Barnfattigdom är borta i Vimmerby...

I November fattade kommunfullmäktige, eller den borgerliga majoriteten, beslut om en vision. "Att komma bland de 100 bästa kommunerna i Rädda barnens ranking om Barnfattigdom"Vi ligger idag en bit över 200. 

Ikväll så är det Socialdemokraternas motion om barngattigdomen och en handlingsplan för avskaffande uppe för debatt. I kommunstyrelsen så yrkade borgarna nej till den och inte ens att arbetet mot barnfattigdomen blir ett prioriterat område i de barnbilagor som alla nämnder och styrelser gör till budgeten. Från November till nu så vill inte den moderata ledningen känna till att det finns fattiga barn i Vimmerby. Att den egna visionen inte har en betydelse och då är frågan om något i det dokumentet som antogs av den borgerliga majoriteten spelar roll...

Om ett par timmar är frågan avgjord och det verkar som om det finns spänningar i den borgerliga

gruppen då Gudrun Brunegård svara kryptisk på Facebook i frågan och de kristdemokraterna har motionerat om att skolan ska vara helt avgiftfri vilket den i realiteten inte är. Vinner förnuftet eller kommer partipiskorna vina vet vi om ett par timmar. Men en sak är säker. De dokument som Alliansen tar är inte giltiga många timmar efter justering...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, barnfattigdom, Rädda barnen, Alliansen,

En annan politik

Beslutet som moderaterna och centern inte vill känna till
(Källa: Visioner och övergripande målför Vimmerby kommun 2012-2022
Antaget av kommunfullmäktige 2012-12-17 § 230 )

Samtidigt som moderaterna i Vimmerby på kommunstyrelsen avslog socialdemokraternas yrkande gällande bekämpa barnfattigdomen så lägger Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för socialdemokraterna, fram förslag för att hjälpa de unga.

Kontrasten är så stor.  I Vimmerby har barnfattigdomen enligt Rädda barnens rapport stigit de senaste åren. Men det är en jobbig bild att ta till sig. Idag på kommunstyrelsen kom socialdemokraternas motion upp för behandling och det var ett avslag som låg på bordet.  Socialdemokraterna lade då ett tilläggsyttrande ”Att samtliga nämnder och styrelser får i uppdrag att prioritera barnfattigdomsarbetet i barnbilagan som tas fram för budgetperioden 2014-2015”. Allt enligt vad som sagts i den moderatledda Kultur- och fritidsnämnden. Men det blev nej. Att den moderatledda alliansen i Vimmerby i november skrev in i sin vision som antogs av fullmäktige att Vimmerby skulle klättra från plats 200 till 100 på rädda barnens lista var som bortblåst och beslutet ville inte ens kännas till eller så var det som en centerpartist sa inte ett låst mål….

Men samtidigt i Stockholm så presenterar Magdalena Andersson delar av socialdemokraternas vårmotion. Det gäller ungdomar som inte klarar skolan och inte får sommarjobb ”I vårmotionen kommer Socialdemokraterna därför att föreslå en obligatorisk sommarskola för niondeklassare utan gymnasiebehörighet där skolplikten förlängs med upp till 20 dagar under sommarlovet. Samtidigt föreslås en satsning på sommargymnasium, där elever med ofullständig gymnasieexamen erbjuds möjligheten att studera under sommaren. Förslagen beräknas kosta 90 miljoner kronor för 2013.
- Arbetslösheten bland 20 till 24-åringar utan gymnasieexamen är nästan 40%. Att se till att alla ungdomar ges en gymnasieexamen är en av de viktigaste prioriteringarna vi kan göra för att komma åt ungdomsarbetslösheten, fortsätter Andersson
Vid sidan av utbildningsåtgärderna presenterar Socialdemokraterna också en stimulans till kommuner som anordnar sommarjobb. Förslaget beräknas kosta 100 miljoner och riktas mot den fjärdedel av kommunerna med de mest ambitiösa sommarjobbsprogrammen.” Jag gillar förslaget. Det ställer inte bara krav på den enskilde utan också på samhället att bättre klara den uppgift man är satt att utföra.

