att nå framgångar. Vidare så gäller sedan uppfinningsrikedom med blandade resultat.

              Så var ligger bollen nu när vi ser på den sittande regeringen. Enkelt kan man säga att det är två principer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Dels är det piskaprincipen. Man lägger skulden på den arbetslöse och ska jaga ut personen i fråga med kraftigt försämrade villkor. Frågan är hur det ska ske med 400 000 arbetslösa och 45 000 tusen lediga arbeten. Men hur löser man sedan problemet för de resterande 350 000 självpiskande arbetssökande? Den andra principen är kort och gott sänk skatten för de som har arbete. Den kan också i viss mån kopplas till den första principen utifrån avundsjukan gentemot de som har arbete. Grunden är ändå att det är dåligt med hand on projekt kring hur vi ska få fram fler arbetstillfällen.

           Det finns en metod som det pratas om och som hämtat sin inspiration i Frankrike som innebär att det i problem områden skapar ekonomiska frizoner (nystartszoner). Dagens Samhälle (pappersupplagan) har besökt Frankrike och resultaten uteblir i den omfattning som politiken hade hoppats på. En av de mest tydliga problemen är vad som händer på andra sidan gränsen till frizonen samt att man inte kan se att det blir fler arbetstillfällen i den utsträckning som man hoppats på. Den utarmning som sker där. Så resultaten pekar på att det inte är en åtgärd som står i proposition till insatsen. Men regerings företrädare blundar för detta och planerar glatt att köra på och inte ta lärdomar av de som hänt i de länder som infört detta.

          Sedan så lägger SNS fram tre förslag i sin rapport (som Johan Westerholm också skrivit om). Det handlar om de klassiska förslagen om sänkt arbetsgivaravgift (om det inte är politiskt gångbart att sänka ingångslönerna). Se över skattekilarna vid arbete efter 67år samt de förslag som jag kommer upprätthålla mig vid. Det handlar om välfärdsjobb.

             Tanken är att arbetslösa efter sex månader ska få ”välfärdsjobb”. Det är jobb som både ska finnas inom äldreomsorgen och skolan, men också så kallade gamla klassiska jobb som miljöstationer. Lönen ska vara lägre än marknadslönen men något högre än det ersättning som man uppbär. Grunden som jag delar är att passivitet är förödande för den enskilde och att det behöver förstärkas inom välfärden. Så långt allt bra men sedan när vi ser närmare på lösningen så kommer tveksamheterna. Om vi börjar i synen på välfärdsjobb så finns det en tro att ”alla” klarar dessa arbeten. Men det som sker i kommuner och landsting är att man ständigt ställer nya krav på vilken kompetens som behövs för att klara att ta hand om våra unga, sjuka och gamla. Visst kan det finnas delar där det skulle finnas utrymme för outbildad arbetskraft. Vidare så är en stor del av dessa välfärdsjobb numera utlagda på privata företag och ska även de kunna ta del av detta eller är det enbart för det offentliga. Frågor kring försäkringar och fel kommer också på agendan. Men som det sades på seminariet igår så att skriverier om demensvård och dagis bli ett minne blott. Men verkligheten är att båda dessa områden allt mer specialiseras och att utrymmet för outbildad arbetskraft allt mer minskar. Visst kan man beklaga detta men samtidigt så vill vi att våra barn och dementa anhöriga ska ha den bästa omsorgen.

          Visst behövs det fler händer men är det då inte bättre att omvandla de pengar som de arbetslösa skulle få till statsbidrag så att kommuner och landsting kan stärka upp med riktiga jobb på de områden som det behövs. Att använda pengarna till utbildningar så vi ser till att de arbetslösa är rätt förberedda för de arbeten som kommer. Vi vet att det av regeringen så förhatade AMS-utbildningar har genom historien givit bra resultat. Så av de tre förslagen är kan det finnas intresse att se på om det finns något att göra kring arbetsgivaravgifterna samt hur man finner former för att ge äldre möjlighet att arbeta längre. Det finns som rapporten pekar på en del problem att lösa och jag funderar vidare på det.

