Öppet brev till Omar Mustafa

Hej Omar Mustafa. Vi känner inte varandra men är partikamrater, för du har väll inte lämnat partiet? Jag har en fråga till dig. Undrar lite om varför du blev medlem i Islamiska förbundet och Socialdemokraterna. Känner att jag behöver förstå lite bättre hur du tänker. 

Jag växte upp i ett starkt socialdemokratiskt hem. Pappa var aktiv i partiet, facket och Unga örnar. Men när jag föddes valde han att lägga av för att ha tid till mig. Rätt så ovanligt på den tiden, slutet på 60-talet. Men trots att pappa inte var aktiv så var det ständigt diskussioner kring politiken i hemmet och det var tyst när Palme var på TVn. Så jag föddes in i de socialdemokratiska värderingarna. Jag upplevde pappa som en modern socialdemokrat som inte hade problem med varken invandrare eller homosexuella. Vet inte om han kände någon som var homosexuell, men umgicks lite med de invandrare som kommit till Trångsund. Det var från forna Jugoslavien. Så när SSU hade bokbord en dag i högstadiet så var det inte svårt att skriva in sig. Jag var redan då starkt troende på socialdemokratin som den politiska rörelse som skulle bygga en bättre värld.

Åren har gått och jag har blivit än mer övertygad om att de socialdemokratiska värderingarna är de rätta. Idag är det Socialdemokraterna som bär idéerna och därför är jag medlem. Visst kan jag tveka ibland på hur partiet handskas med idéerna och hur partiet låter de utvecklas med tiden eller inte låter de utvecklas. Ni som följer bloggen kan se det. Jag räds inte att ge mig på ledning eller partikamrater med vad jag tycker. En viktig del i demokratin. Så grunden till mitt medlemskap var att jag delade värderingarna.

För ett par år sedan så lämnade jag Svenska kyrkan. Inte på grund av gudstron utan på grund av att jag inte kunde dela kyrkans värderingar och arbetssätt. Då fanns det två val för mig. Antingen ge mig in i kyrkan och arbeta aktivt för en förändring eller lämna föreningen. Jag valde de sista då jag inte hade energi till detta arbete.

Vet inte om jag kan jämföra Svenska kyrkan med Islamiska förbundet men gör en snäv sådan i alla fall. Så då undrar jag till Omar Mustafa hur du vill förklara att du är medlem. På vilka grunder. Delar du föreningens värderingar och normer? Känner att jag behöver få lite svar för att veta var jag står i frågan. Du har fått lite av min bakgrund till varför jag står där jag står idag. Vore bra om du kunde ge mig detsamma.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Socialdemokraterna, Omar Mustafa, religion, Muslim, islam, Svenska kyrkan

Är religion politik?

Vem ska jag tro på? Min förvirring blir allt större för var dag som går. Jag är inte muslim, jag är inte med i Svenska kyrkan. Anser att många religiösa företrädare inte delar värderingar som jag står för. Lämnade Svenska kyrkan på grund av bristande kyrkotro och har inget med min gudstro att göra. Är religionen privat eller offentlig? Är religion lika med politik? 

Gränsen mellan religion och politik är hårfin i många sammanhang. Sverigedemokraterna är bra på att spela just på det. Det finns de som vill hävda att man inte ska blanda religion och politik men så är inte fallet. Religion spelar en viktig roll i de politiska skeendena runt om i världen. Islam i mellanöstern likt katolicismen i andra delar av världen. I Uganda som jag snart reser till har den kristna högern från USA arbetat hårt med homofobin. Bland annat så har de lyckats få en parlamentsledamot att lägga ett förslag som skulle innebära dödsstraff för homosexualitet och att informera om detta. Allt bottnar i en snäv kristen syn på världen. En kristen syn som står så långt bort från mina socialdemokratiska värderingar som helst. De personerna kan inte få plats i en socialdemokratisk styrelse. Frågan är om de ens kan få medlemskap.

Jag är inte en kunskapsklippa när det gäller Islam. Likt den kristna religionen så finns det grenar som är liberala till fundamentalister. Det finns signaler att Islamiska förbundet dras mer åt det fundamentala än det liberala hållet. Att man som medlem eller än mer som förtroendevald ska dela dessa delar. Signaler kommer att Islamiska förbundet är mer av en politisk rörelse med islam som grund, än ett religiöst sällskap. Finns det en politisk agenda som styr Islamiska förbundet? Debattörer slår än det ena än det andra i huvudet på varandra.