Det är skillnad på politik kan man tydligt se. Moderaterna slår ifrån sig problemen och skyller på omvärlden eller som i Vimmerby på felaktig statistik. Inte en om en unge är fattig så är man beredd att ta till politiska beslut för att komma tillrätta med det. Bilden som Janne Josefsson satt är svidande och argumenten famlar om att alla fattiga ungars morsor röker och bara har att lägga av. Men de fattiga vars morsor och farsor varken röker eller super? De finns inte. Utanförskapet bland de unga finns inte.

Media mm: Johan Westerholm, Martin Moberg, SR, Ab, Exp, DN, Ola Möller.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Socialdemokraterna, moderaterna, barnfattigdom, Magdalena Andersson,  

Barnets utanförskap syns i fattigdomen

Barn vill bara barn och låter vi dem vara barn? Idag skriver ett antal barnläkare på DN-debatt att barnen borde få rösta. En klok tanke vid en första anblick men så tänker jag ett varv till och landar i att de har rätt i sin analys men hamnar fel i slutsatsen.

        Vi vill alla vårda barnet i oss och gärna som vuxna låta barnsligheten i oss göra sig påmind när vi leker med våra barn. Men låter vi barnen behålla barnet i sig eller ställer vi krav på vuxenhet och ansvar över samhällsutvecklingen alldeles för tidigt. Får barnet vara barn så länge som de vill eller blir de allt för snabbt miniatyrer av oss själva?

          Att ge barn inflytande och att ge barn ansvar är två skilda frågor. Det första ska de ha men sedan så blir det mer besvärligt när ansvaret ska kliva in. När jag läser den nya skollagen så har de skarpa skrivningar som fanns i lagen från 1985 (kap 4. 2 § Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad.) på ett sätt tydliggjorts i den nu gällande lagen från 2010  (kap 4, kvalitet och inflytande: Allmänt om barnens och elevernas inflytande

9 § Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.

Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Elevernas och deras sammanslutningars arbete med inflytandefrågor ska även i övrigt stödjas och underlättas. )

           Det är skrivningar som förpliktar. Men innan vi ens börjar diskutera rösträtt är frågan hur skolan lever upp till den aktuella lagstiftningen som in grunden inte är ny utan funnits från 1985 snart 30 år och på en fråga till elevråden så är de mest rundningsmärken för rektorer och skolpolitiker. En sorts läpparnas bekännelse. Jag blev hänvisad till en undersökning som pekade på att inflytandet sjönk med åren i skolan och om vi tänker tillbaka med ett klassrum en lärare som tillsammans med eleverna ägde dagen terminen så kunde inflytandet ske på ett mycket lättare sätt än när man mer springer mellan klassrum antingen som lärare eller elev som mer produktionsenheter. Har Vimmerby i som jag känner till i mitt antagande kring inflytandet. (Har under ca 10 års tid utbildat elevråden i elevfackligt arbete och med det anser jag mig ha en insyn i skolans värld, är på köpet även pappa…)

          För att återvända till dagens artikel i DN så skriver de om att man ska tala om de barnets utanförskap och då hamnar man rätt anser jag. Ser vi på hur skolan smyger in kostnader under premissen att det är ”frivilligt”. Det är resor som kombineras med shopping och äta ute. Det är fadderbarn som ska ha en slant. Man ska köpa klasskläder för avslutningen. Det ska åkas på klassresa. En liten utgift här och en liten utgift där. När excelfilen läggs på overheaden och bilden vilka som betalt till klassresan står där svart på vitt. Har de bara glömt eller har de inte råd? Barnet pekas ut och ska Kalle få följa med på vår bekostnad eller vara hemma? Vet Kalle om diskussionen som pågår på föräldramötet. Självklart är inte Kalles föräldrar på plats. Sjuka, arbetslösa eller bara skiter i föräldramötet. Utanförskapet blir tydligt.

