Utöya, och?...

Två år sedan Utöya och var står vi nu? Har vi lärt oss nått eller stampar vi på samma ställe och förbannar den där Anders Breivik som bombade och sköt vilt om kring sig i ett krig som han ville vinna. Ett krig som pågår än idag på olika fronter. Breivik är fängslad men så är inte hans tankar och idéer…

Bilden av en ensam man med bössan skjutande på ungdomar som valt att engagera sig politiskt i en solidarisk rörelse. Ett ungdomsförbund. Ett politiskt ungdomsförbund. Ett ungdomsförbund tillhörande de norska socialdemokraterna. Tragedin är stor och jag vet inte om man kan sätta sig in i det som drabbades, antingen som direkt påverkat eller anhörig. Vill rikta en stark vördnad till de som varit drabbade av detta dåd.

Personligen så var det en sak för två år sedan men livet går vidare ungefär på samma sätt som den 21 juli 2011. Händelsen på Utöya förändrade inte mitt liv. Säkert förändrades mångas liv, men inte mitt…

Stora tragedier och sker runt om i världen och direkt så kommer frågan om hur det kommer påverka våra liv, våra handlingar. Men ett par månader så är det tillbaka. Vi glömmer, förtränger, tar inte de lärdomar som vi borde. Myndigheter ger sig snabbt utredningsuppdrag vad de kan ta för nytta av det som sket. Men sedan så kommer svaret år sedan och ett ointresse har redan uppkommit och rapporten faller i glömska för det hände där och kan inte hända här.

Två saker är det som måste finnas med. Dels det uppenbara att polis och myndigheter bekämpar terror vad den än uppstår. Men sedan så är det allt mer komplicerade uppgiften. Politiken. Extremism kräver missnöje. Att något inte är som de ska. Det byggs upp en otrygghet. Arbetslöshet, sjukdom, nya grupper. Svaren på detta verkar vara politiken skyldig. Ändå så ser vi hur de rörelser och partiet som anspelar på nazism och främlingsfientlighet runt om i Europa ökar och får ett allt större inflytande i politiken. Hur många etablerade demokratiska partiet väljer att möta detta med närmande istället för att söka lösningar på de problem som samhället står inför. Retoriska krumbukter verkar vara lösningar. PR-byråer hjälper till med argumenten istället för att lyssna på folk och gå tillbaka till sin ideologiska grund och formulera svar på frågorna. Folkrörelse är borta och PR-rörelse är inne…

2 år sedan tragedin på Utöya och många texter skrivs idag om detta. Denna text var en av alla dessa. Inte gör en text skillnad, men så är fallet. Vi minns Klamydia-brevet i valet 2010 som ledde till att Socialdemokraterna kom över 30 procent och att Alliansen inte fick egen majoritet i riksdagen. Många texter skrivs på nätet och i dagsläget har den extrema högern ett övertag. Vänstern är relativt tom på nätet. Sveriges största nätverk för bloggare, Netroots, ligger i det närmaste nere. En rörelse, nätverk med över 600 bloggar registrerade. En kraft som skulle kunna bli en motkraft mot de odemokratiska rörelser som finns starkt på nätet. En rörelse som skulle kunna vara en ny rörelse med politiska idéer om hur Sverige och världen ska utvecklas. En rörelse som skulle kunna göra skillnad… Breivik fick energi från nätet och andra får sin energi där. När ska vi vara energigivarna på nätet? När ska partierna förstå kraften med nätet och se möjligheterna? När ska man förstå att nätet inte bara är ett kampanjverktyg i valrörelsens slutskeende?

Slutar med att sända en tanke till de unga som för två år sedan valde att engagera sig politiskt och fick möta det råa våldet från en ensam man. En tanke till de föräldrar som fick överleva sina barn. Något som man verkligen inte vill… En tanke till alla de som miste en vän, kompis. Och sist en tanke till er som överlevde men bär med er såren och ärren efter det som hände. Ärr som aldrig kommer läka. Lindras ja, men inte läka…

Utöya 2 år sedan och…

Media mm: Ab, Ab2, Exp, SvD, DN, DN2, DN3, SVT.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, Demokrati, Socialdemokraterna, Utöya, Utøya, nazism, NetRoots,

"Det tar vi internt"

Fortsätter på mitt spår från gårdagen och om man kan vara en kritiker i sitt eget parti och fortfarande vara älskad? Jag är tveksam om mitt eget parti. För varje gång som jag ventilerat öppet kritik mot partiet och då särskilt dess representanter som är utsedda kommer kritiken gentemot mig. Medlemmar i marginalen gillar det, läsare av bloggen gillar det och en och annan väljare ryggdunkar, men i maktens boningar är det ett annat ljud...