           Så som avslutning så konstaterar jag att regeringen inte har något att komma med när det gäller att få fram fler arbetstillfällen. Morötter gentemot näringslivet är få och piskan mot den arbetslöse är stark. Noterar att arbetsmarknadsministern Hillevi Engström skriver att man ska se över så att det inte blir oseriösa arbetsgivare som får ta hand om fas 3. Men problemet är inte bara oseriösa arbetsgivare. Problemet är fas 3 och där så finns det inga planer på att backa. Som de sades i gårdagens partiledardebatt så handlar det om bidrag till företagen i form av närmast grattis arbetskraft.

Media: DN, SR
Bloggat: Roger Jönsson och HBT-Sossen och Löntagarbloggen på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknaden, offentliga sektorn, Välfärden, Skatter, arbetsmarknadspolitik,

När marknaden inte orkar ta ansvar får politiken rycka in.

Noterar att marknaden inte klarar sig utan politiken. Ja så skriker liberalerna på att marknaden fixar allt, men så kommer kriserna och då skriker de lika högt om inte högre på ingrepp och stöd från staten. 
 

        Som socialdemokrat vet jag att marknaden inte klarar sig själv utan behöver tyglas och hållas i koppel. Antingen försöker den själv med blandade resultat eller så får husse staten gå in och koppla och dressera den. Marknaden ska ska självklart få finnas på sina ställen som Vimmerby torg  där knallar samlas och säljer sina varor. Men sedan finns det platser som jag anser marknaden inte hör hemma och det är våra välfärdstjänster. Här kan det finnas en antal utförare som sköter våra gemensamma tjänster men de ska inte ske på marknadens villkor utan på det gemensammas villkor.
       Så när det nu skapas regler för att försöka göra någon fiktiv marknad av det offentliga är det dags att höja ett varningens finger och skrika stopp. Vi måste nu politiskt bestämma med tydlighet vad som marknaden ska klara av och vad marknaden inte klarar av. Troligen är det här en fråga som vi inte kan få politisk enighet kring. Ty när högern argumenterar så kan marknaden allt, men när det krisar agerar högern som socialdemokratin light.
       Jag ser nu två exempel på att det inte fungerar i verkligheten och det ena är de kriser som går över Europa med tydliga inslag av en marknad som inte fungerar och stater som försöker göra marknaden tillagts. Åter så ser vi svaret med att stater går in och tal om mer överstatliga kontroller för att tygla marknaden och enskilda regeringar. Det andra är det som sker i vår huvudstad med avregleringar av det gemensamma som lockar fram de sämsta bland människor och viljan till snabba pengar framför en respekt för det gemensamma. 
       Så när socialdemokraterna i sitt landsbygdsprogram (Läs hela rapporten här ) föreslår en över syn av alla de avregleringar så blir jag glad. Ty inte gör det många på landsbygden gladare utan tvärtom. Vidare så vill socialdemokratin styra upp de statliga företagen och att de ska ta ett större ansvar för samhällsutvecklingen och inte verka fritt som en dålig marknadsaktör. SEr nu att det ångras när utförsäljningarnas konsekvenser blir tydliga.
      Slutligen så låt Emil gå på marknaden och Kajsa Kavat sälja sina karameller, men håll den borta från Doktorn i Mariannelund och andra viktiga gemensamma verksamheter.

Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, offentliga sektorn, Offentligt ägande, val 2010, marknaden, Socialdemokraterna, landsbygden, sjukvården, Europa, EU, Grekland, stockholm,

Rören måste bytas för att hindra läckage av offentliga medel

Idag så väcks en diskussion kring fusket inom den privatiserade delen av vårt gemensamma. Det är bra men vi måste byta hela rörsystemet så att läckor på offentliga medel inte kan uppkomma