          När sonen kommer hem och det ska köpas gemensamma kläder till klassen med tryck a´600 kronor. Visst frivilligt men när 9 av 10 beställer och den tionde inte är den starke som går sin egen väg så syns utanförskapet.  När klassens fadderbarn ska ha sin peng så blir det en sport att kunna lägga ett par kronor mer för att kunna vara ”mer” solidarisk än de andra (Att man sedan missat vad solidaritet är gör det hela än jobbigare) Listan av barnfattigdomen kan göras lång och ges många ansikten. Utanförskapet är förkroppslat med fattigdomen och då behövs inte statistik Nissar utan det räcker bra med att se vardagen i skolan för att förstå att man måste göra något.

        Om jag avslutar där jag började med rösträtten till barn så känner jag nej. Skulle föräldrarna lägga sin röst på Sverigedemokraterna om barnet ville de eller skulle rösten tillfalla det parti som de själva röstade på? Skulle det minska utanförskapet eller inflytandet över skolan och lektionerna? Tror inte en röst till, till föräldrarna skulle fixa det. Det som behövs är en politik som ser utanförskapet och vill motverka den. Så det är bra att de lyfter problemställningarna men så landar de fel i lösningarna. Låt barnet få vara barn så länge som möjligt och låt oss vuxna ta vårt ansvar som brister idag.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare ochPolitometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, barnfattigdom, inflytande, utanförskap, politik, samhälle, skolan,

Skiter vi i de fattiga barnen?

Barnen har inget med texten att göra

Så kommer rapporten som vi inte vill ska komma och resultatet är också det som vi inte vill veta. Att de vi värnar mest blir en mer utsatta. Det handlar om de fattiga barnen. De som inte kan vara med på det som sker. De som gömmer sig i skolan när insamlingen till det fattiga fadderbarnet är på gång. De som alltid blir sjuka när det andas klassresa.

         Jag väljer att tolka Rädda Barnens rapport med musik kring barn och som betytt något för mig ont eller gott. För det är ett fattigdomstecken att vi idag kan konstatera att det är 248 000 barn (Ökning med 28 000!) som karaktäriseras  som fattiga i detta rika land. Tar vi sedan de barn som inte är ekonomiskt fattiga utan bara själsligt fattiga så mår vi inte bra i landet Sverige. Ser vi på politiken i landet och i kommuner så har de inte byggt oss och våra barn starkare utan tvärtom. Vi må sola oss i glansen gemfört med Grekland men när vi också stoltserar med en av de högsta ungdomsarbetslösheten så är den stoltheten inte så märkvärdig.

        Så när kommer barnen in. När kommer regeringen agera mer än att sälja en majblomma och tro att det blir bra. Att sluta dutta med plåster på såret istället för att se till att det läker och nya ej blir. Men sälja blommar i media skenet är regeringens nummer genom åren...

         Från min uppväxt så kom den här låten till mig och jag kände med filmen G som blev hånad men jag kände igen mig och kunde också finna karaktärer som gjorde min vardag lite snällare. Lite mer hoppfull. Att man kanske kunde lyckas ändå.


          Så går vidare med en annan tänkvärd låt gällande barnen i vårt liv och var kommer de in. Är de bara ett smycke som vi gillar eller är det mer?

           Vi använder ofta barnen som en försvarsmur men när väl murbräckan kommer så står de i fronten och får ta smällen. Vackra ord mättar inga magar eller ökar inflytande. Vackra ord väcker bara en aptit som inte kan mättas.

          Slutar med en gammal men hållbar låt som är tänkvärd. Den ställer frågorna som vi ställer oss idag och frågor som vi inte har svar på. Antingen så vill vi inte svara eller så skäms vi för svaret då de inte andas av det fräscha som vi hoppats på. För handen på hjärtat så ökar barnfattigdomen i ett av världens rikastet länder år för år.