           Det finns en devis om att ”det tar vi internt” som är lika med att kritikern får flytta på sig medan livet fortsätter som vanligt. Det finns en ta hand om varandra mentalitet som är av det skadligare stadiet i stället för det sunda. Carin Jämtin har i samband med organisationsutredningen konstaterat att det inte är så mycket paragrafer som behöver ändras utan det är den interna kulturen som är boven i dramat. Vi fattar en massa beslut om förändring, öppna upp men de styrande krafterna gör allt för att motverka, även om de på barrikaden står där med ett lismande leende. Jag känner mig allt mer osäker på om jag orkar vara med i detta längre.

         Men är jag säker på vad jag vill istället? Nä det är jag inte men att gårdagen inte längre duger, för mig i alla fall, är jag säker på. Att det inte handlar om, som så förträffligt Carin Jämtin påpekar, paragrafer utan kulturen. Orkar partiet ändra denna kultur? För vart år som går så blir jag allt mer tveksam. Så fort det kommer in nya med andra tankar än de rådande så blir det obekvämt i rummet. Själv ser jag med glädje på de injektion som de kommer med men de flesta vrider sig besvärat och undrar om den måste komma på nästa möte också. Det finns en rädsla för konflikten. För konflikten som föder nya idéer. Konflikten som är en av baserna i partiet. Men det tar vi internt det vill säga mellan fyra ögon och sedan så är det rättning i leden. Det är där som partidöden kommer ta vid.

         Jag kan se hur partikamrater får sitta kvar medan de missköter sina uppdrag och ibland så blir frågan om det är en kamratförening eller ett parti för samhällsförändring. Att borgarna hånar maktfullkomligheten som finns i partiet förvånar inte. Även om Moderaterna inte är en förebild så har det ett mer rationellt hanterande av personer som inte funkar. Byt ut. Sedan kan det göras med mer eller mindre finess och jag förespråkar självklart det senare. Det Socialdemokraterna gjort under senare år är mer att frysa/tvinga ut de som inte passar in i den gamla ramen. De som vill finna nya vägar både gällande organisation och politik.

          Så mina grubblerier fortsätter och finns det någon som har något att erbjuda hör av er. Just nu känns ett miljöombyte attraktivt och kanske till och med nödvändigt för min egen utveckling och vem vet kanske är det också bra för partiet?

Den gamla filten är blöt av traditioner och ve dem som vill torka och vädra den…

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om personligt, NetRoots, bloggosfären, politik, samhälle, media,

Reinfeldt och Löfven är dumma...

Tristessen över politiken tar ibland överhanden och tanken att bara lämna skiten. Visst kan jag skriva att Fredrik Reinfeldt är dum och att Stefan Löfven inte gör som jag vill och också då är dum, men inte så dum som Reinfeldt för hur skulle det se ut och måste jag gradera så är Reinfeldt dummare men inte lika dum som Åkesson och ni läser och smaskar i er… Men just nu är jag bara politiskt trött och känner att det bara går runt och inte kommer framåt. Skäller på regeringen som skäller på oppositionen och så ett varv till… Den politiska vardagen enligt vissa och igår enligt mig.

           Sakta så har jag allt mer börjat grubbla på det politiska spelet och om det leder samhället framåt och om det utvecklar mig eller om jag sakta men säkert börjar gå i stå? Är det omgivningens fel eller har jag bitit mig fast i politiken allt för länge? Är det dags att lämna den primärkommunala vardagen för att finna andra utmaningar. Ser man omkring på min omgivning så verkar de relativt nöjda med vardagen. Jag drar då slutsatsen att det är nog mig som felet/tröttheten finns hos.  Att sedan 1985 varit medlem i SSU och i stort sett dagligen funnits i den politiska vardagen från 1995 förtroendevald i Vimmerby och sedermera också landstinget och från 2006 på mer eller mindre heltid. Bloggen har kommit in i mitt liv och spaltmeter har de blivit över 2500 inlägg om politik och lite hårvård… Men det är en period då det känns som autopiloten blivit allt mer påkopplad och upprepningen tar allt mer plats.

         Tankarna om en förändring har nog alltid funnits och det är bra att man hela tiden ser över sin vardag och ifrågasätter om det går att göra annorlunda. Men när de tankarna kommer allt oftare och tillfällena när man känner sig nöjd över vardagen blir allt färre är det nog mer aktuellt att söka sig vidare eller i alla fall en större förändring.

        Måste säga att det var Brit Stakston och Johan Westerholm som skynade på processen när jag lyssnade på dem på Nätrot12. Johan Westerholm som pratade om att finna sitt format och vara trogen det då man ger läsaren vad de vill ha och man bygger då upp ett förtroende med sin läsekrets. Brit Stakston sökte exempel på när ens bloggande givit uppmärksamet eller förändring. Närmast det som jag kan komma är enkäten från Expressen och den efterföljande pressetiska diskussion som pågick. Sedan har jag med min medverkan i Öppna kriskommissionen påverkat partiet, men det var i en grupp. Men allt detta landar i min roll i sociala medier. Har varit med ”länge” och är det för egot eller för att göra skillnad? Frågorna växer

       Men blir det då någon slutsats av detta svamlande kring mitt ego? Tja att bloggandet kommer variera över en tid och kvalitén och kvantiteten kommer variera kraftigt. Nu må en del av mina cyniker ställa frågan (så jag gör det själv) vad är skillnaden? Vet inte men jag tonar ner min egen prestationsångest om att alltid behöva skriva, kommentera. Kanske börja ha färre texter men mer genomtänkta. Att finna ett annat format som ger mer tanke och mindre skjutjärn. Eller ska det bli en modeblogg?