Så personfrågan om Omar Mustafa är mycket allvarligare än Håkan Juholt. När det gällde Juholt så var det mer av klantigt ledarskap och plumpa uttalande, men här är det den politiska kärnan som prövas genom en person. Hur hanterar vi ideologin när den prövas av andra värderingar och hur långt kan man tänja på idéer? Vart går gränsen mellan politiken och den privata tron. Vad är religion och vad är politik. Partiledningen har ett ansvar att reda ut rågången mellan detta. Vi lever i ett multikulturellt samhälle där konflikter mellan kulturer kommer bli allt vanligare (ska inte läsas negativt, då det kan ske spännande utveckling av det) och då måste vi som parti ha en strategi, tanke för hur vi möter det. Arbetarrörelsen har växt ur barn av sin tid med den vita manliga idealet som norm. Sakta så har feminismen tillåtits komma in och nu förs samtalet kring HBT. Visst står det i våra program men hur är snacket nere på gräsrotsnivå? Står vi verkligen upp för dessa idéer? Lägg på det, det multikulturella samhället och medlemmar känner en oro. Plötsligt så känner man inte igen sitt parti. Med Mona Sahlin blev det tydligt och därför så hyllades Håkan Juholt som gick hem i bruksorterna och fortfarande är så populär där. Han talade det språket som man ville höra. Nu står vi där med #Omargate. Ett viktigt ärende som handlar om grunden. Vilka grupper och vilka idéer får man ta in i Socialdemokraterna.

Idag träffas den socialdemokratiska ledningen och då måste de ta tag i frågorna. Vi medlemmar ute i kommuner måste få besked om hur vi ska hantera dessa frågor Det finns en vilsenhet och för var artikel som läses, skrivna av en den ena sidan och en den andra sidan så ändras våra tankar. Allt låter så bra eller så dåligt.  Medlemmarna behöver något att hålla sig i. Partiledningen har det ansvaret. Att vara en ledning som leder när det krisar. Nu ställs Stefan Löfven och framförallt Carin Jämtin (Det är partisekreterarens ansvar att hålla samman partiet). När mötet är klart så kommer det inte hålla med ”Ingen kommentar” utan vi behöver tydliga besked. Ute i arbetarkommunerna så har vi muslimska medlemmar som gör ett fantastiskt jobb. Men det finns en risk att man börjar grubbla på dem, bakom ryggen om de är ”riktiga sossar”. Det är inte behagligt, det är inte bra och bygger också vid en rädsla vid allt som inte är som det brukar.

Vad går gränsen mellan politik och religion? Går det en gräns mellan religion och politik?

Media mm: DN, DN2, DN3, Ab, Exp, SvD, SvD2, SVT, SVT2,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Stefan Löfven, Socialdemokraterna, #sframtid, #skongress, Omar Mustafa, religion, Carin Jämtin, Håkan Juholt, Muslim,

En svart, en vit, en socialdemokrat

Rädslan, den finns där trots att vi inte vill det. De bryter på ett annat språk, är på , vill så jäkla mycket och på ett annorlunda sätt… De kommer från en annan kultur och vi vill så gärna ta dem till oss. Men är vi mogna uppgiften? Socialdemokraterna är en internationell rörelse, men samtidigt så inskränkt lokal. De är en svart, en vit, en socialdemokrat

I Vimmerby arbetarkommuns styrelse har vi ingen som är född utanför landets gränser om in Anders som har några former av band till Åland räknas? Men vi har en uppsjö av medlemmar som kommer från andra länder. Vi ser dem i medlemslistorna och ibland så tar Mustafa med sig någon på möte. Men oftast så är det bara Mustafa som kommer. Nu driver han på för att vi ska engagera oss i frågan om Palestina. Han vill så mycket och har så mycket idéer. Han kan nog upplevas som en jobbig typ. Kommer ihåg när vi hade fått avslag på motionen om natt- och helgbarnomsorg. Mustafa sa att vi drar igång en egen verksamhet. Några partimedlemmar ville genast stämpla honom som borgare. Men jag sken upp. Tillbaka till folkrörelsen. Då den borgerliga kommunen inte hjälper våra arbetare så tar vi frågan i egna händer. Precis som vi gjorde när arbetarrörelsen bildades. Mustafa var och är en folkrörelse människa som inte är van att få allt serverat. På det sättet är han mer socialdemokrat än vi andra som väntar på att kommunala beslut ska verka. Men han är muslim…