          Så nästa år måste vi se till att trenden bryts. Vi kan inte fortsätta kalla oss välfärdssamhälle om inte barnen får vara med. Det ekonomiska är en del men sedan så finns delaktigheten i samhället. Att få vara sedd och lyssnad. Resan har knappt börjat och det är dags att vi ökar takten.

Media och Bloggat: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2, Ab, AB, ledare, TV4,  DN, Ab, SR, SvD, UNT, EK, Folket, ST,
Leines blogg, Thomas Böhlmark, Roger Jönsson, Martin Moberg och Peter Andersson.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, Rädda barnen, politik, samhälle,

Barn, en ny tid kommer... En söndagskrönika

Sitter i favoritfotöljen och tänker på sonen med flickvän som jag precis kört till deras arbete. Den sista föreställningen på Astrid Lindgrens Värld. Två lyckligt lottade barn som har fått möjligheten till ett arbete som också inrymmer kärlek.

           Det pratas mycket om barnen men pratas det med barnen? Vi ser hur barnfattigdomen ökar. I veckan kom siffror på bostadslösheten bland unga som inte gör någon glad. För det kan inte vara meningen att en enda unge ska kunna kopplas till kategorin bostadslös. Grubblar lite lite på tiden när jag växte upp (får mig att låta riktigt gammal) och nu.

       En del som kommer mitt minne till del var att det ställdes krav på oss unga att utföra något. Att det inte gick och dra benen efter sig. Men det som var avgörande var att det gjordes utifrån en ton av omtänksamhet, kärlek medan idag moroten och omtänksamhet har ersatts av piskan.

       Jag hade tur trots skilsmässa och en far som var allt för pigg på flaskan som stöd. Det fanns en omgivning som brydde sig om mig allt från vissa lärare på skolan, fritidsledare och grannskapet. Att växa upp i den södra Stockholmsförorten gjorde att det var lite Andersonskans Kalle över det hela ( Idag skulle jag säga Bullerbyn). Stränga vuxna som läxade upp grannskapets ungar men hela tiden en omtanke. Visst är det lätt att drömma tillbaka och bara minnas det ljusa stunderna och min barndom var inte ljus rakt igenom utan hade riktigt mörka partier. Men åter så fanns de individer i skolan, socialen som brydde sig ville väl, men att jag sedan struntade i dem är en annan del. Men finns dem idag och tillåts de gå utanför ramarna eller är de fast i en roll schema som är orörligt för annat än de som står på agendan?

         När jag många år senare pratade med den dåvarande socialchefen i Vimmerby och vi grubblade på hur det kunde gå så snett för en del unga och ropen på mer vuxna i skolan och mer fältare på fritiden hördes så grubblande vi om det inte fanns vuxna kring det enskilda barnet? Och med lite matematik så var nätverket kring hundra med släkt, lärare, övrig skolpersonal, fritidsledare, föreningsledare, grannar, övriga föräldrar, socialen mm. Men det som gjorde att denna ring av vuxna inte längre klarade av att hålla våra unga innanför ringen var enkel. Vi talade inte längre samma språk vi hade inte längre samma normer utan de skilde mellan olika aktörer. Till och med inom en profession kunde åsikten om var gränserna gick vara olika. Den samlande vuxenvärlden skickade för många signaler som gick kors och tvärs med varandra och allt landade i att det var någon annans ansvar, eller att den enskilde hade hela ansvaret i sin hand. Den kollektiva uppfostran som jag var en del av var som bortblåst och att ställa upp krav på grannens unge var inte välkommet längre. Hemmets borg växte allt mer och låsta dörrar ersatte kramar och välkomnande.