       Flera skriver idag om DN ledare om hur det tillåts fuska med våra gemensamma tillgångar. Ja för som DN skriver så är inte viljan att finna system som förhindrar fusket på topp. Men hur ställs då frågan på den egna verksamheten som finns kvar. Ja där finns en hel del att göra men det finns en viktig skillnad. Inom det offentliga finns inte drivkraften att vinna för personlig vinning. Alla de så kallade affärer som vi nu ser rullas upp har koppling till privata entreprenörer. Vill nu inte för allt smör i småland dra dem över en kant och majoriteten är fantastiska entreprenörer som inte vill annat en att göra rätt.
         Det som vi nu kan känna del av är att vi har ett gammalt system och som de flesta vet så måste det ibland bytas rör så att de inte börjar läcka och vi har nu kommit till de stadiet då vi lappat lite och byggt på utan att se till grunden.
       Men kommer det nu förslag på att vi ska se över hela konstruktionen eller blir det åter lite isolertejp över den senaste läckan i systemet. Det håller inte utan vi har nu kommit till den del då vi lagt ut så pass stora delar av våran offentliga verksamhet att vi inte kan backa. Det gäller nu att anpassa systemet efter den verklighet vi lever i idag.
Det är inte gratis att göra det, men som med alla investeringar så betalar de sig över tid och så kommer vara fallet här också.
        Jag vill också med tydlighet göra klart att detta gäller alla offentliga instanser det vill säga samtliga kommuner och landsting behöver se över sina rör. För vi vet inte var nästa läcka av offentliga medel uppstår.
      Jag vill tydliggöra att det finns olika skäl att lägga ut offentligverksamhet. Det finns den ideologiska blindheten och den finns den per pragmatiska delen. Men oavsett så behöver vi finna systemet som stoppar läckor

Andra med tankar om detta: Johan W och Peter A och Cherine Khalil. Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, privatisering, Skatter, offentliga sektorn, Offentligt ägande, mygel, fusk, Hafs och slafs,

Vad är syftet med avgifter? Frågan är avgörande

Åter så får SvD upp ögonen på mig och ser att man jämför Björn Rosengren med Maud Olofsson... Är det värt att kommentera? Det landar i att jag ska ge lite kunskap till Expressen ledare.

I går hade jag ett inlägg om kommunalt självstyre och går vidare med det idag efter att läst Expressen ledare. Där lyfter man frågan att avgifter behövs i hemtjänsten. Frågan är inte så enkel. Det finns flera anledningar att vara frågande till hur man konstruerar avgifterna och om syftet med dem. För min del så är inte avgifter i första han ett sätt att öka intäkter utan att styra.

När det gäller avgifter inom hemtjänsten så finns det som sagt ett högkostnadsskydd och ett förbehållsbelopp som varje enskild ska ha kvar efter att kommunen tagit ut sina avgifter. Hemtjänsten är behovsprövad vilket gör att det inte går att utnyttja tjänsten hur som helst. Här finns en diskussion om alls tjänster ska vara prövade av biståndshandläggare eller om det ska vara fritt nyttjande av ex städning. Vad man är ute efter är attt om samhället kommer in tidigt med insatser så  kan man spara i framtiden.

Det jag menar är att man skjuter upp flytten till särskilt boende vilket är en stor kostnad för kommunen. Så med en låg eller obefintlig avgift inom hemtjänsten kan kommuner spara pengar i andra änden. Men nu kan frågan komma hur en så låg avgift och dessutom högkostnadsskydd göra att folk inte söker. Jo så är den bittra verkligheten. Vid varje förändring av avgifterna eller om man inför nya så minskar antalet som brukar och det beror inte  på behovet utan plånboken.

I den andra vågskålen gäller det avgifter inom exempel vis vården ett sätt att styra patientströmmar så de hamnar rätt. Som ett exempel vill vi minska köer på akuten och att bara det med riktigt akuta besvär ska komma dit. så med hjälp av avgifter försöker vi styra folket till primärvården. Så avslutningsvis gäller det att ställa frågan varför avgifter och vilket syfte. FRågan är inte enkel.

Sedan så är det den där kommentaren om Rosengren och Olofsson. Skillnaden är att hon inte bara är näringsminister utan vice statsminister och partiledare. Det gör att hon ska ha större förtroende och borde ha högre än hon nu har.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, offentliga sektorn, Maud Olofsson, kommunalt självstyre,

Röd-Gröna idéer leder till toppen och folk blir nöjda.