IOGT/NTO har ställt en lokal till förfogande där de har sina möten och fredagsbön. Det kommunala bostadsbolaget orkade inte med att erbjuda en lokal i bostadsområdet där de flesta av kommunens muslimer bor. De åkte ut när det blev känt att de lånande en källarlokal för sin verksamhet.  Ingen hade klagat men det fanns en rädsla. En annan gammal folkrörelse tog vid och lösningen blev mycket bättre än jag anat. Från att IOGT/NTO höll på att förlora sitt kommunala stöd för lokalen så blev det plötsligt fullt av aktivitet, både egen och andras och kommunen är mycket positiv.  Hur de gamla IOGTarna tog till sig gruppen muslimer blev en otrolig praktisk integration. Från början var det nog mest egoistiskt för att klara ekonomin men så bra det blev. Partiet var handfallet och hade i bostadsbolagets styrelse inte tagit någon direkt fight för att se till att muslimerna fick möjlighet till att utöva sin religion och träffas. Det fanns/finns en rädsla, osäkerhet. Likaså vågar vi inte riktigt ta i frågan om en begravningsplats. Frågan har väckts, men ingen tar riktigt i den och ingen säger heller ifrån. Man tassar fram…

Socialdemokraterna i Vimmerby är relativt homogena. Det finns en gruppkänsla över vad som är Vimmerby. Det tog tid även för en stockholmare som jag att ta mig in. Än är jag nog inte helt accepterad efter alla dessa år. När jag funderade på att kandidera till kommunalråd och frågade dåvarande distriktsordförande Håkan Juholt om jag sågs som stockholmare eller vimmerbybo. Det blev så uppenbart för mig att inte ens en som var född på ett annat ställe i landet skulle accepteras som den lokala ledaren. Hur skulle då en som kom från ett annat land kunna ta sig till toppen.

Vi är dåliga på att värva medlemmar. Vi undrar vad vi ska värva dem till. Vi känner inte att vår verksamhet räcker till. Vi tror inte tillräckligt på den politik som vi har tagit fram. Men Mustafa tror på den och värvar medlem efter medlem. Men vi är rädda, skeptiska på om de verkligen är sossar. För varför vill de vara med i ett parti som vi själva inte tror blint på? Har de en baktanke. Visst är vi glada men nya medlemmar innebär också mer jobb… Vet ni hur mycket portot är och vad fler utskick kostar för Arbetarkommun? Pengar som behövs till valbudgeten för valet vinns sista månanden/veckorna innan valdagen.

En svart, en vit, en socialdemokrat så ser det ut. Det är lång tid kvar innan vi kan skriva bara en socialdemokrat. Hindren är många och rädslan är stor. Det finns ett driv, ifrågasättande som vi tycker är jobbigt. När de kommer emot oss men all sin entusiasm så tar vi ett steg tillbaka. Vi orkar liksom inte med samtidigt som vi sitter på möten och just vill ha hungriga medlemmar som driver verksamhet och vinner val åt oss trötta medelålders Svensson.

Turerna efter Omar Mustafa är många. Jag har fått tänka till både en och två gånger över vad jag själv står. Hur jag själv agerar. Efter att ha haft arbetarkommuns styrelse i måndags och alla som satt där inkl mig själv klagade på att tiden inte räckte till för att engagera partiet så funderar jag kraftig på att lämna styrelsen. På villkoret att man tar in Mustafa Badran. En som brinner och har idéer. Ge honom verktygen så blir det åka av.

En annan som bet i mig var Magnus Ljungqvist som igår kväll skrev på Facebook ”När den svenska statskyrkan demokratiserades var det självklart för liberaler och socialdemokrater att gå in och försöka påverka kyrkan. Denna påverkan har fortsatt också efter att kyrkan skilts från staten. Vi har idag kvinnor som är präster, homoäktenskap och generellt progressiva och solidariska värderingar i kyrkan. Något som verkligen inte var fallet bara några tiotals år sedan. De radikala politiker som arbetade inom den kristna kyrkan kastades inte ut ur sina partier trots att kyrkan inte alls delade partiernas värderingar från början. De tilläts verka inom en religiös organisation därför att religionen betraktades som en privatsak och därför att partierna såg ett värde i att ha radikala företrädare som kunde förändra inifrån i det stora religiösa samfundet.” Det fick mig att tänka till. Var avståndet till Omar på det religiösa planet eller var det något annat? Visst finns det delar där Omar Mustafa kunde varit mer tydlig i sitt ställningstagande. Han är inte felfri i sammanhanget men döms han hårdare på grund av sitt ursprung? Likt jag efter 20 år som boende i Vimmerby kallas av äldre Vimmerbybor för ”Fjollåtta”

Jag har en resa kvar att göra rent mentalt. Socialdemokraterna har en större resa att göra för att resa från en svart, en vit, en socialdemokrat till vi socialdemokrater verkar vara oändligt lång. En resa som börjar hos oss själva för våra samveten i frågan är långt från vitt. Om någon påstår något annat så hävdar jag att de ljuger.

Media mm: DN, DN2, Johan Westerholm.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Stefan Löfven, Socialdemokraterna, #sframtid, #skongress, Omar Mustafa, religion, Carin Jämtin, Håkan Juholt, Muslim,