        Är våra trygghetssystem byggda för att ge den enskilde trygghet eller är de byggda för att trygga systemet från den enskilde. Får en känsla av det sista. Med tuffare inträdeskrav högre avgifter och svårare regelverk ställs frågan på sin spets. Kraven på arbete när det är en hög arbetslöshet, Kraven på utbildning fast platserna minskats ner. Kraven på... Men kraven på systemet har inte möts upp gentemot den enskilde individens. Vi ser en förskjutning där det gemensamma sakta backar tillbaka och den enskilde får bära sin egen börda. Allt utifrån en minskat solidaritet och värst av allt en misstro.

        Men vi kan inte gå tillbaka. Den tid som varit har varit men vi kan bygga för framtiden. Och i det bygget så måste vi se individen och se hur vi bygger tryggheten runt den. Men det handlar om politik. Här det skillnad på blå och röd. Synen på samhällets roll och individens ansvar. Hur vi ska stötta eller piska. Vilket som föder framgång. Ser vi tillbaka så är Sverige ett framgångsland på på många områden och det under en tid när vi gick våran egen väg med en stor offentlig sektor som stöttade individen och tog emot om det gick snett. Nu närmar vi oss landet mitt i smeten. En i mängden som inte är särkilt framgångsrika och söker lösningar på våra problem bland andra. Inte det landet som var uppfinnaren av framgång. Den sociala ingenjörskonsten har fått stå tillbaka. Andra krafter med marknaden som ledstjärna har tagit över.

        Det finns en dröm hos socialdemokrater att backa bandet till den tid då vi var i fronten och partiet snubblade på femtio procent istället för trettio. Men vi måste släppa loss akademin. Våga ge resurser till forskare att tänka nytt utifrån ett tydligt ideologiskt budskap. Håll ihop samhället och gruppen. Finn lösningar som stimulerar den enskilde att pröva sina vingar utan att det ska bli brända vid ett misslyckande. Här ligger utmaningen för partiets programkommission likt den arbetsgrupp som ska ta fram en plan för att utrota barnfattigdomen.

Det lilla barnet växer upp och bilden från barndomen följer med. Låt den bilden bli ljus 

Media: Ab, Ab2, SvD, DN, DN2,
Mer Krönikor och Tankar: PJ Anders Linder, Thomas Böhlmark,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barn, barnfattigdom, Socialdemokraterna, Nystart, krönika, personligt,

Uppdragsmaximering, barnfattigdom och vill vi verkligen?

Läser Johan Westerholm som tagit del av partistyrelsens arbetsgrupp för barnfattigdom. En sak slår mig att det är kända namn som finns med på många sätt när partiet ska göra något. Men ett namn ville jag inte se här. Carin Jämtin är partisekreterare med uppdrag att skapa en organisation som gör att vi blir de mest öppna partiet och en organisation som leder oss till valseger 2014. Hon har inte tid med denna grupp.

          Att utrota barnfattigdomen är en av de viktigaste utmaningarna för Socialdemokraterna. Ett samhälle är fattigt om barn tillåts gå fattiga genom sin barndom. så när Håkan Juholt på kongressen sa att det är en av partiets viktigaste uppgift så kan man inte tillsätta en arbetsgrupp som ska göra detta lite på sidan om. Om vi menar verklighet med uppdraget att utrota barnfattigdomen är jag frågande hur mycket tid som Carin Jämtin har att lägga ner på denna arbetsgrupp. Ser att hon är ute och reser och uttalar sig i allehanda politiska frågor men inget kring organisationen...

         En fråga som måste ställas är om partiet vill vinna valet 2014 och om man vil vara det mest öppna partiet? För om så är fallet vill jag att Carin Jämtin prioriterar organisationsutredningen och lämnar arbetsgruppen för barnfattigdomen.