I eftermiddag är det kvalitetskommitté inom omsorgen i Vimmerby kommun. På en ide från mig ska vi idag dela ut resurser till personalgrupper som tagit fram förbättringsidéer på sin arbetsplats som kommer brukarna till del.

Det Röd-Gröna landstinget i Kalmar län satte av 30 miljoner till just sådana förbättringsidéer och det har slagit fantastiskt väl ut. Det visar sig att det finns en otrolig kraft bland våra offentlig anställda. Om vi som arbetsgivare bara ger dem de rätta förutsättningarna och hjälper till med verktygen så kommer kraften fram. Landstinget har devisen varje dag lite bättre- kraften hos många. Det är inte bara tomma ord. Det genomsyrar hela landstinget och vi ser resultat. Bäst tillgänglighet, ordning på ekonomin och personalen tycker att landstinget är en bra arbetsplats.

Nu vill jag att även Vimmerby kommun ska kunna ta del av detta framgångsrika arbete. Trots att jag verkar i opposition bjuder jag på det för det finns viktigare saker än politik och det är en väl fungerande välfärd. För att våra äldre ska få en bra ålderdom är det viktigt att släppa loss de förbättringsidéer som vår personal sitter på de som finns nära.

Det är glädjande att det kommit in så många förslag från personalen. VI hade en förhoppning om någonstans mellan fem till tio, genom att det var en ny ide. Om jag förstått rätt handlar det istället om mellan trettio till fyrtio. Fantastiskt kul och det ger oss lite huvudbry hur vi ska lösa fördelningen. Nu har jag inte sett förslagen så det är en stor spänning för att se vilken typ av idéer det är.

Här tror jag en skillnad kan vara mellan offentligt och privat. Inom det privata har man under en längre tid arbetat med att uppmuntra personalen med olika belöningar till att förbättra verksamheten.

En annan orsak tror jag är att vi politiker inte riktigt vil släppa greppet. Särskilt påtagligt är det i mindre kommuner där vi ofta står väldigt nära verksamheten, till och med kanske arbetar i den eller gör släkten eller grannen det. Risken finns att vi många gånger blir arbetsplatsombud och glömmer vem som är vår uppdragsgivare. Kommuninvånarna. En kommunal chef sa till mig för ett antal år sen.

-Ni politiker blir ofta förvaltningarnas försvarsadvokater, istället för att vara kommuninvånarnas ombud.

Han har rätt. Ställ er frågan. När en person kommer fram och klagar, vad gör ni?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Demokrati, samhälle, Sveriges kommuner och landsting, Rödgrön samverkan, offentliga sektorn,

Privat blir dyrare på sikt och vi får mindre koll.

Inom socialdemokratin pågår en debatt kring privat och vinstintressen. Var jag står i frågan råder det ingen tvekan på. Självklart ska det till vinstbegränsningar.

En annan del av denna historia verkar nu utspela sig i bland annat Oskarshamn där socialdemokrater och vänsterpartister bestämt sig för att lägga ut kosten och städet på privata. En av anledningarna som de nämner är att det inte tillhör den kommunala kärnverksamheten.

Frågan man då måste ställa sig som enskild men också som parti är vad menar vi med kärnverksamhet? Ja svaret kan bli lätt, men då blir det fel, skola, vård och omsorg. När man träffar personalen inom hemtjänsten så visar det sig att städningen många gånger är en viktig del av omsorgen och vips så är städning en del av kärnverksamheten. Kolla maten på våra barnstugor och du får samma svar och vips så är kosten en del av kärnverksamheten. Så kan man hålla på och spalta upp olika verksamheter som vi gör inom kommun och landsting. Ja vi kan även spalta kultur och fritid på samma sätt.
Om kommun och landsting vill lägga ut driften på någon annan så får man, enligt mig, ta till andra argument. Ett kan vara att vi inte besitter den kompetens som behövs för uppdraget.