Så även om våren är här och snart sommaren, 

så är mitt politiska liv redan höst på övergång till vinter...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om personligt, NetRoots, bloggosfären, politik, samhälle, media,

Socialdemokraterna måste äga allt?...

Inte utanför betongen...

Det finns ett problem med att man inte kan vara socialdemokrat utan att det är kopplat till ett parti det vi säga det socialdemokratiska arbetarpartiet. Gör vi en jämförelse så kam man vara liberal, höger eller konservativ utan att bindas direkt till ett parti. Du kan vara en fri skribent som liberal men inte som socialdemokrat. Allt du skrivs granskas gentemot partiprogrammet. På sikt så är detta en utveckling som kommer kvävs partiet. Den fria debatten som är kopplad till de socialdemokratiska idéerna.

         Frågan ovan kommer från ett uttalande som Jonas Morian sa på ett panelsamtal på Nätrot12. Det var tankar som jag själv funderat kring men inte så tydligt lagt ord på. Det finns en oro i att vi blir en enfråge rörelse som inte kommer utveckla samhället. Styrkan har varit det fira samtalet som vi har hållit på arbetsplatser och andra ställen. Men när det fria samtalet kring våra värderingar tystas allt mer och en allt mer sluten partilinjen växer fram så finns snart inget mer.

Den glade spionen för de blåe
Mest glad att han finner vänner
som ser honom för den mjuke
kille han är bakom fasaden...

         Sprickor, konflikter har alltid varit en del av den socialdemokratiska rörelsen. Antingen man tillhört partiet, någon av sidoorganisationerna eller bara delat de socialdemokratiska värderingarna. Skillnaden idag är den mediala bilden som gör att allt fler blir medvetna om det. Men istället för att nyttja situationen som möjlighet till att få mer samtal så vill man tysta samtalet. Det socialdemokratiska partiet och dess medlemmar måste förstå att de inte kan äga den socialdemokratiska ideutvecklingen, att förstå att den står utanför partiets kontroll och så ska vara.

       Nu återgår jag till Nätrot12 för att se vad de kan ge. En fråga är NetRoots kan bli den fria portalen där samtalet kan flöda utan att partipolitiken och taktiserandet hämnar den ideutveckling som svensk politik så väl behöver… För det är inte bara ett rött problem utan blir även ett blått problem...

     Och så en bild från den andra sidans syn på Nätrot12. En talande bild som stämmer med den verkligheten som vi upplever.
Media: SvD, DN, Ab,
Bloggat: Peter Johansson, Roger Jönsson, Kent Persson (som fortsätter blogga trots det nya uppdraget och det uppskattas!)  på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om NetRoots, Socialdemokraterna, nätrot12, #nätrot12 politik, media,

Vad är vi till för Nätrot12?

Frågan om jag gör nytta om vi som bloggar är en opinionsbildande faktor? Vi vill gärna tro det själva men hur ser omgivningen på oss och är vi endast relevanta för oss själva och vår egen navelskådan. Tankar som jag bär med mig när jag sitter på tåget till Netrot12.

            Jag har bloggat i ett antal år nu och med jämna mellanrum kommer frågan om ens roll. Är det bara en kanal för min egen galla och tro, eller är det så att jag faktiskt påverkar får omgivning. Vill gärna läsa in att mina tankar syns i annan media och tron på att de läser och delar eller i alla fall förhåller sig till mina texter.

           Men nu ska jag till en navelskådare helg med likasinnade och frågan om någon kommer ställa oss gentemot vägen och verkligen pressa oss om vi gör nytta eller bara tar tid från familjen och det sociala livet utanför datorns magiska värld…

         Kommer säkert under helgen återkomma till min navelskådande värld och därmed lämna den verkliga politiken ute för en stund, eller så blir det så att vi Nätrötter lämnar datorn, tar en öl och bara umgås…

         Tycker ni detta var en massa navelskådande trams så läs gårdagens inlägg. Kanske kan de väcka en tanke eller två och delge mg gärna det i så fall. Annars så kladdar vår Stefan Löfven i en traditionell tidning om sossepolitik och det är ok att läsa det också.. Kan säga att jag också varit publicerad där och kanske beroende på mitt skrivande här...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om NetRoots, Socialdemokraterna, nätrot12, #nätrot12 politik, media,