        Då det sitter en massa kommunalråd och riksdagsledamöter i gruppen kan jag undra var barnkompetensen finns och var föreningar likt Rädda Barnen och Bris finns? Unga Örnar finns med genom Fredrik Lund Sammeli. Var finns vetenskapen? De finns de som räknar på det hela och har tankar om hur vi kan lösa detta. Men de finns inte mer utan gruppen, med undantag Stefan Holm, blir en liten intern grupp utan pressen att presentera något. Ursäkta om jag låter cynisk men allt för många gånger så har det startats grupper med updragsmaximeringsprincipen och noll leverans.

       Men det finns en uppdragsmaximering att de som har uppdrag ska ha mer. Men det leder bara till en koncentration av uppdragen och att de som i bästa stund levereras är tunt och utan skärpa då tid inte finns till att göra ett ordentligt arbete. Så ni som sitter med. Hinner ni verkligen med detta också? För det kan vara ett av partiets viktigaste uppdrag som ni fått!

Så vill vi utrota barnfattigdomen, vill vi vara Sveriges 

mest öppna parti och vill vi verkligen vinna valet 2014?

Media: NWT, SR, Värmlands Folkblad.
Bloggat: Hannah Bergstedt på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, Socialdemokraterna, Nystart, Carin Jämtin,

Ett glasöga för lite, är för mycket!

Åter så glider DN på målet och skiter i de utsatta. Allt för att förgöra Håkan Juholt. Med allehanda medel så ska barnfattigdomen krossas. Ja inte själva barnfattigdomen, utan de som ser den...

           Idag så tar DN åter ett grepp i sin förbehållslösa stöd för moderaterna. Attacken idag går som vanligt mot Håkan Juholt och på vägen slår de ner på Majblomman och indirekt Rädda Barnen. Ett moderat Sverige kan inte ha barnfattigdom. Om man cyniskt ska läsa ekokammaren och lyssna på de borgerliga företrädarna växer en bild fram av att om det finns en barnfattigdom så är den självvald. Barnet som inte ser tavlan har valt att inte köpa glasögon så det sitter där kan inte följa med, huvudvärk och blir med tiden mobbat för att inte se och hänga med. Allt detta självvalt eller valt av nitiska föräldrar.

           Det håller inte DN. Ett barn som får utstå detta är ett misslyckande. Att inte se att det finns strukturella fel i systemet som leder till detta är att som ledarskribent sakna de humanistiska glasögonen. Att hänvisa till socialbidrag, när politiska beslut kring sjukförsäkring och A-kassa leder till utförsäkring och otillräckliga inkomster är att sakna insikt eller ha en annan agenda.

            Ja, jag är arg. För barn som far illa i ett av världens rikaste länder är en skandal. Att sedan borgerliga politiker och ledarskribenter inte tar frågan på det allvar som de borde utan med abrovinklar försöker skjuta skulden på frivilligorganisationer som påvisar problemen i samhället är skandalöst. Ja, jag är arg. Allt i en jakt på att bara behålla makten och förskjuta samhället i en nyliberal riktning där den enskilde ska sköta sig själv. Ja, jag är arg och kommer fortsätta vara det till barnfattigdomen är utrotad.

För med ett femte jobbskattebluff så blir alla lyckliga...

Bloggat: Peter Johansson har samlat lite länkar på ämnet: Helena Ericsson, Martin Moberg,  SebastianStenholm, Johan Westerholm.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, jobbskatteavdrag, jobbskattebluffen, ekokammare, Håkan Juholt, moderaterna,

Det Moderata eller Socialdemokratiska Sverige? Välj

Två bilder av Sverige, i samma län men med en moderat kommun och en socialdemokratisk. Två människosyner som blir tydliga. Politiken gör skillnad och höger eller vänster gör skillnad i individens vardag.