Det vanligaste gällande argumentet för att privatisera en verksamhet är att spara pengar och det är ett argument som jag finner svårt att smälta. Med det argumentet så erkänner vi att vi inte har en optimal organisation som klarar att utföra verksamheten på ett ekonomiskt bra sätt. Jag hävdar att vi ar det, men att den säkert kan bli bättre. När vi lägger ut en verksamhet på privata företag så bygger vi upp minst två administrationer som ska födas. Företagets ägare kräver vinst. Kommunen gör sig av med kompetens och blir beroende av de privata som sen, särskilt i mindre kommuner utan större konkurrens, kan styra prisbilden utan att kommunen har nått att sätta emot. Så det innebär att vi sparar pengar år ett och kanske år två men sen?

Så vill man spara pengar är inte privatiseringar vägen att gå utan då är det gammalt hederligt fotarbete ute i organisationen som gäller.

Socialdemokratin byggde upp en stor offentlig sektor för att den privata inte klarade uppdraget. Har verkligheten förändrats så att vi tror de privata klarar uppdraget idag att ge alla invånare samma service och hjälp. Jag tror inte det och därför så kommer jag fortsätta försvara en stor stark offentlig sektor som är gemensamt ägd av oss alla med ett uppdrag att ge alla hjälp efter behov inte efter köpkraft.

Avslutningsvis så vill jag rekomendera att man läser Peter Akinders ledare i dagens Östran. Ett mycket bra inlägg i klasskampen.

Övriga som skriver om vinster och privatiseringar är bland annat: Johan Sjölander, Martin Nilsson, Dag Larsson, Veronika Palm samt mer på och

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Demokrati, samhälle, socialdemokratin, offentliga sektorn, privatisering, vinstintresse, kärnverksamhet, klasskamp

Välfärden åter blåst av regeringen!

Och så kom regeringen med ett nytt krispaket till kommunerna denna gång trodde alla. men icke sa nicke. Det blev kapitalet som skulle räddas framför välfärden igen.

Idag kallade finansminister Anders Borg och kommunminister Mats Odell till presskonferens och alla trodde det gällde resurser till den offentliga sektorn. Nu blev vi blåsta igen för det visade sig att det var bankerna som skulle få 50 miljarder. Oppositionen är kritisk och vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson undrar om regeringen mörkar någon information. Detta är allvarligt om det stämmer

O valrörelsen så stod Borg och alla andra borgliga företrädare och älskade välfärden. Nu när välfärden behöver regeringen lyssnar den inte. Är det det som menas med skitår som vår arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin sa om 2009.

Fler som bloggar om detta ämne är bland annat Claes Krantz,Gunilla Svantorp mm

Läs även andra bloggares åsikter om Bankpaket, Littorin, offentliga sektorn, politik, Moderatledda regeringen,

När ska regeringen inse allvaret i den svenska krisen?

Det blev inte ens en tummetott av regeringens stora satsning för att ta oss ur krisen. Idag så presenterade regeringen ett antal åtgärder för att ta Sverige ur krisen. Stackars Sverige.

De åtgärder som idag presenterades kommer i mina ögon inte leda till att skeppet ändrar kurs. De stora satsningar som behövs på den offentliga sektorn både för att behålla arbetskraft och ge utrymme till investeringar så landet inte står stilla. Där fanns det inget att hämta från den moderatledda regeringen.

De förslag som idag läggs fram är inga som ger nya arbetstillfällen utan riktar in sig på de som blir utan jobb. Det är inte så illa men det behövs åtgärder för att se till att folk får behålla jobben och att få fram nya arbetstillfällen. Till detta är den nuvarande regeringen värdelös.

Finansminister Anders Borg sa -Vi får räkna med att det är vinter i ekonomin även under våren, sommaren och hösten. Det är synonymt med den moderatledda regeringen det ser ingen skillnad på årstider eller hög- och lågkonjunktur. Det är samma insatser rakt över.

Några andra bloggare kring detta tema är Tord Oscarsson, Helena

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokrater, Moderatledda regeringen, Finansministern, Anders Borg, offentliga sektorn,

Följ min blogg med bloglovin