          Kalmar län ett avlångt län, men också ett län där skillnaden mellan socialdemokrater och moderater blir tydligt. Ett Sverige i miniatyr. Hur man ser på samhällets roll mot de individer som har det tufft. Kalmars kommunalråd Johan Persson skriver på Facebook ”I förra veckan tog vi beslut om att följa rekomendationen från Rädda Barnen i kampen mot barnfattigdomen. Detta genom fria entré till våra bad under sommarlovet. Igår var första dagen och då kom 263 barn. Succé!”. Det är den ena bilden av Kalmar län. Den socialdemokratiska.

           Om vi går vidare norrut i länet så kommer vi till Västervik som styrs av det moderata stjärnskottet Harald Hjalmarsson kan man ta del av denna verklighet. ”Men i Västervik får Röda Korsarna jobba även på hemmaplan. På grund av höga hyror i en del gruppboenden finns det funktionshindrade som inte har några pengar kvar när mat och hyra är betald. Och om de inte får de hjälpmedel de behöver från kommunen, ja då uppmanar kommunen dem
-Och det är bra att jobba så, säger moderate kommunalrådet Harald Hjalmarsson." Så den andra bilden blir den Moderata...

      Så i mitt eget län blir det så tydligt hur människosynen skiljer på politiken och skiljer på hur man satsar.  Den moderata politiken som bygger på klyftor och smulor från den rikes bord. Med denna tydlighet så är hanterandet av sjukförsäkringen inget konstigt. Med detta är frågan kring förnekandet från moderaterna kring barnfattigdomen inte konstig. Att man på den borgerliga kanten dessutom vill göra allmosor avdragsgilla blir tydligt med den moderata synen från Västervik.

Media: Ab ledarbloggen, SR, Alliansfritt Sverige den progressiva nyhetsportalen.
Johan Westerholm och  Martin Moberg som försåg mig med länkväggen: Media: HN, SR, DN, SvD, BT, Norran, Ab 1, 2, 3, 4, DN, ViD, Expr, Ab 1, 2, 3, Expr 1, 2, DN, SvD 1, 2

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, Socialdemokraterna, funktionsnedsättning, moderaterna, Kalmar, Västervik

Är det en höjdare med Stefan Holm?

Jag gillar Stefan Holm och han har vunnit ”På spåret” och nått hopp-guld också. Men kommer en stjärnkavalkad rädda mitt parti? Frågan är om en parad av kändisar löser problemen som socialdemokraterna står inför? Vi ska ha Kristdemokraterna i minne..

        Vi kan idag i media ta del av att Håkan Juholt ”värvar” Stefan Holm för att göra aktiva insatser för socialdemokraterna. Enligt media är Stefan Holm tänkt att leda gruppen som ska ta fram en politik för avskaffandet av barnfattigdomen. Det är bra att Håkan tillsätter en grupp för att komma fram med förslag till det men en fråga som jag lyfter i sammanhanget är var programkommissionen tar vägen och om inte det ligger i den socialdemokratiska grunden att bekämpa utanförskap och just då de slår emot barnen. Finns det en risk att programkommissionens arbetet blir vilande och man istället tillsätter en massa grupper som agerar på egen hand och kommer komma med förslag som kan gå emot varandra. Jag hade hoppats på att programkommissionen varit det samlande kittet mellan dessa grupper.

             Att vi behöver göra politik och att den som vi har behöver dammas av och uppgraderas är nog de flesta socialdemokrater ense om. Att då ta fram en ”kändis” kan vara en väg men jag finner samtidigt en oro att vi ska köpa röster på att knyta kändisar till oss. Vill minas att just Kristdemokraterna gick den vägen och utan att grunda med politiken så är det under fyra procent. Så rådet till partiledningen och Håkan Juholt. Var försiktig med kändisar bara för att de är kändisar. Politiken måste stå i fokus och inte vem som presenterar den.

Media: Ab, Exp, SvD, DN, GP, Barometern, SVT, SR, SR2.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, framtiden, Stefan Holm, barnfattigdom,

Privata försäkringar löser inte barnfattigdomen...

Kan inte låta bli att fundera lite på DN och SvD idag. Allt tro på Juholt. Ingen på Reinfeldt. Är det så vi ska tolka dagens ledare. En bisarr vridning i frågan om barnfattigdomen. Inget ljus på den sittande ansvariga regeringen.

          De borgerliga ledarsidorna formulerar sig så att man vid ett snabbt ögonkast kan tro att Socialdemokraterna åter sitter vid rodret. Ekokammaren försöker dölja de faktiska problemen som finns i dagens samhälle till gamla sossesynder eller att det är av gud förutbestämda och ingen kan rå på dessa krafter att ändra världsordningen. Om det mod all förmodan skulle vara möjligt att ändra på något så skrivs det sänkta skatter. Självklart så är arbete grunden för välstånd och det tvivlar ingen på. Men resan till arbete går genom arbetslöshet och sjukdom och då måste samhället finnas där och kyrkans allmosor ska inte behöva täcka den fattiges rätt.


           Så det är skillnad på hur vi ser på individen och samhällets roll. Den socialdemokratiska som tror att det finns ett samspel mellan kollektivet och individen som bygger samhället. Medan den borgerliga sidan har mer av bli din egen lyckats smed. Samhällets roll minimeras till den endast nödvändigaste där många delar betalas av individen antingen genom avgifter eller privata försäkringslösningar. Ett samhälle som inte klarar definitionen folkhemmet utan mer klär sig i rollen som nattväktarstaten.

          Men allt suddas ut och ingen i ekokammaren talar ut om deras visioner av samhället. Allt stannar upp i mot en kritik mot den socialdemokratiska ledaren och pratet om att allt löses med mer jobbskatteavdrag. Mantrat tar form och även den fattige börjar lyssna och tro på budskapet. Ekokammarens eko ljuder allt starkare och inget dämpar...

Media: DN, SvD.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? LäLäs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, barn, Socialdemokraterna, ekokammaren, regeringen,

De fattiga barnen syns inte på KDs radar

Åter igen kommer siffror som pekar på att barnfattigdomen ökar. Från borgerliga politiker och sympatisörer kommer det säkert komma undanflykter och skylla på sviter från det forna socialdemokratiska styret...

       Idag presenterar Rädda Barnen en rapport som visar på att barnfattigdomen inte minskar utan ökar. En av de bidragande orsakerna är bristen i familjepolitiken och frågan är var Kristdemokraterna finns i frågan. Partiet som försöker göra familjepolitiken och barnen till sitt signum har inte gjort några häftigare avtryck. Tassande kring fyra procent och med hela socialdepartementet i ryggen klarar de inget mer än att jobba fram ett vårdnadsbidrag som måste anses vara misslyckat, då även partiledaren nu vill radera det från den kristdemokratiska tavlan. Ser vi på regeringen hanterar frågan så finns inga förslag som kommer leda till en förändrad situation för de fattiga barnen.

        Socialdemokraterna lägger förslag och senast att alla unga ska få sommarjobb medan det är tyst från regeringen. Idag så kommer förslag för att ta bort de värsta deffekterna i sjukförsäkringen som även den slår mot barnen då föräldrarna blir lidande. Kristdemokraterna har chansen att visa att det verkligen står på de fattiga barnens och de sjukas sida. Vi väntar.

       De må sägas att efter Håkan Juholt lyfte att barnfattigdomen ska utrotas så har talet om barnfattigdomen talats av alla partier men de som har makten att lägga konkreta förslag talar endast. För mig gäller inte vackra tal utan handling och där ser jag inget från de fyra regeringspartierna. Agendan är tom och har så varit. För ingen ska komma och säga till mig att jobbskatteavdraget är det bästa för att bekämpa/utrota barnfattigdomen. Politik gör skillnad och här syns den.

Grafik från Ekot

Media: DN, DN2, Ab, SR, SvD, Exp.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, barn, Socialdemokraterna, Kristdemokrater, regeringen,